Kategori: Romaner

Den obefintlige riddaren av Italo Calvino

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den obefintlige riddaren är den tredje boken i en trilogi som består av Den tudelade Visconten, Klätterbaronen och så denna, Den obefintlige riddaren. Av misstag lånade jag trean innan jag hade läst ettan, men jag tror inte att det har någon betydelse. Det är helt fristående böcker egentligen. Det finns inga personer som återkommer i dem, i varje fall inte när det gäller Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren.

Som ni ser är det en tom rustning på omslaget och den kan röra sig och tala och strida utan att det finns någon däri. Den smått galna berättelsen skrivs ner av en nunna i ett kloster som en del av hennes botgöring. Berättelsen är förlagd till Karl den Stores tid och enligt vad jag har rönt ut fanns inga sådana rustningar på den tiden. Men berättelsen är så tokig så det gör ingenting.

Vad är då berättelsen om riddaren som inte finns? Den skojar om krig och krigföring för länge sedan, om gamla riddarlöften, om heder, om kärlek, om den heliga Graalen och om vad som finns och inte finns. Det är en halsbrytande berättelse, en kort roman på 146 sidor där någon som ger sig ut i världen för att hitta någon eller något finner den eller det som i en saga, men där allt vänds på ett satiriskt sätt. I romanen kan den obefintlige riddaren gå på havets botten mellan kontinenter och bli mer och mer synlig från en strand i Nordafrika, först hjälmen, sedan axlarna och så vidare. Det är en scen som jag uppskattar. Romanen är ganska rolig och överraskar då och då. Men upp till Klätterbaronens nivå når den inte.

Den obefintlige riddaren av Italo Calvino, Natur & Kultur 2016. Översättning: Karin Alin.

Romanen kom första gången på svenska 1961 med samma översättning. På originalspråket kom den första gången 1959.

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Doktor Bagges anagram är Ida Jessens andra bok om makarna Bagge. I den första, som heter En ny tid, berättar hustrun Lily om deras liv. I Doktor Bagges anagram får vi ta del av makarnas liv från doktor Vigand Bagges synvinkel. Också i denna bok framgår att de är två mycket olika personer och att doktor Bagge nog inte var så lätt att leva med. Han är en sluten person som ogärna vill öppna sig för hustrun.

Doktor Bagge är landsortsdoktor och tiden är början på 1900-talet och några årtionden framåt. Vi får veta en hel del om landsortsdoktorns liv. Han måste finnas tillgänglig dygnet runt. Ofta får han inte sova en hel natt eftersom han måste åka till sjuka människor som bor runt omkring. Färden sker med häst och vagn, många gånger i kyla och ruskväder på leriga dåliga landsvägar. Många människor är fattiga och doktorn upplever mycket elände. Familjer med många barn bor i stugor med stampade jordgolv. Och många sjukdomar kan doktorn inte göra något åt eftersom medicinerna ännu inte finns. Medvetenheten om hygien och förståelsen av hur sjukdomar uppkommer är låg. Doktor Bagge kämpar för att sprida kunskap till befolkningen.

På så sätt är boken både intressant och rörande. Ida Jessen har skapat en bild av riktiga människor. Hon gör det med små medel och med många luckor. Det ger berättelsen kraft och man får mycket att fundera på. Jag tycker om de här två lågmälda böckerna om två människor som visserligen tillhör det övre skiktet i staden, men som är vanliga, som har sina vardagsbekymmer och som lever sitt liv. Det ger också mycket att få berättelsen om makarnas liv från två håll. Nog får jag större förståelse för doktor Bagge efter att ha läst också den här boken.

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning: Ninni Holmqvist.

En ny tid av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning Ninni Holmqvist.

Min mor – en självbiografi av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Kvinnan som berättar i den här boken heter Xuela och hon är moderlös. Hennes mor dog när hon var mycket liten. Hennes far älskar inte sitt barn. Hon blir bortlämnad till främmande människor och far inte väl. Jamaica Kincaid berättar här sin förhistoria och ändå inte. Hon kommer från Antigua och Barbuda i Västindien, en stat som blev självständig och medlem i Samväldet 1981. Romanen handlar inte rent konkret om författarens mor. Jag tyder den istället som en allegorisk berättelse om kolonin hon kommer ifrån och ursprungsbefolkningen som levde där och som nästan inte fanns kvar när berättaren i boken föddes. Kanske. Det är lite oklart. Romanen kan handla om författarens mor, och det faktum att berättaren aldrig föder något barn kan vara en bild av sprickan mellan dotter och mor. Men just att vi inte vet bidrar till berättelsens styrka.

När kvinnan i boken föds är landet fortfarande en brittisk koloni. Och berättelsen handlar om en flicka som växer upp till kvinna, om hela hennes liv. Hon har det inte lätt men hon är stark och hård. Det finns mycket hat i berättelsen, mycket kropp, lukter och dofter, solen från himlen, växtlighet och atmosfär. Berättelsen har delvis en magisk, övernaturlig ton och är samtidigt jordnära och verklig. Den är skriven mycket rakare och mindre poetiskt och inte lika upprepande som Mr Potter, och jag tycker mycket bättre om det här sättet att skriva. Man lever med, man känner för huvudpersonen fast hon är långt borta i tid och rum. Temat med män som inte tar hand om sina barn finns också i denna roman. Likaså är flickors och kvinnors farliga liv ett starkt tema. Övergrepp, oönskade graviditeter och utstötthet och stor fattigdom finns där samtidigt som vissa berikar sig. Min mor – en självbiografi är en mycket rik berättelse som också innehåller kritik mot kolonialismen. Där finns mycket att hämta för en uppmärksam läsare.

Min mor – en självbiografi av Jamaica Kincaid, Stenströms 1996. Översättning: Lena Fagerström.

Romanen finns som nyare utgåva: Min mors självbiografi, Tranan 2016. Översättning: Lena Fagerström.

Under ytan av Kjell Eriksson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Jaget i den här romanen bor på Österlen på eller i närheten av ägor som tillhör slottet Christinehof där Christina Piper styrde på 1700-talet. Berättaren kommer från helt andra förhållanden och han tycker inte om slottet och minnet av Christina Piper som förgylls och beundras. Han tänker på lantarbetarna, på arrendatorerna, daglönarna, tegeldrängarna, mjölkerskorna och arbetarna på alunbruket och backstugusittarna, alla underställda som slet och for illa. Han är riktigt förbannad, en sur människa som anser att utvecklingen i samhället har gått åt fel håll. Han är desillusionerad och dyster.

Berättaren är också författare med ett flertal detektivromaner bakom sig. Han skriver naturligtvis, fast boken handlar inte mycket om det. Han odlar rosor och andra växter. Han promenerar i omgivningarna och i närheten finns en våtmark dit han ofta går. Där, i en damm, flyter en dag en arm upp till ytan och senare en halv bröstkorg. Men under ytan är ingen kriminalroman, det är en roman om berättaren och hans liv. Mycket av minnena i berättelsen tror jag är riktiga ur författarens liv, och så finns där det fiktiva, det som handlar om likdelarna och mötet med polisen och om människorna runt omkring som berättaren börjar umgås med. Det är en blandning. Berättaren nämner till och med Ann Lindell som om hon är en verklig polis från Uppsala som han känner.

Under ytan är både autofiktion och fiktion. Den innehåller mycket svärta, men också många fina iakttagelser av mänskligt liv. Berättaren blir en människa som nog är besvärlig, som man kan bli både arg på och stundom ynka, men som man också kan få varma känslor inför. Och trots att Berättaren är så svartsynt finns humor i berättelsen, särskilt i dialogerna med ett par män från trakten som han umgås med. När jag läser dem får jag korta stunder nästan en Stig Claessonkänsla. Både miljön där berättaren bor, han själv och andra romanfigurer blir konkreta och kommer in i ens sinne. Antagligen är alla berättarens åsikter inte också ens egna. Men när man läser Under ytan får man en del att tänka på.

Under ytan av Kjell Eriksson, Polaris 2022.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Billie bor i ett sunkigt husvagnsläger med sin alkoholiserade styvmor och sin far. Franck är bög. De bor i en liten landsortshåla och de är båda udda och utanför. Skolkamraterna föraktar dem och vill inte vara med dem. Genom att Billie och Frank får i skoluppgift att träna in en scen ur en teaterpjäs blir de vänner trots att de är så olika. Billie klarar knappt skolan men Franck, som kommer från en familj som har det bättre ställt ska studera vidare.

Det är inget fel på storyn i den här berättelsen. En vänskap mot alla odds och två människor som har stora svårigheter. Men utförandet lämnar en del övrigt att önska. Det är Billie som berättar hela historien. Det är pratigt och pladdrigt och jag får aldrig syn på människan Billie. Storyn är sådan att jag borde våndas över hur Billie har det, men det gör jag inte. Kanske är boken bättre på franska, att Billies språk då gör att man känner igen henne som en levande människa. Den här svenska texten kanske skulle göra sig bättre på scenen, som en enkvinnasmonolog där hon berättar om sitt liv. I det fallet kan skådespelaren fylla ut med sin kropp och sin person och sin yrkeskunskap, men som boklig berättelse tycker jag inte att den håller. Det är inte ens tragikomiskt fast jag tror att det delvis är avsikten. Tyvärr.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda, Bonniers 2015. Översättning: Maria Björkman.

Patria av Fernando Aramburu

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Patria står för Baskien. Det är ett område vid nedre delen av Biscayabukten, ett mycket bergigt område vars ena del finns i Spanien och den andra i Frankrike. Romanen Patria handlar om två familjer. Fadern i den ena familjen arbetar på ett gjuteri i byn. Den andra fadern äger ett åkeri. Deras hustrur, Bittori och Mira, är hemmafruar. De är väninnor och deras män umgås som vänner.

Men i Baskien finns organisationen ETA som vill ha ett fritt, socialistiskt Baskien. ETA bildades ursprungligen 1959 som en reaktion på Francoregimen förtryck. ETA genomförde väpnade aktioner och den verksamheten fortsatte även efter Francos fall. Fernando Aramburus roman handlar om vad som kan hända med människorna när den politiska verksamheten utförs med våld. Attentat mot höga Francodignitärer kan väl många tycka är befogat, men attentaten har fortsatt ända till 2011 då ETA lade ner vapnen. Och eftersom ETA naturligtvis behövde pengar till sin verksamhet utpressade de företagsägare.

I romanens by förekommer många demonstrationer för ETA och för fängslade ETA-medlemmar. Många människor i Baskien har dött i attentat under årens lopp och många ETA-aktivister sitter i fängelse. Unga pojkar radikaliseras och går med i rörelsen. Så sker med en av sönerna till gjuteriarbetaren. Det är alltså Miras son. Det är hon som är den starka parten i det äktenskapet. Sonen försvinner från familjen för att utbildas till vad han anser är en frihetskämpe. Vi skulle nog säga terrorist. ETA har terrorstämplats av FN, USA och EU. Samtidigt har den spanska statens behandling av de fängslade ETA-aktivisterna varit mycket hårdhänt. Bland annat har tortyr förekommit.

Åter till romanen. En dag blir Bittoris man, åkeriägaren, skjuten till döds. Innan dess har slagord skrivits på väggar i byn om att han är en förrädare. Hela byn slutar umgås med Bittoris familj och vänskapen mellan de två kvinnorna tar slut.

Det blev mycket om ETA här, men romanen Patria handlar faktiskt om människor. Mira och Bittori är framträdande gestalter i berättelsen, men egentligen handlar romanen om hela familjerna, om männen och om barnen som växer upp, som studerar och börjar arbeta och bildar familj, och ett av barnen blir alltså terrorist. Patria är en omfångsrik roman, men i det här fallet tycker jag att alla sidorna behövs. Romanen spänner över många år och den ger en upplevelse av en mycket komplex historia. Den har en lugn takt och den är inte särskilt känslosamt skriven fast den handlar om hemska händelser och mycket upprörda känslor. Det tycker jag är bra. Det gör att man både lever med i människornas öden och håller sig en bit ovanför texten. Man får mycket att fundera på. Boken rekommenderas.

Paria av Fernando Aramburu, Brombergs 2018. Översättning: Manni Kössler.

Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den danske målaren Vilhelm Hammershøi kände jag mycket lite till innan jag läste den här boken. Så småningom under läsningen insåg jag att jag hade sett en målning av konstnären, den som heter Fem porträtt och som hänger på Thielska galleriet. Den köptes under Vilhelm Hammershøis levnad, men tidvis har hans konst kommit i skymundan eftersom han inte följde med i konsttrenderna. Han målade enträget på sitt eget vis. Men på senare år har verk av honom sålts för stora summor på auktion.

Kvinna sedd bakifrån handlar om Ida (1869-1949) och Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Romanen är berättad från Idas synpunkt. Hon kom från Stubbekøbing på Falster, en liten stad i landsorten där hennes far var köpman och hennes flicknamn var Ilsted. Hon träffade Vilhelm Hammershøi genom sin bror som var konstnär. Vilhelm kom från Köpenhamn från en familj med pengar och många undrade varför han ville gifta sig med just Ida, en kvinna utan större bildning som kom från ganska små förhållanden och som inte visste något om konst.

Men de blev man och hustru och hon levde med Vilhelm fram till hans död. Vilhelm var inte riktigt som andra. Han höll sig för sig själv och han var helt uppslukad av sitt arbete. Romanen handlar mest om hans målande utifrån Idas synpunkt. Det är Vilhelms personlighet och hans konstnärsskap som styr bådas liv. På något sätt passar de ihop och Ida fogar sig mestadels i ett hem med mycket få möbler och föremål i en tid när de borgerliga hemmen var överlastade med möbler, textilier, prydnadsföremål och krukväxter. Hon stod modell för många av hans målningar. Och han målade och målade och var inte särskilt bra på att prata med viktiga personer inom konstvärlden som skulle kunna hjälpa honom framåt. Många människor förstod sig inte på hans konst. Han var länge mer berömd i utlandet än i Danmark.

Men Kvinna sedd bakifrån är ändå ingen klagoskrift ur kvinnlig synvinkel. Den är en berättelse om ett udda par som älskade varandra, en fin, lågmäld berättelse om konst och kärlek. Visst känner jag med Ida när jag läser och undrar hur mycket hon ska anpassa sig och hur detta kan fortgå år efter år. Men det finns också förklaringar till att det blev som det blev. Författaren har skapat en känslig text vars ton stämmer väl med Vilhelm Hammershøis konst. Det är nästan som om man som läsare befinner sig i den. Men ibland bryts lugnet. Ida har temperament och det händer att det jäser över. Så genom att läsa kvinna sedd bakifrån får man en psykologisk, känslosam men samtidigt mestadels lugn och lite sorglig upplevelse, och även lite kunskap om Vilhelm Hammershøis konst. Inte kan man låta bli att söka på nätet efter hans bilder när man läser romanen?

Samtidigt berättas ju allt utifrån Ida. Hon blir för mig den dominerande gestalten i berättelsen. Läs den gärna, det är en mycket fin roman.

Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung, Wahlström & Widstrand 2022. Översättning: Ninni Holmqvist.

Huset i Paris av Elizabeth Bowen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En flicka kommer resande till Paris med tidigt morgontåg från England. Hon ska vidare till sin mormor i södra Frankrike, men tåget dit går först på kvällen så hon ska tillbringa dagen hos bekanta till mormodern. I huset där de bor finns en yngre pojke, visar det sig. Han är där för att han ska träffa sin mor som han inte har sett sedan han var spädbarn. Hon ska hämta honom senare under dagen.

Så här långt kan man nästan tro att Huset i Paris är en ganska trevlig historia om en flickas upplevelser och hennes syn på de vuxnas liv och beteende. Men morgonen är grå och dyster och det förebådar en mycket mörkare berättelse. Tiden är 1930-tal och tidigare, och människorna i romanen tillhör medelklassen, både medelklass som har det lite knapert och mer välbeställd sådan där en ung nyförlovad kvinna försörjs av sina föräldrar medan hon väntar på att bli gift. Där finns konventioner och normer för hur man ska vara. Mycket förtigs och flickan som kommer till Paris ska veta så lite som möjligt om varför pojken är där. Men efterhand avslöjas mer och mer och när vi kommer till romanens andra avdelning går författaren bakåt i tiden och vi får uppleva vad som har lett fram till situationen i bokens nutid.

Huset i Paris innehåller kärlek och åtrå och starka känslor och stor tragik i en miljö där man helst inte ska tappa ansiktet. Författaren visar oss ett utsnitt av mänskligt liv. Alla människorna i boken har fel och brister. Hos dem finns stora känslor och smärta, medkänsla, snikenhet, rädsla, ja det mesta vi känner igen i vårt eget liv. Författaren håller sig förhållandevis neutral. Hon tar inte riktigt parti för någon i berättelsen, men som läsare tar jag parti för barnen. Det gör kanske författaren också, men inte så uppenbart tydligt. Barn växer upp och ska mer och mer förhålla sig till de vuxnas konventioner. De blir offer för de vuxnas ibland mindre kloka handlingar, och framför allt för vad tidens moral tillåter. Flickan har hamnat som utanförstående i ett stort drama. Pojken har uppfostrats av andra människor, långt borta från sin mor. Huset i Paris är en intressant berättelse av en författare som skildrar människorna psykologiskt, både det lugna, vardagliga livet och det dramatiska och sorgliga, men utan sentimentalitet.

Huset i Paris av Elizabeth Bowen, Norstedts 1958. Översättning: Cilla Johnson.

Snöstorm av Augustin Erba

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Snöstorm handlar om Tomas vars pappa lämnar familjen och vars mamma så småningom blir mentalsjuk. När han har slutat gymnasiet börjar han läsa teknisk fysik på Kungliga tekniska högskolan (KTH). Det är Tomas som berättar i romanen, om sina svårigheter att lita på människor och att knyta an och om livet som student på KTH. Han finns i berättelsen som barn och mycket ung student och även som vuxen man flera år senare.

På KTH är det grabbigt och misogynt så det förslår med nolleperiod och grabbiga supiga fester. Det finns bara två tjejer som läser teknisk fysik. En av dem är Livl och Tomas blir förälskad i henne. Tomas är en mycket sårbar person med dålig självkänsla som nog inte har utvecklats fullt ut eftersom han inte har haft det rätta stödet och några vettiga vuxna förebilder, men Livl och han blir vänner och i varje fall för Tomas blir det mer än så.

Snöstorm är skriven med känslighet, med människokärlek och humor. Trots att det är en ganska sorglig roman är den också rolig. Den har driv och det blir en fin upplevelse att läsa hur det går för Tomas. Miljön på KTH och snacket mellan grabbarna är konkret och målande och drastiskt och stundom lite absurt. Författaren har själv varit där så han känner miljön.

Augustin Erba har gestaltat en vanlig ovanlig människa i Tomas. Som läsare kan jag både känna igen mig och förfasa mig över vad många barn och unga får utstå i livet. Det både händer mycket och finns ett lugn och en klokhet i den här berättelsen. Och det finns ett hopp. Rekommenderas.

Snöstorm av Augustin Erba, Bonniers 2019.

De oroliga av Linn Ullmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

De oroliga är en självbiografisk roman där Linn Ullmann skriver om sin mamma och pappa och sin uppväxt. Hennes mor är Liv Ullmann och hennes far Ingmar Bergman. De levde ihop en tid när Linn Ullmann var riktigt liten, men snart skildes de.

Linn bor med sin mamma men på somrarna är hon hos sin far på Fårö. Det kan inte vara helt lätt att vara dotter till en berömd skådespelerska som arbetar i filmproduktioner runt om i världen. Att vara dotter till den berömde filmregissören som har varit gift så många gånger och har många barn och som är oerhört egocentrisk och ska ha allt på sitt eget vis är inte heller det lättaste. Ändå framstår somrarna på Fårö som tryggare än resten av hennes liv. Där fanns fasta regler för vad barnen fick göra och inte. Reglerna fanns för faderns skull. Det var hans regler. Men där fanns en förutsägbarhet och dessutom, uppfattar jag det, en trygghet genom Ingmar Bergmans fru Ingrid.

Hos mamman och hennes släkt finns nerver och spontanitet. Samtidigt är flickan mycket starkare bunden till mamman än till pappan, han håller ett avstånd och då blir naturligtvis vad mamman gör eller inte gör, om hon befinner sig nära eller långt borta, mycket mer betydelsefullt och kärleksfullt, men också skrämmande. Om hon inte finns? Pappan är ju inget alternativ.

Att skriva självbiografiskt är ett minnesarbete och också tankar omkring det finns med i romanen. Resultatet blir levande och rörande. I hennes porträtt av fadern finns både kärlek och uppgivenhet. Han tar större plats i romanen än mamman. Kanske beror det på att författaren hade större avstånd till honom. Han är också avliden när boken skrivs och då finns möjlighet till ett avslut och kanske kan man skriva lite friare. Ingmar Bergman var mycket äldre än mamman och Linn Ullmann finns i berättelsen inte bara som flicka utan också som vuxen kvinna och mor och Ingmar Bergman finns med på sin ålderdom när han har förlorat en del av sin makt eftersom han måste ha hjälp med det mesta. Linn Ullmann har skapat människor och miljöer som går in i läsaren och stannar kvar. De oroliga är en mycket mänsklig roman. Den avslutas med berättelsen om faderns begravning och den är lugn och sansad. För den som ser begravningsföljet på avstånd kan det se ut som om människorna håller varandra i handen och hjälper varandra framåt i en lång, lång rad skriver författaren.

De oroliga av Linn Ullmann, Bonniers 2016. Översättning: Urban Andersson.