Martin, Cecilia och Gustav är vänner sedan ungdomen. Martin är bokförläggare med författardrömmar, Gustav är bildkonstnär och Cecilia studerar dubbelt, både tyska och idéhistoria. Det är mycket Göteborg i den här romanen och mycket universitet, kulturvärld och samtal om filosofi, litteratur och konst.

Cecilia är den som berättelsen rör sig runt. Hon gifter sig med Marin och de får barn, men när Cecilia är drygt trettio år gammal försvinner hon. Vi får aldrig lära känna henne eller Gustav ordentligt men det måste vi kanske inte göra. De ses utifrån via Martin och dottern Rakel, de två som författaren berättar igenom. Cecilias frånvaro får naturligtvis stora konsekvenser. Hennes barn och man blir övergivna. Hennes man blir ensamstående och får ta hand om allting själv och Gustav mister en vän. Cecilia blir en mystisk person men det kan vara en gestaltning av hålet som uppstår när hon försvinner och vagheten och berdrägligheten som finns kvar när man bara har minnen och några föremål och fotografier och texter kvar.

Så det är ett allvarligt problem som Samlade verk kretsar runt men det är en roman med stor berättarglädje. Den innehåller mycket: festande, skapande, misslyckande, löjlighet, vardagsliv, rädslor, vänskap och kärlek och många olika människor. Martin växer från att vara en i mitt tycke påfrestande ung man som känner sig tvungen att briljera och hålla långa föreläsningar om filosofi när han umgås med flickor till att bli en omhändertagande far med alla de vardagliga problem och glädjeämnen det innebär.

Samlade verk är mycket spännande att läsa, en riktig bladvändare, rolig, och har en viss igenkänningsfaktor för många människor, det är jag övertygad om, och det känns som om ungefär allt i berättelsen skulle ha kunnat hända. Bokens stora omfång behöver man inte vara rädd för. Den går lätt att läsa. En bra debut.

Samlade verk av Lydia Sandgren, Bonniers 2020.

Kristian kommer till sitt barndomshem för att ta hand om sin syster Kaj medan deras mor är på semesterresa i USA tillsammans med Kristians och Kajs bror Jens. I närheten av barndomshemmet är Jens fru kvar med deras två flickor. Hon fick inte följa med. Resan är gratis och det är Kaj som har vunnit den genom att delta i en slogantävling. Men att hon skulle åka är inte aktuellt. Hon är inte som andra och reser aldrig någonstans.

Boken är upplagd så att människorna i boken berättar utifrån sin utgångspunkt i olika kapitel, även syskonens far som de inte har haft kontakt med på länge. Det blir en berättelse med många röster och stora hål. Gradvis förstår jag vad som har hänt under syskonens barndom och hur relationerna mellan de här människorna ser ut.

Vad är temat? En familj med stora problem, helt klart. Vissa mäns oförmåga att ta ansvar för sina handlingar, kanske, men också hur föräldrars handlingar, mer eller mindre ovetande, mer eller mindre tanklösa, påverkar barnens uppväxt. Sårbara barn och vissa vuxnas oförmåga att inse det. Men det här är ingen relationsbok med pekpinnar. Rösterna skapar en mosaik av bilder och händelser och läsaren får själv dra sina slutsatser. Många frågetecken återstår och det finns mycket att fundera på efteråt.

Jag skulle kunna tänka att författaren har tagit i för mycket när så mycket elände och svårigheter är samlade i den här berättelsen. Men för det första överträffar verkligheten ofta dikten och för det andra är Anne Swärd en så bra författare att det fungerar. Polarsommar är en omskakande historia som jag inte lämnade oberörd. En bra bok.

Polarsommar av Anne Swärd, Wahlström och Widstrand 2003.

Polarsommar är Anne Swärds debut som romanförfattare.