Tisdagstrion – Lockande böcker från författare jag ännu inte har läst.

~ Mösstanten ~ 31 kommentarer

Det här veckan har vi fått en lätt uppgift av Ugglan & Boken. Åtminstone är det så för mig. Det finns betydligt fler än tre författare som jag aldrig har läst något av men som jag vill läsa. De tre som jag skriver om här har jag tänkt på under lång tid och deras böcker har legat länge i min läslista.

Men inte den första, Efterbörd av Rachel Cusk. Den har nyligen kommit ut på svenska men jag köpte den engelska utgåvan, Aftermath, och nu står den på min bokvagn och väntar. Efterbörd är självbiografisk och handlar om författarens skilsmässa. Men före Efterbörd kom hennes trilogi Konturer, Transit och Kudos ut på svenska och den första delen har funnits länge i min läslista. På originalspråket kom Efterbörd ut före trilogin så därför vill jag läsa den först.

Ida Jessen är en dansk författare med en stor produktion och hon är ledamot av Danska akademien. Hon har fått priser för både En ny tid och Doktor Bagges anagram och de två böckerna har jag haft i läslistan länge.

Johannes Anyuru är en svensk poet, dramatiker och romanförfattare som jag aldrig har läst fast jag blir påmind om honom då och då eftersom han ibland är med i Babels författarpanel. Hans roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har jag haft länge i läslistan. Den utsågs till Augustprisvinnare 2017 och den tillhör alltså de böcker som har vunnit Augustpriset men som jag inte har läst.

Författarlänkarna går till Wikipedia och boktitellänkarna går till förlagen.

Anorak och pälsfodrade stövlar – novell av Claire Castillon

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Anorak och pälsfodrade stövlar, det passar bra att läsa en novell med den titeln nu när det blir kallare och kallare, tänkte jag. Men den här novellen handlar egentligen inte om varma kläder, den handlar om en tonårsflicka och hennes mamma och mamman har cancer.

– Rör på påkarna! Det var du som ville gå ut och nu släpar du fötterna efter dig! Det kommer inte att finnas något kvar! Jag varnar dig: Om jackan inte finns kvar blir jag förbannad. Då blir det som förra gången, när vi kom efter alla andra – nej tack. I så fall är det ingen idé att gå på rea, då kan du bara ge mig pengarna och lämna mig ifred. Jag fattar inte varför du hänger efter mig, jag är gammal nog att handla själv.

Så börjar novellen och tro mig, det blir värre. Jag har hittills läst två noveller i Insekt och båda är mycket magstarka och provocerande. Det är alla i den här samlingen enligt baksidestexten. Anorak och pälsfodrade stövlar handlar om vreden vi kan känna gentemot en älskad människa som blir sjuk. Det känner jag igen, även om det här är uppförstorat så att det blir plågsamt att läsa. Men novellen är bra. Där finns flickans vrede och kärlek. Där finns kvinnans situation, att vi ofta blir nedvärderade och får skulden för allt möjligt – särskilt om några är rädda och känner sig hotade. Där finns också stor förtvivlan och kärlek. En bra novell helt enkelt.

Anorak och pälsfodrade stövlar ur samlingen Insekt av Claire Castillon, Sekwa 2008. Översättning: Helén Engqvist.

Mästaren av Colm Tóibín

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Är det riktigt klokt att välja en roman om Henry James som det första jag läser av Colm Tóibín när jag bara har läst en enda bok av Henry James i mitt liv, och det var länge sedan? Ja, det var inte alls oklokt, visade det sig. Den här romanen om Henry James (1843-1916) var en fin upplevelse att läsa. Den börjar i januari 1895. Henry James bor i London och uppsättningen av hans teaterpjäs Guy Domville blir ett stort fiasko.

Tidigt i läsningen förstår jag att Henry James är homosexuell men kanske inte erkänner det ens för sig själv. Han är tillbakadragen och har stort behov av ensamhet och behöver mycket egen tid omkring sitt skrivande, men han deltar en hel del i sällskapsliv. Han iakttar och antecknar människors handlingar och uttryck och stämningar i olika rum och på olika platser och använder sig sedan av det i sina romaner och noveller. Han är på sätt och vis utanför, inte riktigt med i den mänskliga gemenskapen. Han lever i exil och är kanske inte riktigt hemma någonstans.

Mästaren innehåller väldigt mycket och det är svårt att göra boken rättvisa. Författarens arbete och tankar och människorna som han umgås med tar stor plats. Miljöer också. Han är en uppburen författare och blir därför bjuden till adelsgods och stora och påkostade våningar hos rika amerikaner i Europa. Själv har han en förmögenhet men han måste också skriva för att försörja sig.

Vi får också tillbakablickar på hans uppväxt och ungdom i New York och Newport. Han flyttar så småningom till Europa och tillbringar tid i Italien och Frankrike och bor i London och Rye i Sussex. Några stora händelser har påverkat hans liv. Han deltog inte i det Amerikanska inbördeskriget, men det gjorde två av hans bröder. Hans syster Alice dog tidigt. Och var det hans fel att väninnan Constance Fenimore Woolson begick självmord? Vänskapen var platonsk och Henry James ville hålla den hemlig för att folk inte skulle prata. Han hade ett visst tryck på sig att hitta en kvinna och gifta sig och bilda familj och det var lite misstänkt att han aldrig hade någon kärleksrelation med en kvinna.

Jag tror att den här boken är skriven väldigt mycket i Henry James anda. Berättelsen framskrider långsamt, och där finns mycket antytt och många iakttagelser av detaljer. Texten är mycket vacker, den har en långsam böljande rytm och mycket känslor ligger under den.

En bra bok som jag rekommenderar.

Mästaren av Colm Tóibín, Bonniers 2005. Översättning: Nille Lindgren.

Hett i hyllan #82 – Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Det finns alltså fler böcker av Bodil Malmsten i bokhyllan, två av de böcker som hon kallade loggbok/dagslägesberättelse/journal och den här är den sista hon gav ut. Det är kanske lite bakvänt att ta upp denna före den som står bredvid men nu blev det så.

Boken innehåller korta betraktelser om allt möjligt och den är illustrerad med fotografier. Under tiden som hon skrev de här betraktelserna var hon åter bosatt i Sverige och hon flyttade från en andrahandslägenhet till en bostadsrätt i Stockholm. Jag tror att jag skulle kunna läsa den här boken på två sätt, antingen rakt igenom i sin helhet eller annars något litet stycke då och då. En bok med en bild av Tesla och ett citat från Tolvskillingsoperan på framsidan lockar till läsning.

(Men ska det inte vara åtta segel, tänkte jag när jag fick syn på boken. Nja. Och ett skepp med åtta segel finns också i de svenska översättningarna. Jag hörde den varianten med Ulla Sjöblom när jag var barn. Men sju segel är kanske vanligare på svenska. Men när jag googlar efter den tyska versionen ser jag att där står acht Segeln.)

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten, Finistère 2013.

Jag har hittills skrivit om tre böcker av Bodil Malmsten under min bloggtid. Nästa som rör mig, Mitt första liv, och Sista boken från Finistère.

Och Hett i hyllan drivs som vanligt av Bokföring enligt Monika.

En man som sover av Georges Perec

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här romanen handlar om en student på tjugofem år i Paris som drar sig undan från andra människor. Han har tappat lusten till allt. Han ligger på sin smala säng i sitt lilla rum högst uppe i huset. Det är så litet att han kan nå allt bara genom att sträcka ut armen. Han läser inte tidningen. Han träffar inte sina vänner. Han driver omkring ute i staden. Och han äter mycket lite. Allt är meningslöst.

Studenten är den enda människan i boken, alla andra skymtar förbi, som människor man möter på gatan eller ser på ett café. Hans föräldrar får vi bara en glimt av. Boken är skriven på ett distanserat sätt. Författaren använder inte jag utan du.

Så här till exempel: Du kokar, som varje dag, en skål snabbkaffe; du tillsätter, som varje dag, några droppar kondenserad mjölk. Du tvättar dig inte, du klär dig knappt. I en rosa plastbalja lägger du tre par strumpor i blöt.

Det är som om den rosa plastbaljan har den enda färgen i berättelsen, allt annat är svart, grått och vitt. Det finns en del uppräkningar och torra konstateranden, prosaiska beskrivningar av vad studenten gör. Upprepningar. Men det finns också fantastiska fantasibilder. Författarens gestaltning av hur det är att somna in, att drömma och att befinna sig mellan vakenhet och sömn innehåller starka bilder.

Det finns också en ironi i berättelsen. Kan vi ta studenten på allvar? Ja, det tycker jag. Berättelsen är samtidigt ironisk, allvarlig och tragisk och med ett litet hopp. Berättelsen är nästan inte en berättelse. Eller en berättande prosadikt, koncentrerad. Och varje ord verkar noga utvalt. En man som sover är en roman som man med fördel kan komma tillbaka till.

En man som sover av Georges Perec, Modernista 2016. Översättning: Fredrik Rönnbäck.

Tisdagstrion – Mord och mysterier

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Nu för tiden läser jag inte så många deckare men här har jag ändå fått ihop tre intressanta mordhistorier som jag har läst i år.

Längst till vänster i bilden har vi då Lucianas långsamma död av Guillermo Mtartínez. Den boken är inte det bästa jag har läst, men man tager vad man haver och dessutom är det något med den här berättelsen som gör att jag inte kan låta bli att tänka på den efteråt. Vad var det jag läste?

Söndagsvägen av Peter Englund är en true crime-berättelse, alltså om ett mord som verkligen har skett. Nu såg jag i Babel att Peter Englund inte tycker om termen true crime. Han vill ha en svensk benämning istället. Det tycker jag också vore bra, men tyvärr har ingen kommit på någon hittills. Boken är i alla fall högst läsvärd och jag tyckte att den var mycket spännande.

Det skulle inte förvåna mig om de har ett uttryck för true crime på isländska. Men mitt isländska inslag i trion är en fiktiv historia. Längst till höger i bilden finns alltså Mörkret vet av Arnaldur Indridason. En bra deckare i isländsk miljö som har kommit i år.

Alla titlarna är länkar till mina texter om böckerna. Och som vanligt har vi fått dagens tisdagstema från Ugglan & Boken.

Ny diktsamling att läsa

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Vild iris av Louise Glück har kommit med posten och nu byter jag diktsamling. Lars Forssells sånger har jag haft lite svårt att ta till mig. Det har känts väldigt knöligt att läsa dem. Jag tror att Louise Glücks dikter kommer att säga mig mer. Men vi får se. Från Sånger till Vild iris alltså.

Om Lars Forssell har jag skrivit några ord här.

Och hur det kändes när det tillkännagavs att Louise Glück är årets Nobelpristagare i litteratur kan ni läsa om här.

Mörkrummet av Susan Faludi

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Susan Faludi hade inte haft kontakt med sin pappa på många år men 2004 fick hon ett meddelande från honom. Hennes far var då 76 år, han bodde i Budapest i Ungern och han hade genomgått en könskorrigering och hette nu Stefánie. Susan Faludi återupptog kontakten med sin far och det är det som den här boken handlar om men också om faderns tidigare liv. De hade aldrig riktigt känt varandra och fadern var för henne en gåta.

Mörkrummet står dels för allt som Faludi inte vet, allt som förtigs, dels för faderns yrke. Han var fotograf. Fadern tillhörde en förmögen judisk familj i Budapest där han växte upp. Efter kriget tog han sig till Danmark och Brasilien och så småningom till USA där han bildade familj. Steg för steg får vi veta mer om honom, men Faludi tar ett större grepp. Ett genomgående tema i boken är identitet, faderns judiska identitet, hans könsidentitet och Ungerns identitet som nation. Vi får veta en del om Ungerns historia och en hel del om diskussionen kring könsidentitet och könskorrigering.

Mörkrummet är en spännande och rik berättelse om Susan Faludis far och om henne själv i förhållande till fadern. Hans liv var farofyllt och dramatiskt. 500 000 ungerska judar och många romer deporterades till koncentrationsläger eller dödades på annat sätt under åren före och under andra världskriget. I Ungern hade Pilkorsrörelsen vuxit sig stark och fördomarna var mycket utbredda mot den judiska och romska befolkningen och förföljelsen var hård och svår. Det var inte många ur Susan Faludis fars familj som klarade sig.

Att fadern är en komplicerad person som inte är lätt att umgås med förstår jag som läsare ganska snart. Hans svåra ungdomsår bidrog säkert till det. Mycket är dunkelt. Vi får bitar och glimtar ur hans liv. Boken ger mycket att fundera på, om Faludis far förstås, men också om genus och kön, om diktatur och förföljelse och om situationen i Ungern idag. Så vitt jag förstår har Ungern aldrig gjort upp med sitt mörka förflutna och vi vet ju att utvecklingen i Ungern idag inte pekar mot demokrati.

Mörkrummet är en mycket bra bok, spännande och levande och personlig och jag rekommenderar den varmt. Läs den!

Mörkrummet av Susan Faludi, Leopard 2017. Översättning: Emeli André.

Hett i hyllan #81 – Hej lättja

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Vad är nu detta? tänker jag när jag drar ut den här boken ur hyllan. Ska man maska på jobbet? Jag som alltid har tyckt att det är nedbrytande att ha för lite att göra på jobbet och låtsas som om jag är fullt sysselsatt. Men mest nedbrytande är det förstås att ha alldeles för mycket att göra, att vara överhopad med arbete och ha oförstående chefer. Särskilt om man jobbar med människor, som i vården, och de får lida när man inte hinner och orkar.

På bokens baksida läser jag:

Hej lättja är en provocerande, underhållande och nästan nödvändig handbok för att överleva i arbetslivet. Den har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike och snabbt blivit en bästsäljare i flera länder.

Corinne Mayer hävdar bestämt att de stora företagen suger musten ur sina anställda och utnyttjar dem utan att erbjuda någon möjlighet till utveckling. Företagen skapar fogliga och fega tjänstemän som tiger av pur rädsla för att svara fel, klä sig fel eller helt enkelt förlora arbetet. (Det står alltid folk i kö som vill ha ens jobb.)

Nu är det dags att vända på steken och hög tid för de anställda att istället utnyttja företagen. …

Enligt baksidestexten verkar det som om författaren vänder sig till människor som jobbar på kontor i det privata näringslivet. Det kanske är bredare upplagt i själva boken. Det vet jag inte. Men jag hoppas att kontorstjänstemännen inte arbetar hos medicintillverkande företag eller de som tillverkar skyddsutrustning till vården eller respiratorer, om de ska gå omkring med en pärm och låtsas att de jobbar. Om statstjänstemän finns med hoppas jag verkligen att de inte arbetar på Försäkringskassan eller Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen och på så sätt försenar viktigt arbete.

Nåväl. Jag blev visst provocerad. Man ska säkert inte ta det här så bokstavligt och det är nog dumt att säga mer när jag inte har läst boken.

Hej lättja – om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet av Corinne Maier, Svenska Förlaget 2005. Översättning: Agneta Sellin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den här boken handlar om många olika människor under en Valborgsmässoafton i Stockholms södra förorter. Kapitel om dessa människor blandas och varvas – inte till en kör för författarens röst tränger igenom alla de olika bitarna – men kanske kan man säga en mosaik? Nej ett orkesterverk är en bättre liknelse för fast det inte finns en traditionell handling i boken så finns det ändå något som driver framåt och som gör att jag vill fortsätta läsa. Dagen och tiden finns i romanen. Den närmar sig långsamt kvällen på Nytorpsgärde där människor ska samlas runt valborgsmässoelden.

Och under tiden får vi bilder både från nuet och tillbakablickar i vissa av alla de här människornas liv. Där finns den gamla kvinnan som har sin man i ett äldreboende. Där finns mäklaren som vill sälja hennes lägenhet. Där finns en invandrad städerska, en grupp kvinnor som ska samlas för picknick, en grupp män som träffas på en krog. Kvinnan som måste gömma sig med sina barn för att komma undan sin våldsamme man. Med flera. Kanske är romanen ett porträtt av ett område och hur det kan vara att leva där. Kanske ett porträtt av en tid. Vår splittrade tid, kanhända? Och en tid av mycket ensamhet. Det finns mycket att uppleva i den här romanen.

Men tyvärr finns det allt för många kursiverade citat i texten, små meningar som jag oftast hade föredragit att slippa se. Och en del svåra ord som känns onödiga. Det senare säger naturligtvis en del om mig. För alla människor är de här orden inte svåra. Men jag har läst andra romaner med en hel del ord som jag inte har förstått utan att slå upp dem och där har det känts som om de hör hemma. Här känns det lite påklistrat och det är synd eftersom det övriga är så bra skrivet.

Men bortser jag från de där irritationsmomenten har romanen alltså mycket att ge. Författaren har fångat vår tid och ger fina bilder på hur människor med varierande bakgrund kan ha det idag, jag får en känsla för området och jag får bitar av många människoöden och några känslomässigt starka och också omskakande upplevelser.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt, Modernista 2020.