Egentligen finns det nog många hus som jag har befunnit mig i när jag har läst böcker. En bok som jag särkilt funderade på när det här temat kom är Tio syskon i en ömtålig berättelse av Kerstin Strandberg. Det är en släktkrönika, men är inte ramberättelsen att ett antal släktingar håller på att tömma ett hus? Det är ett stort hus och i en scen faller en stor koffert ut genom fönstret från andra våningen. Det är så jag minns det. Minns jag rätt? Är det någon av er som har läst den?
Men det var spekulationer. Nu fortsätter jag med böcker där jag är säker på vad jag talar om. Här blir det två hus och en stuga.
Först har vi då Huset vid havets slut av Elly Griffiths. Det är den tredje boken i serien med Ruth Galloway och den har jag skrivit om så titeln är en länk. Jag läste den på engelska och då heter den The House at Sea’s End.
Yacoubians hus av Alaa al-Aswamy. Den handlar om ett stort hyreshus i Kairo och människorna som bor där. Huset symboliserar Egypten och boken är kritisk mot hur landet styrs, mot diktatur och korruption. Också här är titeln en länk.
Och vem minns inte Hattstugan av Elsa Beskow om de tre tomtebarnen som bor med sin mamma i en hatt?
Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och om du klickar in dig där hittar du kanske även slott och herrgårdar.
Till exempel lånade han hem Kapten Haddocks ordbok från biblioteket och då kunde också jag bläddra i den och ha roligt åt de skruvade skällsorden och kraftuttrycken som Hergé och den svenske översättaren Björn Wahlberg har hittat på. Ofta har Wahlberg kunnat översätta de franska uttrycken men han har också fått skapa egna svenska. I förordet läser jag att huvudpersonen i Bengt Ohlssons roman Jazz är farligt skriver en doktorsavhandling om Haddocks språkbruk och det leder till att jag stoppar in ännu en bok i min boklista.
Nåväl, vad sägs om Asfaltplågare, Enveten mygghjärna i ättiksspad, Kräkvinspimplare och Lurvig ananas? Det är nyttigt att le och skratta, sägs det.
Men min mans boklånande är inte begränsat till Kapten Haddock. Om inte min man hade presenterat Band av Domenico Starnone och Warlight av Michael Ondaatje för mig hade jag med stor sannolikhet inte läst dem. Och hade han inte ställt De nakna och de döda av Norman Mailer i vår bokhylla hade jag nog inte läst den heller. Det här är bara några exempel. Det är inte alls dumt att leva med en människa som älskar att läsa och som ofta lånar och köper böcker som jag inte skulle ha tänkt på.
På 1980-talet när Vanessa Springora var tretton år träffade hon en författare som hon kallar G i boken. Han var i 50-årsåldern och det ryktades om att han föredrog sex med unga. Snart inledde han ett förhållande med tonårsflickan som han i sitt skrivande kallade V. G var en uppburen författare fast han tjänade inte så mycket pengar på sina böcker. Kanske berodde det på innehållet. Han förespråkade pedofili och det var säkert inte populärt i de stora folklagren.
Det här förhållandet skulle nog inte ens ägt rum om etablissemanget hade haft en annan syn på pedofili. G var föremål för polisens intresse, men inga riktigt allvarliga försök gjordes för att få honom fast. Många i V:s omgivning kände till förhållandet men ingen gjorde något åt det. G var charmig och en del av kulturetablissemanget. Han hade ett berömmande brev i fickan från presidenten som han kunde visa om polisen skulle bli alltför efterhängsen. År 1977 publicerades ett öppet brev i Le Monde där det förespråkades att sexuella relationer mellan minderåriga och vuxna skulle avkriminaliseras. Det var undertecknat av intellektuella, filosofer, psykoanalytiker och berömda författare, bland annat av Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.
Insikten om vad pedofili innebär för offret, att det handlar om ett maktförhållande och utnyttjande, omfattades inte av eliten och de flesta människorna omkring V. Den seglivade och kraftfulla myten om det manliga geniet som har rätt att ta sig allehanda friheter, och för vilken partners och fruar bör offra sig för konstens skull, innebar också att det var svårt för V att frigöra sig.
Vanessa Springora visar tydligt att det inte handlade om kärlek från G:s sida. Han manipulerade och hade andra flickförhållanden samtidigt som han var tillsammans med V. I sina böcker skrev han om sina förhållanden och om sina resor till Filippinerna där han köpte sex med pojkar. Resultatet blir övergrepp dubbelt upp. Som den mannen är framställd här har han ingen empati. Han bryr sig enbart om sig själv.
I år har jag läst Klubben av Matilda Voss Gustavsson, Black Box av Shiori Ito och så denna, Samtycket av Vanessa Springora. Alla tre böckerna skildrar hur svårt det kan vara för offren för sexuella övergrepp. Hur lång tid det kan ta att komma igenom ångest och skam, hur ologiskt man kan handla, hur rädd man kan vara och hur det påverkar resten av ens liv. I alla tre böckerna är det män från etablissemanget som är förövare. I fallet G är det dessutom barn som är offren. Samtycket är en mycket bra bok som jag rekommenderar.
Samtycket av Vanessa Springora, Bonniers 2020. Överssättning: Marianne Tufvesson.
I Babel som sändes den 4 oktober finns en intervju med Vanessa Springora.
Nicòlo Machiavelli (1469-1527) bodde i Florens, var son till en advokat och tillhörde en gammal adelssläkt. Han gjorde karriär inom statsförvaltningen och anlitades även som diplomat. Men det rådde hård maktkamp i den florentinska staten och när Medici åter kom till makten 1512 åtalades Machiavelli för konspiration, torterades och hotades av dödsstraff. Han klarade sig emellertid och efter det var han enbart författare.
Fursten publicerades 1532 och det är Machiavellis mest berömda verk. På omslaget till vår bok finns ett citat ur ett brev som Machiavelli skrev till en vän:
Eftersom Dante säger att det inte finns någon kunskap om man inte minns det man fattat, har jag noterat det som förefallit mig väsentligt vid konversationen med antikens män och sammanställt en liten skrift De Principatibus (Om furstendömen). Där har jag fördjupat mig så mycket jag kunnat i detta ämne och diskuterat vad furstendömen är, vilka slag det finns, hur de förvärvas, hur de upprätthålls och varför de förloras.
Fursten är ett verk om statskonst och makt som diskuteras än idag. Jag har länge gått och tittat på den svarta bokryggen i hyllan. Då och då har Machiavelli och Fursten nämnts i olika sammanhang men jag har ännu inte läst den här boken. Nu har jag som ni ser dragit ut den ur hyllan och tittat lite närmare på den. Jag vill absolut läsa Fursten. Frågan är när det kommer att ske.
Fursten av Niccolò Machiavelli, Atlantis 2012. Översättning, inledning och kommentarer: Paul Enoksson.
Den här romanen ska handla om ett gäng vanliga människor från ungdomen in i medelåldern. Nåja, helt vanligt är det väl inte att människor är regissörer och låtskrivande sångerskor, journalister som intervjuar folk i musikbranschen och författare, men berättelsen handlar om ganska vanliga problem som vi människor kan ha och där finns också människor med mer vanliga jobb.
Gänget består av tre tjejer, Sofia, Ida och Jenny som har känt varandra sedan gymnasiet, och deras män. Och så Tomas vars familj äger stugan där de firar midsommar. Bengt Ohlssons upplägg känns lite ovanligt. Det finns ingen huvudperson utan det handlar om alla dessa människor. Tre gånger gör författaren nedslag i deras liv och det är när de firar midsommar tillsammans, 1988, 2003 och 2018. Väldigt mycket sägs rakt ut i den här romanen. Vi får ta del av personernas tankar och ibland tänker jag när jag läser att det är för klart och tydligt. Tänker vi så medvetet på hur vi ska framstå för andra människor? Reagerar vi inte väldigt ofta omedvetet?
Risken är att det kan bli platt, men eftersom det är långa tidsavstånd mellan midsommarfesterna har mycket hänt däremellan som vi inte vet och det ger berättelsen rymd och bidrar till att boken blir intressant att läsa. Dessutom har författaren skapat några scener där det riktigt bränner till och en del rörande, mänskliga situationer. Barnen som sover över i Nickes och Sofias van är en höjdare och deras problem med sonen Morgan kan nog alla föräldrar känna igen sig i, fast för de flesta är problemen naturligtvis inte lika stora. Hur svårt det kan vara att leva tillsammans och hur fåniga drömmar och föreställningar man kan ha och att man stöter på svårigheter i livet känner jag också igen mig i. Att man drömmer om en viss framtid som ung, men att livet utvecklades på ett annat sätt.
Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson, Bonniers 2020.
Går det att skriva en roman om en lycklig familj? Nej, det tror jag inte. I varje fall inte om en familj som är lycklig hela tiden. Sådant finns inte och jag tror att vi inte skulle stå ut med att läsa den boken. Jag känner heller inte till någon. Gör du?
Däremot finns det gott om eländiga familjehistorier i litteraturen. Polarsommar av Anne Swärd är en sådan. Den handlar om en helt dysfunktionell familj, inte så upplyftande men boken är mycket bra. Polarsommar är Anne Swärds debutroman och den blev nominerad till Augustpriset.
Familjen i Djupandning av Anne Tyler är sannerligen inte problemfri men där finns mer av värme än i Polarsommar. (Det blev nästan en ofrivillig vits här.) En mycket bra bok som blev belönad med Pulitzerpriset 1989 och som jag ganska nyligen har läst fast det är så länge sedan den kom ut.
Och naturligtvis måste den aktuella Familjen av Johanna Bäckström Lerneby vara med i den här trion. Den handlar om en stor kriminell släkt som har dominerat i Angered i många år. Famlijen är nominerad till Augustpriset i fackboksklassen i år. Den 23 november får vi se hur det går.
Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.
Och ja, det var ännu ett spännande tisdagstema från Ugglan & Boken.
Franska författare har jag läst en del av ändå, från Jules Verne när jag var barn till Marguerite Duras som vuxen. Som del i Månadens språk läser jag nu:
En man som sover av Georges Perec. Han levde mellan 1936 och 1982. Både hans far och mor dog under andra världskriget, fadern som soldat, modern i förintelsen. Han växte upp hos sin farbror och faster. Hans mest berömda verk ska vara Livet, en bruksanvisning. Den är på 600 sidor och handlar om ett hyreshus och människorna som bor där. Den består av många historier som blandas om vartannat, så vitt jag förstår, och det har sagts att den ska vara postmodernistisk. Perec är också känd för att ha skrivit en bok utan att använda bokstaven e. Jag har valt en liten tunn bok att läsa nu när jag börjar nosa på Perecs verk. En man som sover handlar om en ung student som drar sig undan från andra människor.
En okänd man av Marguerite Yourcenar. Hon levde mellan 1903 och 1987 och hon är främst känd för sina historiska romaner. Yourcenar är hennes författarnamn. Hon föddes som Marguerite Antoinette Jeanne Marie Ghislaine Cleenewerck de Crayencour och var dotter till en fransk förmögen jordägare. Hennes mamma kom från den Belgiska adeln. Den enda bok jag har läst av Yorcenar är Hadrianus minnen, men det var länge sedan. Marguerite Yourcenar föddes i Bryssel men bosatte sig i USA 1939. Hon valdes in i den Belgiska kungliga akademien 1970 och var den första kvinnan som valdes in i Franska akademien år 1981. En okänd man ska handla om den holländske vagabonden Nathanaels korta men händelserika liv under 1600-talet.
Månadens novell kommer också att bli fransk. Jag har nyligen köpt novellsamlingen Insekt av Claire Castillon. Dessutom står Samtycket av Vanessa Springora och väntar på bokvagnen, så det blir mycket franskt den här månaden.
Om du är intresserad av de franskspråkiga författare som jag har läst under min bloggtid har du en lista här nedan. Om du vill läsa mina inlägg kan du söka på författarnamnet i sökrutan uppe till höger.
Länken finns i högerspalten. Alla inläggen om enskilda böcker har jag kopierat över till den här bloggen, men det finns lite annat också i den gamla så ni är välkomna att titta där om ni vill.
Tack Robert som påpekade att länken inte fungerade.
När människor som lever i ett klansamhälle invandrar till Sverige blir det en kulturkrock. I klansamhället förlitar man sig på den stora släkten och släktens överhuvud för det finns ingen stat att förlita sig på så som vi har det i Sverige. Släkten är tryggheten och det är släktens regler man lever efter. De här problemen borde gå att lösa så småningom men när klanen dessutom är kriminell blir det värre. Johanna Bäckström Lerneby har följt och undersökt en klan i tio års tid. Det är ett omfattande arbete hon har gjort och det kan inte ha varit lätt. Klanen är stor och förgrenar sig till flera svenska orter och också till Tyskland. Klanens överhuvud är respekterat bland många människor, han är imam. Men de svenska lagarna följer han inte. Tvärtom. Klanmedlemmar lever på kriminalitet och bidragsfusk och det är överhuvudets beslut som gäller.
Jag tycker att Familjen är en viktig bok eftersom den visar på en struktur som polisen och andra myndigheter måste hitta vägar för att bekämpa. Det liknar en maffia med hot och utpressning. Och strukturen och våldskulturen verkar vara mycket stark. Har du gjort något dåligt mot en av klanens medlemmar, eller något som upplevs som dåligt, så ligger du illa till. De andra klanmedlemmarna måste hämnas. Det blir en rättsskipning utanför samhällets och den är också ibland driven av nycker och ett behov av att dominera. Det kan räcka med att hävda att du håller på att parkera din bil i en parkeringsruta och att du var där först. Helt absurt i mina ögon. Och ganska oförutsägbart för den enskilde. Det gäller att veta vem man diskuterar med.
I boken beskriver författaren dels hur klanen fungerar, dels hur olika offer upplever klanens förtryck. Hon beskriver också vad polis och andra myndigheter gör för att bekämpa problemet. Olika myndigheter som polisen, försäkringskassan, socialtjänsten och skatteverket samarbetar. Det leder naturligtvis till integritetsproblem. Men hotet från den här klanen mot invånarna i Angered och mot samhället anses så stort att det är befogat. Jag hoppas att många kommer att läsa den här boken. Om situationen i de värsta förorterna ska kunna bli bättre måste vi se problemen så som de är. Så läs den!
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, Mondial 2020.
Ross Macdonald är pseudonym för Kenneth Millar. Han levde mellan 1915 och 1983 och var en amerikansk-kanadensisk författare i den hårdkokta stilen. Huvudpersonen i de flesta av hans böcker är privatdetektiven Lew Archer som ska vara tuff men medmänsklig enligt Wikipedia.
På bokens baksida läser jag:
När privatdetektiven Lew Archer, på väg till Sacramento med en låda marijuanacigaretter bak i bilen, tar upp en passagerare som svävar mellan liv och död, råkar han in i ett nät av farliga frågor. Archer får tampas med en samling individer bland vilka det gäller att slå ofta, slå hårt och slå först och för vilka övervåld och korruption är lika naturligt som att andas luft eller äta kvällsmat. Hemliga passioner och undangömda lidelser bryter plötsligt i dagen och avslöjar ett drama, vars brutala intensitet tvingar läsaren att ställa samma frågor som den djupt engagerade privatdetektiven:
VEM VAR OFFRET? VEM VAR MÖRDAREN?
Jag har aldrig läst Ross Macdonald och jag misstänker att han inte riktigt är min kopp te. Men jag har ändå lust att ta del av något som han har skrivit. Min man tycker mycket om att läsa honom och det är kanske typiskt så att män gärna läser Ross Macdonald, men inte så gärna Elly Griffiths som jag kan tycka om att läsa ibland. Men eftersom jag är kvinna och vi så vitt jag förstår ibland vill läsa det som våra män intresserar sig för (Och om män gör det motsatta så tycker jag att det är jättebra.) så kan jag tänka mig att läsa något hårdkokt någon gång. En annan orsak är att genren hålls högt av många och eftersom jag både är litteraturintresserad och nyfiken vill jag veta lite mer. Ross Macdonald har skrivit noveller också så jag kan läsa en lite kortare text om det känns bättre.
Finn ett offer av Ross Macdonald, Bonniers 2002. Översättning: Ruth och Mårten Edlund. Boken ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.
Mösstanten 