Tisdagstrion – Vintervitt

Den här tisdagen har vi fått ett tema som passar för årstiden av Ugglan & Boken och i anvisningarna skriver hon att vintervitt kan gälla både innehållet och bokens utseende. De tre böckerna som jag har valt ser inte särskilt vintriga ut. Inte heller är de vita. Och de handlar inte alltigenom om vinter. Men i dessa tre böcker, bland allt annat man kan läsa där, finns vintervita partier.

Den första boken är Bergtagen av Thomas Mann som jag läste för ganska länge sedan. Den handlar om den unge Hans Castorp som kommer till ett lyxigt sanatorium i Davos och blir kvar där i sju år. Sanatoriet ligger i alperna och jag minns ett parti där det har snöat och snön ligger på granarna och höga drivor tornar upp sig på vägens sidor och allt är stilla och tyst och vitt.

Den andra är Renegater av Klas Östergren. Ja jag vet, det är inte första gången jag skriver om den boken, men fast den inte alls handlar om vinter finns det underbara bilder och intressanta resonemang om snö. En av personerna i romanen har samlat på konstverk som på olika sätt gestaltar snö och beskrivningan av hans snögalleri är så fin. Där skriver Östergren om snö ur olika aspekter, utseende, känsla, hur vacker den kan vara, hur farlig, och om litteratur som handlar om och är inspirerad av snö.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en arbetarskildring som spänner över många år, från början av 1900-talet till efterkrigstiden, och alltså är det inte vinter hela tiden i den romanen. Men där finns starka vinterpartier. Huvudpersonen Hilda blir som mycket ung utkörd från gården där hon har vuxit upp eftersom hon har blivit gravid. Stapplande får hon ta sig fram i ett snöoväder och lyckas klara sig med livet i behåll. Avsnittet där Vasa blir bombat under andra världskriget är också ett mycket gripande vinterparti som läsaren får uppleva från barns perspektiv.

Tre bra böcker med snö i, alltså. Renegater och Bomullsängeln har jag skrivit om och titlarna är länkar till mina inlägg. Bergtagen länkar jag till Wikipedia.

Och om du vill ha tips på fler böcker med snö kan du titta in hos Ugglan och boken.

Månadens språk är grekiska

Som ni ser har bilden inget som helst med Grekland att göra.

När det gäller grekiska finns en stor mängd klassisk litteratur, men när jag letade efter modernare grekisk litteratur var det främst poeter jag stötte på. Giorgos Seferis fick Nobelpriset 1963 ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”. Odysseus Elytis fick Nobelpriset 1979 ”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”. Av dessa två författare har jag inte läst någonting. Men en del av Elytis dikter har tonsatts av Mikis Theodorakis så det är mycket möjligt att jag har hört någon av dem.

Men i min poesihylla har jag en bok med dikter av Konstantin Kavafis. Den har stått där mycket länge och jag har tittat i den några gånger och försökt läsa något. Konstantin Kavafis (1863-1933) levde i Liverpool och Istanbul men främst i Alexandria där han också föddes. Det finns en hel del översatt och tolkat till svenska av Konstantin Kavafis och en lista över det hittar ni här. Min bok är Dikter, FIB:s lyrikklubb 1963. Översättning och tolkning: Börje Knös.

Kvinnliga modernare grekiska författare har varit svåra att hitta. Det finns en bok med titeln Jag ska slå ihjäl dig som en bläckfisk av Amanda Michalopoulou, utgiven på Söderströms förlag 2004. Jag har för mig att jag har läst den, men den finns inte på Götabiblioteken och i Libriskatalogen finns den bara på två bibliotek. Har jag hittat den på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, och så lämnat den vidare efter att jag hade läst den? I alla fall lär den inte vara så lätt att få tag på. Jag ser på Bokus att det finns översättningar till engelska av Amanda Michalopoulou men på mina bibliotek finns bara en bok på grekiska.

Men när det gäller nutida grekiska författare har vi ju Theodor Kallifatides. Han har kommit med en ny bok i år, Kärlek och främlingskap, och i bokhyllan står Mödrar och söner från 2007. Den senare är en av mina hyllvärmare2020 och det kommer inlägg om båda de här böckerna nu i december.

Sedan finns det en lösning man ofta kan ta till om man vill läsa litteratur från olika språkområden. Sök på landet där språket ifråga talas och så ”berättar”. Och när jag söker på Grekland berättar vad hittar jag då? Jo Grekland berättar – Fikonträdets sång, en novellantologi utgiven på bokförlaget Tranan år 2007. Jag hoppar över grekiska noveller den här månaden, men Tranans Berättarserie är ett bra tips just för att läsa litteratur från olika språkområden.

Ja, det var allt från mig om Månadens språk den här månaden.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

I april år 1969 kommer en ung man in på ett galleri i London där man visar en retrospektiv utställning av den gamle österrikiske målaren Oskar Kokoschka. Den unge mannen vill veta vad det kan kosta att få ett porträtt av sin mormor målat.

Mormodern är Agatha Christie som snart ska fylla 80 år. Hon vill inte sitta modell för ett porträtt. Oskar Kokoschka är inte heller angelägen. Men Agatha Christies familj lyckas övertala henne och Oskar Kokoschka behöver pengar så en dag kommer målaren till Agatha Christies hem för den första sittningen.

Det här har hänt i verkligheten men naturligtvis vet vi inte vad som utspelades mellan de två välkända och uppburna kulturpersonligheterna. Detta har Agneta Pleijel fabulerat kring och skapat en fin roman om två åldrade konstnärer med helt olika kynnen, Oskar Kokoschka är expressionisten medan Agatha Christie skriver sina deckare med full kontroll över intrig och ledtrådar. Hon är reserverad och inåtvänd medan han är mer utåtagerande. De två stora händelser i deras liv som författaren framhäver i romanen gestaltar deras olika personligheter. Agatha Christie gömmer sig undan, inkognito, på ett hotell, när det visar sig att hennes man är otrogen. Oskar Kokoschka låter tillverka en docka i full storlek som föreställer Alma Mahler när han har förlorat henne.

Vi får följa porträttets framväxt under sex sittningar, vad som händer då och vad som har hänt förr. Under tiden har modellen och konstnären kommit varandra lite närmare. Man ska nog inte läsa dubbelporträtt alltför snabbt. Dubbelporträtt är en lågmäld roman där några dramatiska händelser finns med. Det känns som om jag har suttit och samtalat med författaren i ett ljust vardagsrum med en kopp te. Romanen lämnar inget stort avtryck men den är absolut läsvärd.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel, Norstedts 2020.

Så här ser porträttet ut.

Agatha Christie på Wikipedia.

Oskar Kokoschka på Wikipedia.

Hett i hyllan #84 – Entry Island

Bredvid Lewispjäserna, som jag har läst, står en annan deckare av Peter May. Det är Entry Island där handlingen är förlagd till Kanada och den har jag inte läst.

På Entry Island, en isolerad ö med endast drygt hundra invånare, sker ett mord. Det är en affärsman som har knivhuggits till döds i hemmet och det verkar som om hans hustru Kirsty är mördaren. Kriminalpolisen Sime Mackenzie kommer till ön för att utreda mordet och han tycker sig känna igen Kirsty fast han är säker på att de aldrig har träffats.

Från baksidestexten:

Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort – historier från en fjärran värld som ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Lewistrilogin består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna och de är bra och spännande deckare med en mycket fin miljöskildring så nog är jag intresserad också av Entry Island.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

Skuggan av Marit Furn

Förutsättningen för den här romanen är att man har hittat en dagbok som har tillhört en ung kemist som heter Zygmunt Pietziewzskoczsky. Han reser till Paris 1894 för att spionera på Strindberg som är i färd med att göra kemiska experiment och till och med tillverka guld, tror han. Det hela är mycket mystiskt, varför Pietziewzskoczsky har fått uppdraget och vem som egentligen står bakom vet vi inte.

Romanen består av spionens dagbok där han för anteckningar om sitt spionerande och om vad Strindberg håller på med, men även om personliga saker. Lyckligtvis är Pietziewzskoczsky mycket oansenlig till utseendet. Människor lägger inte märke till honom och därför kan han skugga och spionera på Strindberg utan att bli upptäckt. Pietziewzskoczsky lyckas få ett rum intill Strindbergs på pensionatet. Han följer efter Strindberg på hans promenader och han sitter intill Strindberg och hans bekanta på caféer.

Det här är en ganska galen bok och efter min beskrivning kan den verka fånig. Men det är den inte alls. Det är en pastisch, visst, den är rolig, och spännande att läsa. Om inte handlingen vore så skruvad skulle det nästan kännas som på riktigt. Pietziewzskoczsky är en tragikomisk figur och ibland kan man undra vem som är galnast – spionen eller den som han spionerar på. Författaren måste veta en hel del om tiden och Strindberg men är samtidigt fantasifull. I slutet virvlas det runt ordentligt. Väl genomfört.

Alltså rekommenderar jag boken som är Marit Furns debutroman.

Skuggan av Marit Furn, Bonniers 2016.

Tisdagstrion – Väderfenomen i titeln

Väderfenomen är temat idag och den första bok jag tänkte på var En handfull regn av Niklas Rådström. Jag vet att jag har tjatat om den här boken tidigare under min bloggtid sedan jag läste den och skrev om den. Men den är så bra. Titeln är en länk till min text.

Blåst! av Eva-Marie Liffner har jag inte läst men det vill jag väldigt gärna göra. Inspirationen till den här romanen ska vara syskonen Brontë och fantasivärlden Gondal som de skapade. Jag fick se den här boken hos Ugglan & Boken och då tänkte jag genast att den vill jag läsa. Det verkar väldigt spännande och syskonen Brontë och deras verk intresserar mig mycket.

Hetta av Ian McEwan handlar om hetta i betydelsen global uppvärmning och huvudpersonen är en nobelpristagare i fysik som är utan skrupler såväl när det gäller att ha framgång och inflytande som i alla sina kvinnoaffärer. Den här romanen har jag läst och skrivit om så titeln är en länk.

Det var mina tre vädertitlar. Om du vill få tips om fler böcker med väderfenomen i titeln kan du klicka in dig till Ugglan & Boken.

Skönlitterära Augustpriset 2020

Var det rätt bok som vann! Vad tycker ni?

Själv anser jag att Renegater borde ha vunnit. Den är utan tvivel bäst med större tyngd och större djup. Samlade verk är en bra bok som också är spännande att läsa så jag rekommenderar båda två. Om du inte har läst dem så gör det och bedöm själv vilken som borde ha utsetts till pristagare.

Här är länkar till mina texter om de två romanerna:

Samlade verk av Lydia Sandgren

Renegater av Klas Östergren.

En okänd man av Marguerite Yourcenar

Nathanael är en okänd man som levde på 1600-talet. Han fanns inte i verkligheten, såvitt jag förstår, utan författaren har skapat honom. Han tillhörde inte eliten i samhället. Han försökte dra sig fram så gott han kunde. Ändå blev hans korta liv både omväxlande och dramatiskt.

Nathanael växer upp i Greenwich där han kommer från en av de holländska familjerna som bor där och vars manliga vuxna medlemmar arbetar som snickare i marinens tjänst. Som ung får Nathanael arbeta som allt i allo hos en skollärare, men när han blir förälskad i en flicka och en äcklig typ förföljer henne med skamliga förslag kastar Nathanael en sten på honom och han faller till marken. Nathanael tror att mannen är död och smyger ombord på ett brittiskt skepp och far iväg på det som fripassagerare.

Det är början på Nathanaels händelserika liv och vi får följa honom till Nya Världen. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta för att inte förstöra läsningen. En okänd man är ingen spänningsroman, men det finns ändå en driv framåt i berättelsen därför att jag vill veta vad som ska hända.

Romanen är skriven i lugn takt fast det händer mycket och sidorna inte är så många. Det är en vacker text som gestaltar kärlek och samvaro, arbete och tankar av olika slag. Genom händelserna i boken kommer Nathanael in i olika miljöer där det både finns lärdom och rikedom, om än i underordnad tjänst. Eftersom jag nyligen har läst Gutenberggalaxens nova känner jag igen mig lite fast den handlar om århundradet före. Miljön känns som om den finns och också de mänskliga relationerna fast texten är lugn och avklarad. Det känns som om jag både är där och ser på händelserna på avstånd. Berättelsen har stor rymd och kan nog tolkas och upplevas på många sätt. En okänd man är mycket läsvärd. Rekommenderas.

En okänd man av Marguerite Yourcenar, Ellerströms 2019. Översättning: Kajsa Andersson.

Hett i hyllan #83 – Utsikt från en grästuva

Enligt omslagsfliken till Utsikt från en grästuva kallar Harry Martinson innehållet i den här boken småprosa. Det är kortare stycken som dels har varit publicerade tidigare men inte i bokform, dels nyskrivna texter. Alla ska handla om naturen på olika sätt.

Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att stransponera verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på det mest omväxlande och tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.

Efter att ha läst detta på omslagsfliken blev jag tvungen att googla lite för att få reda på vad Gaurisankar är och det visar sig att det är ett berg, en bergstopp 60 kilometer väster om Mount Everest. Och jag får hålla med om att det är ett häftigt perspektivskifte mellan den lilla grästuvan och det jättelika höga berget.

Nog vill jag läsa i den här boken.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling

Simon lever ihop med Jenny. De bor i Stockholm och de har välbetalda arbeten. Simons släkt kommer från Gotland, men släktgården har gått förlorad till farfaderns gudbarn. En dag tar Simon pengar ur hans och Jennys gemensamma sparkonto och köper en bit mark på Gotland för att bygga ett hus där. Men han får en egendomlig känsla när han befinner sig på platsen. Den är omringad av fornfynd och gamla gravar och det ryktas om att där finns onda krafter.

Det här låter spännande, men tyvärr är boken inte särskilt spännande att läsa. Visst finns det mycket övernaturligheter och företeelser som borde vara skrämmande men författaren lyckas inte bygga upp en tillräckligt stark stämning. När han har börjat bygga en olustig stämning hoppar han över till Jennys förehavanden i Stockholm, till exempel. Det blir mycket jaså för min del. En gestalt skymtar bortivägen. Jaha. Det finns visst egendomliga krafter i Ekdungen. Jaså. Och så vidare. Jag brukar inte läsa skräckromaner och jag är sannerligen inte expert på genren, men som skräckroman funkar den inte för mig. Som relationsroman eller psykologisk skildring av Simon fungerar den inte, och inte heller som en roman om statussökande yngre människor med välbetalda jobb i huvudstaden. Den är alltför platt, alltför redovisande och alltför detaljrik i perifera situationer.

Jag tror att boken är avsedd att vara en skräckroman och då kan man tänka att det här är underhållningslitteratur och att man inte kan kräva så mycket. Men den här berättelsen håller inte som underhållning för mig. Som sagt, detta är inte min genre, men särskilt skrämd blev jag inte.

Nidamörkur av Peter Idling Fröberg, Natur & Kultur 2020.