Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Manzhen arbetar på kontoret på en fabrik i 1930-talets Shanghai. Där möter hon Shijun som är son till en välbärgad köpman. De blir förälskade men de har mycket emot sig. Manzhens far dog när hon var barn. För att försörja familjen började hennes storasyster arbeta som dansflicka och blev prostituerad. Shijuns familj är gammaldags och en flicka från en familj som Manzhens måste vara dålig. De älskande skiljs åt och efter många år möts de igen.

Kvinnorna har det inte lätt i det här samhället. De rika männen tar sig konkubiner och det får fruarna finna sig i. Konkubinernas villkor är heller inte de bästa. Fruarna har vissa lagliga rättigheter som konkubinerna inte har. Dubbelmoralen härskar. Männen med pengar träffar dansflickor och prostituerade och det tycker de är en självklarhet, medan naturligtvis inte en flicka från en sådan familj får bli deras sons fru. De unga flickorna från de fina familjerna ska bli hustrur och helst inte läsa på universitet. Att det anses rätt att ett våldtäktsoffer gifter sig med förövaren förekommer också här om än den yngre generationen inte håller med om det.

Eileen Chang beskriver många olika människor i boken. Den utspelas både i rika och fattigare kretsar. Ofta skriver hon rakt på att en person är svartsjuk eller ledsen. Jag brukar ha svårt för sådana böcker, men här fungerar det. Handlingen framskrider långsamt och detaljrikt och resultatet blir en rörande kärlekshistoria som den krassa verkligheten sätter stopp för. Romanen ger en inblick i förhållandena i 1930-talets Kina och särskilt i borgerskapets liv och kvinnornas villkor. Vi får också en känsla för livet i Shanghai som är modernare än i Shijuns hemstad. Mot slutet av romanen angriper Japan Kina och Shanghai blir ockuperat. Det har en viss betydelse i romanen men ingen framträdande roll. Huvudvikten ligger i relationerna mellan människorna.

Ett halvt liv av kärlek är en bra bok som jag rekommenderar.

Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang, Atlantis 2019. Översättning: Anna Gustafsson Chen.

Månadens språk – hos mig – är somaliska

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Månadens språk är ”östafrikanska språk” och orsaken till att vi fick ett så brett val tror jag beror på att Scyllas hylla vill göra det lite lättare för oss. Jag antar att jag inte är den enda läsaren eller bloggaren som inte har läst särskilt mycket afrikansk litteratur. Det finns ett bra ställe på nätet som heter Världslitteratur.se och där tittade jag på vilka länder som räknas till Östafrika och då valde jag Somalia. Jag har aldrig förr läst något av en somalisk författare, men nu gör jag det alltså.

Det somaliska språket finns, som så många andra språk i flera länder: Somalia, Djibouti, Etiopien och Kenya. Jag har valt två somaliska författare, Nuruddin Farah och Nadifa Mohamed. Nu verkar det som om båda de här författarna skriver på engelska, så egentligen borde kanske utmaningen heta Månadens land eller stat. Jag tror inte att någon av de här två böckerna är författade på somaliska men de handlar om Somalia och båda författarna kommer därifrån fast Nadifa Mohamed är född 1981 och flyttade med sin familj till London redan 1986, men hon har i alla fall rötter i Somalia.

Nuruddin Farah är född 1945. Han har levt många fler år i Somalia men en mycket stor del av sitt liv har han bott utomlands. Han har en stor produktion och jag har valt att läsa hans roman Kartor (Maps). Det är en fristående första del av romantrilogin Blod i solen.

Av Nadifa Mohamed har jag valt Förlorade själar som ska handla om tre generationers kvinnor i inbördeskrigets Somalia.

Om du klickar på namnen kommer du till Wikipediasidorna om de två författarna.

Det är alltså Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Titta in där så får du mer information om månadens språk.

Hett i hyllan #41 – Walters dotter

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Människornas jord är del ett av en episk kvartett historiska romaner från Indonesien. Den kallas Burukvartetten och den framförde författaren för sina medfångar under 15 år då han var politisk fånge på ön Buru.

Människornas jord utspelas på Java och huvudsakligen i Surabaya. Det är i slutet av 1800-talet. Huvudperson är ynglingen Minke som är elev sista året på det holländska gymnasiet. Java är en del av Nederländska Ostasien, kronkolonin som bildades år 1800. Minke är i början bländad av det västerländska men under berättelsens gång framträder orättvisorna och förtrycket mer och mer. Minke är infödd och tillhör en gammal javanesisk adelssläkt. Juridiskt räknas han dock till gruppen infödda som är den lägsta. Lagen i kronkolonin delar människorna enligt ras: vita, indos och infödda. Indos är av blandras, en vit far och en infödd mor resulterar i en indo.

Minke har svårt att finna sig tillrätta. Han med sin västerländska utbildning hör inte längre hemma i det traditionella javanesiska samhället. Samtidigt kan han aldrig bli en fullvärdig medlem av den europeiska befolkningen i landet fast han är intelligent och bland de duktigaste i skolan. Nederländska ostinidien är ett starkt rasistiskt samhälle

I romanen gestaltas kvinnornas svåra situation. Traditionellt enligt kulturen i landet är det männen som styr. Till det tillkommer kolonialmaktens förtryck. I landet finns ett system med konkubiner. Vita män tar sig ofta en sådan. Hon kan ha blivit såld av sin far till den vite mannen, en slav alltså, men i folkets allmänna medvetande är hon en omoralisk person. Allt dåligt kommer från henne. Om de får barn blir de indos och har alltså högre status än sin mor. Den vite mannen kan erkänna barnen som sina inför lagen, men då förlorar modern alla rättigheter till sina barn. Dessutom finns bordeller här och där. Trafficing fanns redan på den här tiden. Prostituerade såldes mellan olika bossar och fick tjänstgöra som slavar på bordellerna.

Men Människornas jord är också en vacker kärlekshistoria och där finns en stark kvinna, nämligen modern till flickan som Minke förälskar sig i. Modern är konkubin, helt outbildad när hon såldes av sin far till den vite mannen, men hon har lärt sig holländska och mycket mer än det. Hon sköter ett stort jordbruksföretag utanför Surabaya.

Författaren berättar levande och spännande. Som läsare lever jag med i historien samtidigt som jag lär mig mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och får uppleva det myllrande Surabaya där människor från olika nationer och kulturer bor. Inga människor är endimensionella. Det finns progressiva vita och förtryckande infödda. Människornas jord är en hjärtskärande historia som jag lämnar med önskan att läsa fler delar av Burukvartetten. Mycket bra. Årets första fem stjärnor.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer, Leopard 2003. Översättning: Roy Isaksson.

Burukvartetten består av: Människornas Jord, Ett barn av alla folk, Fotspår och Glashuset.

Tisdagstrion – Vilda djur

~ Mösstanten ~ 32 kommentarer

Det första som slog mig när jag tänkte på böcker om eller med vilda djur var Ålevangeliet av Patrik Svensson. Jag har ju nyligen läst boken och jag tyckte mycket om den. Titeln är en länk till min text om boken.

Sedan fortsatte jag tydligen med att leta djur i vattnet för jag kom att tänka på att jag länge har velat läsa Moby Dick av Herman Melville. Det är en amerikansk klassiker från 1851 som handlar om kapten Ahab som har fått sitt ben avslitet av en kaskelot som kallas Moby dick. Ahab vill till varje pris hämnas på valen. Romanen är en riktig tegelsten med ett omfång på mer än 700 sidor så den beställde vi hem och den står nu och trängs med de andra böckerna på bokvagnen. Lättare att läsa en sådan bok om man äger den.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen läste jag förra året. Där finns många vilda djur. Karen blixens beskrivningar av djurlivet och naturen är en av bokens stora tillgångar. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Det var ett bra tema som Ugglan och Boken hade givit oss den här gången. Om du tittar in hos henne hittar du andra bokbloggare som tipsar om spännande böcker med vilda djur.

Vad jag köpte i Stockholm

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Vi brukar alltid gå till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan när vi är i Stockholm. Det är roligt att gå och titta i en bokhandel som har så mycket mer än den där hemma.

Man kunde köpa fyra pocket för tre men jag nöjde mig med två som jag vet att jag verkligen vill ha i bokhyllan. Noveller har jag ju börjat läsa nu så en samling med noveller av Olga Tokarczuk skulle passa bra. Sedan har jag länge tänkt läsa Husmoderns död av Sara Danius. Att köpa den är ett bra sätt att se till att den blir läst. Hoppas jag. Nu står de här två böckerna på bokvagnen och väntar på att bli lästa.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Hönan som drömde om att flyga är en saga eller en fabel om hönan Knopp. Hon är inburad i hönshuset i en minimal bur och hennes uppgift är att lägga ägg. Buren är konstruerad så att ägget trillar ut, för ägget är endast avsett att konsumeras av människorna, inte att ruvas av Knopp och bli till en kyckling.

Men Knopp drömmer om att ruva. Det är hennes starkaste önskan. Hon blir deprimerad och äter inte och till slut är hennes tillstånd så eländigt att bonden tar ut henne och lägger henne i en grop tillsammans med andra döende hönor. Då hör Knopp en röst som manar henne att inte ge upp.

Hönan som drömde om att flyga är ingen barnbok fast den handlar om talande djur. Det är en roman om att vara fångad, om mod och envishet, om moderskärlek, om vänskap, om rivalitet och hackordning, om dödsfara – ja om hela livet. Den ger också perspektiv på tamdjurens situation. Just en sådan här, till synes naiv berättelse kan innehålla mycket klokhet och livserfarenhet. Hönan som drömde om att flyga är en vacker berättelse som är spännande att läsa. Jag berättar inte mer om handlingen utan säger bara: Läs den gärna.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang, Norstedts 2015. Översättning: Ninni Holmqvist.

Böcker av Sydkoreanska författare

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Sådana har jag inte läst många, men nu har jag i alla fall läst Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang.

Hönan heter Knopp. Hon har klarat sig levande från dödens grop och nu är hon hungrig:

Hönorna i hönshuset måste vara i full färd med att äta just nu. Hennes tomma inälvor kändes alldeles ihopknutna. Men även om livet ute på gården var svårare än hon hade föreställt sig, såg hon inte ens åt hönshuset. Komposten! Hon erinrade sig att tuppen och hönan hade grävt i den. Knopp satte kurs mot den utan att ha en aning om vad hon möjligen kunde finna där. Hon blev glad då hon fick syn på en saftig mask som krälade i jorden. Den såg utomordentligt läcker ut. Tuppens höna kom rusande. ”Låt bli mitt mellanmål!”

I morgon kommer en text om den här boken.

Trevlig helg!

Hett i hyllan #40 – Vagnen

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Väsen – Ett familjedrama av Domenico Starnone

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Daniele Mallarico är 75 år gammal och illustratör. Han har nyligen genomgått en operation och håller på att hämta sig från den. Då ringer hans dotter från Neapel och undrar om han kan komma och passa sitt fyraåriga barnbarn, Mario. Daniele vill inte. Han har en deadline för ett illustratöruppdrag som snabbt närmar sig och han är trött efter operationen, men har reser ändå till Neapel.

När han kommer dit hamnar han mitt i dotterns och svärsonens äktenskapliga gräl. Men de åker iväg på sin konferens och morfar Daniele ska nu ta hand om Mario i flera dagar. Morfar Daniele vill arbeta på sina illustrationer, men Mario pockar på hans uppmärksamhet. Daniele har vuxit upp i den här lägenheten. Han blir ständigt påmind om den tid som har gått. Han ser sina föräldrar som spökbilder, han känner sig svag och funderar på sin konstnärskarriär. Han är inte särskilt efterfrågad längre och han funderar över sitt liv. Vad har han åstadkommit?

Han är trött. Han glömmer saker. Var har han lagt sin mobil? Hur var det nu med den där balkongdörren som inte kan öppnas utifrån och som är så svår att öppna inifrån om den väl är riktigt stängd?

Mesta delen av romanen utspelas i den här lägenheten. På sätt samma sätt som i Elena Ferrantes Dagar av ensamhet känner sig huvudpersonen instängd, blir både instängd och utestängd men Ferrantes berättelse är hatisk och frenetisk. Den här romanen handlar om en trött åldrande man och har en helt annan ton.

Under berättelsens gång lär jag känna både morfadern och barnbarnet. Det är lek, det är trötthet, det är surhet och livsleda men livskraft och lekglädje finns hos barnbarnet. Jag ska inte säga mer om vad som händer i romanen men så småningom spetsar det till sig ordentligt. Romanen är dramatisk och stundvis komisk. Författaren berättar mycket om oss människor. Det är en bra bok som jag rekommenderar. Appendixen med morfaderns anteckningar förstår jag dock inte riktigt meningen med. Vet vi inte allt det där ändå?

Väsen – Ett familjedrama av Domenico Starnone, Bazar 2019. Översättning: Helena Monti.