Flyga drake av Khaled Hosseini

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Amir är en pojke som bor i Afghanistan. Hans far är välbärgad och respekterad. Pojken Hassan är tjänare hos familjen. Dessutom tillhör han folkgruppen hazarer som anses mindre värda. Trots det är Amir och Hassan lekkamrater och Amirs pappa tycker mycket om Hassan, så mycket att Amir blir svartsjuk.

Amir leker bara med Hassan när andra barn inte är i närheten eftersom han är hazar. Men Hassan är fullständigt lojal mot Amir och ställer upp för honom även när det innebär fara för honom själv. Amir däremot sviker Hassan när han blir angripen av våldsamma större barn som gärna vill plåga en hazar. Amir känner sig feg och svekfull och eftersom han har svårt att hantera det som har hänt vill han helst att Hassan och hans far skickas bort.

Så invaderar ryssarna Afghanistan och Amir och hans far flyr ut ur landet. Hassan och hans far stannar kvar.

Jag vill inte berätta mer eftersom det här är en mycket spännande bok som innehåller mycket: Flyktingars villkor och umbäranden, förtryck av en etnisk folkgrupp, ett barns svårigheter att hantera lojalitet och svartsjuka och dilemmat att rädda sig själv eller någon annan. Bland annat.

Khaled Hosseini beskriver hur livet fungerade i Afghanistan i fredstid och hur landet slås sönder av kriget mot ryssarna och av talibanstyret. Jag upplever starkt hur fint det kunde vara i Kabul före krigen och hur träden är borta, husen förstörda och ett sandmoln ligger över staden när Amir tar sig in i landet som vuxen för att försöka sona sitt svek i barndomen. Amirs fortsatta liv i den  afghanska flyktinggruppens i USA och hans väg till kärleken beskrivs också fint, med humor och värme. Flyga drake är högst aktuell idag fast den kom ut på svenska första gången 2006. Vad har krig och övergrepp i Afghanistan inte ställt till med? Vad ska hända med alla flyktingar? Hur klarar traumatiserade flyktingar sitt fortsatta liv? De som snabbt kunde ta sig ur landet och sätta sig i säkerhet var de som hade ekonomiska resurser. De fattiga har det alltid värst.

Detta är några av mina tankar som den här romanen ger upphov till. Läs den om du inte har gjort det.

Flyga drake av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning Johan Nilsson.

Tidigare har jag skrivit om Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar. Det inlägget hittar du här.

Hett i hyllan #36 – More William

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Hallå igen! Nu är jag tillbaka med nya friska tag och har hittat en julröd bok i hyllan fast helgerna nästan är slut. Det är More William av Richmal Crompton, en gammal bok från mitt föräldrahem.

I många år trodde jag att Richmal Crompton var en man. Namnet låter så i mina öron, men Richmal Crompton var en kvinna, så här har vi alltså ännu en av de inte helt vanliga kvinnliga författarna bland våra hyllvärmare. Richmal Crompton 1890-1969 är känd för sina böcker om den odygdige skolpojken William Brown. Jag läste en eller annan Billbok som barn för det fanns några i mitt barndomshem. Bill, den förskräcklige hette en av dem, minns jag.

Bill var som sagt odygdig och en pest för sin storasyster Ethel. Han hade en kompis som kallades Ginger, antagligen för att han var rödhårig. På tal om hår, en detalj som jag kommer ihåg var att Ethel hade varit hos frisören och permanentat håret och någon vän till familjen kommenterade att permanentade vägar hade hon hört talas om, men hår, det var något nytt. Det är lustigt vilka detaljer man minns. Min mormor, förresten, kunde säga när vi var ute och åkte: Den här vägen är permanentad.

I alla fall har jag inte läst just den här boken men det skulle kanske vara kul att läsa lite i den någon gång. Den kom ursprungligen ut 1922 och den här boken är från den fjortonde tryckningen 1926.

More William av Richmal Crompton, George Newnes 1922.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

God Jul och Gott Nytt År!

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Nu tar jag ledigt över jul och nyår. Jag ska vara mer i den verkliga världen och lite mindre i den digitala, umgås med familjen, äta gott och njuta av tillvaron. I fantasivärlden kommer jag naturligtvis också att befinna mig, för läser det gör jag alltid.

Men efter nyår kommer jag tillbaka med nya friska tag. Vi ses den 2:e januari! Det är en torsdag så då blir det Hett i hyllan igen. Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul, ett fint slut på det gamla året och en bra början på det nya.

God Jul och Gott Nytt år!

Hetta av Jane Harper

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

I den lilla avfolkningsorten Kiewarra i Australien är det begravning. Aaron Falk har rest dit från Melbourne eftersom de som ska begravas är hans barndomsvän lantbrukaren Luke, hans hustru och hans son. Luke är misstänkt för att ha skjutit hustrun och sonen och sedan begått självmord. Endast den lilla dottern lever.

Aaron Falk är polis, men arbetar med ekonomisk brottslighet. Lukes föräldrar ber honom gå igenom gårdens ekonomi. Kanske finns orsaken till tragedin där. Det gamla paret kan inte tro att deras son är skyldig till det hemska dådet. Ganska snart börjar Falk misstänka att de kan ha rätt. Är Luke den skyldige eller inte?Kiewarra ligger i ett jordbruksområde. Där har inte regnat på mycket länge. Lantbrukarna har inte mat till sina djur. Deras ekonomi blir allt sämre. Det är hett. Solen strålar. Växterna dör, butiker läggs ner eftersom folk inte har råd att köpa varorna. Det finns stora spänningar mellan människorna på orten. Dessutom finns det familjehemligheter.

Hot och förföljelse, slagsmål och ryktesspridning. Kiewarra är en krutdurk och både en och annan är beredd att ta lagen i egna händer.

Mer berättar jag inte. Jane Harper målar fram Kiewarra och gårdarna där så att jag känner hettan och hopplösheten när jag läser. Jag känner också den tryckande osäkerheten och att Aaron Falk lever farligt när han envisas med att undersöka fallet närmare.

Hetta är en spännande deckare med mycket atmosfär och från ett område som jag inte är särskilt bekant med, vilket ökar mitt intresse. Jag tycker dock att författaren förklarar lite väl mycket på slutet men det är min enda anmärkning.

Hetta av Jane Harper, Månpocket 2018. Översättning Jessica Hallén.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Attentatet i Pålsjö skog är en kontrafaktisk roman. Hans Alfredson har hittat på att en grupp utförde ett sabotage mot Nazitysklands järnvägstransporter genom Sverige till Norge på 1940-talet. Attentatet ledde till att många tyska soldater dödades. Med på tåget var även Eva Braun, Hitlers nära väninna, och hon omkom också. Detta ledde till att Tyskland invaderade Sverige.

Berättaren i boken är Holger Andersson som var med i gruppen som utförde attentatet och som bara var sexton år då. Nu berättar han om dådet och om vad som hände sedan i det ockuperade Sverige. Han klarade sig alltså. Det gjorde inte alla som var med.

Holger Andersson har skrivit ner sina minnen och berättelser från andra i attentatsgruppen och på 1990-talet har han lämnat materialet till Hans Alfredson som har redigerat det.

Det är utgångspunkten. Berättelsen är fiktiv. Attentatet har aldrig skett. Holger Andersson finns inte. Boken är en roman, men den är upplagd som en faktabok. Många faktaavsnitt om andra världskrieget är inlagda i boken. Ibland är de riktiga och ibland är de påhittade.

Det här är en bra bok. Den behandlar viktiga frågor som att det fanns många nazister i Sverige under Hitlers tid, hur dåligt rustat Sverige var för att stå emot ett angrepp och hur grymt och skoningslöst en ockupationsmakt kan bete sig. Boken tar också upp stora frågor som vad som händer med människor när de är med i krig och dödar.

I berättelsen lyckas en del svenskar fly. Det är inte lätt eftersom Sverige är instängt. Några lyckas fly till England och några till Island och genom det berättar Alfredson om hur tillvaron kan te sig för ovälkomna flyktingar. Judeförföljelser är också en viktig del i berättelsen. Judar har ingen fristad i Sverige eftersom det är ockuperat utan de sänds söderut till koncentrationslägren nere i Europa.Tvångsarbete i de svenska gruvorna och i krigsindustrin är en förutsättning för att ockupationsmakten ska få tillräcklig med krigsmateriel.

Vardagslivet som blir allt svårare ju längre kriget pågår finns också med i boken. Det blir allt besvärligare att få tag på mat och det blir ont om bränsle under de kalla krigsvintrarna.

Attentatet i Pålsjö skog handlar om svåra och tunga frågor, men i och med att den är upplagd som en faktabok kan jag ändå ganska lätt klara av att läsa den. Vissa avsnitt är också skrivna med ett riktigt Hasse Alfredson-humör så boken är inte utan humor.

En bra bok som jag rekommenderar.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson, Gedins 1996.

New York-trilogin av Paul Auster

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här boken innehåller tre berättelser: Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet. De gavs ursprungligen ut var för sig men jag tycker att det bästa är att läsa dem alla tre på en gång. Annars blir det lite rumphugget och konstigt. De hör ihop.

I berättelserna blandar Auster inslag från deckargenren med, ja jag vet inte vad. I den första berättelsen får deckarförfattaren Quinn ett telefonsamtal där någon söker Paul Auster. I den andra vill White att Blue ska skugga Black, och i Det låsta rummet får berättaren ett oväntat brev från hustrun till en tidigare vän från skoltiden.

Problemet när jag läste var att berättelserna i så stor utsträckning är skelett. De saknar kött på benen så att säga. De är också en lek eller kanske inte med identiteter, och man vet inte vad som är vad.

Männen i de två första berättelserna skuggar varandra och antecknar i ett block och avlämnar rapport då och då. Huvudpersonerna är helt ensamma. De är avskurna från världen. Blue i Vålnader har visserligen en flickvän som han ska gifta sig med men när han får sitt uppdrag försvinner han och håller ingen kontakt med henne. Och uppdraget varar länge.

Jag vet inte vad författaren vill säga. Ibland tror jag att trilogin handlar om att vara författare, att man då isolerar sig och delvis lever i en overklighet. Eller annars handlar det om svårigheten att hitta en mening med livet. Jag vet inte. Ändå känns det inte som om jag har läst en dålig och meningslös bok.

Lite roligt var det att läsa Austers bok efter att tidigare ha läst Modianos De dunkla butikernas gata. Där var jag också förvirrad. En rolig likhet mellan böckerna är alla gatunamn. Modiano är ju känd för att väldigt precist redovisa vilka gator, och många gator, som romanpersonerna rör sig på. I Stad av glas är det samma sak. Noggrant låter Auster oss veta hur Quinn rör sig i staden när han skuggar en person. Ändå är Modianos och Austers böcker väldigt olika. I Modianos bok finns ändå en viss substans och verklighetsanknytning därför att så många människor försvann och arkiv förstördes i och med andra världskriget.

Det jag skrev om Modianos bok hittar du här.

Austers New York-trilogi är mycket overklig. Den är grå. Alltså när jag tänker på den ser jag grå bilder. Det känns inte alls onödigt att jag läste den, fast jag länge när jag läste den första och andra berättelsen tänkte: Författaren måste ha varit mycket ung när han skrev det här. Det kändes som om en tjugoårig kille hade suttit och hittat på något som han tyckte var häftigt, något som skulle vara intellektuellt och sätta myror i huvudet på folk.

Fast den tjugoårige killen skulle ändå inte ha kunnat skriva så pass bra, till exempel inte det strålande avsnittet om uteliggare och andra udda människor i New York. Över huvud taget hade han inte behärskat språket så bra.

Dels är det roligt att ha läst en bok som anses som en modern klassiker. Nu vet jag hur den är. Dels ger berättelserna mig tankar och bilder nu efteråt. New York-trilogin är större än vad jag upplevde från början när jag läste.

New York-trilogin av Paul Auster, Norsteds 2011. Översättning: Ulla Roseen.

Allt under himmelens fäste av Maria Hamberg

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Ivar Gunnarsson har levt tillsammans med sina föräldrar. Nu är båda döda och Ivar är ensam. Han var ensam som barn och han är ensam som vuxen. Han jobbar i ett förråd på en industri och bor i en förort till Stockholm. Ursprungligen kommer han från en by i norra Sverige men fadern sålde gården och familjen flyttade söderut

Ivar är ensam, så ensam. Han umgås med ingen och han är osäker och rädd bland människorna. Jag tror inte att han har blivit riktigt vuxen. Han är klumpig och misslyckad och blir lätt ett offer för mobbning.

Men en dag står en flicka ute i kylan nedanför hans köksfönster. Hon ropar på någon men blir inte insläppt. Till slut går Ivar ner och öppnar porten.

Allt under himmelens fäste är en sorglig bok. Den är så sorglig och rörande. Maria Hamberg beskriver Ivars liv så fint. Jag känner och ser och upplever och jag är säker på att Ivar finns. Jag känner hur han har det i lägenheten i förorten där hans föräldrar inte finns kvar men där nog deras kläder fortfarande hänger i garderoberna.Titeln till boken kommer från en visa, en sorglig visa. En stjärna på himlen betyder mycket i boken och den ger Ivar en viss styrka. Delvis befinner sig Ivar inte i verkligheten. Hans far som aldrig gav honom uppskattning och självförtroende förföljer honom.

Allt under himmelens fäste har inget stort omfång, 187 sidor bara, men den innehåller mycket. Berättelsen slutar på julen, så kanske kan den kallas julbok. Att skriva om en människa som Ivar och göra det så bra är en prestation. Jag tycker att det är en mycket fin berättelse som man kan läsa året om.

Allt under Himmelens fäste av Maria Hamberg, Ordfront 2018.

Burgers dotter av Nadine Gordimer

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Burgers dotter är en berättelse om Sydafrika under apartheidtiden. Romanen publicerades första gången 1979 och händelser och politiska diskussioner under 1970-talet präglar berättelsen. Huvudperson är Rosa Burger. Hon är dotter till kommunisten Lionel Burger som dör i fängelse på grund av sin politiska verksamhet.

Sydafrika var inget demokratiskt land på den tiden. Den lilla gruppen vita sydafrikaner som ville ha apartheid kunde leva gott med tjänstefolk och känna sig överlägsna. De hade också rösträtt. Den stora mängden svarta människor hade ingen rösträtt. De måste ha inrikespass och fick inte röra sig i landet som de ville. De var fattiga, underbetalda och var hänvisade till usla bostäder. Många svarta män slet hårt i gruvorna som gav stora rikedomar till ägarna och regimen. Svarta fick dålig utbildning.

Dessutom rådde apartheid. I parkerna fanns bänkar för vita och bänkar för svarta. De svarta fick inte bo i samma områden som de vita, om de inte var tjänstefolk och bodde i något rum eller något skjul på tomten. Allt var uppdelat: skolor, bussar, caféer, och skyltar med Endast vita fanns överallt. Kärlek mellan raserna var förbjuden.

I Sydafrika fanns även vita som var emot apartheid. Kommunisterna som Rosa Burgers far tillhörde var några av dem men det fanns också liberala vita som var emot apartheid. Sydafrika var ett hårt land. Motståndarna till apartheid var övervakade och arresterades då och då. De kunde hamna i fängelse och om de kom ut därifrån blev de dömda till husarrest. Det innebar att de måste hålla sig inom sitt polisdiskrtikt och de kunde också ha kontaktförbud. Man fick inte besöka dem.

Det här samhället hade Rosa Burger vuxit upp i. Hon hade hjälpt sin far och mor några gånger i det politiska arbetet under uppväxten men annars var hon inte engagerad politiskt. Jag uppfattar att hon är desillusionerad och trött efter båda hennes föräldrar har dött. Så småningom vill hon resa bort från Sydafrika men det är lättare sagt än gjort. Fast hon inte är politiskt aktiv är hon övervakad. Säkerhetspolisen följer det hon gör. Hon är dotter till kommunisten Lionel Burger. En sådan människa får inget pass och har alltså inte tillåtelse att resa utomlands.

Endast genom klokhet och list lyckar hon så till slut få tillfälle att resa. Inte förrän flygplanet har lyft vågar hon tro på att hon verkligen ska få komma iväg.

Allt det här behöver faktiskt skrivas om boken eftersom baksidestexten är helt missvisande. Läser man den får man uppfattningen att boken handlar om Rosa Burgers liv i Europa efter att hon lätt som en plätt har skaffat sig ett pass och rest iväg. Så är det inte. Den allra största delen av romanen handlar om livet i Sydafrika innan hon reser. Och som jag har skrivit var det nästan otroligt att hon fick ett pass och kunde resa.

Med det sagt vill jag framhålla att Burgers dotter är en stor roman. Nadine Gordimer beskriver levande livet i Sydafrika och som en motsats livet i Sydfrankrike där Rosa Burger vistas efter att ha rest ut ur landet. Romanen innehåller fantastiska miljöbeskrivningar och bra tecknade karaktärer. Hur svårt vita i andra delar av världen har att förstå hur livet verkligen är i Sydafrika beskrivs på kornet. Där finns också en fin kärlekshistoria.

Jag tror att man behöver ha ett visst intresse för politik och historia för att riktigt uppskatta boken. Diskussioner och åsikter tar stor plats. Författaren beskriver många skilda synsätt.

1970-talet var en brytningstid. En del svarta hade kommit upp sig i kåkstäderna och skaffat sig fina bilar, inte alltid på lagligt vis. Frelimo segrade i Moçambique. De svarta ungdomarna började protestera och blev brutalt ihjälskjutna av polisen när de demonstrerade. Nadine Gordimers roman pekar framåt mot vår tid.

Burgers dotter av Nadine Gordimer, Bonniers 2018. Översättning Annika Preis.

Boken är en av de 14 böckerna av kvinnliga Nobelpristagare i littertur som gavs ut 2018 när inget Nobelpris delades ut.

Skyltsöndag #18 – Tomtens tvättpulver

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Idag, sista skyltsöndagen före jul, tycker jag att det passar utmärkt att visa den här emaljskylten från Gamla Linköping.

Det är reklam för Lagermans tvättpulver som tillverkades av Tomtens tekniska fabrik i Göteborg. Fabrikens storsäljare var Tomteskur, Häxans putsmedel och Tomtebloss.

Och ja, jag dristar mig till att visa den här skylten idag fast jag inte har putsat och skurat. Ger den mig dåligt samvete med tanke på min obefintliga julstädning? Nej, inte särskilt mycket.

Titta in hos BP så hittar du fler söndagsskyltare.

Vinterträdet av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Det är åren omkring 1930. Greta Garbo är stor stjärna i Hollywood. Hon har varit på besök i Sverige och reser med båt över Atlanten tillbaka till USA. På båten finns också Vendela Berg, en ung föräldralös flicka som ska resa till sin farbror för att arbeta i hans bryggeri.

Vendela Berg reser inte i första klass men eftersom hon är mycket intresserad av den stora filmstjärnan smyger hon omkring i förstaklassavdelningen och en dag får Garbo och hennes sällskap syn på henne. Garbo fattar tycke för Vendela Berg och hon blir hennes sekreterare.

Det är Vendela Berg som berättar. Allt ses genom hennes ögon. Hon är en fiktiv gestalt men författaren har läst in sig på Greta Garbo och tiden så jag räknar med att mycket i romanen stämmer med verkligheten.

Men det är en berättelse, ingen biografi. Omslaget är mörkt och det finns en mörk ton över hela berättelsen, också i alla de avsnitt när den kaliforniska solen strålar på himlen. Vem Garbo är, vad hon tänker får vi inte veta. Vi ser henne genom Vendela Bergs ögon. Vi får veta vad hon gör och vad hon säger. Ur det skapar vi vår bild av henne. Hon förblir gåtfull.

Vendela Berg är utbildad till sekreterare. Hon är en intelligent ung kvinna som sköter Garbos penningplaceringar, letar reda på hus att hyra och hjälper henne att skriva kontrakt. Hon lever tillsammans med Garbo och är beroende av henne. Det är som om både hon och Garbo är främmande i verkligheten. Livet med Garbo levs vid sidan av samhället.

Berättelsen framskrider långsamt men den är ändå spännande att läsa. Den är full av detaljer och jag ser miljöerna och människorna framför mig när jag läser. Det finns en nerv i berättelsen och samtidigt stort utrymme för läsarens tankar. Romanens språk och ton känns helt riktig.

Detta är min första bekanskap med Ellen Mattsons böcker och jag vill gärna läsa fler.

Vinterträdet av Ellen Mattson, Bonniers 2012.