Våra nordiska grannländer är kanske de andra länder, förutom Storbritannien och USA, som vi svenskar läser mest böcker från. Eller är det så? Jag vet inte säkert. Men en sak vet jag – att det finns en uppsjö av spännande och intressanta nordiska böcker. Och väldigt många av dem har jag inte läst.

Först har jag valt en av alla dem som jag inte har läst men som jag gärna vill läsa och det är Arv och Miljö av Vigdis Hjort. Den ska vara en uppgörelse med en högborgerlig familj som är fin på utsidan men raka motsatsen inuti och den ska handla om incest, om vreden på grund av den och om förnekelsen i familjen. Så nu är Arv och miljö med i min tisdagstrio för att påminna mig om att jag ska läsa den.

Ditte människobarn av Martin Andersen Nexö läste jag när jag växte upp och den gjorde stort intryck. Den handlar om Ditte som är ett oönskat barn i den fattigaste underklassen och hur hennes godhet och hjälpsamhet utnyttjas. En bok som grep mig mycket på sin tid. Den kom ut på danska 1917-1921 och finns utgiven på svenska. Men jag tror att man endast kan köpa den antikvariskt översatt till svenska, eller låna den på biblioteket.

Brudar i svart av Sirpa Kähkönen, som kom ut på svenska förra året, har jag nyligen läst och skrivit om här på bloggen.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta massor av nordiska böcker av olika slag.

Det här var inte svårt. Hur lätt som helst att välja ut de tre bästa som jag har läst i år. Jag brukar inte slösa med femmor, men de här tre böckerna har fått full pott.

Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård som jag precis nyligen läste.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer.

Och Klubben av Matilda Gustavsson.

Eftersom jag har skrivit om alla tre har jag länkat till mina inlägg.

Om du tittar in hos Ugglan& Boken så får du veta vilka böcker andra bokbloggare tyckte var bäst hittills i år.

Det här är inte så lätt, tänkte jag när jag såg ämnet för dagens Tisdagstrio hos Ugglan & Boken, i alla fall inte om jag ska komma med aktuella böcker. Lösningen blev tre rymdklassiker och den första har jag inte ens läst, nämligen Den lille prinsen av Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry. Han levde mellan 1900 och 1944 och han var pilot. Den lille prinsen handlar om en pilot som har tvingats nödlanda i öknen och medan han lagar sitt flygplan dyker den lille prinsen från planeten B612 upp. Kanske har ni läst den här boken allihop. Jag skulle ha kunnat ha med den när vi hade temat ”Alla har läst den men inte jag”. Men nu ger jag alltså mig själv en kraftig påminnelse om att jag måste läsa den här boken.

Den andra boken är År 2001 – en rymdoddyssé av Arthur C. Clarke. Jag tyckte att den var riktigt bra när jag läste den för länge sedan, spännande och fascinerande. Den finns också som film, regisserad av Stanley Kubrick. Både boken och filmen kom 1968. Manuset och romanen skrevs parallellt men boken kom ut efter filmen. Idag när vi pratar mycket om artificiell intelligens tycker jag fortfarande att historien om datorn HAL i rymdskeppet är intressant.

Sist har vi här romanen Solaris, publicerad 1961 och skriven av den polske författaren Stanislaw Lem. Det finns flera filmatiseringar av Solaris men de har jag inte sett. I romanen befinner sig forskare på en rymdstation i bana runt en planet som är täckt av ett hav. Det här havet tycks ha medvetande och kunna styra planeten och människorna i rymdstationen får egendomliga syner och bilder från sitt förflutna. Vad intelligens är och hur en eventuell utomjordisk intelligens skulle vara beskaffad har vi människor länge funderat över. Vi vill gärna tro att den skulle ha människoliknande form, men så behöver det ju inte alls vara.

Det finns säkert en uppsjö böcker med eld i titeln eller som handlar om bränder, men jag fick fundera ett slag eftersom jag ville ha böcker som jag har läst och då blev det till slut dessa tre.

Tjärdalen av Sara Lidman. Man bränner trä till tjära och hur det går till kan man läsa på Wikipedia. I Sara Lidmans bok bränner en man en tjärdal i en by i Västerbotten och han har förstås räknat med att tjäna pengar på tjäran. Men ett illdåd kommer i vägen och stora konflikter uppstår. Jag läste den i mycket yngre år och kommer inte ihåg så mycket av den, men det jag minns väldigt starkt är att jag blev förvånad över att berättelsen var så spännande och att jag tyckte att den var så bra. Den är Sara Lidmans debutbok från 1953.

Eld i håg av Stig Trenter. Det är en deckare med Trenters hjälte Harry Friberg där det förekommer mordbrand. Det är mycket länge sedan jag läste den. Boken utgavs första gången 1949 men jag ser att den fortfarande kan köpas i nätbokhandeln.

Den tredje boken får man låna på bibliotek eller leta efter antikvariskt. Det är Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Han levde mellan 1923 och 2015 och hade kurdiskt påbrå. Låt tistlarna brinna är hans debutroman och handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag läste den på 1970-talet och då tyckte jag att den var bra. Den finns även som lättläst klassiker.

Det var mina tre böcker på eldtemat. Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta fler.

Att samla många böcker av en och samma författare har inte varit min grej. Jag har haft några stycken eller enstaka av varje och jag tror att den jag har haft mest av är Torgny Lindgren. Om jag inte räknar den där långa raden böcker av Emilie Flygare Carlén som jag fick av en släkting. Jag läste dem faktiskt alla eftersom jag intresserade mig för tiden. Men de böckerna har jag inte kvar.

Nu lever jag ihop med en man som har en större tendens att samla på sig böcker än vad jag har haft och den författare som vi har i särklass mest av i bokhyllan är Georges Simenon. De volymerna är så många att jag inte orkar räkna dem. Simenon är ingen författare som jag själv skulle ha samlat men jag är glad att min man har gjort det och att vi har dem. Jag har inte läst många av dem hittills, men boken i mitten på bilden har jag läst och den var bra: Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon.

Sedan har vi en lång rad Trenter och John Dickson Carr, men dem hoppar jag över. Dock tycker jag att även icke-samlare gott kan köpa på sig de författarna om de tycker om dem. Man hittar absolut inte alla deras böcker på biblioteket eller i bokhandeln.

En författare som vi har mycket av är Niklas Rådström. Honom har jag också bekantat mig med tack vare min man och på så sätt har jag läst några bra och rörande romaner. Den bästa hittills är En handfull regn.

Sist men inte minst har vi Joyce Carol Oates som både min man och jag har skaffat böcker av. När jag skulle välja den bästa som jag har läst av henne tvekade jag mellan Blonde och Karthago. Men det fick bli den senare.

Dagens utmärkta tema kommer från Ugglan och Boken. Titta in hos henne så får du veta vad andra bokbloggare har mycket av.

Det här temat har vi fått från Ugglan & Boken på grund av att det var knytblusens dag igår och vad passar då bättre än att börja med en bok av Sara Danius, Husmoderns död och andra texter. Boken innehåller en mängd texter om en rad olika ämnen. I boken lär hon likna På spaning efter den tid som flytt av Proust med majonäs. Jag har inte läst Husmoderns död ännu men i vår ska det ske.

Selma Lagerlöf måste ha varit en stark kvinna som kunde ta sig fram i ett samhälle där kvinnor av hennes klass skulle stanna hemma och lära sig sköta ett hushåll och lära sig spela piano och få lite lagom boklig lärdom så att de kunde bli en bra hustru och mor. Här har jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Inte heller denna tegelsten har jag läst ännu, men det är inte dumt att ha intressanta böcker som väntar på bokvagnen.

Men den tredje boken har jag läst och när man tar del av Jag möter en diktare av Moa Martinson, då inser man att hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Starka kvinnor behövs i världen. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler bokbloggares starka kvinnor.

Ett passande tema just nu är Vårkänslor. Här hos mig blev det två gånger Tove Jansson med Lars Gustafsson i mitten.

Jag börjar med En kakelsättares eftermiddag av Lars Gustafsson. Här är det omslaget som ger mig vårkänslor. Om ni säger att det ser lite höstlikt ut så svarar jag att det gör det inte alls. Ljuset och diset över landskapet i fjärran känns mycket vårlikt för mig. Dessutom finns också röda och bruna toner i lövsprickningen.

Det är länge sedan jag läste boken och jag minns faktiskt inte så mycket, men den handlar om den förtidspensionerade Torsten Bergman som erbjuds ett tillfälligt arbete med att sätta kakel i ett badrum.

Sedan var det Tove Jannson. Nyligen läste jag hennes novell Om våren. Bättre skildring av vår och snösmältning får man leta länge efter.

Det osynliga barnet börjar med berättelsen om Snusmumrikens vårvisa. Där träffar Snusmumriken ett kryp i skogen som han döper till Ti-ti-oo. En fin berättelse om längtan efter att vara ensam och längtan efter gemenskap.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du fler tips på bokliga vårkänslor.

Alla, det är att ta i så jag får säga Böcker som många har läst, men inte jag. Och nu känner jag mig lite tjatig. Jag vet att jag har skrivit om Min kamp, första delen av Karl Ove Knausgårds självbiografiska serie, som en av de böcker jag inte hann läsa 2019. Men när jag ännu inte har läst den fast den står på min bokvagn och jag tänker mycket på den. Så…

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez har många läst, men inte jag. Jag har också nämnt den tidigare, men jag kan försäkra att jag kommer att läsa den. Jag har en reservation på biblioteket på den nya utgåvan som kommer i år.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj är också en bok som ofta finns i mina tankar och ändå har jag hittills inte läst ett enda dugg av Svetlana Aleksijevitj. Det retar mig faktiskt att jag inte har läst en så viktig bok som ska vara så bra. Det är kanske det tunga ämnet som har hindrat mig men jag tror att jag läser den i år.

Då får jag verkligen hoppas att när jag återkommer om var och en av de här tre böckerna så är det när jag skriver om dem efter att ha läst dem.

Alla intressanta teman till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Gå dit så får du veta vilka böcker andra bokbloggare inte har läst fast det känns som om alla andra har gjort det.

Det är Internationella glädjedagen den 20 mars. Då är det också vårdagjämning och även det kan hjälpa upp humöret. Men först tyckte jag att det här temat från Ugglan & Boken var jättesvårt. Roliga böcker? Visst finns det roliga partier och saker att le eller skratta åt i många ytterst allvarliga böcker, men roliga böcker, har jag läst några sådana? Jodå, när jag tänkte efter hittade jag i alla fall två. Den tredje boken på bilden har jag inte läst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett har jag läst. En underbar bok om den engelska drottningen som upptäcker litteraturen därför att hon plötsligt får syn på bokbussen och blir nyfiken. Drottningen vänder blad fick mig inte till att storskratta, men jag log väldigt mycket när jag läste den.

Flicka möter pojke av Ali Smith har jag också läst och det sedan jag började blogga så titeln är en länk till mitt inlägg om boken. Flicka möter pojke är en hisnande och rolig berättelse med mycket allvar i botten.

Men Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag inte läst. Jag har sett omdömen i stil med ”en av de roligaste roligaste böckerna som någonsin har skrivits”. Huvudperson är Ignatius J. Reilly, en lat trettioåring som bor hemma hos sin mamma. Under sin jakt på ett lagom ansträngande jobb hamnar han i den ena vanvettiga situationen efter den andra, läser jag på Wikipedia. Boken skrevs redan på 1960-talet men den publicerades först på 1980-talet, elva år efter att författaren hade begått självmord. Jag får väl ta och läsa den. Har någon av er andra gjort det? Var boken rolig?

Det positiva temat vi har den här tisdagen kommer som vanligt från Ugglan & Boken. Där hittar du fler tips på böcker som kan få dig att skratta, eller åtminstone att le.

Böcker om Asien eller böcker av Asiatiska författare, det är bara att välja. Asien är stort men jag får medge att det mesta jag har läst är europeiskt och nordamerikanskt. Det blir lite mer asiatisk litteratur i år eftersom japanska, vietnamesiska och indonesiska igår i utmaningen Månadens språk som jag deltar i. Det är bra det.

Men jag börjar med en bok av en indisk författare som jag läste för mycket länge sedan, Midnattsbarnen av Salman Rushdie. Jag får erkänna att jag inte minns så mycket av boken, men jag tyckte att den var bra. Huvudperson är Saleem Sinai som föds precis vid tolvslaget till år 1947 då Indien blev självständigt. Han har ovanliga krafter, bland annat kan han ha kontakt med andra midnattsbarn genom telepati. Boken fick Bookerpriset och räknas som en modern klassiker, läser jag på Wikipedia.

Nästa bok är Sydkoreansk, Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Och den sista är japansk, Black Box av Shiori Ito. Jag har läst Klubben och jag har läst Black Box. Sexuella övergrepp av män med makt och kontakter högt upp i samhället finns i hela världen. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Dagens tema har vi som vanligt fått från Ugglan & Boken. Om du tittar in där hittar du fler böcker från och om Asien.