Alla människor har av naturen ett begär att få veta av Nina Bouraoui

Nina Bouraoui växte upp i Algeriet, men flyttade till Frankrike när hon var fjorton år. Hennes mamma kom från Frankrike och hennes pappa var algerier. Algeriet var under många år en fransk koloni. Erövringen startade på 1830-talet. Det förekom många uppror under årens lopp och år 1962 blev Algeriet självständigt efter mer än sju års krig.

Självständighetsrörelsen splittrades. Algeriet blev en diktatur. På 1990-talet hölls val där flera partier deltog och en del reformer för kvinnornas självständighet hade instiftats men det fanns en stark islamisk motreaktion.

Alla människor har av naturen ett behov av att veta handlar om att inte passa in. Nina Bouraouis mamma var fransyska och passade inte in i det Algeriska samhället. Det kunde vara farligt för en europeiskt klädd kvinna att röra sig utomhus. Pappan var algerier och passade inte in i det franska samhället. Nina Bouraouis morföräldrar föraktade honom och algerier blev och blir utsatta för diskriminering. Nina Bouraoui var dessutom annorlunda, inte som en flicka skulle vara. Främlingsskapet och diskrimineringen är ett starkt tema i boken.

Boken är upplagd i korta stycken, Minnas, Bli till och Få veta. Styckena med rubriken Minnas handlar om Bouraouis minnen från barndomen. Få veta handlar om sådant som den äldre generationen har berättat för henne. Bli till handlar om Bouraouis liv som ung i Paris när hon försöker hitta sin identitet som homosexuell. Hon skriver istället för att studera och tillbringar nätterna på Kat, en klubb för kvinnor.

De korta styckena med hopp i tiden gör att boken blir lite svår att läsa. Ändå blir det en gemensam fast splittrad bild jag får med mig efter läsningen. Splittringen finns både i bokens form och innehåll; algerisk, fransk, kvinna i ett manssamhälle, främlingsskap och diskriminering. Smärtsamma barndomsminnen och svårigheten att bejaka sin homosexualitet. I förhållandena mellan kvinnorna som besöker Kat finns både våldsamhet och underkastelse. Ett resultat av ett våldsamt samhälle?

Boken kräver en långsam och eftertänksam läsning. Den är sannerligen ingen bladvändare men väl värd att läsas.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Grate 2019. Översättning: Maria Björkman.

Sista kvällarna med Teresa av Juan Marsé

Manolo är en ung fattig andalusier. Han har givit sig iväg till Barcelona med drömmar om ett bättre liv. Han bor i slummen och försörjer sig på att stjäla motorcyklar och ibland rycka en och annan handväska.

Manolo drömmer om att bli rik. Han köper fina kostymer och smyger sig in på de rikas fester. Där träffar han Maruja som han tror är en av de rika flickorna. Det visar sig att hon är tjänsteflicka, men i det stora huset vid havet där Maruja arbetar finns Teresa, en nittonårig studentska med vänsteråsikter och sportbil.

De sista kvällarna med Teresa är en kärlekshistoria mellan en rik överklassflicka och en fattig outbildad pojke under ett par sommarmånader i Barcelona på 1960-talet. Teresa vet egentligen inget om det fattiga livet. Manolo är förtegen om sitt liv av naturliga skäl. Han vill inte att Teresa ska få veta hur han försörjer sig. Teresa tyder hans förtegenhet på sitt eget sätt. Hon tror att Manolo arbetar underjordiskt mot Francoregimen.

Juan Marsé har skrivit en berättelse om klasskillnader och de framkommer starkt och drabbande i berättelsen ända från hur Manolo bor, hur Maruja arbetar som tjänsteflicka till överklassmänniskornas utseende och sätt att röra sig jämfört med de fattigas.

Det är inget välmående land författaren beskriver även om levnadsstandarden har ökat sedan kriget. Klassklyftorna är enorma. De rika berikar sig. Studenterna vill solidarisera sig med arbetarna och de demonstrerar och skriver flygblad men de tillhör den priviligierade delen av befolkningen och deras politiska diskussioner är verklighetsfrånvända och teoretiska.

Manolo är fint beskriven och det mesta ses från hans synvinkel. Fast han är en riktig manschauvinist med hett humör som då och då kan örfila upp en kvinna får författaren mig att bli intresserad av honom och undra hur det ska gå. Miljöbeskrivningarna är också fina. Kanske kan jag tycka att författarens språk på några ställen är väl svulstigt men sammantaget är Sista kvällarna med Teresa en intressant och gripande roman som jag rekommenderar.

Sista kvällarna med Teresa, Bra Böcker 1981. Översättning Peter Landelius.

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell

Det är i London sommaren 1976. En värmebölja ligger över staden. Det har inte regnat på månader. En morgon går den pensionerade Robert Riordan ut för att köpa tidningen – och kommer aldrig tillbaka.

Så börjar den här romanen om familjen Riordan. Sonen Michael drömde om att fortsätta på universitetet och bli forskare, men hans flickvän blev gravid och han måste istället bli lärare för att försörja familjen. Hans syster Monica är gift med en antikhandlare som har två barn från sitt tidigare äktenskap och barnen tycker inte om sin styvmor. Och lillasystern, Aoife, har dyslexi förstår vi som läser den här romanen, men i skolan blev hon bara betraktad som dum och fick gå om flera klasser.

De tre vuxna barnen kommer nu hem till sin mor Gretta. Vart har Robert tagit vägen?

Sommaren utan regn är en underhållande, spännande och varm berättelse om en familj med irländska rötter. Under läsningen får vi ta del av motsättningar och avundsjuka, familjehemligheter och den starka kärlek som samtidigt finns mellan familjemedlemmarna. Boken är rakt och enkelt skriven, med andra ord lättläst. Författaren målar upp scener så att jag lever med. Jag ser allting framför mig. Det är enkelt men mycket bra komponerat och vackert och även humoristiskt skrivet.

Förhållandena mellan familjemedlemmarna berättas med stor psykologisk känsla. Även om jag inte har varit med om samma saker själv känner jag igen mig som människa.

En bra, spännande bok att läsa under sommaren.

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Etta 2014. Översättning: Malin Bylund Westfeldt.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

Bokens titel är längre än så: Den röda grevinnan – en europeisk historia, och genom att berätta om sin mammas, Charlotte Hirdmans, liv förmedlar också Yvonne Hirdman en stor del av Europas historia.

Charlotte Hirdman var född Sledt år 1906 i det dåvarande Tsarryssland. Hon växte upp under första världskriget i utkanten av Österrike-Ungern. Hennes första man var en utfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och hon levde med honom i Berlin under Weimartiden. Sedan blev hon förälskad i en tysk kommunist, Heinrich Kurella, och med honom flydde hon till Moskva undan Hitler på 1930-talet. Hon lyckades ta sig ut från Sovjetunionen men hennes ”man” försvann i Stalins utrensningar.

Sedan var hon i Köpenhamn och i Paris som flykting. Slutligen träffade hon Einar Hirdman som hon gifte sig med. När Yvonne Hirdman växte upp bodde familjen i Hökarängen.

Efter att hennes mamma hade dött 1966 insåg Yvonne Hirdman att hon visste mycket lite om sin mors liv men det tog lång tid innan hon började ta reda på vad hennes mamma hade varit med om. När hon väl gjorde det skrev hon alltså den här boken och det ska vi vara glada för.

Yvonne Hirdman har läst dagböcker och brev, letat i arkiv och pratat med släktingar. I boken finns kaderakter från Komintern som såvitt jag förstår innehåller dels kommunistens berättelse om sitt liv, dels noggranna redogörelser för vilka som kommunisten umgås med och också kommunistens syn på politiken. Mer eller mindre sanna.

Fram kommer en dramatisk historia i det oroliga Europa. Hur det tidvis var besvärligt att få tag i mat, hur svårt det var för Charlottes mamma att skydda sin familj när de bodde i det som sedan blev Rumänien och första världskrigets front rörde sig fram och tillbaka. Än hade tyskarna erövrat staden, än var det ryssarna. Hur Charlotte festade och levde nattliv i Weimartidens Berlin – men samtidigt arbetade och tidvis försörjde både sig själv och sin man. Hur Nazisterna blev allt starkare. Hur kommunisterna tänkte och arbetade i Tyskland. Hur svårt det var att leva i Stalintidens Moskva.

Genom hela historien ligger en stor börda på kvinnorna, som arbetar och strävar för att få livet att gå ihop samtidigt som det är männens värld där eftermälet ofta blir att kvinnans insats förminskas.

Vi får följa Charlotte Hirdmans liv och vi får också ta del av de historiska händelserna och ideologierna. I och med att vi får ta del av kaderakter och förhör med Heinrich Kurella får vi också en konkret inblick i Stalintidens terror. Den röda grevinnan är en historiebok som är spännande i och med att vi får följa människoöden och genom att Yvonne Hirdman utgår från sig själv och sitt förhållande till sin mor. En personlig bok med mycket känsla som bygger på gedigen kunskap. Men allt om Charlotte Hirdman får varken vi eller hennes dotter veta. Mycket förblir dunkelt.

I slutet av boken finns förklaringar av begrepp och fakta, källor och litteratur till varje kapitel. Där finns också ett personregister.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, Ordfront pocket 2011.

Professorn av Charlotte Brontë

William Grimsworth är föräldralös. Hans rika släktingar erbjuder honom att bli kyrkoherde men han hatar dessa släktingar eftersom de har behandlat hans mor så dåligt. Istället tar han anställning hos sin bror som driver en textilindustri. Där får Grimsworth en underordnad tjänst som kontorist och hans bror behandlar honom grymt.

Det är intressant. Först framstår Grimsworth som ung och arg och onyanserad, en ung man som har höga tankar om sig själv och ser ner på andra människor. Men hos brodern förminskas han till ingenting samtidigt som känslorna pyr. Till slut blir han avskedad.Vad ska han då göra, utan inkomst som han är? Av herr Hunsden, en av de rika männen i staden, får han rådet att resa till Belgien och söka sin utkomst där. Han får också ett rekommendationsbrev.

I Bryssel får han så anställning som lärare på en pojkskola.

Granne med pojkskolan ligger en flickpension och Grimsworth börjar undervisa även där. Arbetet och miljön i flickpensionen beskrivs mycket utförligare än i pojkskolan och det är också det som händer i flickskolan som bestämmer Grimsworths öde.

I Bryssel möter Grimsworth en annan kultur. Den framställs mestadels som sämre än den engelska, men Grimsworth lär sig mycket om människor och deras beteende, om deras hemligheter och att deras handlande inte alltid stämmer överens med vad de säger. Vi får följa hans kamp för att ta sig fram i livet. Han arbetar hårt.

Charlotte Brontë avslutade arbetet med Professorn 1846. På den tiden rådde inte jämställdhet mellan kvinnor och män. En kvinna skulle ta sig an hemmet och barnen och ansågs svagare än mannen, men i Brontës roman finns porträtt av två starka kvinnor: Zoraïde Reuter som äger och förestår flickpensionen och mademoiselle Henri som när hon blivit madame Grimsworth driver igenom att hon ska arbeta utanför hemmet likaväl som sin make. Det måste ha ansetts ganska magstarkt. Kanske bidrog det till att denna Charlotte Brontës första roman refuserades? Den gavs ut först efter hennes död.

Professorn är inte Charlotte Brontës livligaste och mest spännande bok. Jane Eyre och Villette är bättre, enligt min åsikt. Men Professorn är väl värd att läsas, i synnerhet om man är intresserad av Charlotte Brontës författarskap.

Professorn av Charlotte Brontë, Modernista 2016. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Jag har skrivit om Villette tidigare. Den texten hittar ni här.

Hyllvärmare 2020

Förra året gick jag med i utmaningen Hyllvärmare 2019 och i år kör jag ännu en hyllvärmarutmaning. Nu tog jag i lite extra och bestämde mig för 14 hyllvärmare som jag ska läsa i år. Jag hade tänkt 12 men jag kunde inte låta bli att ta med också Agatha Christies Ridå och Stig Claessons Flickor.

Så här är den då, hela högen. Jag tror att ni kan se vilka böcker det är så jag behöver inte räkna upp dem.

För att jag ska betrakta en bok som hyllvärmare ska den ha funnits här hemma oläst i minst ett år.

Är det någon som hänger med på Hyllvärmare2020? Utmaningen finns på Instagram också.

De åtta bergen av Paolo Cognetti

Pietro växer upp i Milano. Hans mamma arbetar som socialvårdare och hans pappa som tjänsteman på en fabrik. Men föräldrarna längtar ständigt till naturen och bergen. Somrarna tillbringar de i den ensliga bergsbyn Grana som ligger vid foten av Monte Rosa och där träffar Pietro Bruno som bor i byn och som vallar kor.

De båda pojkarna blir vänner fast de kommer ur så olika förhållanden och deras vänskap är ett ledande tema i boken. Bruno träffar sällan sin pappa och han tycker inte om honom. Pietros pappa är inbunden och ständigt vill han bestiga berg. Alla toppar vill han upp på. Pietro följer med på vandringar och de ska ske i faderns takt.

Pojkarna leker och Pietro upptäcker trakten, ån, bergssjöar och övergivna och förfallna byggnader. Det är avfolkningsbygd, en döende bygd där det gamla sättet att leva med vallning av kor och sommarbete på fäboden försvinner. Längre ner i dalen finns barer där turisterna festar.

Åren går. Pietro och Bruno blir vuxna. De kommer ifrån varandra men vänskapen består ändå.

Den här romanen handlar lika mycket om bergen och naturen som om människorna. Den innehåller fina miljöbeskrivningar och författaren skildrar glädjen över naturen. Men vi får också uppleva vädrets skiftningar och hur liten människan är i förhållande till de stora bergen och naturens kraft. Jordskred och laviner kan både vara farliga för människor och förstöra byggnader.

Tonen i boken är lågmäld och handlingen framskrider långsamt. Det är som om bergen som är så stora och som står där de står genom årtusenden påverkar berättelsens takt. Författaren beskriver noga vissa företeelser och genom detta berättande lär vi känna Pietro och Bruno som människor. De är båda vända mot bergen mer än mot människor.

Romanen är berättad så att jag kan tro på att allt har hänt, att Pietro berättar sina minnen och den ger mycket att fundera på. En bok som jag rekommenderar.

De åtta bergen av Paolo Cognetti, Contempo 2018. Översättning Malin Emitslöf.

De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson

Den fjortonårige Arvid arbetar i skogen i Norrland med sin pappa. Arvid är brosslare vilket innebär att han ser till att vägen som skogshuggarna ska köra timmerlassen på är så bra som möjligt. Hans pappa är huggare. De har förlorat sin gård och måste söka de jobb de kan få.

Ragnar är sjutton år. Hans mamma är hushållerska hos en läkare. Hans familj kommar från bättre förhållanden och har välbeställd släkt i Finland. När det finska inbördeskriget bryter ut vill Ragnar resa dit och kämpa på den vita sidan.

Men innan dess får Arvid en stock över benet i skogen och hamnar hos läkaren där Ragnar bor. De två pojkarna lär känna varandra och kärlek uppstår.

I De dubbelt så bra skildrar Bengt Ohlsson en del av vår historia från en ovanlig vinkel. Berättelsen börjar under första världskriget. Det är en orolig tid med hungerkravaller och arbetarrörelsen och fackföreningar organiseras. Arbetsplatser sätts under blockad och arbetsgivarna anlitar strejkbrytare. Polis och även militär skyddar strejkbrytarna. I Finland pågår inbördeskriget och Ragnar reser dit som frivillig på den vita sidan.

Man skulle kunna tro att arbetaren Arvid och Ragnar tänker olika om fackföreningar och strejker. Men det gör de inte. Den unge Arvid tycker att det är naturligt att arbetsgivaren bestämmer lön och andra villkor. Det är ju han som vet hur mycket pengar han har. Och så småningom blir Arvid och Ragnar strejkbrytare.

Jag tycker att det är mycket bra att Bengt Ohlsson belyser den här tiden utifrån den sidan. Strejkbrytarna var olika slags människor. Många av dem ville bara tjäna pengar till mat för dagen och många, antar jag, tänkte som Arvid. Där fanns också rötägg och hemska typer som Jonsson som Ragnar lärde känna i Finska inbördeskriget och som utförde skändliga våldsdåd där mot civilbefolkningen. En riktig psykopat.

Den naive Ragnar kommer hem förändrad efter alla hemskheter han har varit med om i kriget. Att han har stridit på den vita sidan leder till att han har svårt att få jobb för ryktet far omkring och om arbetarna får veta vägrar de arbeta och arbetsgivaren avskedar Ragnar för att produktionen ska upprätthållas. Det bidrar naturligtvis till att han och Arvid blir strejkbrytare.

Bengt Ohlsson skildrar historiska händelser, mycket mänskligt och fint och trovärdigt och bygger upp starka dramatiska scener. I boken finns en mycket vacker kärlekshistoria som leder till svåra komplikationer för de två pojkarna. Homosexualitet var förbjuden och fördömdes i alla läger och ansågs vara pervers och en fara för samhället. I romanen finns perversiteter, men sannerligen inte i kärleken mellan Ragnar och Arvid.

De dubbelt så bra är en mycket bra roman med stor psykologisk styrka. Den handlar om en tid när arbetarna organiserade sig vilket har lett fram till det samhälle som vi har idag och fast den utspelas i historien känns den aktuell även idag.

De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson, Bonniers 2018.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

Den här berättelsen handlar om Alex Schulmans mormor och morfar. Hans mormor, Karin von Euler-Chelpin var översättare och har även skrivit en barnbok. År 1931 gifte hon sig med Sven Stolpe. Han var författare och översättare och konservativ kulturkritiker.

År 1932 befann sig paret Stolpe på Sigtunastiftelsen. Där fanns även den unge Olof Lagercrantz som senare blev en välkänd kulturpersonlighet och tidningsman. Mellan honom och Karin Stolpe uppstod kärlek och det är den kärlekshistorien som Alex Schulman har skapat berättelsen kring.

Shulman har gått igenom arkiv, han har läst Sven Stolpes verk, han har rannsakat sitt minne – hur var det hos mormor och morfar när han var barn? Han har varit i Sigtuna för att känna in och få reda på hur det var där förr.

Bränn alla mina brev är en gripande historia som är så spännande och otäck att jag ibland måste lägga ifrån mig boken. Jag kan inte minnas någon spänningslitteratur som jag har läst som har haft en så stark, krypande, olycksbådande stämning. Sven Stolpe får inget fint eftermäle i den här boken. Han dominerade sin familj och alla tassade på tå runt honom. Det gällde att undvika hans vrede. Han var elak, hade häftigt humör och ingen som helst empati, verkar det som. Han tålde inte kritik men kunde kritisera andra skoninglöst. Han var katolik och ansåg att kvinnan skulle vara ren före äktenskapet och ren betydde sannerligen inte bara att hon hade badat.

Han var ingen ofarlig man. Ändå drabbades hans hustru av en så stark kärlek till Olof Lagercrantz att hon utsatte sig för makens vrede.

Bränn alla mina brev är en bra bok. Spännande och hjärteknipande. Den innehåller en sorglig kärlekshistoria och belyser även mekanismerna i ett förhållande där psykisk misshandel skapar rädsla och förminskar. Att Schulmans mormor lyckades behålla en del av sitt självförtroende och sin integritet är nästan otroligt. Varför lämnar hon honom inte, har vi många gånger frågat oss. När vi läser den här boken får vi en del av svaret.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark 2018.

Nötskal av Ian McEwan

Trudy är höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans planerar de att mörda den blivande fadern. Det är utgångspunkten för den här både spännande och roliga historien. Den har ett ovanligt berättarperspektiv. Det är fostret som berättar.

Man kan ju föreställa sig att ett foster inte vet särskilt mycket, men det gör detta. Det blivande barnet har lärt sig oerhört mycket genom Trudys lyssnande på radioföredrag och från tv-ljudet. Det vet nästan allt om världen och människorna och det älskande parets onda planer har det inte kunnat undgå att höra om.

Ian McEwan tar i den här boken ett roligt grepp på historien om Hamlet. I Shakespeares skådespel heter Hamlets mor Gertrud och hans farbror Claudius. I Nötskal heter den blivande modern Trudy och svågern heter Claude. Men barnet i Nötskal är ofött och kan inte göra så mycket åt saken. Han försöker nog, men det är inte lätt, fast som han är i sin mammas mage.

Det förvånar mig inte om det finns fler syftningar på skådespelet i boken. Jag tyckte att jag såg ett par stycken. Kanske använder McEwan även en del språkliga vändningar från teaterpjäsen. Det kan jag inte avgöra. Titeln kommer i alla fall från ett citat ur Hamlet.

Boken är både rolig och spännande. Där är flera vändningar som jag inte hade räknat med. Jag har läst ett par andra böcker av Ian McEwan. Detta är inte den bästa, men den är skriven av en mycket skicklig författare och absolut värd att läsas.

Nötskal av Ian McEwan, Brombergs 2017. Översättning: Meta Ottosson.