Månad: januari 2021

Moby-Dick av Herman Melville

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

En ung man som kallar sig Ismael tar hyra på ett valfångarskepp. Befälhavare på skeppet är kapten Ahab. Han har tidigare jagat den vita valen Moby Dick men misslyckats och förlorat sitt ena ben. Nu hatar han Moby Dick och vill hämnas och alltså döda honom. Det är den röda tråden i berättelsen. Det är Ismael som berättar och att han klarar sig, det räknar vi med. Men hur ska det gå för de andra? Ska kapten Ahab lyckas med sin hämnd som alla sunda realistiskt tänkande människor anser är vansinnig, ja helt idiotisk?

Hur kan man hata ett djur och vilja hämnas på det? Ett djur! Valen hade inget ont uppsåt. Den har bara försvarat sig. Om kapen Ahab aldrig hade givit sig på den där ökända valen skulle han ha benet kvar. Det är min reaktion som modern människa och de flesta i världen idag tycker att man inte ska jaga de stora valarna eftersom de riskerar att utrotas. Men på 1800-talet trodde man inte att det kunde ske. Herman Melville för genom sin berättare Ismael ett resonemang om den saken i boken och han anser att havet är så enormt och så djupt att den faran inte finns.

Valfångsten var en viktig näring under 1800-talet. Från valarna fick man späck som man kokade till olja redan på skeppet och den använde man sedan till lampor och ljus och till att smörja maskiner med. Man använde också valarnas ben. Och från kaskeloterna kunde man få den dyrbara spermacetioljan som fanns i deras stora huvud. Den kunde användas vid parfymtillverkning.

Valjakten måste ha inbringat mycket pengar, annars kan jag inte tänka mig att den hade sysselsatt så många människor. Det var mycket farligt att jaga val. När man fick syn på valarna från segelskeppen hissade man ner små öppna båtar och det var i dem man jagade valarna, både genom att ro och att segla efter dem. En harpunerare stod i fören och kastade harpunen mot valen. Sedan gällde det att ha koll på det långa repet som var fäst vid harpunen så att inte båten drogs med ner i djupet. Det är svårt att förstå att människor sysslade med en så farlig verksamhet. Det behövdes ju bara att den stora valen vände på sig och så kapsejsade båten, om valen var för nära. Å andra sidan var det inte heller ofarligt att vara vanlig fiskare på den här tiden.

Moby Dick är inte bara berättelsen om kapten Ahab och valen. Den är mycket mer än så. I själva verket handlar den mer om hur valfångsten gick till. Det är mycket intressant och jag lärde mig en hel del. Herman Melville målar också skickligt upp olika scener och skeenden som gör att jag kommer nära det blodiga, farliga hantverket. Boken är mycket konkret i beskrivningarna och gestaltningarna av hur allt arbetet på skeppet gick till men den innehåller också en stor metafysisk dimension. Den handlar om liv och död, vår strävan här på jorden och den omfattar rymden och de stora djupen där de gigantiska odjuren, som Herman Melville ibland benämner dem, lever ett liv som till stora delar är okänt för oss. Och så satt jag här, under julen 2020 och läste den, i en tid när vi kan ha en närmast romantisk syn på världens största djur som simmar så fredligt i havet och som sjunger, och den sången kan vi meditera till.

Moby Dick är ett stort verk med stora kontraster. Där finns högstämda utgjutelser, hård och blodig verklighet, humor och fantastiska miljöbeskrivningar. Den var inte lätt att läsa. Det tog mig drygt två och en halv vecka att ta mig igenom den, men jag är glad att jag gjorde det.

Moby Dick av Herman Melville, Penguin Classics 2013.

Moby Dick publicerades första gången 1851.

Hett i hyllan #90 – Israpport

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Förra året läste jag tidiga dikter av Werner Aspenström. Den här boken, Israpport, är den sista diktsamlingen han skrev och den publicerades 1997. Titeln känns inte helt fel så här i januari, en isande hyllvärmare alltså. En paradox, kan man tänka.

Den här boken kommer från min pappas bokhylla, det är jag ganska säker på, och jag har haft den i många år men aldrig läst den. Omslagsbilden är gjord av Signe Lund-Aspenström, Werner Aspenströms hustru.

Som med så många olästa böcker som jag drar fram ur bokhyllan och tittar närmare på vill jag gärna läsa den här.

Israpport av Werner Aspenström, Bonniers 1997.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Misstag i Moskva är en långnovell – eller kanske kortroman – av Simone de Beauvoir. Den handlar om ett pensionerat franskt lärarpar, Nicole och André, som reser till Moskva och besöker mannens dotter från ett tidigare äktenskap. Vi får följa resan från både mannens och kvinnans synvinkel och författaren växlar mellan de olika perspektiven under hela berättelsen.

Paret har levt tillsammans länge. Berättelsen innehåller både återblickar på livet och det som händer just under vistelsen i Moskva och allt är subjektivt utifrån mannens och kvinnans synvinkel. Kvinnan gav upp sin karriär och tog hand om hushållet och sonen de fick tillsammans. André intresserar sig för politik medan Nicole mer ser inåt sig själv och grubblar över äktenskapet. I berättelsen finns också kontrasten mellan Nicole som har offrat karriär och aktivism till förmån för familjelivet och mannens dotter som är ung och fri att hålla på med det som intresserar henne därför att kvinnorna i Sovjetunionen är jämställda. Hmm? Det tror jag inte riktigt på. Men Simone de Beauvoir är inte okritisk gentemot Sovjetunionen. Byråkrati och bestämmelser från osynliga myndigheter hindrar paret från att resa dit de vill i landet.

Misstag i Moskva är en lågmäld berättelse fast den handlar om svårigheter i ett äktenskap. Den är vardaglig fast paret är i Moskva där de inte brukar vara. Berättelsen gjorde inget stort intryck på mig. Jag hade väntat mig att det skulle bränna till lite mer. Men å andra sidan kan man tänka att det är ett åldrande par det handlar om och starka känslosvängningar och dramatiska uppgörelser hör till det förgångna i deras liv. I alla fall tycker jag att Misstag i Moskva är en läsvärd berättelse.

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir, Bucket List Books 2015. Översättning: Helén Enqvist.

Berättelsen skrevs under åren 1966-1967.

Tisdagstrion – Cyklar, bilar, bussar och andra fordon

~ Mösstanten ~ 29 kommentarer

Det visade sig att jag hade tre böcker hemma som borde passa in på dagens tema. Ett roligt tema, förresten, och ni ser att jag har valt tre olika fordon.

Här sitter alltså Teresa i sin fina vita bil och tittar upp mot oss. Boken heter Sista kvällarna med Teresa och är skriven av Juan Marsé. Den handlar om en fattig småkriminell yngling som förälskar sig i den rika flickan Teresa. Ja, han är nog inte bara förälskad i själva flickan utan i den rikedom och livsstil som hon representerar. Jag har skrivit om den här boken så titeln är en länk.

Här finns också ett arbetsfordon på omslaget till En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Om det förekommer traktorer i romanen vet jag inte eftersom jag ännu inte har läst den, men den är med i mitt hyllvärmarprojekt i år så jag räknar med att den blir läst. Den här boken har jag haft med i Hett i Hyllan så också här är titeln en länk.

Den tredje boken är En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg, och här har vi alltså en cykel på omslaget. Jag vill minnas att hon cyklar en del i boken och den har jag också skrivit om. I En dag ska jag ta mig någon annanstans tänker den sextioåriga Karin Thunberg tillbaka på när hon var ung och nygift i början av 1970-talet och funderar över hur hon var då och hur och varför hennes liv har blivit som det blev.

Om du undrar vilka fordon de andra bokbloggarna visar i sina trios kan du gå in på Ugglan & Boken för där brukar vi kommentera, allihop.

Angels tvättomat – novell av Lucia Berlin

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Dags för månadens novell och vad gör jag då? Jo jag öppnar den olästa samlingsboken Handbok för städerskor av Lucia Berlin och läser den första novellen där. Jag är en sådan människa som gärna först läser novell nummer ett i en samling. Det är starten på samlingen, tänker jag. Kanske sätter den färgen och stämningen för hela samlingen och kanske ger den en bra inblick i hur författaren skriver.

En lång gammal indian i blekta Levi’s-jeans och ett ståtligt zunibälte. Långt vitt hår samlat med hallonfärgat garn i nacken. Det märkliga var att under ett år eller så var vi alltid där samtidigt på Angels. Men inte vid samma tider. Jag menar att vissa gånger kunde jag gå dit klockan sju en måndagsmorgon eller halv sju en fredagskväll och då var han redan där.

Så börjar samlingen Handbok för städerskor och alltså den första novellen Angels tvättomat, en början som lockar till vidare läsning. Novellen är vardaglig och skriven nästan som om Lucia Berlin sitter och berättar för oss vad hon har varit med om på tvättomater. En miljö med udda, fattiga människor kontrasteras mot den sobra stämningen på en tvättomat i ett rikare kvarter. Glimtar av människoöden flimrar förbi. Liv och död. Stadens myller. Glimtar från berättarens liv får vi också men hela tiden är tvättomaten i centrum. Det är bra, rörande och tankeväckande. Den här boken måste jag läsa mer i.

Angels tvättomat – novell av Lucia Berlin ur samlingsboken Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2017. Översättning: Niklas Hval.

Boken jag läste ur är en pocketupplaga. Inbunden kom samlingen ut 2016 på svenska.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.

Tornet och fåglarna av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Romanen Tornet och fåglarna handlar om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Karl XII är död och Sverige är i krig mot Danmark. Henrik Danckwart bor på fästningen tillsammans med sin syster och sina barn. Hans fru har avlidit. På fästningen finns också soldater och officerare och officerarnas familjer. Dessutom finns fångar eftersom fästningen även är ett fängelse.

Om jag avslöjar att Danckwart kapitulerade så har jag ändå inte sagt för mycket. Det står skrivet på bokens baksida och det ska vara en av den svenska historiens gåtor. Det fanns både mat och ammunition kvar på fästningen och samtiden dömde Danckwart hårt. Men Ellen Mattson har skapat en levande människa och en levande miljö och vi får följa kommendanten under ett antal dagar och händelserna omkring kapitulationen. Enligt romanen hade Danckwart alldeles för små resurser och dessutom sköttes inte det övriga kriget särskilt bra av svenskarna. Egentligen hade han ingen chans, men de styrande ansåg att fästningen var ointaglig.

Romanen innehåller bilder av olika människor, fångar, kommendantens syster, hans barn och officerare och den ger en bra beskrivning av klasskillnaderna i det svenska samhället. En vanlig enkel människa behövde inte begå något stort brott för att hamna på fästning, i misär, i hälsovådliga utrymmen, med dålig mat och med fotjärn och hopkedjade fötter. De fångarna fick arbeta hårt om de inte var för svaga. Massor av dem dog. Men där kunde också finnas priviligierade fångar från de högre samhällsskikten. De fick bo på övervåningen i kommendantens hus.

Hur väl romanen beskriver kriget vet jag inte, men det verkar mycket trovärdigt. Författaren har skapat levande människor och ett levande skeende och det var en stor upplevelse att läsa den här romanen. Jag fick också lära mig en del om hur krig fördes i början av sjuttonhundratalet. Till exempel kunde försvarare bränna ner sina egna städer för att hindra fienden, eller orsaka fienden skada om den redan hade intagit staden.

Kanske kan man säga att Danckwart personifierar hela det misslyckade svenska kriget på den här tiden. I alla fall framstår han som en levande människa, medkännande och hård. En komplicerad man som har varit ute i kriget många många år och som naturligtvis är påverkad av alla sina hemska upplevelser. Tornet och fåglarna får fem stjärnor av mig. En mycket bra bok.

Tornet och fåglarna av Ellen Mattson, Bonnier pocket 2018.

Första utgåvan av Tornet och fåglarna kom 2017.

Hett i hyllan #89 – Easter Parade

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Den här boken har jag skrivit om tidigare under mitt bloggliv, när jag hade min blogg på Blogg.se, men den har inte blivit läst och jag har aldrig haft med den i Hett i hyllan så här kommer en extra påminnelse till mig själv om den här boken. (Och till er andra också förstås.)

Richard Yates (1926-1992) var en amerikansk författare och skribent. Han har skrivit en rad romaner och två novellsamlingar och fick bra kritik, men hans böcker såldes inte i stora upplagor. Alldeles i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet uppmärksammades han igen. Yates mest kända roman är Revlutionary Road. Det var hans debutroman och den är också filmatiserad.

Easter Parade handlar om två systrar, Emily och Sarah Grimes. Från baksidestexten:

Emily och Sarah Grimes tycks inte ha något gemensamt förutom sina ständiga besvikelser. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer. Sarah, den sötare och mer konventionella, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och repressiv make.

Och så här börjar boken:

Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.

Inte så särskilt upplyftande alltså, men jag tror att Easter Parade kan vara en bra bok och jag vill gärna läsa den.

Easter Parade av Richard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Fallet Collini av Ferdinand von Schirach

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den 23 maj 2001 reser Fabrizio Collini till Berlin. Han går in på ett hotell, tar sig till företagsledaren Hans Meyers svit och där skjuter han honom med fyra skott. Sedan ber han hotellpersonalen ringa polisen.

Den unge, helt nyblivne advokaten Caspar Leinen blir Collinis försvarare. Ett omöjligt uppdrag kan tyckas. Att Collini har skjutit Hans Meyer står utom all tvivel. Men varför? Collini är inte tidigare straffad. Han har levt ett klanderfritt liv. Men han tiger. Motivet till dådet vill han inte uppge.

Fallet Collini är ingen vanlig deckare men det är mycket spännande och intressant att följa vad Caspar Leinen gräver fram ur det förflutna. Det visar sig också att han har en personlig koppling till Hans Meyer från barndomen, vilket komplicerar hans arbete. Men just hans anknytning till Hans Meyer bidrar till att problemet blir belyst från mer än ett håll. Berättelsen är inte lång och den är skriven med en knapp, saklig stil och på så sätt lämnar författaren mycket till läsaren själv att fundera över. Resultatet blir mycket starkt och effektfullt, och det jag tänker på efter att ha läst den här boken är brott och straff och hur händelser ur historien både förtigs och göms undan och hur de påverkar livet för människor många årtionden efteråt.

Jag tänker också på hur väl vi behöver redbara, ärliga jurister som arbetar för att sanningen ska komma fram. Fallet Collini är en bra bok som jag rekommenderar.

Fallet Collini av Ferdinand von Schirach, Bonniers 2013. Översättning: Lena Hammargren.

Tisdagstrion – Böcker med titlar som börjar på S.

~ Mösstanten ~ 28 kommentarer

Det finns ganska många boktitlar som börjar på S så den här gången var inte uppgiften som vi fått av Ugglan & Boken särskilt svår. Här kommer tre böcker som jag läste eller läste i under 2020:

Samtycket av Vanessa Springora. Det är en självbiografisk roman som handlar om hur Vanessa Springora blev utnyttjad av en femtioårig uppburen författare som tonåring och hur det kulturella etablissemanget teg och till och med förespråkade detta elände.

Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk har jag med idag dels för att jag räknar med att den är bra (Det var i alla fall den första novellen som jag har läst), dels för att uppmana mig själv till att läsa hela boken. Den första novellen heter Skåpet.

Svartsvala av Josefin Roos la jag ut ett inlägg om i december förra året, en roman om en kvinna som i ung ålder får en stroke och hur det påverkar hennes liv. Den är poetisk med en hel del fåglar.

Det var mina S-böcker. Vill du ha tips på fler kan du gå till Ugglan & Boken.

Karavan

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En glädjande postförsändelse kom förra veckan. Petra som driver bloggen Scyllas hylla har givit mig en fin present, en prenumeration på tidskriften Karavan. Tack snälla Petra! Hoppas att du får många medbloggare i projektet Månadens språk. Här ser ni. Månadens språk innebär inte bara att man vidgar sitt läsande och hittar en massa nya intressanta böcker och författare. Man kan få en fin present också. I alla fall fick jag en.

Nu hoppar jag själv över Månadens språk i år och kanske är det vettigt eftersom biblioteken i Linköpings kommun har varit stängda tills idag. Nu öppnar huvudbiblioteket men med kraftigt begränsade öppettider. Närbiblioteken är fortfarande stängda men på två av dem kommer det att finnas reservationsutlämning och på tre närbibliotek kan man återlämna böcker. Vi får se vad som händer i fortsättningen.

Emellertid. Fast jag satsar på andra projekt i år kommer jag säkert inte bara läsa svensk, brittisk och nordamerikansk litteratur. Jag blir sugen på flera böcker jag ser i Karavan och är biblioteket inte tillgängligt eller om jag inte känner mig bekväm med att gå dit finns det möjlighet att köpa en eller annan bok också.

Det här numret av Karavan innehåller mycket. Noveller, poesi, bokrecensioner och längre artiklar om några författare. Jag är intresserad av att bekanta mig med Alonso Cueto, Ocean Vuong och Scholastique Mukasonga, till exempel. Av David Grossman har jag tidigare läst På flykt från ett sorgebud och den var fantastiskt bra så jag läser gärna mer av honom. Karavanprenumerationen kommer absolut att innebära att min läslista blir längre.