En liten bok om ondska av Ann Heberlein

Den här boken kom 2010 och det talades en hel del om den men jag läste den aldrig då, antagligen på grund av innehållet. Ondska är inget jag gärna tänker på och alla hemskheter och mord och övergrepp som sker är inget jag vill tänka på jämt och ständigt. Men i år har jag med En liten bok om ondska i den hög hyllvärmare som jag läser, så nu är boken äntligen läst.

An Heberlein tar här upp folkmord, våldtäkter och misshandlade barn, bland annat, och det är såväl det mer organiserade och institutionaliserade våldet som sker under krig som den ensamme seriemördaren och våldsdåd som kanske vem som helst kan begå i vissa situationer. Hon resonerar om ansvaret för våldet, om alla som tittar bort och om vad ondska är och om den finns i oss alla. Hon tar upp vad olika tänkare och filosofer har ansett om ondska.

Ann Heberlein anser inte att ondska är en kraft som finns i världen, det som har blivit framställt som djävulen. Hon menar att ondskan finns i onda handlingar och det tycker jag är ett rimligt sätt att resonera. Hon tar upp många exempel, vardagliga som spektakulära. Utvecklingen av gängvåld som har skett de senaste åren finns av naturliga skäl inte med i boken, men resonemangen i boken är viktiga att fundera över och kan ge en ingång till en diskussion om det våld som sker idag.

Mycket som har hänt under historien och mycket som sker idag kan upplevas som obegripligt. Hur kan människor mörda grannar som de tidigare har levt fredligt med? Hur kan människor tortera andra? Det finns mycket att tänka på, och det är inte lätt att förstå. Hjärnforskning kan ge vissa svar, men hur helt vanliga människor dras med, väljer att titta bort och till och med delta är svårt att greppa. Och hur är det med mig själv? Hur ofta tittar jag bort och hur skulle jag själv agera om jag levde under tredje rikets tid? Det finns mycket att hämta i den här boken.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.