Böcker, böcker och lite till
Det var dags att ta fram sprättkniven för nu har jag bytt diktsamling. Från Paul Celans Andningsvändning till Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt. Om henne har jag skrivit några ord i ett hettihyllaninlägg.
Andningsvändning liknade inget jag har läst tidigare. Så många egna ordkonstruktioner. Intressant och väl värd tiden jag har lagt på den. Jag tror att Anna Rydstedts diktsamling blir lite enklare att läsa. Skenbart kanske? Vi får se.
Karl Ove Knausgårds nya roman är nummer två i en planerad kvartett under rubriken Morgonstjärnan som också är titeln på den första boken i kvartetten. Liksom i romanen Morgonstjärnan är Vargarna i evighetsskogen uppdelad i kapitel för flera olika människor. Ingen av de som fanns med i Morgonstjärnan finns här utan de är andra och i denna roman för texten oss till Sovjetunionen och senare Ryssland. Men där finns en stark koppling till Norge. En av romanens viktigaste personer är Syvert som kommer från Norge och som finns där både som 20-åring när han nyss har muckat från det militära och som medelålders man.
Liksom Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog en blandning av realism, intellektuella resonemang och övernaturligheter, men de senare tar mindre plats i den nya romanen. Ändå finns där en underliggande spänning hela tiden i realismen, delvis för att jag förväntar mig att något annat ska ske, delvis på grund av vissa detaljer. Den där röda bilen som dyker upp flera gånger, vad betyder den? Knausgård berättar ibland ytterst noggrant och detaljerat. Han kan redogöra för de olika händelserna i en fotbollsmatch nästan som om det vore ett radioreferat. Ett visst avsnitt i boken är istället essäliknande. Han gör det alltså inte helt lätt för läsaren utan skriver på ett sätt som man inte bör enligt ”romanmallen”. Men det är spännande nästan hela tiden och liksom när jag läste Morgonstjärnan frågar jag hela tiden Vad ska det bli av detta?
Det som berör mig djupast är gestaltningen av Syvert. Avdelningen där han är ung känns så äkta och berör mig starkt. Så i romanen finns en sådan slags realism, men också så mycket annat. Knausgård hugger ofta av en avsnitt med en romanfigur när det är som mest spännande och kanske får vi aldrig mer läsa om honom eller henne. Jag uppfattar båda böckerna som en mosaik av delar av människoöden, men inte riktigt så ändå. Knausgård har ett tema i böckerna, ett tema som kanske inte är fullständigt redovisat ännu, men det handlar om döden och livet, frågan om evigt liv, frågan om hur mycket, eller lite vi förstår av vår tillvaro, frågan om det finns krafter som vi inte begriper. Och finns det en räddning från våra arbetsamma, hemska, besvärliga liv här på jorden? Samtidigt har jag den där känslan när jag läser Vargarna i evighetsskogen som jag hade när jag läste morgonstjärnan: hur ska det gå vad ska det bli av detta? Texten driver verkligen framåt. Det gör att jag har uppskattat läsningen av båda romanerna och väntar nyfiket på nästa. Jag kan väl bara hoppas att den tredje boken inte har så mycket som 888 sidor. Eller?
Efter att ha läst tre böcker av Knausgård, dessa två ur den blivande sviten Morgonstjärnan och Min kamp nummer ett blir jag bara mer och mer intresserad av hans författarskap, av språket, gestaltningen och hans strävan att skapa något annat. Vargarna från evighetsskogen rekommenderas alltså.
Vargarna från evighetsskogen av Karl Ove Knausgård, Norstedts 2022. Översättning: Staffan Söderblom.
Här är alltså en hyllvärmare utan omslag så jag har inget att hämta där, men hos Bonniers hittar jag lite information om boken. Handlingen är förlagd till 1988-89 och djurdoktorn heter Evy Beck. Hon är en 53-årig arbetslös veterinär och hon får till uppgift att ta hand om tusentals försöksdjur vid Alfred Nobels Mediko-kirurgiska institut i Stockholm. När hon inser hur illa djuren behandlas gör hon uppror.
Citat från sid 22 och 23 i boken. Evy Beck kommer till institutet för en anställningsintervju.
I taket blinkar en grön pil. Hon följer pilens riktning och går in i en korridor till höger. Pilen följer med och löper i taket snett framför henne som de tre vise männens stjärna. Plötsligt stannar pilen. Den blinkar inte längre utan lyser med fast rött sken. Evy Beck står framför en dörr märkt 560314-0356 Bd S Hörrlin. En lampa tänds på dörrkarmen, ”Stig in”.
Rummet är tomt. Det är ett litet rum med ett skrivbord, ett väggskåp med hängmappar, en besöksstol och en metallvagn med diktafon, telefon, räknemaskin, kokplatta och en tv-skärm. Hon lägger av sig regnkappan över metallvagnen och sätter sig i besöksstolen med portföljen över knäna.
När hon väntat i nästan tio minuter kommer en lång, rödhårig och mager man in. Han är några och 30 år och tar i hand utan att se henne i ögonen. Andedräkten luktar kaffe.
– Välkommen hit, säjer han och vräker sig bakåt i sin fjädrande skrivbordsstol; sedan tittar han rakt på henne men utan att se. Ögonen går lätt i kors som när man luktar på en blomma eller skärskådar ett uppböjt gem.
Evy Beck pillar upp portföljens spännen och byrådirektör Hörrlin tittar intresserad på portföljen.
– Ja, jag tog med mina papper, säger hon på försök.
Djurdoktorn är en satirisk roman. Den kom ut 1973 och handlingen är alltså förlagd en bit in i framtiden. Den senaste utgåvan kom 2016. Djurdoktorn har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris och den har fått Svenska Dagbladets litteraturpris.
Djurdoktorn av P. C. Jersild, Bonniers 1975.
Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.
Fru Magnusson har kommit till Stockholm där hon hyr en lägenhet medan ägaren är bortrest. Läsaren förstår genast att hon håller sig undan, att hon har varit med om något svårt som har fått hennes tillvaro att falla i bitar. Hon tillhör inte de fattigaste, hon har hemhjälp i lägenheten och hon har pengar. Men hon är ensam, hon håller sig borta från världen. Så småningom kommer det fram att hon har en ansenlig förmögenhet, men hon är satt under förmyndare.
Hennes dotter har gift sig med en man som fru Magnusson inte tycker om och det är de två som har fått igenom förmyndarskapet. De anser att hon slösar bort sin förmögenhet och handlar obetänksamt. I den lilla staden hon kommer ifrån är hon utskämd och hela borgerskapet där vet att hon är omyndiggjord. Men så småningom ska det bli rättegång om saken.
Natten till söndag är ingen programmatisk kvinnokampsroman, men jag ser den ändå som del av kampen för jämställdhet. Det har varit, och är kanske fortfarande, större risk för att en kvinna blir satt under förmyndare än en man, men det var vanligare förr. Spelrummet för en man att slösa bort sina och familjens pengar har varit mycket större än för kvinnor. Ja, utrymmet för mäns beteende har varit vitt och brett medan en kvinna skulle anses för obalanserad och asocial om hon handlade likadant. Många kvinnor från borgerskapet har också satts på mentalsjukhus för att de inte har uppträtt enligt normen för en städad och snäll flicka. Tidigare i historien var svenska kvinnor omyndiga enligt lagen. Änkor hade varit myndiga sedan länge, men gifte de om sig blev mannen deras förmyndare. Först år 1921 blev gifta kvinnor automatiskt myndiga. Och i många länder är kvinnor inte myndiga än idag.
Så problemet i Natten till söndag är ett viktigt problem behandlat i en underhållande och ganska spännande roman där en varm och känslosam och kanske lite obetänksam kvinna växer och blir säkrare med tiden.
Natten till söndag av Elin Wägner, Bonniers 1926.
Berättelsen gick också som följetång i tidskriften Tidevarvet.
Den här tisdagen är inte temat för trion så svårt, men här finns ändå både böcker som jag har läst och som jag vill läsa.
Den första boken har jag läst och det är En vinter på Mallorca av George Sand (1804-1876), Berättelsen handlar om hennes tid på Mallorca 1838 tillsammans med Chopin och den publicerades på franska första gången 1842. George Sand är pseudonym för Amantine Lucille Aurore Dupin och jag vill gärna läsa mer av henne. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.
Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner är ett exempel på roman där ett av tidsplanen är 1800-tal, närmare bestämt 1890-talet då den unge arkitekten Lars Israel Wahlman fick i uppdrag att uppföra slottet Tjolöholm vid den halländska kusten åt familjen Dickson. Tiden för bygget startar visserligen mycket sent på 1800-talet och går in i 1900-talet och kanske tänjer jag reglerna lite väl långt, men 1800-talet har stor betydelse i boken och för vad som händer sedan. Drömmaren och sorgen är en spökhistoria om förlust och det förflutnas återverkningar. Det kommer en text om boken här på bloggen så småningom.
Den stora gruvstrejken av Emile Zola (1840-1902) tillhör klassikerna som jag så gärna vill läsa. Den kom på franska 1885 och finns översatt till svenska med flera olika titlar. Den handlar om den unge socialisten Etienne Lantier som tar arbete i en by i norra Frankrikes kolgruvedistrikt. Arbetarna har usla villkor. Det är fattigdom och omänskligt farligt arbete i gruvan.
Det är Ugglan & Boken som ger oss alla teman till Tisdagstrion. Om du vill veta vad andra bokbloggare har i sina trios kan du titta in där.
Alvin är den första novellen i Jonas Eikas samling Efter solen som fick Nordiska rådets litteraturpris 2019. I Alvin anländer en ung man till Köpenhamn för ett konsultuppdrag på en bank. Men:
Jag tog metron till Kongens Nytorv, varifrån jag skyndade mig mot bankens huvudkontor för att hinna till det inledande mötet med IT-administratören samma eftermiddag. När jag svängde om hörnet kände jag lukten av något multet och bränt, en blandning av eld och växter, och när jag fick syn på de rödvita avspärrningsbanden ökade jag farten. Byggnaden hade helt störtat samman och låg spridd i meterhöga stycken av marmor, stål, ljust trä och kontorsmöbler och material jag inte kunde identifiera. Under de yttersta högarna anade jag randen av ett hål, ställen där marken lutade brant ned i sig själv, ungefär som läpparna kan vika sig in i munnen på gamla människor. Tre eller fyra servrar stack ut mellan golvbrädor och whiteboardtavlor, komiskt, tänkte jag – när man just höjt golven för att säkra sig mot den stigande vattennivån.
Vad ska han nu ta sig till? Han träffar Alvin, en kille som handlar med derivat. Inte för att jag begriper riktigt vad det är men så vitt jag förstår är det värdepapper som är kopplade till händelser i framtiden. Den unge mannen flyttar in hos Alvin. Det blir på sätt och vis en mycket intim relation. Men allt är flyktigt. Att banken har rasat ihop tolkar jag som en stark symbol för att den gamla tiden är över. Nu finns inte längre det handfasta, det man kan ta på. Alla novellerna i boken handlar om upplösning, om utnyttjande av människor, om en tillvaro som är svår att greppa och förstå sig på och om försök att hantera det. Människorna är främmande för varandra.
Alvin – novell av Jonas Eika ur samlingen Efter solen, Modernista 2020. Översättning: Henrik Petersen.
Bleed betyder blöda men för en lajvdeltagare innebär bleed att den karaktär som deltagaren spelar läcker över i personens verkliga liv. I Lyra Kolis bok vacklar verkligheten på flera sätt. Hon gestaltar en osäker verklighet där personer inte vet vem den andra är. Hur väl känner jag den här människan? Och vem är jag? Vet jag vad jag vill och vad jag gör? Vad är det som driver mig?
Em är dokumentärfilmare och lever ihop med Julia. När de deltar i en lajv blir Em intresserad av en ung man som är med. Hon dras till honom fast hon har det bra med Julia. Det är en stark attraktion, åtminstone för Ems del. Fast killen hon dras till är en mörk, dyster och sunkig gestalt. Eller kanske just därför. Julias mamma har för länge sedan haft en fin vänskap med en finlandssvensk kvinna. Tror hon i alla fall. Men när hon får kontakt med kvinnan igen visar det sig att hon är man.
I Blödningen finns många relationer, de som sker i lönndom och vardagliga relationer mellan Em och Julia, mellan Julia och hennes mamma och mellan mamman och hennes man. Em känner sig inte fast förankrad i verkligheten. Julias mamma är alkoholiserad och hennes man tittar på porr i datorn. Det finns stort främlingsskap i den här romanen. Kanske kan man säga att den gestaltar känslan i dagens värld där vi överöses av mediabilder av olika slag och där många av oss visar upp oss på sociala medier. Fantasi och dagdrömmar behöver vi alla. Nu för tiden kan vi göra dem nästan verkliga genom det digitala eller genom lajv. Och jag kan tänka mig att lajv ibland kan skaka om och att man kan reagera på ett sätt som man inte hade föreställt sig innan.
Blödningen är en oroande roman. Den känns mörk och dunkel, fast det finns ljus och närhet och omtanke i Ems och Julias förhållande. Det är just vagheten samtidigt som där finns stora motsättningar som sätter igång ens egen fantasi. En intressant roman som jag rekommenderar.
Blödningen av Lyra Koli, Modernista 2020.
På bokens baksida läser jag:
As soon as a strange dark patch in the sky is spotted by a young astronomer, it is clear something is wrong. The huge black cloud is unlike anything he has ever seen – and it’s headed straight for the solar system. If it continues on its course, it will block out the sun’s rays and wipe out life on Earth.
Det låter ganska spännande och The Black Cloud räknas också som en science fiction-klassiker. Jag har förstått att författaren tar upp frågan om vad intelligent liv är och hur det kan gestalta sig, vilket är mycket intressant. Romanen är skriven av Fred Hoyle (1915-2001) och den publicerades första gången 1957. Boken har min man köpt och den har stått tillräckligt länge i bokhyllan för att räknas som en hyllvärmare vad mig anbelangar. Men visst vill jag läsa den.
Fred Hoyle var en brittisk astronom och science fiction-författare. Han arbetade med teoretisk fysik och astronomi och hans främsta vetenskapliga insats ska vara att han har bidragit till förståelsen av kärnenergiprocesserna i stjärnor. Hans mest kända science fiction-roman är just the Black Cloud.
The Black Cloud av Fred Hoyle, Penguin Classics 2010.
Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.
Washington Square handlar om Catherine som är dotter till en förmögen läkare, doktor Sloper. Tiden är ungefär mellan 1830 och 1850 och platsen är New York. Doktor Sloper har gift sig till rikedomen, men tyvärr dör hans hustru tidigt. Eftersom Catherine behöver uppfostras av en kvinna ber han sin ena syster, fru Penniman som är änka, att flytta in hos dem. När Catherine har blivit giftasvuxen träffar hon den charmige Morris Townsend på en bjudning.
Catherine älskar sin far. Hon är tillbakadragen, ingen som utmärker sig i sällskapslivet och hon tillhör inte de intelligentaste. Hennes far anser snart att Morris Townsend inte är att lita på utan en skojare som är på jakt efter Catherines pengar. Om Catherine gifter sig med denne unge man kommer hon att bli djupt olycklig, enligt faderns åsikt.
Så hamnar den inte särskilt viljestarka Catherine mellan dessa tre, fadern, fru Penniman och Morris Townsend. Hennes far är klartänkt men han är hård och har ingen empati för sin dotter. Det är mycket viktigare att få sin vilja igenom och att få rätt än att verkligen värna om den stackars flickan. Fru Penniman är däremot romantiskt lagd och inte särskilt klartänkt. Hon gör sitt bästa för intrigera och främja kärleksrelationen.
Jag ska inte tala om hur det går. Det är den frågan som driver min läsning framåt. Handlingen är på intet sätt förutsägbar och där är många förvecklingar. Men det starkaste i den här berättelsen är just Catherines dilemma. Jag ser också att hon borde bryta med Townsend, men jag vet hur svårt det kan vara för den som är djupt förälskad. Catherine är empatisk och vill så gärna vara sin far till lags, och där befinner hon sig mellan dessa två män, och fru Penniman cirklar runt, pratar i hennes öra och rör till det.
Washington Square innehåller mer än så fast det är en kort roman. Den ger också en liten bild av hur livet kunde te sig bland de förmögna familjerna i New York under första hälften av 1800-talet. Den är skriven av en allvetande berättare som greppar miljön lite från ovan. Berättelsen är ingalunda rafflande, men det är spännande att följa det som händer och huvudpersonens utveckling.
Washington Square av Henry James, Norstedts 1980. Översättning Jane Lundblad.
Ursprungligen publicerades romanen år 1880 som följetong i ett par tidskrifter. Länk till Wikipediaartikel här. Om författaren här.
Här är två trilogier och en bok där tre människor påverkar en fjärde på ett fatalt sätt.
Den första trilogin är Tove Folkessons Ölandstrilogi. Där har jag bara läst Kalmars jägarinnor (2014) som är den första. De två andra heter Sund (2015) och Ölandssången (2017). Men jag kommer att läsa de andra två också. Kalmars jägarinnor var bra och jag räknar med att få utbyte även av de andra två.
Boken där tre människor påverkar en fjärde är Washington Square av Henry James. De tre är en hård far, en romantiskt lagd faster och en charmig ung man som inte är att lita på. Människan mitt i alltihop är den unga arvtagerskan Catherine. Det kommer en text om Washington Square i morgon.
Från den andra trilogin har vi här den tredje boken, Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström. Den ingår i en trilogi av romaner som är baserade på författarens barndom. De andra två är Månen vet inte och Medan tiden tänker på annat. Och dessa tre böcker har jag läst med stor behållning.
Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du veta vilka böcker andra bokbloggare har i sina Tisdagstrios på temat Tre.
