Nu blir det juluppehåll och bloggen återkommer den 5 januari. Mat blir det förstås. Och samvaro och tända ljus. Dessutom läsning. Den här julen har jag tänkt att äntligen läsa Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Den har legat och skvalpat längst bak i min läslista mycket länge och.det är inte så konstigt. Boken är på över 700 sidor. Vi får väl se om den är utläst den 5 januari när det är bloggdags igen.
Nu önskar jag er alla en fin och lagom vilsam jul med läsning för den som vill. Och god mat förstås. Men glöm inte grönsakerna.
EN RIKTIGT FIN JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
Björnjägaren var ingen trevlig man. Han var en familjediktator som hindrade sina döttrar från att gå i skolan för att ha kontroll över familjen. De levde isolerat från samhället både på grund av det och att han inte ville att myndigheterna skulle lägga sig i hans ljusskygga aktiviteter. Själv var han som alla diktatorer en stor hycklare och reste tidvis till civilisationen och levde lyxigt och bekvämt och utsvävande. Familjen levde i skräck. Hustrun uppfostrade barnen och skötte gården utan hjälp av vare sig mannen eller döttrarna. Så blev hon också ett utsläpat vrak.
Och sedan, när både fadern och modern är döda ska döttrarna plötsligt klara sig själva.
Det här låter som en förskräcklig historia och det är det på sätt och vis, men den är inte tung och svårmodig att läsa. Den är drastisk, burlesk och tragikomisk med ett stort allvar som ligger under ytan och bryter igenom då och då. Flickorna super och röker och fjärtar och är grova i munnen. Men de är mycket olika. När Björnjägaren levde hade de olika strategier för att klara sig. Vissa av dem identifierade sig med förtryckaren och den som gjorde det mest av alla var den äldsta dottern. När de sju systrarna nu ska klara sig själva är hon en våldsam och korkad diktator. När man ska överleva i vildmarken är det inte särskilt smart att misshandla två av de yngre systrarna så grovt att de blir arbetsoförmögna under en tid.
Anneli Jordahls roman har ett klart feministiskt perspektiv. Björnjägaren som blir en hyllad legend i trakten, hans skugga till fru som föraktas av de flesta av döttrarna, och män som gärna utnyttjar döttrarna om det går. Berättelsen är spännande att läsa och jag vill så gärna att det på något sätt ska gå bra för de flesta av döttrarna. Den äldsta känner jag inte så mycket för av naturliga skäl, fast också hon är ju skadad av sin uppväxt, det är därför hon blir farlig för sin omgivning.
Hur det går vill jag inte berätta. Läs själv så får du se.
Björnjägarens döttrar – en berättelse om sju systrar av Anneli Jordahl, Norstedts 2022.
J U och L, antingen titlar eller författarnamn. Så vill Ugglan & Boken ha det idag och det passar väl bra när julen nästan är här. Hos mig är det författarnamn som gäller.
På J har vi Elsie Johansson och hennes fina första bok om Nancy, Glasfåglarna. Den gjorde stort intryck när jag läste den för länge sedan.
Sedan var det U och då kom jag att tänka på Linn Ullmann. Hon har kommit med en ny bok i år, Flicka 1983. Den har jag inte läst, men eftersom jag inte heller har läst hennes första bok på självbiografisk grund som heter De oroliga får den vara med i trion idag eftersom jag har lånat den på biblioteket nu.
Och så till sist L och där passar det bra att ta med Kristina Lugn. I år har Inte alls dåligt kommit ut postumt. Den innehåller hennes efterlämnade dikter och dem vill jag gärna läsa.
Om du vill har fler boktips, kanske till jullektyr, kan du gå till Ugglan & Boken.
Som vanligt har jag haft ett hyllvärmarprojekt under året, tolv mycket olika böcker som jag dels har hittat i bokhyllan, dels på min bokvagn. De har givit många varierande läsupplevelser och jag planerar att ha ett hyllvärmarprojekt även nästa år. Det är bara en bok som jag inte har något inlägg om ännu, men det kommer. Här nedan finns en lista över böckerna med länkar till mina inlägg.
Shuggie Bain handlar om ett barns kärlek till sin mor och moderns ofullkomliga kärlek till sonen och sina andra barn. Modern är alkoholist och alkoholen styr hennes liv och i och med det också barnens. Platsen är Glasgows fattigare kvarter och tiden är 1980-talet och ett par år in i 1990-talet och sträcker sig över Shuggies barndom in i hans tonår.
Det är stor fattigdom i Glasgow. Arbetslösheten är omfattande. Shuggie Bains mor Agnes har varit gift med en skötsam man som brydde sig om sin familj, men så rymde hon och flyttade ihop med taxichauffören Shug Bain. Det nya äktenskapet fungerade inte bra. Shug är en kvinnokarl och tänker mest på sig själv. Även om Agnes inte missbrukade alkohol skulle han inte vara en bra far och make. Så tar Shug med sig sin familj till andra änden av stan, till ett hopplöst område med hus man kan hyra av kommunen, där nästan alla män är arbetslösa eftersom gruvan är nedlagd. Där dumpar han sina barn och sin fru och så flyttar han ihop med en annan kvinna.
I det här bostadsområdet finns mycket dryckenskap. Kvinnorna har det inte lätt. Det är misshandel, det är ont om pengar, det är män som har övergivit sina familjer och där är en stor trötthet hos många kvinnor. Bland barnen förkommer mobbning och övergrepp och misshandel i stor omfattning, och är man annorlunda som Shuggie Bain är blir livet svårt. Han lider inte bara av moderns alkoholism. Hon är dessutom mån om att klä sig snyggt och hålla en viss stil när hon är nykter, så kvinnorna runt omkring föraktar henne dubbelt. Men Shuggie Bain skiljer inte bara ut sig genom det. Han är inte som andra pojkar. Homosexuell är ett skällsord, och ingen, varken Shuggies syskon eller föräldrar, hjälper honom på annat sätt än att försöka få honom att bete sig mer karlaktigt. Mallen för hur en man ska vara är trång och fastlåst. Slår han sin fru och ligger med andra kvinnor är han i alla fall en riktig karl.
Det är en stor upplevelse att få besöka den här miljön och lära känna Shuggie och Agnes. Douglas Stuart är bra på att skapa scener som är trovärdiga och gripande. Shuggies svårigheter och hans kärlek till modern känns i hela kroppen. Jag läste romanen på engelska och det var lite besvärligt eftersom den är full av slanguttryck och ord som används i Skottland. Men å andra sidan känns språket för mig helt rätt. Det kan inte ha varit lätt att översätta Shuggie Bain till svenska. Romanen belönades med Bookerpriset 2020.
Det tillkommer nya böcker i hyllan av Patricia Highsmith, men nu har The Tremor of Forgery stått där så länge att den får betraktas som en hyllvärmare. Detta läser jag på bokens baksida:
Howard Ingham, an American writer, is in Tunisia working on a screenplay, but when the film’s director fails to arrive, he feels stranded. The erratic mail eventuelly brings news of his suicide. For reasons obscure even to himself, Ingham decides to stay on and work on a novel, but a series of peculiar events – a hushed-up murder and a vanished corpse – lures him inexorably into the deep, ambivalent shadows of the Arab town;
Det här är nog spännande och jag uppskattar Patricia Highsmiths sätt att skriva. På baksidan finns också ett citat av Graham Greene. Highsmith’s finest novel, tyckte han. Det borde kunna betyda att den verkligen är bra så The Tremor of Forgery ska läsas så småningom.
Tre Tremor of Forgery av Patricia Highsmith,Virago 2015.
Åren är en självbiografisk roman, men den är kanske inte sådan som man förväntar sig. Det betyder inte att den är dålig – tvärtom. Åren är en mycket intressant bok. Titeln är ju Åren och det säger en hel del. Här har Annie Ernaux skrivit om ett helt sammanhang. Naturligtvis utgår hon från sitt eget jag, men hon skriver sin historia som att hon är en del av de vita intellektuella, välutbildade och bildade människorna i Frankrike. Det är dessa människor och hur den politiska, kulturella och ekonomiska utvecklingen har påverkat dem och deras familjer som är temat i boken. Vad arbetarna gör och hur människorna lever i de fattiga förorterna ses i detta perspektiv.
Annie Ernaux har gjort en klassresa. Ingen i hennes familj hade högre utbildning och klassresan finns med i boken, hur hon upplever att hon kommer längre och längre från sitt ursprung. Också klyftan mellan generationerna finns där, både till de som är äldre än hon och till hennes barns generation. Annie Ernaux är född 1940 och vi vet alla vilken stor förändring samhället har genomgått under åren från 1940 till 2008 när romanen först publicerades. Det handlar om ekonomi, om teknik, om bestämmelser och sättet att leva. Romanen handlar också om hur alla de här åren påverkar en intellektuell på vänsterkanten, alltifrån aktivism och handlingskraft i yngre år till desillusion i de senare. Åren är en fransk roman, som vi vet, och där finns därför mest franska politikernamn, tv-personligheter, skådespelare och intellektuella. Vissa kände jag till, men jag fick googla en del och ibland gled jag bara över namnen.
Det viktiga i den här romanen är flödet. Men fast det är så skymtar ändå författaren som person och jag känner också ibland igen mina egna erfarenheter. Den här uppräknande, redovisande romanen är också lite rolig. Det beror på vad författaren har valt ska vara med och hur det berättas. Här är det inte ett jag som upplever något. Det är man, alltså ett kollektiv, och några gånger hon. Det blir som att både författaren och läsaren kan se på hela utvecklingen med ett litet igenkännande och ibland uppgivet leende. Samtidigt har romanen tyngd, både på grund av vad som berättas och språket.
Åren av Annie Ernaux, Norstedts 2020. Översättning: Maria Björkman.
Nu undrar Ugglan & Boken vilka böcker vi önskar oss i jul, eller vilka vi vill ge någon i julklapp. Vad skulle jag välja att ge bort? En svår fråga eftersom det finns så väldigt många bra böcker, men så här blev det:
Till den som är nyfiken på varifrån vi kommer och som tycker om att läsa fackböcker vill jag ge Europas mödrar de senaste 43 000 åren Av Karin Bojs. Det är en i mitt tycke mycket spännande bok om vårt ursprung och de invandringsvågor som är grunden till Europas och Sveriges befolkning.
Den nya Millenniumboken tror jag många skulle bli glada över att få i jul. Den heter Havsörnens skrik, utspelas i Norrland, så vitt jag förstår, och är skriven av Karin Smirnoff. Själv har jag läst de tre första Millenniumböckerna, men inga uppföljare. Men denna är jag mycket nyfiken på och vill gärna läsa.
Till den som är intresserad av gammal kultur och mycket gammal historia vill jag geGilgamesheposet. Det kom som nyutgåva i svensk översättning i år på Modernista, men det är en gammal översättning. Om den jag vill presenta gärna läser engelska skulle jag hellre ge Gilgamesh – A New Translation of the Ancient Epic av Sophus Helle. Den är jag ganska sugen på själv. Om man skulle önska sig den? Om inte till jul så till födelsedagen? För tillfället är den slutsåld, men förhoppningsvis kommer det fler exemplar så småningom.
Ja, det var mina julklappstips. Om du vill ha fler tips på julklappsböcker kan du gå till Ugglan & Boken.
Året närmar sig sitt slut och det är dags att summera läsprojekten som startades i januari. Jag har haft fyra projekt i år, Hyllvärmare 2022, Kaosutmaningen 2022, Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten och Omläsning. Hyllvärmarprojektet kommer i ett inlägg nästa måndag så här tar jag upp de tre andra.
Kaosutmaningen 2022. Det var roligt att delta i den. Vissa punkter kunde jag pricka in av bara farten eftersom jag läser ganska brett. Jag har prickat in 38 av 40 möjliga och det är jag nöjd med. De två som återstår är att läsa en fantasybok och att lyssna på en radioroman eller novell. Kanske blir det 39 inprickade punkter eftersom jag kanhända lyssnar på en radionovell, men fantasyboken finns det nog inte tid för. Jag har så många reservationer som trillar in just nu.
Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten. Niklas Rådströms barndomstrilogi, Tove Folkessons Ölandstrilogi och Ali Smiths årtidskvartett är de jag har läst färdigt. Jag har börjat med den femte och sista boken om Tom Ripley, Ripley under Water, av Patricia Highsmith, och den blir nog också utläst innan året är slut.
Omläsning. Där hade jag satt ett högst överkomligt mål. Jag skulle läsa om Snöns rike av Yasunari Kawabata och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf och det har jag gjort.
Ja, det var de tre projekten. Det blir läsprojekt även nästa år, men det ska jag berätta om efter nyår.
Carl får ett meddelande från sina föräldrar om att de behöver hans hjälp. Han far till sin hemstad Gera och det visar sig att hans föräldrar vill lämna landet. De bor i Östtyskland och nu har gränserna öppnats. Många människor ger sig av. Det gäller att passa på. Snart kanske de stänger gränsen igen.
Fast han inte är barn längre känner sig Carl övergiven. Han far till Berlin i faderns gamla bil och han vet inte vad han ska ta sig till. Han har avbrutit sina studier. Egentligen vill han bli författare. Han känner ingen i Berlin och sover till att börja med i bilen.
Lutz Seilers roman Stjärna 111 handlar om den förvirrade tiden när massor av hårda regler och bestämmelser hade slutat gälla och människor fick en ny frihet till att forma sina liv. Det finns många tomma lägenheter i Berlin i skruttiga utdömda hus och unga människor tar dem i besittning. Det finns en mer eller mindre organiserad rörelse omkring detta. Många anarkistiska eller revolutionära tankar, udda personer, konstnärer och i utkanten prostituerade och ryska soldater som snart ska kallas hem.
Jag tror att mycket i romanen bygger på författarens egna erfarenheter och den framstår som autentisk trots det poetiska i den och trots att det händer att en get svävar ovanför marken. Om man kan tala om magisk realism kan man väl tala om poetisk? Tidsmässigt är Stjärna 111 en fortsättning på Lutz Seilers roman Kruso som utspelas i tiden alldeles före Östtysklands öppning mot väst. Där finns också en vilsen ung man, Edgar. Och se där, både den man som heter Kruso och som Edgar beundrar och Edgar själv har tydligen tagit sig till Berlin från ön Hiddensee och de figurerar som hastigast också i Stjärna 111. Men i Stjärna 111 finns ett myller av romanfigurer, bland dem Carls kärlek Effi och kärleken tar också stor plats i romanen. Den handlar om skapande, om kärlek, om ansvarstagande eller inte och ett famlande efter en väg i livet när många begränsningar är borta och en del nya kommer till. En intressant och givande roman som jag rekommenderar.
Stjärna 111 av Lutz Seiler, Norstedts 2022. Översättning: Aimée Delblanc.
