Djävulsgreppet av Lina Wolff

En kvinna kommer till Florens och där träffar hon en man som hon flyttar in hos. Hon är ensam, hon har varken kontakt med släkt eller vänner. Hon har sagt upp sig från sitt jobb och åkt iväg. Hon har svårt att finna sig tillrätta i tillvaron, hon famlar, hon är instabil. Tyvärr är mannen hon har träffat en som bara tänker på sig själv. Allt utgår från honom och ska göras på hans sätt och han är kontrollerande. De har en mycket stark erotisk bindning.

Det här kan aldrig gå väl är väl de flesta läsares reaktion. Vi får inte veta så mycket om de två, inte ens deras namn. På något sätt blir de representanter, eller figurer i en myt där kvinnan måste gå igenom den yttersta förnedring, som gudinnan Inanna som steg ner i dödsriket. Fast för Inanna slutade det helt annorlunda. Som läsare kan man reagera negativt på det skenbart schematiska. Vårt sinne för verklighet och realism pockar på. Varför stannar hon hos den här kontrollerande mannen som hon inte har något gemensamt med bortsett från sex? kan man undra fast det är välkänt att det är mycket svårt att bryta sig loss. Många frågor uppstår. Men det är också romanens styrka. Den är tät, den är spännande som en thriller. Den är stramt och sparsmakat skriven. Pregnant. Bara det som behövs för att föra handlingen framåt finns med och språket är säkert.

Samtidigt som Djävulsgreppet är en slags historia efter en mall för en destruktiv relation mellan en kvinna och en kontrollerande våldsam man så bryter den mallen. Den är på intet sätt förutsägbar utan en ganska otäck, spännande bladvändare med stor litterär kvalitét. Jag har delvis känt mig ambivalent till den här boken och tyckt att som roman betraktad är den inte lika bra som De polyglotta älskarna och Köttets tid. Djävulsgreppet är mycket trängre. Men när jag tänker efter tycker jag inte att den är sämre. Den är bara något helt annat men som också rör upp känslor och leder till funderingar och frågor. En intressant och spännande bok, helt enkelt.

Djävulsgreppet av Lina Wolff, Bonniers 2022.

Hett i hyllan #170 – Det förflutnas ständiga närvaro

Det förflutnas ständiga närvaro är tredje delen i en trilogi om Frankrike. Vi har också den andra delen i trilogin, Ett hörn av Paradiset, i bokhyllan och den finns i ett hettihyllaninlägg här på bloggen. Men den första delen har vi inte. Den heter Storklockan i Paris och jag funderar på om jag borde läsa den innan jag läser del två. Men jag kan tänka mig att de är fristående och att man mycket väl kan läsa bara en av dem. Dessutom är jag rädd att det kommer att dröja. Vi har så många intressanta böcker i hyllan som jag vill läsa.

Knut Ståhlberg var i många år utlandskorrespondent, bosatt i Paris, så han känner landet väl. Från baksidestexten:

Han förklarar hur de bägge världskrigen påverkat och ännu påverkar Frankrike. Han för ned de stora händelserna till den enskilda människans plan och visar hur det förflutna lever kvar och griper in.

I boken berättar Knut Ståhlberg om en rad franska författare och om målare som Modigliano och Picasso. Baksidestexten igen: Det förflutnas ständiga närvaro är en djupt personlig bok om livet, döden och kärleken. Paris hjärta. Frankrikes själ.

Intressant? Javisst!

Det förflutnas ständiga närvaro av Knut Ståhlberg, Norstedts 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Blodläge av Johan Theorin

Det är vår på Öland. Vid ett nedlagt stenbrott finns ett par gamla små hus, ärvda från släkten. Och så finns där två nybyggda, stora tjusiga villor. De flesta husen i trakten är obebodda just nu men längre fram kommer alla sommargästerna. I ett av de små husen vid stenbrottet bor Per Mörner som ska ha sina två barn hos sig över påsken, men tonårsdottern Nilla är sjuk och ligger på sjukhuset i Kalmar. Per Mörner har ett dåligt förhållande till sin åldriga pappa som aldrig har tagit ansvar för sitt barn. Men så ringer han och ber om hjälp, förvirrat och obegripligt, och Per Mörner ger sig motvilligt iväg för att träffa sin pappa.

Sedan kommer en rad händelser. Det är mordbrand och misstankar. Det är människor med rötter på Öland som har farit illa som barn. Det som påverkar handlingsförloppet är både det som finns nu och det som har varit tidigare. Per Mörners far har tydligen sysslat med skumma affärer. Dessutom väver författaren in folktro i berättelsen och precis som i Skumtimmen och Nattfåk finns natur- och sagoväsen kanske inte bara i människors föreställningsvärld utan också i verkligheten.

Johan Theorin har skrivit en berättelse som stundvis är riktigt spännande, som ger god underhållning och där det finns stämning och atmosfär och mänskliga relationer som man kan tro på. Hans huvudperson Per Mörner ger sig naturligtvis ut på en del expeditioner fast det vore klokare att låta bli, så som det brukar vara i deckare, men här tycker jag att det håller. Han är mycket orolig för sin dotter och det bidrar till att han inte hela tiden är klok och eftertänksam.

Blodläge är den tredje i en kvartett Ölandsdeckare, en för varje årstid. Skumtimmen (2007) och Nattfåk (2008) har jag läst tidigare. Den fjärde med handlingen förlagd till sommaren heter Rörgast (2013) och den vill jag gärna också läsa.

Blodläge av Johan Theorin, Wahlström & Widstrand 2021. Boken jag har läst är en pocketutgåva. Ursprungligen kom Blodläge 2010.

Tisdagstrion – Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder

Frankrike
Samtycket av Vanessa Springora handlar om författaren själv som blev sexuellt utnyttjad av en 50-årig uppburen fransk författare när hon var fjorton år och ingen av de vuxna runtomkring, av vilka många tillhörde kulturetablissemanget, reagerade på att det skulle vara fel. En bra bok som väckte stor uppmärksamhet och debatt när den publicerades i Frankrike år 2020. Den kom på svenska samma år.

Tyskland
Allt förgäves av Walter Kempowski (1929-2007) kom på originalspråket redan 2006 men kom översatt till svenska först i år. Den handlar om människor i slutskedet av andra världskriget i Östpreussen. En fantastiskt bra bok anser jag.

Belgien
En okänd man av Marguerite Yourcenar (1903-1987). Hon föddes i Bryssel och blev ledamot av både den belgiska och den franska akademien Hon bosatte sig så småningom i USA. En okänd man handlar om den unge vagabonden Nathanael i 1600-talets Europa och Nordamerika. En fin läsupplevelse. Boken kom på svenska 2019.

Det finns inlägg om alla tre böckerna på bloggen så titlarna är länkar dit. Och om du är nyfiken på vilka tre närliggande länder andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt i poesihyllan

Rilke nämns både här och där vilket inte är konstigt. Han tillhör de stora poeterna och när jag tänker efter inser jag att jag har läst ytterst lite av honom, bara någon dikt som fanns i skolantologin. Därför beställde jag den här boken och nu har den kommit. Just diktsamlingar är bra att äga. Inget man brukar läsa i ett svep utan hålla på med länge och återkomma till.

Rainer Maria Rilke (1875-1926) var en tyskspråkig poet, född i Prag, som skrev både vers och lyrisk prosa. Hans mest kända verk är Sonetterna till Orfeus och Duinoelegier enligt Wikipedia.

Rainer Maria Rilke, Valda dikter, Ellerströms 2020. Översättning och efterord: Malte Persson.

Dikterna finns också på originalspråket i boken, de flesta på tyska, men det finns också några dikter som Rilke skrev på franska. Diktsamlingarna som är representerade i boken är Das Buch der Bilder, Neue Gedichte och Die Sonette an Orpheus. Sedan finns en avdelning för övriga dikter som jag antar kommer från lite olika håll. Enligt efterordet vill Malte Persson lyfta fram Rilke som modernist.

När jag har läst färdigt Inger Christensens diktsamling Det är det mycket troligt att nästa poet blir Rilke.

Sommar av Ali Smith

Sommar är den fjärde delen i Ali Smiths årstidskvartett som handlar om människor i vår tid, med flyktingproblem, med Brexit, med digitaliseringen och svårigheten att orientera sig och leva i dagens samhälle. Det är allvarliga och svåra problem. Immigranter sitter inlåsta i åratal i väntan på att avvisas. Många människor grabbar åt sig det de kan på bekostnad av andra. Främlingshat och rädsla växer. Men Ali Smith skriver på sitt eget vis och boken blir inte tung att läsa. Där finns humor och där finns värme och människor som ställer upp för andra.

I Sommar får vi åter träffa personer från tidigare delar. Den ålderstigne Daniel Gluck från Höst och hans granne Elisabeth Demand finns med i Sommar och nu får vi veta mer om Daniels bakgrund. Arthur från Vinter dyker också upp. Han driver en blogg på internet. Så knyter Ali Smith på sätt och vis ihop kvartetten. Jag skriver på sätt och vis därför att hennes böcker innehåller olika delar och olika tider och människor som inte har något att göra med varandra men som kanske möts. Tillsammans formar de här delarna något som var och en av läsarna gör sin egen bild av. Kanske är detta i sig en gestaltning av dagens samhälle och dagens värld som inte är helt lätt att förstå.

Om flyktingar skriver Ali Smith på flera plan. I Sommar tar hon upp hur tyskättlingar internerades i Storbritannien under andra världskriget och hur familjer hade splittrats, hur släktingar och syskon kunde vara kvar i Tyskland eller i ockuperade områden. Hon sätter ihop allting mot vartannat och med vartannat, ett slags collage med stora bilder där allt möjligt, högt och lågt finns med och där konsten spelar stor roll för människorna. Man kan inte låta bli att skratta lite mitt i tragiken när Ali Smith skriver om en berömd pianist med tyskt ursprung som haffades och internerades på väg hem från en konsert där han hade spelat för kungen och drottningen.

Ali Smiths böcker är inte helt lätta att beskriva så jag får uppmana er att läsa dem helt enkelt. Jag avslutar med ett citat från sidan 108 i boken. Det är den trettonårige, problematiske Robert som säger:

sommaren kan dra åt helvete, den är aldrig lika bra som man tror att den ska bli, vanligtvis pissväder och även om det råkar vara varmt nu är varmt väder bara en annan sorts pissväder där det är för varmt att göra något och löven hänger trötta i träden med en mattare skitigare färg för varje vecka som går och överallt luktar det bajs och spya, alla soptunnor luktar sur mjölk, hela årstiden är som stanken runt en sopbil när den kör genom stan och man själv är fast på en cykel bakom den medan den kör alldeles för långsamt längs en alldeles för smal gata.

Sommar av Ali Smith, Atlas 2021. Översättning: Amanda Svensson.

De andra delarna i kvartetten är alltså Höst (2018), Vinter (2019) och Vår (2020). Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

Hett i hyllan #169 – Cannery Row

Of Mice and Men har jag ju läst, tänkte jag förut och därför hoppade jag över den här boken när jag var på S i bokhyllan förra gången. Men nu när jag tittar närmare på den ser jag att den största delen av boken upptas av Cannery Row och den berättelsen har jag inte läst.

Från bokens baksida:
Of Cannery Row John Steinbeck said he just ’opened the pages and let the stories crawl in by themselves’. Cannery Row is a street bordered by houses, shacks, and boiler pipes, in wich live all kinds of people, good and bad, kind and cruel, the industrious and the idle, who have one thing at least in common – their poverty.

Visst blir jag nyfiken på den här berättelsen och vill läsa den. Kanske tar jag med den i hyllvärmarhögen som ska läsas nästa år.

Of Mice and Men and Cannery Row av John Steinbeck, Penguin Books 1949. Denna tryckning är från 1969.

John Steinbeck (1902-1968) fick Nobelpriset i litteratur 1962. Cannery Row publicerades första gången 1945 och finns översatt till svenska med titeln Det stora kalaset.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ostron i Prag av Richard Swartz

Richard Swartz hade avslutat studierna på Handelshögskolan år 1968, men det var påtvingade studier för att göra fadern till lags. Han tänkte sig inte alls att fortsätta som ekonom. Han var mer intresserad av litteratur. För att komma undan ett kärleksförhållande där han inte ville binda sig och bilda familj for han till Prag i början på 1970-talet. Han hade fått ett stipendium för att studera och skriva en avhandling om ekonomi. (!!) Det första utropstecknet står där eftersom han egentligen inte ville syssla med ekonomi. Det andra därför att Prag efter den ryska invasionen måste vara ett omöjligt ställe för sådana studier. Att få tillgång till de riktiga siffrorna, den riktiga statistiken, kunde man bara drömma om.

Den unge mannen kommer alltså till Prag där han stannar i två år. Det blir en kulturkrock och en inblick i hur ett totalitärt samhälle kan fungera, ett samhälle som kunde ha varit på väg till något bättre under Pragvåren men som efter den ryska ockupationen måste vända tillbaka till de gamla sovjetiska traditionerna. Så vill naturligtvis de flesta inte ha det, men vad ska de göra mot övermakten? Ostron i Prag handlar om en ung man från väst som kommer till ett förljuget samhälle. Det är fattigt. Mycket fattas. Mycket finns skenbart men inte i verkligheten. Och siffrorna han ska använda till sin avhandling är fabricerade lögner.

Det finns många intressanta iakttagelser i boken, till exempel hur invånarna i Prag inte låtsas om att vissa som är statstjänstemän administrerar ockupationen utan skenbart är de jämlika med de andra, hur arbetsmoral knappt finns, hur alla måste manövrera i förljugenheten, hur korruption råder överallt, både på grund av fattigdom och på grund av meningslösheten i arbetet och att ekonomin inte fungerar. Allt detta och mycket mer skriver Richard Swartz om med humor och allvar och med pregnanta detaljer. Han tar också upp historia och kultur och han skriver om sitt personliga liv, om kärleksaffärer, om långa strövtåg i staden och om människor han träffar och umgås med. Jag är inte helt förtjust i denne unge man som inte vill ta ansvar när det gäller kärlek, men det gör inte boken sämre. Tvärtom. Boken skulle vara mindre intressant utan detta.

Början av 1970-talet är ganska länge sedan, men tyvärr är bokens tema fortfarande aktuellt. Jag hade stort utbyte av Ostron i Prag.

Ostron i Prag av Richard Swartz, Polaris 2022.

Tisdagstrion – Böcker jag ser fram emot att läsa

Det är inget svårt ämne som Ugglan & Boken har givit oss idag. Jo, förresten, det är lite svårt att välja. Det kommer så många intressanta böcker i höst. Men är det en trio vi ska ha, då får man nöja sig med att skriva om tre.

Djävulsgreppet av Lina Wolff har redan kommit ut, men jag lånar den på biblioteket och när jag skrev det här inlägget hade jag inte fått den. Men så trillade reservationen in och nu har jag redan läst den. Spännande bok, men inlägg kommer senare. Romanen handlar om ett mörkt och destruktivt kärleksförhållande.

Stjärna 111 av Lutz Seiler kommer ut i slutet av oktober. Efter att ha läst Seilers roman Kruso vill jag absolut läsa mer av honom. Stjärna 111 handlar om tiden efter Berlinmuren fall. Den unge Carl reser till Berlin där han träffar ett gäng som sysslar med svarta affärer och konkurrerar om de många tomma lägenhetshusen. En annan vinkling på den så kallade Wende-romanen enligt förlaget.

Fältstudier i ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko kom redan 2006, men i år kom en ny upplaga nu i augusti. Den handlar om att de ukrainska männen behandlar kvinnor lika hårt som deras land har blivit behandlat, och trots det svåra temat ska den vara fylld av humor och självironi. Eftersom jag gärna vill lära känna Ukraina och ukrainska författare närmare vill jag läsa den här boken.

Om du vill veta vad andra bokbloggare längtar efter att läsa kan du gå till Ugglan & Boken.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen

En kvinna står och stryker och funderar över sin äldsta dotter Emily. Någon har bett henne att komma för att prata om dottern så att denna eller denne bättre ska förstå henne.

Så vandrar tankarna medan modern stryker och vi får veta mer och mer om flickans uppväxt och förhållandena då.

Från sidan 18:
Hon var ett vackert barn. Hon blåste blanka bubblor av ljud. Hon älskade rörelse, älskade ljus, älskade färg och melodier och texturer. Hon låg ofta i sin blåa sparkdräkt och bankade extatiskt mot golvet så att hennes händer och fötter blev till suddiga fläckar. Hon var mitt livs mirakel, men när hon var åtta månader blev jag tvungen att under dagarna lämna henne hos grannfrun en trappa ner som inte alls tyckte att hon var något mirakel, för jag arbetade eller sökte arbete och sökte Emilys far som ”inte längre stod ut” (skrev han i sitt avskedsbrev) ”med att dela nöden med oss”.

Modern i novellen hade säkert inte så ofta tid att ta te- eller kaffepaus. Kanske hade hon inte ens råd att köpa kaffe eller te periodvis. Kanske var det likadant i USA som här, att fattiga människor alltid drack kaffe. Om de hade något. Kanske borde jag hellre ha lagt boken på strykbrädan när jag tog bilden? Det är ju så suveränt bra att Tillie Olsen har valt att kvinnan ska stryka medan hon tänker.

Det var depression och sedan kom kriget och kvinnans nya man var inkallad och borta från hemmet. Då hade de fler barn. Det här var också tider när man inte såg på och behandlade barn som idag, i synnerhet inte fattiga barn som måste lämnas bort. Jag står här och stryker är en hjärtskärande berättelse skriven ganska sakligt och mycket konkret. I den finns många år av kamp för att få tillvaron att gå ihop. Samtidigt finns där stor livskraft. Novellen är koncentrerad och slående och jag rekommenderar den varmt.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen ur samlingen med samma titel, Romanus & Selling 2022. Översättning: Else Lundgren. Förord: Kristina Sandberg.