En novellsamling av Tillie Olsen, den ville jag ha här hemma. Boken innehåller fyra noveller och ett förord av Kristina Sandberg. Novellsamlingen är tidigare publicerad med titeln Ge mig en gåta och det är titeln på den sista novellen i samlingen.
Varför skred jag då till handling när jag fick veta att den här boken hade kommit ut? Jo Tillie Olsen (1912-2007) var en amerikansk arbetarförfattare och feminist och det finns inte en uppsjö av sådana. På 1980-talet läste jag Yonnondio i en liten pocket från litteraturfrämjandet. Det är en oavslutad roman skriven på 1930-talet men publicerad först på 1970-talet. Den handlar om en arbetarfamilj under 1920-talet.
Tillie Olsen har också skrivit en bok som heter Tystnader, om författarskap som har tystnat. Hon kände av svårigheten att få tid och ork till att skriva samtidigt som hon måste försörja sig och ta hand om familjen.
Nu för tiden köper jag inte särskilt mycket böcker, men den här ville jag ha.
Den här romanen handlar om Edward och Florence som har gift sig samma dag och nu tagit in på ett hotell på brittiska sydkusten där de ska tillbringa sin bröllopsnatt. Det är år 1962 och en annan tid än den vi lever i. Att de aldrig har haft sex tidigare var kanske inte lika konstigt och ovanligt som det är för de flesta av oss idag. De är båda osäkra inför natten. De älskar varandra och Edward har velat ha mer fysiskt umgänge men Florence vill helt enkelt inte. Hon far illa när de blir intima.
På Chesil Beach är en sorglig historia om två unga människor som har mycket svårt att nå varandra. Alltför mycket är outsagt. Vi får veta en del om deras bakgrund, om hur de träffades och hur deras förhållande har utvecklats. Men kärnan i berättelsen är bröllopskvällen och vad som händer då. Berättelsen är beroende av författarens förmåga att skapa gestalter som är psykologiskt trovärdiga och det tycker jag att han har gjort. Visserligen lämnar jag romanen med ett antal frågor, men det ger spänning och rymd till berättelsen att det är så mycket jag inte vet. Varför är Florence som hon är? Saknas den fysiska kemin mellan just dessa två? Är hon en människa som har en obefintlig lust till sex? Är hon egentligen lesbisk men har inte förstått det än? Har hon varit med om övergrepp som har förstört hennes sexliv? Och Edwards kärlek till henne, är den inte orealistiskt romantisk samtidigt som han har sina kroppsliga behov?
På Chesil Beach är en lugnt berättad historia som är mycket spännande. Ian McEwan kan konsten att skapa dramatik i lugnet. Jag lämnar den med en lite bitterljuv känsla och tycker att den är högst läsvärd.
På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.
”Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.” Så karakteriserar Jan Myrdal vår svenske nationalförfattare Johan August Strindberg (1849-1912). Myrdal gör här upp med festtalens slätpolerade Strindbergsbild, men inte för att förminska honom utan för att göra honom till en levande människa – inte ett monument.
Detta läser jag på bokens baksida. Säkert en intressant bok, naturligtvis skriven enligt Jan Myrdals kynne och åsikter. Det finns en uppsjö böcker om August Strindberg med olika vinklingar och som tar upp olika delar av hans liv och verk. Jag tror inte att jag har läst något om Strindberg, bara av honom. In alla fall inte en hel biografisk eller litteraturhistorisk bok. Den här hyllvärmaren kan jag gott tänka mig att läsa någon gång.
Johan August Strindberg av Jan Myrdal, Natur och Kultur 2003.
En ung kvinna som vill bli författare skriver dagbok under året innan hennes debutbok kommer ut. Antagligen handlar den om Wera von Essen själv. Säker är jag inte. Jaget bor i Berlin och flyttar till Stockholm. Hon skriver på sin dagbok och på en roman, ett ensamt arbete. Men hon träffar vänner också och går ut i nattlivet ibland. Hennes förhållanden med män är tillfälliga om de inte är hennes vänner. Den här kvinnan rör sig bland konstnärer och författare. Hon är en storstadsmänniska. Dessutom tar hon droger ibland och deltar i för mig egendomliga religiösa ritualer. Det är ett sådant liv dagboken visar upp.
Man kan tycka att det här är narcissistiskt och navelskådande och undra vad det har för värde för läsarna. Men det är så bra skrivet. Visst verkar det vara självbespegling och texten gestaltar inte genom att scener som läsaren kan leva med i är uppbyggda. Författaren beskriver. Men ur den här texten stiger bitar av en människa fram. Jaget blir en levande person som jag som läsare får lite hum om och känsla för, en komplicerad person som jag inte alltid tycker om. Men det är ju bra. Texten driver framåt hela tiden.
Skrivandets möda och osäkerheten genomsyrar dagboken. Den unga kvinnan är fattig. Ibland har hon inte mat. Många gånger undrar hon om det hon skriver är bra, om det är värt att ges ut och hur mycket hon ska skriva om släktingar och vänner. Hon pendlar fram och tillbaka mellan stark självkänsla och tankar om hur bra hon har fått till texten och nedstämdhet och känsla av att hon är värdelös och att det hon håller på med är skräp. Det är väl i högre eller mindre grad varje människas lott som håller på med konstnärligt arbete.
Det är något väldigt skarpt över den här dagboksromanen. Det är skickligt gjort, vad som är utvalt att berättas om, hur miljöerna och jaget träder fram. En debutants dagbok är det första jag läser av Wera von Essen och jag vill mycket gärna läsa mer.
En debutants dagbok av Wera von Essen, Modernista 2018.
Solstaden av Tove Jansson handlar om pensionärer som bor i en stad i Florida. Sol är ett ord med värme och i Florida är det varmt. Solstaden publicerades första gången 1974. Jag länkar till mitt inlägg om boken.
Hetta av Ian McEwan handlar om en vetenskapsman utan samvete som trasslar till sitt privatliv. Också här länkar jag till mitt inlägg.
Fjärrvärme av Gerda Antti läste jag för så länge sedan att jag inte kan säga så mycket om innehållet. Men jag uppskattar att den handlar om vanligt folk. Fjärrvärme publicerades första gången 1991. Jag länkar till förlaget.
Om du vill ha fler varma boktips kan du gå till Ugglan & Boken.
Det är dags nu. Vi har kommit in i juli och halva året har gått. Det här året har jag fler projekt än tidigare, men jag är nöjd med resultatet hittills. Jag gör ju det här för mitt eget nöjes skull och hur bra eller dåligt jag genomför projekten är inte livsviktigt. Huvudsaken är att de ger mig glädje och det gör de.
Men hur ser det ut egentligen?
Hyllvärmare 2022. Tolv böcker skulle läsas och sex återstår. Det ser alltså bra ut. Hyllvärmarprojekt har jag haft i flera år och trivs med så det ska nog gå bra.
Kaosutmaningen 2022. Det är första gången jag deltar i en sådan och nu när halva året har gått har jag prickat in 25 av 40 möjliga och 20 räknas som godkänt. Jag är alltså godkänd! Sedan får vi se hur många jag har prickat in när året är slut.
Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten. Det har inte hänt så gräsligt mycket. Niklas Rådströms barndomstrilogi har jag avslutat. Av Tove Folkessons Ölandstrilogi har jag läst de två första nu. Sedan har vi Ali Smiths årstidskvartett. Där har jag läst tre och det är Sommar som återstår och den hoppas jag ska vara läst innan hösten kommer. Av Roy Jacobsens kvartett om fiskarfamiljen på den karga ön i Nordnorge har jag nu läst de två första. Mer har inte hänt i det här projektet men jag räknar med att fortsätta nästa år.
Omläsning. Ett mycket litet projekt. Målet är att läsa om Snöns rike av Yasunara Kawabata och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Snöns rike har jag läst.
Detta är de fyra projekt som jag startade vid årets början. Men jag har ett femte också. Det är de tre författarna som jag ville läsa mer av och det startade jag mitt i sommaren. Hur det går med det återkommer jag till.
Jakobs stege är en familjkrönika som löper från början av 1900-talet och in i 2000-talet. Den börjar i Ukraina där den unge Jakov Odetskij blir förälskad i Marusia Kern. De tillhör båda judiska familjer. Men själva romanen börjar inte med det utan istället med Nora år 1975 när hon får ett meddelande om att hennes farmor Marusia har avlidit. Efter henne ärver hon en korg med brev och dagböcker och på så vis får hon veta mer om sin släkt.
Romanen är upplagd med hopp i tiden och kapitlen växlar mellan olika år under 1900-talet och 2000-talet. Den handlar alltså om fyra generationer och innehåller många personer, både Noras släkt och vänner till henne och släkten och grannar och kolleger.
I och med de många decennierna som romanen behandlar får vi också en del av Rysslands historia. Jakobs stege har stort omfång och den innehåller inte bara vad som händer människorna i Noras släkt utan många resonemang om litteratur och vad som är rätt och fel. Den innehåller också många konstnärliga tankar och diskussioner, främst om teater eftersom Nora är scenograf. Romanen är inte rafflande skriven men blir ändå spännande att läsa och fast den är mycket lugnt berättad innehåller den viss dramatik.
Pogromerna i början av 1900-talet omtalas bara men de blir ändå en tankeställare och påminnelse om vilken utsatt situation judar har haft genom historien. Centralfiguren i romanen Jakov Odetskij är en man som tänker och funderar och som gärna skriver artiklar och talar om sina åsikter. Något helt naturligt för oss i vårt demokratiska land, men det gör att han råkar illa ut. I Sovjetunionen kunde man inte diskutera fritt. Så många talanger och skickliga människor som sattes i fängelse eller förvisades som kunde ha bidragit till landets utveckling! Jakov Odetskij var ekonom och tillhörde de som anklagades för industrisabotage eftersom de inte kunde uppnå de orealistiska målen för industrin som ledningen hade bestämt.
Men romanen är ingen programskrift. Den är en levande berättelse om människors strävan, om deras kärlek, om deras liv. Intressant är att några av personerna är mycket intelligenta och ganska så udda. Kanske har de drag av autism. Det kan både leda till ett framgångsrikt liv och ett liv med problem. I Jakobs stege finns alltså inte bara en lång rad romanpersoner utan också personligheter. Jakobs stege rekommenderas. Den är väl värd tiden det tar att läsa den.
Jakobs stege av Ljudmila Ulitskaja, Ersatz 2017. Översättning: Hans Björkegren.
De yttre boulevarderna av Patrick Modiano handlar om en ung man som söker sanningen om sin far och det leder honom tillbaks till ockupationsåren. På omslagets baksida läser jag:
En ung man betraktar ett foto av sin far och hans vänner. Han beslutar sig för att söka sanningen om fadern och detta sökande leder honom tillbaka i tiden – till ockupationsåren. I en by i utkanten av Fontainebleauskogen brukade en skara män med tvivelaktigt uppsåt mötas för att göra affärer – bland dem den malariasjuke ”greve” de Marcheret och tidningsredaktören Jean Murraille. Där återfanns också en ung blond skådespelerska i päls och så fadern – ”baron” Deyckecaire.
Den här romanen verkar ha en del gemensamt med Modianos De dunkla butikernas gata. Där finns också en man som söker sig tillbaka till ockupationsåren, men han letar efter sig själv. Han vet inte vem har är. Den romanen är vag och svår att greppa. Jag undrar om samma förhållande gäller här? På omslagets flik läser jag att Modiano vill återge en slags skymningsvärld och därför använder han sig av ockupationsåren för att skapa den, men att berättelserna i själva verket handlar om en kraftigt förstorad bild av nutiden.
Jag får väl helt enkelt se till att jag läser De yttre boulevarderna. Först då får jag svaret på min undran om den kommer att kännas lika dunkel och svårgreppbar som De dunkla butikernas gata.
De yttre boulevarderna av Patrick Modiano, Norstedts 2014. Översättning: Anne-Marie Edéus.
Ellery Queen är utarbetad. Han har jobbat hårt. Nu lämnar han New York och kör tvärs över kontinenten till Hollywood för att skriva filmmanus åt militären. Det är under andra världskriget och den redan trötte Ellery Queen får jobba stenhårt. När han lämnar det uppdraget är han utmattad och måste ligga och vila under några dagar. Sedan tar han sin bil för att köra tvärs över kontinenten till sitt hem.
Hur det nu är kör han vilse i öknen, vilket inte är konstigt så utmattad som han är, och hamnar i en grönskande dal där en isolerad religiös sekt håller till. Allt verkar ganska idylliskt tills en av sektens medlemmar blir mördad. Eftersom inget sådant tidigare har hänt i sektens historia och ingen av medlemmarna har någon erfarenhet av att lösa brott tar sig Ellery Queen an den uppgiften.
Och på åttonde dagen är en pusseldeckare och detektiven är alltså Ellery Queen som har fått samma namn som författarpseudonymen. Författarna till Elley Queenböckerna är två kusiner, Manfred B. Lee och Frederic Dannay. Den här boken kom ut på originalspråket 1964. Frederic Dannay hade skrivit ett sextiosidigt synopsis och sedan fick science fictionförfattaren Avram Davidson i uppdrag att skriva romanen. Sedan reviderades den av både Lee och Dannay.
Det finns en del atmosfär i berättelsen och den gav en viss spänning därför att jag ville veta vem som var mördaren och på grund av den ovanliga miljön. Det är en bok att läsa som underhållning och det passar kanske bra på sommaren. Själv har jag läst en del Elley Queenböcker tidigare och läste denna med en viss nöjsamhet. Den ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.
Och på Åttonde dagen av Ellery Queen, Bonniers 2001. Översättning: Susanne och Nils P. Sundgren.
Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström. Det är inte första gången jag skriver om den här romanen på bloggen men den passar så bra till temat och det är en fin barndomskildring, den andra boken i Niklas Rådströms barndomstrilogi. Romanen publicerades 1992. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.
Hans nådes tid av Eyvind Johnson har jag inte läst så det här blir en ordentlig påminnelse om att nu får jag verkligen ta mig i kragen och se till att den blir läst i år. Hans nådes tid är en historisk roman förlagd till åren 775-830, alltså under Karl den stores tid. Den kom ut 1960 och 1962 belönades den med Nordiska rådets litteraturpris.
Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler har jag däremot läst. Men det är länge sedan och jag minns ingenting så därför vill jag läsa om den. Natt klockan tolv på dagen handlar om Moskvaprocesserna under Stalintiden och den publicerades första gången på originalspråket 1940 och 1941 på svenska. Som en tidigare påminnelse om att jag vill läsa om den här boken har jag haft den i ett Hettihyllaninlägg.
Vill du få fler tips på böcker med tid i titeln? Då kan du gå till Ugglan & Boken.
