Nick följer med sin far till en by där ursprungsbefolkning bor. Fadern är läkare och han har kallats dit därför att det är problem med en förlossning. Novellen börjar mitt i ett händelseförlopp:
At the shore there was another rowboat drawn up. The two Indians stood waiting.
Och det karakteriserar hela novellen. Den är ett utsnitt, något som händer under en viss tidsrymd. Den är effektivt berättad med korta meningar och mycket dramatisk. Helt enkelt skakande.
Läs gärna den här novellen. Det är den värd. Dessa händelser under ett antal timmar i pojken Nicks liv har en hel rymd omkring sig. Där finns många människoöden som inte berättas men som jag som läsare ändå inte kan låta bli att fundera på och föreställa mig. Indian Camp är en av Hemingways tidiga noveller, publicerad 1925 i samlingen In our time.
Indian Camp – novell av Ernest Hemingway ur The Complete Short Stories of Ernest Hemingway, The Finca Vigía Edition, Schribner 2003.
Det är år 1955 och den unge engelsmannen Leonard Marnham arbetar som teletekiker i Operation Gold som är ett spionsamarbete mellan engelsmän och amerikaner i Berlin. De gräver en tunnel under den ryska sektorn för att avlyssna ryssarnas militära hemligheter. Så träffar Leonard den fem år äldre tyskan Maria och de blir kära i varandra. Men det uppstår komplikationer.
På omslagets flik läser jag:
När Leonard och Maria kommer hem efter sin förlovningsfest hittar de Marias f.d. man, en alkoholiserad krigsveteran, gömd i lägenheten. Detta blir upptakten till en serie mardrömslika händelser av sällan skådat slag.
Ja, nu undrar jag förstås vilka händelser det kan vara. Tidigare har jag läst flera spännande och intressanta böcker av Ian McEwan. Kärlekens raseri är en av dem och den var spännande som en thriller och bra skriven så att jag levde med och våndades över huvudpersonens svårigheter. Oskulden är den tidigaste boken av Ian McEwan som vi har i bokhyllan så det ska bli intressant att se om han var lika bra redan då. Men när den blir läst vet jag inte.
Oskulden av Ian McEwan, Alba 1990. Översättning: Frederik Sjögren.
En lång vinter är en kort roman av Colm Tóibín. Den utspelas i en spansk bergsby och huvudpersonen som allt berättas utifrån är den unge Miquel. Hans lillebror ska snart in i militärtjänsten och det är han orolig inför. Byns invånare är inte så många och för att handla måste de åka iväg till en större by. Snart förstår jag att Miquels familj är isolerad. De umgås inte med grannarna och det beror på fadern.
Situationen i familjen är spänd. Det är mycket som inte sägs och förhållandet mellan modern och fadern är inte gott. En dag försvinner modern.
En lång vinter är en berättelse som ger ett utsnitt ur en familjs liv. Det är mycket vi inte får veta. Den handlar om vintern då Miquels mor försvann. Det som har hänt före och efter får vi till största delen föreställa oss. Det ger romanen stor kraft. Det finns så mycket vi inte vet och som läsare undrar jag och fyller ut. Det som finns att läsa är realistiskt och handfast berättat och det känns mycket trovärdigt. Detta har hänt.
Ur detta träder miljön fram. Vägar som är svåra att färdas på även på andra årstider. Snö, mycket snö och ren fysisk isolering på grund av oframkomliga vägar. Hårt arbete. Och genom vad Miquel gör känner jag som läsare hans längtan efter modern och hur isolerad och krampaktig hans familj är. Samtidigt är hans förhållande till fadern komplicerat. Där finns också en samhörighet, ett starkt band. En lång vinter är en rörande och fin berättelse skriven stramt och återhållsamt. Den rekommenderas.
En lång vinter av Cólm Tóibín, Norstedts 2012. Översättning: Erik Andersson.
Tro: Den helige syndaren av Thomas Mann. Den boken hittade jag i mina föräldrars bokhylla när vi röjde i barndomshemmet för mer än femton år sedan. Lite senare började jag läsa boken och tyckte att det var en bra underlig historia och kunde den vara bra? Men det var den. Mästerligt skriven om orimliga händelser byggd på en versberättelse från medeltiden om påven Gregorius I. Thomas Manns roman har ett oidipustema och handlar om synd och botgöring. Men har man syndat om man inte visste vad man gjorde?
Hopp: Absint – Historien om en blåmes av Niklas Rådström handlar om hur hans fru hittade en blåmesunge som hade ramlat ur boet och hur de tog hand om den. Visst känns det lite hoppfullt när man läser sådana berättelser? Jag har haft den i Tisdagstrion tidigare men den kan gott få vara med fler gånger. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.
Kärlek: Fri kärlek av Tessa Hadley är en varm, mänsklig berättelse om en hemmafru ur medelklassen som blir förälskad i en ung man och lämnar sin familj och lever bohemliv tillsammans med unga människor i 1960-talets London. Även här är titeln en länk till mitt inlägg.
Om du vill ha fler boktips på temat tro, hopp och kärlek kan du gå till Ugglan & Boken.
Ja, nu har jag bytt diktsamling – från Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt till Stenkista av Lars Gustafsson. Honom har jag läst tidigare, men bara romaner, så det blir intressant att ta del av de här dikterna. Jag har haft med båda böckerna i Hett i Hyllan. Dess kropp av verklighet här och Stenkista här.
Oskar har sommarjobb på förskolan i Ammarnäs och där träffar han renskötaren Eija som är storasyster till ett av barnen. Oskar är själv av samesläkt men någon generation tillbaka förlorade man rätten att ha renar. Men han har varit i trakten mycket som barn.
Ovanjorden handlar om kärlek och relationer och om naturen och livet som renskötare. Eija är gift och hennes relation med Oskar är komplicerad både på grund av det och att Eija är en komplicerad person. Den finns nästan inte som fysisk relation förrän ganska långt in i romanen. Romanens berättare är Oskar. Kanske är han lika komplicerad, men nästan allt berättas av honom och då är det kanske ofrånkomligt att Eija blir svårare att förstå sig på.
Men berättelsen är mycket fysisk ända från början. Hela romanen står på en mycket fysisk och naturnära grund. Det är trötta utarbetade människor som har arbetat dygn i sträck med renarna. Det är Oskar som klafsar omkring i moraset när han har examinerats från lantbrukshögskolan och tar vattenprover i området där Eija och hennes familj hade sin vinterbostad. Det är mygg. Oerhört mycket mygg. Det är mycket kaffe. Och allt är så bra gestaltat, så handfast, att jag tror ingen som läser romanen kan undgå att känna hur viktiga kaffestunderna är.
Ovanjorden handlar också om främlingskap, att inte höra till. Oskar hör inte till samekulturen, men han dras till den, mycket på grund av Eija men också till naturen och till ett annat liv än det i staden. Han gjorde värnplikten hos fjälljägarna. Han är stark och han är inte bortkommen i fjällen eller i skogslandet. Men ändå hör han inte till gemenskapen bland samerna. Han är i utkanten. Det känns som om han trevar sig fram.
Nu är det inte bara kaffestunderna som verkar så viktiga och konkreta. Hela romanen har en gestaltning som gör att jag uppfattar den som sann. Så här är det säkert bland dessa människor och så här är Oskar och Eija. De finns. Och samtidigt skapar texten poesi. Författaren säger inte så mycket om de olika människorna men det han säger är det som ska sägas. Så känns det. Också avsnittet om de fattiga människorna som bodde vid vinterbostaden för flera generationer sedan känns som om det hör till. Det är berättat av författaren medan resten av romanen har Oskar som berättare. Det ger perspektiv och klyftan mellan den tillvaron och den moderna ger energi och styrka. Det ger också perspektiv på Eija. Tror jag. Det kan vara något jag har missat, men är kanske det avsnittet en slags förklaring på varför Eija är som hon är?
Fast Ovanjorden är en sorglig berättelse om många svårigheter och motsättningar är den ändå positiv. Det känns bra att läsa om människor som arbetar, som finns, och som också kan samarbeta trots alla olika känslor. Och så befriande att få läsa om en mans kärleksrelation till en kvinna som har stark kropp och kan arbeta hårt och som går sin egen väg. Ovanjorden rekommenderas varmt.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker. Den omfattar tiden maj 2009-juni 2010 och innehåller inlägg från hennes blogg samt annat material. Korta stycken alltså.
På bokens baksida läser jag:
Jag ringer firman som intygade att det inte fanns termiter när jag flyttade hit. Termitfirman skickar en sympatisk termitinspektris, termitinspektrisen tar i hand, stiger på, ser sig om, skriver kvitto på 80 euro, tackar för sig, tar i hand och går.
Det är en del av ett inlägg från den tiden när Bodil Malmsten hade flyttat från sitt hus i Finistère och bott en tid i en lägenhet i staden Saint-Nazaire vid floden Loires utlopp. Hon ville sälja lägenheten och flytta tillbaka till Sverige. Men för att kunna sälja den krävdes ett intyg på att där inte fanns termiter.
Vad kan jag säga mer om den här boken? Inte mycket. Men jag vill nog läsa den.
Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.
Minna är lärare och har två barn och är gift med Niklas. Att vara lärare kräver stor kraft och att samtidigt ha två ganska små barn gör det naturligtvis svårt att få ihop livspusslet. Men för Minna är det ännu värre. Hon ska klara allt. Hon ska träna, vara en fantastisk mamma och hustru och lärare, tänka på miljön och vad hon och familjen äter, klara allt och ha ett perfekt liv. Dessutom kan hon inte säga nej. När allt ansvar och allt arbete står henne långt upp över öronen kan hon inte säga nej till att bli klassmamma eller vara provvakt på skolan. Hon får svårare och svårare att hålla ihop tillvaron och komma ihåg allt hon ska göra. Och en dag faller hon ihop.
Den här romanen behandlar ett stort problem i vårt samhälle där vi numera har ett alltmer slimmat arbetsliv och där vi ser alltför mycket perfektion och icke realistiska inlägg på sociala medier. Sara Beischer gör det rappt och effektivt. Jag blir nästan stressad när jag läser om Minnas liv. Författaren arbetar med skarpa penseldrag och tar fram en fullständig motsats till Minna i Iris som hon träffar när hon börjar arbetsträna för att komma tillbaka till arbetslivet efter sjukskrivningen. Iris röker och lever inte hälsosamt, hon städar inte och bryr sig inte om regler och att arbeta effektivt. Det har en stor fördel. Boken är lättläst och handlingen driver vidare, men det gör också att berättelsen saknar nyanser och att porträttet av Minna inte blir riktigt trovärdigt. Allt som händer i romanen har säkert hänt och kan hända igen. Men vem är Minna egentligen? Och vem är hennes man Niklas?
Å andra sidan kan man se Mamma är bara lite trött som en effektivt inlägg i debatten. Och det är kanske bra så.
Mamma är bara lite trött av Sara Beischer, Lind & CO 2016.
Fårdagboken av Axel Lindén tycker jag passar bra här. Den handlar om en man som har ärvt en gård och blivit fårfarmare med allt vad det innebär av arbete och får som rymmer. En lite rolig bok med många tankar om att leva hållbart, att värna miljön och hur det kan vara svårt att leva upp till det om han ska få någon inkomst från sin fårflock..
Tiken av Pilar Quintana läste jag ganska nyligen. Det är en stark berättelse om kärlek och frustration. Huvudpersonen är en fattig kvinna som bor vid Colombias atlantkust och som blir erbjuden en valp som hon föder upp.
Omvägen av Gerbrand Bakker handlar egentligen om mänskliga problem som sjukdom, rädsla och brist på närhet, men där förekommer gäss som ni kan se på omslaget. I alla fall är det en mycket läsvärd berättelse till största delen förlagd till Wales.
Det var mina tre berättelser med husdjur i. Den som vill ha fler tips kan gå till Ugglan & Boken.
