Författarna jag ville läsa mer av

För ungefär ett år sedan valde jag tre författare som jag ville läsa mer av. De var Jamaica Kincaid, Eva-Marie Liffner och Thomas Bernhard. De här sex böckerna är resultatet hittills. Inte lysande kanske. Det har blivit ganska många läsprojekt i år och KAOS-utmaningen har tagit ganska stor plats. Men jag fortsätter med de här tre författarna. Thomas Bernhard hör ju nu även till ett annat projekt, Läs färdigt trilogin/kvartetten osv. eftersom Orsaken är första delen av hans självbiografiska svit.

Av Jamaica Kincaid återstår mycket att läsa och av Eva-Marie Liffner återstår två romaner. Hur som helst tycker jag om att få mig själv till att läsa mer än en eller ett par böcker av samma författare. Det är så intressant att lära känna dem lite närmare. Så jag fortsätter ett år till med de här tre och så får vi se vilket resultat vi har om ett år.

När jag har läst så mycket som jag vill av någon av dem kommer jag att rapportera här på bloggen.

Hett i hyllan #164 – En studie i skräck

Det här är den andra av två Ellery Queen-böcker vi har i hyllan och denna har jag ännu inte läst. Det är en av många böcker som är inspirerade av Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes, en av alla de historier där Sherlock Holmes och doktor Watson har blivit personer som har funnits i verkliga livet. Ellery Queen, detektiven i den här boken, har fått ett manuskript – som alltså inte är skrivet av Conan Doyle utan av doktor Watson.

Jag läser på omslagets flik:

Men varifrån kom manuskriptet? Detta unika manuskript som berättade hur den store detektiven hade avslöjat Jack uppskärarens identitet!
Elley Queen tycker att det är någonting i berättelsen som inte stämmer. Och medan handlingen kastar mellan dagens New York och 80-talets London klarnar så småningom en 90-årig gåta och når sin våldsamma final i en förbluffande lösning.
En lösning som Sherlock Holmes visste och som Ellery Queen finner fram till – men som Watson aldrig anade …

En studie i skräck av Ellery Queen, Bra böcker 1973. Översättning: Roland Adlerberth.

Boken kom på originalspråket 1966.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Inledningar #1

Nu startar jag en liten serie om romaners inledningar här på min blogg. Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag kommer inte att analysera ett enda dugg. Bara skriva ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer alltså den första:

Tänk inte, vad du gör. Som man säger ”Rör dig inte, vad du gör” till en som har brutit benen. Tänk inte. Träng bort bilderna, alltid desamma, dem från i går, från tiden som inte kommer tillbaka. Tänk inte. Upprepa inte ständigt de sista meningarna i det sista samtalet, orden som skilsmässan har gjort slutgiltiga, säg dig att det är varmt för årstiden, att människorna tvärs över kommer hem bra sent. Förlora dig i detaljerna, luta dig ut, intressera dig för det som händer på gatan. Där nere går människorna, möter varandra, kommer tillbaka, skils åt.

Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Översättning: Jan Wahlén.

Hett i hyllan #163 – Ljusets ängel

Maurice Halleck är en hög federal tjänsteman som hittas död i ett träsk efter att hans bil har störtat utför en bro. Frågan är om det är mord eller självmord. Halleck har efterlämnat ett skriftligt erkännande om att han har tagit mutor för att fördröja en brottsutredning.

Från omslagets flik:

Myndigheterna fastslår Hallecks skuld men hans barn, den välanpassade Owen och hans överspända syster Kirsten, tror på en komplott mot fadern och svär att hämnas.

Det är ett på ytan glittrande Washington som målas upp: parties, förnäma privatresidens, limousiner och kärleksaffärer och i lätt förklädnad skymtar en rad av sjuttiotalets stora skandaler, Watergate, Chappaquiddick, CIA:s agerande i Chile. Men berättelsen om Maurice Hallecks mystiska död växer ut till ett drama om blodsband och hämnd, en grekisk tragedi spelad på en nutida scen.

Ljusets ängel kom på originalspråket 1981 och är den tidigaste av våra Joyce Carol Oates-böcker som jag inte har läst, och man ser tydligt på omslaget att inte heller den svenska utgåvan är utgiven i närtid. Boken verkar spännande enligt texten på fliken och jag räknar med att den också är bra skriven. Yoyce Carol Oates är en skicklig författare. Så visst vill jag läsa denna.

Ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Böcker som utspelas på platser där jag skulle vilja semestra

Sund av Tove Folkesson. På Öland vill jag gärna semestra, men inte under den värsta semestertiden.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf. Mårbacka vill jag gärna besöka igen.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan, om en ung flicka som tillbringar sommaren vid Frankrikes medelhavskust. Ett lockande semestermål.

Om du vill ha fler tips på böcker som utspelas på potentiella semestermål kan du gå till Ugglan & Boken.

Och nu gör tisdagstrion ett uppehåll på fyra veckor. Den 16 augusti kommer nästa trio.

Den här ville jag också ha

En novellsamling av Tillie Olsen, den ville jag ha här hemma. Boken innehåller fyra noveller och ett förord av Kristina Sandberg. Novellsamlingen är tidigare publicerad med titeln Ge mig en gåta och det är titeln på den sista novellen i samlingen.

Varför skred jag då till handling när jag fick veta att den här boken hade kommit ut? Jo Tillie Olsen (1912-2007) var en amerikansk arbetarförfattare och feminist och det finns inte en uppsjö av sådana. På 1980-talet läste jag Yonnondio i en liten pocket från litteraturfrämjandet. Det är en oavslutad roman skriven på 1930-talet men publicerad först på 1970-talet. Den handlar om en arbetarfamilj under 1920-talet.

Tillie Olsen har också skrivit en bok som heter Tystnader, om författarskap som har tystnat. Hon kände av svårigheten att få tid och ork till att skriva samtidigt som hon måste försörja sig och ta hand om familjen.

Nu för tiden köper jag inte särskilt mycket böcker, men den här ville jag ha.

Hett i hyllan #162 – Johan August Strindberg

”Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.” Så karakteriserar Jan Myrdal vår svenske nationalförfattare Johan August Strindberg (1849-1912). Myrdal gör här upp med festtalens slätpolerade Strindbergsbild, men inte för att förminska honom utan för att göra honom till en levande människa – inte ett monument.

Detta läser jag på bokens baksida. Säkert en intressant bok, naturligtvis skriven enligt Jan Myrdals kynne och åsikter. Det finns en uppsjö böcker om August Strindberg med olika vinklingar och som tar upp olika delar av hans liv och verk. Jag tror inte att jag har läst något om Strindberg, bara av honom. In alla fall inte en hel biografisk eller litteraturhistorisk bok. Den här hyllvärmaren kan jag gott tänka mig att läsa någon gång.

Johan August Strindberg av Jan Myrdal, Natur och Kultur 2003.

Den första utgåvan kom år 2000.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Hetta (eller andra ”varma” ord i titeln)

Solstaden av Tove Jansson handlar om pensionärer som bor i en stad i Florida. Sol är ett ord med värme och i Florida är det varmt. Solstaden publicerades första gången 1974. Jag länkar till mitt inlägg om boken.

Hetta av Ian McEwan handlar om en vetenskapsman utan samvete som trasslar till sitt privatliv. Också här länkar jag till mitt inlägg.

Fjärrvärme av Gerda Antti läste jag för så länge sedan att jag inte kan säga så mycket om innehållet. Men jag uppskattar att den handlar om vanligt folk. Fjärrvärme publicerades första gången 1991. Jag länkar till förlaget.

Om du vill ha fler varma boktips kan du gå till Ugglan & Boken.

Halvårsrapport för mina läsprojekt

Det är dags nu. Vi har kommit in i juli och halva året har gått. Det här året har jag fler projekt än tidigare, men jag är nöjd med resultatet hittills. Jag gör ju det här för mitt eget nöjes skull och hur bra eller dåligt jag genomför projekten är inte livsviktigt. Huvudsaken är att de ger mig glädje och det gör de.

Men hur ser det ut egentligen?

Hyllvärmare 2022. Tolv böcker skulle läsas och sex återstår. Det ser alltså bra ut. Hyllvärmarprojekt har jag haft i flera år och trivs med så det ska nog gå bra.

Kaosutmaningen 2022. Det är första gången jag deltar i en sådan och nu när halva året har gått har jag prickat in 25 av 40 möjliga och 20 räknas som godkänt. Jag är alltså godkänd! Sedan får vi se hur många jag har prickat in när året är slut.

Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten. Det har inte hänt så gräsligt mycket. Niklas Rådströms barndomstrilogi har jag avslutat. Av Tove Folkessons Ölandstrilogi har jag läst de två första nu. Sedan har vi Ali Smiths årstidskvartett. Där har jag läst tre och det är Sommar som återstår och den hoppas jag ska vara läst innan hösten kommer. Av Roy Jacobsens kvartett om fiskarfamiljen på den karga ön i Nordnorge har jag nu läst de två första. Mer har inte hänt i det här projektet men jag räknar med att fortsätta nästa år.

Omläsning. Ett mycket litet projekt. Målet är att läsa om Snöns rike av Yasunara Kawabata och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Snöns rike har jag läst.

Detta är de fyra projekt som jag startade vid årets början. Men jag har ett femte också. Det är de tre författarna som jag ville läsa mer av och det startade jag mitt i sommaren. Hur det går med det återkommer jag till.

Hett i hyllan #161 – De yttre boulevarderna

De yttre boulevarderna av Patrick Modiano handlar om en ung man som söker sanningen om sin far och det leder honom tillbaks till ockupationsåren. På omslagets baksida läser jag:

En ung man betraktar ett foto av sin far och hans vänner. Han beslutar sig för att söka sanningen om fadern och detta sökande leder honom tillbaka i tiden – till ockupationsåren. I en by i utkanten av Fontainebleauskogen brukade en skara män med tvivelaktigt uppsåt mötas för att göra affärer – bland dem den malariasjuke ”greve” de Marcheret och tidningsredaktören Jean Murraille. Där återfanns också en ung blond skådespelerska i päls och så fadern – ”baron” Deyckecaire.

Den här romanen verkar ha en del gemensamt med Modianos De dunkla butikernas gata. Där finns också en man som söker sig tillbaka till ockupationsåren, men han letar efter sig själv. Han vet inte vem har är. Den romanen är vag och svår att greppa. Jag undrar om samma förhållande gäller här? På omslagets flik läser jag att Modiano vill återge en slags skymningsvärld och därför använder han sig av ockupationsåren för att skapa den, men att berättelserna i själva verket handlar om en kraftigt förstorad bild av nutiden.

Jag får väl helt enkelt se till att jag läser De yttre boulevarderna. Först då får jag svaret på min undran om den kommer att kännas lika dunkel och svårgreppbar som De dunkla butikernas gata.

De yttre boulevarderna av Patrick Modiano, Norstedts 2014. Översättning: Anne-Marie Edéus.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.