Men det här är väl ändå ett svårt tema, tänkte jag först, men det visade sig att det var det inte alls. Ganska snart hade jag hittat tre titlar och det blev alltså dessa:
S/Y Glädjen av Inger Afvén läste jag för länge sedan, om den kuvade kvinnan och mannen som ska klara allt och det unga paret som har råkat ut för en stor sorg. En ganska så hemsk historia, men bra. Den publicerades 1979 och filmatiserades 1989.
Eufori – en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed. En läsvärd bok som jag har läst i år.
Och så Indignation av Philip Roth. Den har jag skrivit om flera gånger här på bloggen, så vitt jag minns. Men den är värd att nämnas igen.
Så då har vi alltså glädje, eufori och indignation i min trio. Om du klickar in dig hos Ugglan & Boken hittar du fler böcker med känslor i titeln.
Jaha, nu har vi det där problemet igen. Har jag läst den här boken eller inte? Jag tycker att jag borde komma ihåg om jag har läst något så pass ovanligt, men jag vet inte. Då får jag väl betrakta boken som en hyllvärmare.
Berättelserna om Kung Markatta är gamla och man kan spåra dem till Tangdynastin (618-907) men författaren till berättelserna i den här boken, Wu Cheng’en, levde på 1500-talet under Mingdynastin. Hans främsta verk är Färden till Västern som gavs ut 1592 och som finns i svensk översättning från 1990-talet. Den här boken, Kung Markatta , är en förkortad version, översatt från engelska och utgiven 1949. Men Färden till Västern är utgiven av Bra Böcker i fem band och översatta direkt från kinesiskan av Göran Malmqvist. På senare år har bokförlaget Tranan givit ut del 1 i samma översättning.
Färden till Västern är alltså en kinesisk klassiker och om jag kommer att läsa den så blir det inte i denna bok utan i Göran Malmqvists översättning. Jag kan prova med det första bandet. Vi får se. Men den här hyllvärmaren kan stå kvar i hyllan tills vidare som en påminnelse.
Kung Markatta av Wu Cheng-en, Ljus 1949. Översättning till svenska av Einar Thermaenius, från Arthur Waleys engelska översättning.
Tisdagstrion är här igen och idag är rubriken En bok i varje färg. Jag tolkar det som att mina tre böcker ska ha var sin färg, så här har vi alltså en röd, en gul och en lila bok och alla tre är bra böcker som jag har skrivit om här på bloggen.
Om vi börjar nedifrån har vi först Haggan av Aase Berg, en knallröd och mycket ilsken bok.
Sedan kommer den gula Jakten mot nollpunkten av Carl Johan de Geer. En självbiografisk bok som jag rekommenderar.
Och högst uppe i högen har vi den lila Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga. En bra bok från Rwanda.
Alla titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.
Det känns så bra att Tisdagstrion är igång igen och att vi börjar med ett trevligt och lättsamt tema med olika färger. Om du vill se vad andra bokbloggare har hittat på idag kan du gå till Ugglan & Boken‘ som har hand om Tisdagstrion.
Nu tar jag en titt i läslistan igen. Där hittar jag Ödmården av Nils Håkanson. Ödmården är ett stort skogsområde på gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland. Vi har åkt förbi en vägskylt som pekar mot Ödmården många gånger och jag blev nyfiken på den här boken. Nils Håkansson är en svensk författare och översättare och Ödmården är hans tredje roman. Den verkar vara någon slags dystopi eller framtidsvision. Jag har den på långlån så den står sedan länge på bokvagnen och väntar. Information om boken Ödmården hittar du här.
Därnäst i läslistan hittar jag en tegelsten. Se där! 685 sidor, och jag som håller på och tragglar med Ulysses! Boken i läslistan är Jakobs stege av Lyudmila Ulitskaya. Men jag tar paus i läsningen av Ulysses både för tunna böcker på 149 sidor som Ödmården och för tegelstenar. Lyudmila Ulitskaya är en rysk författare och hon har skrivit en rad romaner och också noveller och hon har fått många litterära priser. Fem av hennes romaner och en novellsamling är översatta till svenska. Jakobs stege ska vara en släktkrönika.
Här är en bok som ni kanske undrar varför jag har med i Hett i Hyllan för jag kommer troligen aldrig att läsa den. En ungdomsbok i en översättning från 1925 är kanske inte så läsvänlig. Men boken har tillhört min mamma och jag kommer att spara den.
När jag googlar på författarnamnet får jag upp en lång Wikipediaartikel om Kate Douglas Wiggin (1856-1923). Hon var en amerikansk lärare, kompositör och författare och fick naturligtvis inte lika mycket utbildning som pojkar och unga män när hon växte upp, men ändå en hel del mer än de flesta kvinnor. Den mest kända av hennes böcker är Rebecka of Sunnybrook Farm från 1903 som denna lär vara en översättning av. Den finns också som teaterpjäs och är filmatiserad tre gånger, den sista med Shirley Temple i huvudrollen. Boken finns gratis att läsa på engelska hos Projekt Gutenberg. Det finns också flera senare översättningar till svenska, ser jag i Libriskatalogen, men på Götabiblioteken hittar jag bara den första svenska utgåvan från 1904. Jag tror att böckerna på Linköpings huvudbibliotek är avstängda från sökning eftersom de renoverar golvet där hela sommaren och biblioteket är stängt. Det kan finnas någon annan utgåva där.
Ett citat från boken som handlar om lärarinnan i den skola som Rebecka ska börja i:
Hon ägde naturliga anlag för undervisning, sade hennes familj, och kanske var det just därför, som hon ”satte igång med en enformighet i metoden och det oberoende av omständigheterna, som utmärka de varelser, vilka stå under naturens omedelbara inflytande.” Så till exempel gör bävern, vilken enligt de naturkunniges påstående skulle bygga sin dam alldeles likadan om han befunne sig uppe i ett rum i tredje våningen av ett hus i London, som han gör i en sjö i Canada. Och ungefär på samma sätt lade miss Dearborn kunskapens grundval i sina lärjungars huvud.
Jag blir nog lite sugen på att läsa den här boken i alla fall.
Rebecka av Kate Douglas Wiggin, Bonniers 1925. Bearbetad översättning: Hedvig Indebetou.
Är det så klokt att satsa på ännu ett läsprojekt? Ja, om man tar det lite försiktigt och projekten kan få rulla på ganska länge. Det är bara så att jag har blivit påmind om Thomas Bernhard gång på gång och då har jag tänkt att jag vill läsa hans fem självbiografiska böcker. Jag har nämnt honom tidigare här på bloggen och läst om honom på andra bloggar. En som har skrivit om Thomas Bernhard och hans böcker många gånger är Hannele på Hanneles bokparadis. Så nu tänker jag att det måste ske något och om jag har Thomas Bernhard som ett tredje författarprojekt så ska det väl ändå bli något läst. Jag blir så nöjd om jag har läst den första av hans självbiografiska böcker innan året är slut.
Thomas Bernhard (1931-1989) var en österrikisk författare. Han var kritisk till mycket i sitt hemland Österrike, särskilt att landet inte hade gjort upp med sitt nationalsocialistiska förflutna och till katolska kyrkan. Bokförlaget Tranan har givit ut en lång rad av hans böcker och det finns många andra utgåvor. Alla är inte tillgängliga att köpa idag. Men de finns ju på bibliotek och antagligen antikvariskt för den som vill köpa begagnat. Om du kan läsa Thomas Bernhard på tyska kan du säkert köpa det mesta han har skrivit.
De fem självbiografiska böckerna är:
Orsaken (1975)
Källaren (1976)
Andhämtningen (1978)
Kylan (1981)
Ett barn (1982)
Årtalen anger när böckerna kom ut på originalspråket.
Det här fotot på Linköpings huvudbiblioteks golv har jag tagit genom glaset från foajén när jag var där förra veckan. Foajén är öppen och där kan man hämta beställda böcker. Nu hade de också ställt dit en hylla med böcker som man kan låna så jag passade på att ta hem Fjärilsvägen av Patrik Lunderg som jag länge har velat läsa, och sändebudet av Yoko Tawada som jag visste att jag hade i läslistan. Och när jag tittar på golvet här är det väldigt fint. Där är de nog färdiga. Men inte med allt. Till vänster syns en liten liten flik av mycket mörkare golv, och mycket längre bort ser jag detsamma så jag räknar med att en ganska stor golvyta återstår. De måste säkert flytta hyllor hit och dit under arbetet.
Förhoppningsvis kan huvudbiblioteket öppna under september månad, skriver de på bibliotekets hemsida. Det är en lång stängning, men vi kommer ju åt en hel del böcker under tiden. Informationen om foajéns öppettider kunde dock ha varit bättre. Plötsligt var öppettimmarna begränsade, sommartider antar jag. Men någon information om detta hade jag inte sett på hemsidan.
Räcker det inte med en när det nu finns så många böcker jag vill läsa? Nej, jag tänkte att det kunde vara spännande att också satsa på en författare från en helt annan del av världen, och då har jag valt Jamaica Kincaid som kommer från Antigua, men bor i USA.
Många av hennes böcker är översatta till svenska. Jag tar bara med årtalen för de svenska översättningarna här. Om du klickar på författarens namn kan du se när böckerna kom på origialspråket som är engelska, så det finns stora möjligheter att läsa de utgåvorna istället för de svenska för den som hellre vill göra det.
På flodens botten (1985 och 2017)
Annie John (1986 och 2010)
Antigua, en liten ö (1988) En liten plats (2016) Den nyutgåvan har jag läst och det kommer ett inlägg om den på fredag.
Lucy (1991 och 2017) Den har jag också läst och titeln är en länk till mitt inlägg.
Min mor, en självbiografi (1996 och 2016)
Min bror (2018)
(Boken om) Min trädgård (2020)
Mr Potter (2019)
Se Nu Då (2015)
Som ni ser finns det mycket att hämta, även om man bara läser Jamaica Kincaid på svenska. Bokförlaget Tranan har givit ut alla de svenska titlarna men man kan inte köpa alla idag. Jag länkar dit. På engelska kan du säkert hitta allt hon har skrivit. Och så finns ju bibliotek.
Efter att ha läst alla romaner av Anne Swärd vill jag välja en annan författare att läsa mer av och då har jag bestämt mig för Eva-Marie Liffner. Det känns bra att välja en författare som skriver böcker med handlingen förlagd tidigare i historien, alltså något helt annat än Anne Swärds romaner. Den enda jag har läst av Eva-Marie Liffner är Lacrimosa som utspelas under 1800-talets första hälft.
Eva-Marie Liffner, född 1957, är en svensk författare och hon har koncentrerat sig på historiska gåtor enligt Wikipedia. Hon har skrivit sex romaner:
Det är alltså fem romaner som jag inte har läst och jag tror att jag kommer att börja med Vem kan segla. Jag kan inte lova att jag kommer att läsa alla dessa fem på ett år. Det får ta den tid det tar, men det känns spännande att börja läsa Eva-Marie Liffner. Blåst! är jag också särskilt intresserad av eftersom den handlar om systrarna Brontë.
Författaren till den här boken, Hunter S Thompson, var en amerikansk journalist som levde mellan 1937 och 2005. Han var känd för att skriva sina reportage på ett nytt sätt som han själv kallade gonzojournalistik och det gick ut på att journalisten inte var objektiv utan istället mycket subjektiv och skrev lika mycket om sig själv som det han skulle rapportera om, kanske till och med mest om sig själv så att han blev huvudperson. Så vitt jag förstår är gonzojournalistiken förknippad med alkohol och allehanda illegala droger och galna tilltag och festande. Från bokens baksida:
Hunter S Thompson har i USA blivit något av en kultfigur: den skicklige journalisten som arbetar med inslag av droger, medikamenter, fräckhet och självförbränning.
Vad handlar den här boken då om? Från baksidan igen: Dr Thompson och hans 150-kilosadvokat ger sig till Las Vegas för att bevaka motorcykelloppet Mint 400 för en fashionabel sporttidskrift. Ambitionerna med reportageresan tilltar och det hela utvecklas till en marritt på jakt efter Nixonepokens och Vietnamkrigets Amerikanska Dröm.
Boken är illustrerad av Ralph Steadman. Ni ser ett exempel på det på bokens framsida.
Det hela verkar väldigt grabbigt. Hade Hunter S Thompson varit kvinna kanske han hade blivit satt under förmyndare. Men det kunde ändå vara intressant att läsa boken. Kanske. Vi har den på originalspråket också. Ni ser den på hyllan bredvid den svenska översättningen. Men den boken är mer sliten.
Las Vegas – en grym resa till hjärtat av Den Amerikanska Drömmen, Tiden 1980. Översättning: Lasse Mårtensgård. Illustrationer: Ralph Steadman.
Mösstanten 