Omvägen av Gerbrand Bakker

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

En medelålders kvinna från Holland har kommit till Wales där hon har hyrt en bondgård. Efter hand förstår vi att hon forskar på Emily Dickinson och att hon har haft något ihop med en ung student på universitetet. Vi får också veta att hon hastigt har packat ägodelar på ett släp, kopplat till bilen och tagit en färja från Holland till Hull. Hon lämnade sin mobiltelefon på färjan och hon vill inte bli hittad.

Bondgården ligger i ett glest befolkat område. Där finns gäss och runt omkring går andra bönders får och kor och betar. Det är november, kyligt men ändå milt. Kvinnan är ensam. Hon är trött men hon sätter igång med att anlägga en trädgård utanför huset. En efter en försvinner gässen. Var det en räv som tog dem?

Den här berättelsen går i sakta lunk. Miljön och kvinnan är fint beskrivna. det finns stor ensamhet och mycket gråhet. Och en sorg och en rädsla som slår igenom i korta glimtar. Det är som om kvinnan aldrig har haft en nära och fin kontakt med andra människor. Hemma i Holland undrar kvinnans man vart hon har tagit vägen.

Men samtidigt finns mänsklighet och värme även om det är ett stort avstånd mellan många av människorna i berättelsen. Gerbrand Bakker gestaltar fint vår tafflighet och våra ibland misslyckade försök till kontakt. Hur vi kan vara innelsutna i oss själva och inte kan se det som finns utanför. Han skriver knappt när det handlar om varför och vad som har hänt. Men han skriver utförligt om allt det som kvinnan gör och om miljön. Det är handlingarna, det som händer och dialog som ger oss lite upplysningar och resten får vi själva fylla i. Resultatet blir en laddad berättelse, mer och mer desperat. Omvägen är en stark roman, en sorglig berättelse som stannar kvar i sinnet och ger många tankar efteråt.

Omvägen av Gerbrand Bakker, Nilsson förlag 2016. Översättning Per Holmer.

Tisdagstrion – Ur verkliga livet

~ Mösstanten ~ 23 kommentarer

Vad är ur verkliga livet? Hur sant skriver en författare eller en journalist? Hur sant en författare än vill skriva måste hen ändå välja vad som tas med och vad som utelämnas. Hur det är skrivet påverkar också vår upplevelse av texten. Allting kommer ju genom ett filter, först författarens och sedan också vårt eget. Men det gör inte läsupplevelsen mindre spännande.

Varför inte börja med en bok som faktiskt heter Livet, Åsa Mobergs självbiografi som kom 2017. Vi får läsa om tonårsuppror, om hur hon blev kolumnist på DN redan som 20-åring, om feminism och om att leva med en psykiskt sjuk man – och mycket, mycket mer.

Sedan valde jag Black Box av Shiori Ito som handlar om hur hon blev våldtagen av en man i medievärlden och konsekvenserna av det. Den har jag nyligen skrivit om.

Den tredje boken jag tänkte på är Dippen och jag av Charlotta von Zweigbergk. Den handlar om hennes förhållande till sin far som blev dement. Den har jag också skrivit om.

Ja, det var mina tre böcker. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler.

Skåpet – novell av Olga Tokarczuk

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Novellen Skåpet inleder den här novellsamlingen och den börjar nog så konkret och realistiskt:

När vi slog oss ner här köpte vi ett Skåp. Det var mörkt och gammalt och kostade mindre än vad vi fick betala för transporten från antikaffären till lägenheten. Det var försett med dubbla dörrar ornamenterade med slingerväxter och en tredje av glas som återspeglade hela staden under hemkörningen i en hyrd skåpbil.

Men den första bokstaven i Skåp är en versal och redan det och att glasdörren återspeglade hela staden för in något annat. Det måste vara ett alldeles särskilt skåp som har fått stor bokstav i början och att hela staden återspeglas ger rymd, frågor, minnen och en vaghet. Diffusa speglingar som far förbi i en skåpdörr, vad var det jag såg? Och hur kunde de uppstå där om skåpet låg i en skåpbil? Och hur kunde berättaren se dem?

Möbeln som berättaren och hennes man har köpt är ett stort klädskåp som ska stå i sovrummet, ett skåp som man kan kliva in i om man vill. Skåp och speglar har använts i litteraturen som portar in i andra världar. Stora skåp och garderober har också framställts som hotande. Hur många gånger har vi inte sett en thriller där mördaren stått gömd i garderoben? Ett skåp kan vara ruvande, farligt, det kan väcka nyfikenhet. Vad finns där inne? Kanske har du också legat vaken på natten och känt dig tvungen att gå upp och stänga en garderobsdörr som har stått på glänt? Men novellen Skåpet är ingen thriller och ett skåp kan också vara en tillflykt, något att gömma sig i. Det är en underlig stämning i den här berättelsen.

Skåpet är en kort novell och jag vill inte säga mer än att jag rekommenderar den och att när jag lägger ner boken känner jag att jag måste läsa hela novellsamlingen. Skåpet blir på så sätt en väg in.

Skåpet – novell av Olga Tokarczuk ur samlingen Spel på många små trummor, Bonnier pocket 2020.

Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Att resa när jag sitter i soffan tycker jag visserligen alltid om men just nu passar det bättre än någonsin. Genom den här boken får jag uppleva Bill Brysons vedermödor och glädjeämnen när han reser i Storbritannien på 1990-talet. Han är amerikan och journalist och när han reste omkring i landet för den här boken hade han bott i Storbritannien i många år.

Han färdas huvudsakligen med kollektiva transportmedel vilket inte alltid är helt bekvämt och lätt. Han tar in på olika pensionat och hotell och vandrar i regn i städerna för att hitta matställen. Han besöker museer och minnesmärken och ser vackra vyer och ger sig iväg på strapatsrika fotvandringar. Han klagar över stadsmiljöer som har förstörts genom modern byggnation av trafikleder och köpcenter. Dessutom ser han en del egenheter i den brittiska kulturen.

Från söder till norr reser Bill Bryson och berättar vad han upplever. Eftersom han har bott länge i England och kom dit första gången på 1970-talet ser han också förändringarna som har skett. Resultatet har blivit en underhållande och ganska rolig bok, även om jag inte alltid är överens med Bill Brysons humor, men han skojar också med sig själv. Det här är en trevlig bok att läsa just nu, skriven av en man som älskar Storbritannien.

Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson, Forum 2000. Översättning: Lena Torndahl.

Hett i hyllan #56 – The Day of the Jackal

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Av Frederick Forsyth har jag inte läst en enda bok. Han är främst känd för sina thrillers och när The Day of the Jackal publicerades 1971 blev det hans stora genombrott. Den handlar om att organisationen O.A.S har anlitat en professionell lönnmördare för att döda Frankrikes president De Gaulle. O.A.S. var en organisation som kämpade mot att Algeriet skulle bli självständigt.

På baksidan av boken läser jag att ett misslyckat attentat mot De Gaulle året innan har gjort det nästan omöjligt att komma åt honom. Och på Wikipedia läser jag att en fransk polis får kännedom om attentatet i förväg och försöker spåra lönnmördaren.

Det verkar som en mycket spännande intrig och nästan som något som skulle ha kunnat hända i verkligheten. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken. Den räknas som en modern thrillerklassiker vid det här laget och den är filmatiserad två gånger. Jag har inte sett filmerna.

The Day of the Jackal av Frederick Forsyth, Arrow Books 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Den här romanen liknar inget jag tidigare har läst. Det är en släktkrönika över sju generationer full av människor, magi och händelser. Den börjar med att överste Aureliano Buendía står framför en exekutionspatrull och minns sin barndom och som läsare inser vi genast att det finns en del krig och våldsamhet i den här berättelsen.

Den första generationen i släkten, José Arcadio Buendia och Úrsula Iguarán, grundar byn Macondo tillsammans med en grupp andra yngre människor som med möda har vandrat över berg och genom djungel för att ta sig dit. Allt ordnas på bästa sätt i byn. Alla får likvärdiga tomter att bygga hus på. Alla är unga och livet är bra. Någon gång om året kommer vandrande romer till byn och de är de som inför magin.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här romanen: En släktkrönika som samtidigt är Colombias historia med inbördeskrig, utländska exploatörer, korruption, magiska händelser, bordeller, passion, broderande kvinnor, starka kvinnor och svaga, starka och svaga män, folkliga föreställningar, manligt och kvinnligt stark åtskilt, pedofili, lukter, stark sol, regn och gyttja, våld och en natur som växer och frodas och hela tiden hotar att ta över och förstöra husen och ordningen. Att förstöra och rasera är människorna också bra på.

Texten har stor tyngd. Det finns en tyngd i historien och i texten, någonting mörkt och svart med starka glimtar av ljus som skär in då och då. Boken är lite svår att läsa. Den innehåller väldigt många olika karaktärer och i familjen Buendía återkommer samma namn genom generationerna, men som tur är finns ett släktträd i början. Jag lämnar romanen lite överväldigad. Det känns som om det har varit för många karaktärer, för mycket bordeller och magi, för mycket av allting – och ändå inte. Det känns rätt. Det är också genialt av författaren att använda magi och drömmar för att gestalta den historieförfalskning som diktaturer och kolonialexploatörer ständigt bedriver. Att läsa Hundra år av ensamhet gav mig en stor upplevelse, det är en bok som är unik i min erfarenhet, myllrande, frodig, hård, underhållande och överväldigande.

Jag har läst romanen i Lina Wolffs nya översättning och det känns som om den är bra. Jag kan inte spanska och jag har inte läst Hundra år av ensamhet i den gamla översättningen så jag kan inte jämföra, men som sagt, det här känns bra. Boken rekommenderas.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Lina Wolff.

Tisdagstrion – Norden runt

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Våra nordiska grannländer är kanske de andra länder, förutom Storbritannien och USA, som vi svenskar läser mest böcker från. Eller är det så? Jag vet inte säkert. Men en sak vet jag – att det finns en uppsjö av spännande och intressanta nordiska böcker. Och väldigt många av dem har jag inte läst.

Först har jag valt en av alla dem som jag inte har läst men som jag gärna vill läsa och det är Arv och Miljö av Vigdis Hjort. Den ska vara en uppgörelse med en högborgerlig familj som är fin på utsidan men raka motsatsen inuti och den ska handla om incest, om vreden på grund av den och om förnekelsen i familjen. Så nu är Arv och miljö med i min tisdagstrio för att påminna mig om att jag ska läsa den.

Ditte människobarn av Martin Andersen Nexö läste jag när jag växte upp och den gjorde stort intryck. Den handlar om Ditte som är ett oönskat barn i den fattigaste underklassen och hur hennes godhet och hjälpsamhet utnyttjas. En bok som grep mig mycket på sin tid. Den kom ut på danska 1917-1921 och finns utgiven på svenska. Men jag tror att man endast kan köpa den antikvariskt översatt till svenska, eller låna den på biblioteket.

Brudar i svart av Sirpa Kähkönen, som kom ut på svenska förra året, har jag nyligen läst och skrivit om här på bloggen.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta massor av nordiska böcker av olika slag.

Abibliofobi

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Det börjar glesna i min bokvagn och jag börjar känna av en åkomma som jag aldrig har lidit av tidigare: abibliofobi. Det är alltså rädslan över att inte ha några böcker att läsa. Förut – vilket egentligen betyder före corona – tänkte jag: Äsch, vad är det där för dumheter. När det finns bibliotek och bokhandlar och jättebilliga second hand-böcker och nätbokhandlar, hur kan man då känna att man måste hamstra mängder med böcker?

Jag vet inte om det ligger i släkten, fast i så fall bakvänt. När min dotter växte upp och vi skulle resa bort kunde man tro att hennes väska var packad med telegsten. En gång lossnade handtaget för att väskan var så tungt packad med böcker. Kanske har jag ärvt åkomman från henne? Nej, jag skyller på viruset. Jag tror att det har blivit en ögonöppnare för de flesta av oss. Vi lever inte så tryggt som vi trodde och vi vet inte vad framtiden för med sig. Min man läser en bok med titeln Deadliest Enemy – Our War against killer Germs. Själv låter jag gärna bli sådana böcker, men jag kan ju inte undgå att få reda på vad den handlar om.

På grund av försiktighet har jag undvikit biblioteket tills alldeles nyligen. Men när min beställning (som jag gjorde för länge sedan) av nyutgåvan av Márquez Hundra år av ensamhet plötsligt droppade in i mailen gick jag dit. Iförd plasthandskar och ivrigt spanande inåt lokalen för att se om där var för mycket folk smög jag mig in, hämtade boken på hyllan och lånade den i låneapparaten. Jag tror att det gick bra.

Men dåså, kan man ju tänka. Risken i att beställa lite böcker framöver och gå och hämta dem på beställningshyllan på biblioteket den är nog inte så stor. Och ändå gnager det i mig. Mitt olästa bokbestånd krymper! Det hjälper inte att jag inte bara har böckerna på bokvagnen att läsa. Det vimlar av hyllvärmare i våra bokhyllor. Tänk bara på alla böcker jag visar i Hett i hyllan på torsdagar.

Nej, jag känner att jag måste fylla på, så nyligen beställde jag två böcker på nätet som jag hoppas blir ett så pass litet och nätt paket att jag inte behöver gå till ombudet och hämta det.

Säg nu inte: Nämen det finns ju E-böcker. Dem kan du hämta hem utan att ens lyfta på rumpan. I så fall ska ni veta att jag stirrar så mycket på skärmen ändå om dagarna så litteraturen vill jag ha som pappersböcker.

Mörk fjäril av Margaret Drabble

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Mörk fjäril hänsyftar på Björkmätaren som finns i en ljus och en mörk variant. I Storbritanniens kolgruvedristrik blev den mörka varianten vanligast eftersom den var bättre kamouflerad i det sotiga landskapet.

Det är just i kolgruvebältet som Bessie växer upp. Hon föds i början av 1900-talet och hon är annorlunda, mycket intelligent och mycket nogräknad. Hon är också känslig och sjuklig och utnyttjar det till sin fördel. Mest av allt vill hon bort från den sotiga, smutsiga och fula miljön som hon bor i, och hon lyckas. Hon till och med studerar i Cambridge på stipendium.

Margaret Drabble har skapat romangestalten Bessie inspirerad av sin mor. När jag läser boken känns det som om den här berättelsen är författarens försök att förstå sin mor och hennes bakgrund. Bessies dotter Crissie och Crissies dotter Faro är däremot helt fiktiva personer. Mörk fjäril handlar om dessa tre och på så sätt också om utvecklingen i England under 1900-talet. Men det som är mest framträdande i romanen är de mänskliga relationerna, mor – dotter, kvinna – man och släktrelationer. Det är ganska många personer i romanen. En hel släkt finns med.

Mörk fjäril är skriven med humor och värme och människokännedom. Med skarp insikt pekar författaren på olika företeelser i samhället. Romanen är lätt att ta till sig och känna igen sig i.

Mörk fjäril av Margaret Drabble, Forum 2000. Översättning: Dorothee Sporrong.

Hett i hyllan #55 – Döden spelar falskt

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

När James Bondfilmerna kom en gång i tiden tyckte jag att de var spännande att se, men efterhand tröttnade jag och nu tycker jag att de är tråkiga. Möjligen kan jag titta lite på någon av de tidigare för att kunna utbrista: ”Men så idiotiskt! Vilken kvinnosyn! Och så vidare. Någon bok av Ian Fleming, skaparen av James Bondfiguren, har jag aldrig läst.

På Wikipedia läser jag att Ian Fleming (1908-1964) själv hade varit spion under andra världskriget. Han kom från överklassbakgrund och var först emot att Sean Connery skulle spela Bond i filmerna eftersom han kom från ett fattigt arbetarhem i Skottland och dessutom inte hade gått på Eton. Trots detta, eller kanske tack vare detta, blev Sean Connerys James Bondgestalt ikonisk som vi alla vet.

Kommer jag att läsa den här boken? Det skulle visserligen vara intressant att göra det för att få veta hur Ian Fleming skrev, men jag tror knappast att det blir av. Visserligen börjar den lite spännande med en skorpion och en skalbagge, men det finns så mycket annan spänningslitteratur som jag hellre läser.

På baksidan finns denna text:

Hans viljestyrka var borta. Han ville bara sova. Eller till och med dö. Vad som helst som kunde minska smärtorna som rasade inne i honom och över hela hans kropp, som stack och sved och dunkade och malde i honom – som kunde döda minnet av fyra kängor som sparkade honom och minnet av grymtningarna från de två svarthuvade gestalterna.

Döden spelar falskt av Ian Fleming, Bonnierförlagen 2001. Översättning: Torsten Blomkvist.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.