När den här boken publicerades 1928 förbjöds den i många länder. I Storbritannien kom den ut först 1960. Orsaken var de erotiska skildringarna och budskapet. Romanen handlar om Constance Chatterley, gift med sir Clifford Chatterley. Hon är fritt uppfostrad och har haft flera sexuella erfarenheter när hon gifter sig under första världskriget. Clifford Chatterley blir snart sårad och kommer hem handikappad, förlamad från midjan och nedåt.

Constance och Clifford har en intellektuell gemenskap men ingen kroppslig, mer än att Constance sköter om honom. Alla tar så småningom för givet att Constance kommer att ha en älskare, det är inte särskilt fel eller upprörande bara hon sköter det diskret. Men när Constance inleder ett förhållande med skogvaktaren Oliver Mellors, en av sir Cliffords anställda, kommer ingen att acceptera det. En älskare ur samma klass, det duger, men inte en älskare från underklassen.

Lady Chatterley’s Lover innehåller mycket mer än vad jag trodde från början. Bland annat handlar romanen om klassklyftor och om situationen i området där Clifford Chatterleys gods är beläget. Det finns gott om kolgruvor där. En gruva där Clifford är delägare finns alldeles intill godsets park. D. H. Lawrence beskriver gruvarbetarna och deras miljö. De kommer upp ur gruvan som en grå, utarbetad massa när arbetsdagen är slut. De är främmande för Constance, ett annat folkslag, men hon känner sig heller inte hemma i överklassen och upplever efterhand Clifford som kall och fordrande. Det framhålls gång på gång i berättelsen att det är pengarna som styr. Alla jagar pengar, både de rika och de fattiga. Jag tolkar det som att författaren menar att utvecklingen i samhället har gjort att människorna har fjärmat sig från sitt ursprung. Och så låter han också Constance och Oliver mötas i skogen. Där finns en fristad både från det kalla överklasslivet och det hårda, inskränkta gruvlivet, en oas där en kroppslig gemenskap blir naturlig bland vårblommor, regn och sol. Lawrence låter till och med de båda älskande springa omkring nakna i skogen.

Men romanfigurerna är naturligtvis präglade av sitt tidigare liv. Oliver är en komplicerad människa. Han har dragit sig undan världen och tagit arbetet som skogvaktare fast han har utbildning. Hans syn på samlivet mellan en man och kvinna kan inte vara helt lätt för Constance att hantera. Jag tolkar att hon dras till honom som till en naturkraft och en man som är helt annorlunda är de hon tidigare har mött. En man som tar henne. En man som anser att sexuallivet är det viktigaste. Resten kommer sedan.

Lady Chatterley’s Lover är en intressant roman som ger en mycket att fundera över.

Lady Chatterley’s Lover, Penguin Classics 2009.

Det är i London sommaren 1976. En värmebölja ligger över staden. Det har inte regnat på månader. En morgon går den pensionerade Robert Riordan ut för att köpa tidningen – och kommer aldrig tillbaka.

Så börjar den här romanen om familjen Riordan. Sonen Michael drömde om att fortsätta på universitetet och bli forskare, men hans flickvän blev gravid och han måste istället bli lärare för att försörja familjen. Hans syster Monica är gift med en antikhandlare som har två barn från sitt tidigare äktenskap och barnen tycker inte om sin styvmor. Och lillasystern, Aoife, har dyslexi förstår vi som läser den här romanen, men i skolan blev hon bara betraktad som dum och fick gå om flera klasser.

De tre vuxna barnen kommer nu hem till sin mor Gretta. Vart har Robert tagit vägen?

Sommaren utan regn är en underhållande, spännande och varm berättelse om en familj med irländska rötter. Under läsningen får vi ta del av motsättningar och avundsjuka, familjehemligheter och den starka kärlek som samtidigt finns mellan familjemedlemmarna. Boken är rakt och enkelt skriven, med andra ord lättläst. Författaren målar upp scener så att jag lever med. Jag ser allting framför mig. Det är enkelt men mycket bra komponerat och vackert och även humoristiskt skrivet.

Förhållandena mellan familjemedlemmarna berättas med stor psykologisk känsla. Även om jag inte har varit med om samma saker själv känner jag igen mig som människa.

En bra, spännande bok att läsa under sommaren.

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Etta 2014. Översättning: Malin Bylund Westfeldt.

De båda systrarna Anthea och Imogen bor i Inverness. Imogen arbetar på det mulitnationella företaget Pure och har ordnat jobb där åt sin syster. Men Anthea är en drömmare och kommer för sent till jobbet. Pure ska lansera ett flaskvatten och på ett möte om hur de ska presentera det så att konsumenterna köper ser hon en kille utanför som står på en stege och sprayar en kritisk slogan under Purelogotypen: GÅ INTE PÅ DET. VATTEN ÄR EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET. ATT TA BETALT FÖR DET ÄR OMORALISKT.

Anthea går ut och blir genast kär i killen – eller flickan.

Det här är en alldels för ordningsam början på min recension, för den här boken är ganska galen och drömlik och den handlar om mycket fast den har litet omfång. Kärlek. Moderna marknadsföringsfloskler. Integritet. Kön och identitet. Fördomar mot de som inte följer den heterosexuella normen. Förtryck av kvinnor.

Tempot är snabbt och scenerna är inte alltid sannolika. Boken är mycket rolig. Där finns också ett mycket fint parti som handlar om ett kärleksmöte. Berättelsen är positiv fast den tar upp så många missförhållanden.

Jag tror att man kan reta sig på den här boken. Va? Vad är det här? Och den skulle naturligtvis ha kunnat skrivas på ett helt annat sätt, längre och fylligare. Men ställ in dig i rätt läge så kan du ta till dig den här historien. Den kan passa bra att läsa i sommar.

Inspiration till romanen är en berättelse i Ovidius metamorfoser som ju alla handlar om förvandling. Det är myten om Iphis som uppfostrades till pojke för att överleva och blev kär i en annan kvinna.

Flicka möter pojke av Ali Smith, Bonniers 2007. Översättning: Molle Kanmert Sjölander.

Det här är egentligen Beryl Bainbridges första roman. Den skrevs redan 1958 men då ansågs den som så skandalös att förlagen inte ville publicera den. Först 1972 kom den ut.Två skolflickor är hemma på sommarlov. Det är Harriet, 14 år gammal, och flickan på 13 år, som berättar i boken. Hennes namn får vi aldrig veta.

Flickan på 13 år är förälskad i en gift meledålders man, något som är fullt möjligt. När jag tänker tillbaka på min egen tonårstid känner jag igen en del. Kanske beror det på alla berättelser och filmer om yngre flicka och äldre man att det kan ligga så nära tillhands att bli kär i någon som är så mycket äldre.

Flickan ser till att hon träffar den här mannen så ofta som möjligt. Harriet driver på. Så småningom går det mot katastrof och det beror på två saker.

Flickan är under stark påverkan från Harriet och hon är, som mannen säger, ingen snäll person. Jag tror inte att flickan skulle göra allt det hon gör i den här berättelsen om inte Harriet fanns.

Den andra orsaken är att mannen är väldigt intresserad av flickan. Det är inte så konstigt att flickan är intresserad av honom, men han, som vuxen man borde se till att han inte närmar sig ett barn på det här viset. Som det är idag bryter han mot lagen. Antagligen var det också så i 1950-talets England men kanske lade människor då en mycket stor del av skulden på flickan. Idag lägger vi ansvaret på mannen.

Harriet sa är en spännande, otäck och oroande bok. Bra skriven. Den har fint beskrivna människor och miljö. En bok som känns när man läser den.

Boken rekommenderas.

Harriet sa av Beryl Bainbridge, Forum 1977. Översättning Else Lundgren.

Året är 1912 och den unge Adolf Hitler kommer till Liverpool för att besöka sin halvbror Alois. Denne hade skickat pengar till sin syster för att bekosta hennes resa – och så kommer Adolf istället. Han är fattig och uselt klädd. Dessutom är han lat och kan få utbrott och bli alldels konstig när saker går honom emot. Länge ligger han deprimerad på soffan. Eftersom han inga pengar har får hans bror försörja honom.

Så börjar en ganska rolig bok med myllrande händelser. Adolf blir så småningom tvungen att resa sig ur soffan och han blir indragen i en händelsekedja  där det mesta händer.

Här har han ingen kontroll över någonting och det är det som är spänningen i historien. Vi vet att han blev en mäktig diktator. Det vet inte människorna omkring honom i Liverpool. Bruna skjortors ursprung och varför Adolf Hitler kammade luggen ner över halva pannan får också sin förklaring, påhittad förstås.

Däremot stämmer både den unge Adolfs bakgrund och beteende som de beskrivs i boken. Fadern misshandlade sönerna när de växte upp. Adolf Hitler hade konstnärsambitioner men blev inte antagen till konstakademien i Wien. Han var också mycket fattig och levde närmast på gatan under några år. Han hade en bror som hette Alois. Men att brodern bodde i Liverpool och att Adolf var där 1912 ska vi inte tro på.

Romanen bygger på att det är just Adolf Hitler som kommer till Liverpool. Samma historia om vilken fattig yngling som helst hade inte blivit lika bra. Jag funderar över hur mycket den här berättelsen betyder. Jag tog den från bokbytardisken därför att den verkade rolig och intressant. Jag tycker mig också minnas att den var omtalad för länge sedan när den gavs ut. Läsningen gör att jag vet lite mer om Hitlers bakgrund och det får mig att fundera över vad som ledde till att han blev den han blev.

Berättelsen känns ganska lättviktig, intelligent skriven med glimten i ögat, men bakgrunden är yttest allvarlig.

Young Adolf av Beryl Bainbridge, Fontana 1979.