Författare: Mösstanten

Hett i hyllan #110 – Baron Brambeus fantastiska resor

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Varken min man eller jag kan redogöra för varifrån den här boken kommer, men en sak är säker, den har stått oläst länge i hyllan. Detta läser jag på baksidan:

På en resa till Sibirien finner Brambeus, som studerat hieroglyfer för ingen mindre än Champollion, en grotta full av just hieroglyfer – låt vara på en någon ovanlig dialekt – som huggits in av den siste överlevande från en väldig naturkatastrof, som för länge sedan drabbade Sibirien. Sibirien visar sig en gång ha varit ett ljuvligt land fullt av sköna kvinnor, karriärsugna astronomer, palmlundar, elefanter och mammutar …

Berättelserna publicerades ursprungligen 1833 under pseudonymen baron Brambeus, så vitt jag förstår, och det är mycket möjligt att de är alldeles för skojjiga för min smak. Osip Senkovskij (1800-1858) verkar inte bedömas vara en stor författare enligt Wikipedia. Svenska Wikipedia här och engelska här. Och som litteraturkitiker verkar han ha varit en katastrof, men enligt den engelska texten verkar han ha haft en viss betydelse för den ryska litteraturen. En fascinerande man som sysslade med allt möjligt och som var professor i österländska språk.

Kommer jag att läsa den här boken? Det är mycket möjligt, åtminstone en del av den.

Baron Brambeus fantastiska resor av Osip Senkovskij, bokförlaget Murbräckan 1998. Översättning: Kjell Johansson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Guldsand av Ibrahim al-Koni

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nomaden Ukhayyad äger en skäckig fullblodskamel. Han härstammar från en stamledare, men hans stam har tvingats att fly från sitt område på grund av kolonialmakternas krig. Tiden är omkring första världskriget. Platsen är öknen i Nordafrika.

Att äga en fullblodskamel ger hög status. Ukhayad älskar sin kamel och betraktar honom mer som en vän eller en bror än som ett djur. Ukhayyad är också ung och försöker hitta sig en väg i livet, men han begår en hel del dumheter. De kan bestå i att ge sig på en annan människa med våld, men ofta betsår dumheterna av att inte göra som gudarna vill och att be böner på fel sätt, att glömma besvärjelser mot det onda. Det verkar som om hans religion är en blandning av islam och äldre föreställningar. I kulturen finns skam och rädsla för att förlora ansiktet och hämnd, och det finns ingen centralmakt som sköter rättsskipningen utan det sker mellan stammar och klaner. Dessutom är stamsamhället delvis sönderslaget genom krigen med kolonialmakterna. Det är ett samhälle under förvandling och Ukhayyad lever en tid som bonde i en oas, men har föraktar det livet och känner sig fångad där. Han hör hemma på de stora vidderna.

Ukhayyad är tuareg och bland dem räknar man släktskap på moderns sida. Kvinnorna har en bättre ställning än på många andra håll i världen vid den här tiden, men ändå är Guldsand en mannens berättelse. Inte så förvånande. Det är männen som styr. Det är de som äger kamelerna och det är de som driver karavanerna genom öknen. Guldsand är berättad av en man och en man är huvudperson.

I en stor del av romanen är Ukhayyad på flykt med sin kamel. De befinner sig i öknen under stora umbäranden. Flera gånger är Ukhayyad en hårsmån från att gå under. Bandet mellan mannen och hans kamel är mycket fint gestaltat, där finns en innerlighet och kärlek som Ukhayyad inte känner mot någon människa. Deras lidande känns starkt när jag läser och känslan för och beskrivningen av öknen innehåller både mystik och och skönhet.

Guldsand var lite svår att läsa på grund av den helt annorlunda kulturen, men helt klart värd besväret. Att läsa skönlitteratur är ett bra sätt att åtminstone få ett hum om olika kulturer och traditioner. Guldsand är en vacker och dramatisk och hemsk berättelse vars utgång både är ödesbestämd och beroende av Ukhayyads misstag.

Guldsand av Ibrahim al-Koni, Tranan 2017. Översättning: Tetz Rooke.

Tisdagstrion – Liten eller stor

~ Mösstanten ~ 29 kommentarer

Det blir två liten och en stor i min trio idag.

Först har vi En liten plats av Jamaica Kincaid. Den har jag hemma på sommarlån från biblioteket, men jag har inte hunnit läsa den än. Det är en essä där Jamaica Kincaid går till skarpt angrepp mot kolonialismen och den kom på originalspråket 1988. På svenska kom den på Stenströms samma år med titel Antigua, en liten ö. Den här utgåvan är från Tranan och kom 2016.

Stor måste också vara med i trion och då har jag valt Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald. Den publicerades ursprungligen 1925 och har kommit i många svenska upplagor. Romanen utspelas bland nyrika amerikaner och Gatsby är en miljonär som har stora partyn utan att själv delta. En mycket bra bok som jag rekommenderar, men jag antar att de flesta redan känner till den. Det skulle inte förvåna mig om den dyker upp i fler trios idag.

Sist men inte minst (!) har vi Sagan om den lilla lilla gumman av Elsa Beskow. Den läste min mamma för mig när jag var liten och jag läste den sedan för mina barn. En klassiker.

Precis som vanligt kommer dagens tema från Ugglan & Boken.

Vad har de för sig på biblioteket?

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Det är inte lätt att se vad den här bilden föreställer. Att fotografera genom fönster en solig dag är svårt. Men jag får ju inte komma in! Lite surt känns det faktiskt att när jag nu börjar komma ut i verklighen, har fått min första dos och får den andra om drygt två veckor och smittspridningen går ner – då stänger de huvudbiblioteket under hela sommaren för golvrenovering.

Det behövs säkert och det kommer nog att bli fint. Att det är ett omfattande arbete förstår jag. Linköpings huvudbibliotek hade Sveriges största trägolv till ytan när det invigdes för 21 år sedan. Dessutom är ju biblioteket fullt med böcker. Det jag kan se genom fönstren är att de har rullat hyllor ut till kanten och att det är en stor, tom golvyta där inne. Jag vet också att de måste packa ner en del böcker.

Så beställa en bok från huvudbiblioteket kan man inte göra på länge. Som tur är har vi tillgång till hela Östergötlands bibliotek samt Tranås. De har ställt ut beställningshyllor i foajén som har stengolv och där kan man hämta beställda böcker som har kommit in. Dessutom kunde man låna böcker från huvudbiblioteket och få dem på ett superlångt sommarlån. Jag har boklån som inte löper ut förrän i september.

Så är läget. Jag får glädja mig på andra sätt vilket egentligen inte är så svårt när det är sommar och grönt.

Vegetarianen av Han Kang

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Yeong-hye är en kvinna i Sydkorea. Hon lever i ett traditionellt äktenskap och en dag bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hon har haft en hemsk dröm om blodiga djur. Hennes man reagerar negativt. Ska han nu enbart erbjudas grönsaker? Men hans fru säger att han sällan är hemma och därför sällan äter hennes lagade mat så att det kan inte ha så särskilt stor betydelse för honom.

Yeong-hye står inte ut med att tillaga kötträtter ens åt någon annan. Hon äter bara grönsaker och alldeles för lite. Hon magrar. Hennes man försöker få henne att ändra sig, men lyckas inte. Han klagar hos hennes familj för att få hjälp. Vid en familjemiddag ställs allt på sin spets och Yeong-hye blir behandlad på ett fruktansvärt sätt.

Vegetarianen handlar om makt, en kvinnas ställning och människovärde. Yeong-hyes man betraktar henne närmast som ett föremål. Han ser bara sig själv och sina behov. Hennes far är en våldsam despot och det har hon lidit av under sin uppväxt. Den enda lösning familjen har är tvång. Hennes svåger som har ett visst medlidande med henne utnyttjar henne trots det. Hon blir också i förhållande till honom ett föremål. Att hon får den här ätstörningen känns helt följdriktigt. Hon blir alltså inte enbart vegetarian, hon äter mycket lite och kräks ofta upp maten. Hon vill bli en växt.

Vegetarianen är en tät roman, berättad av tre olika personer. Den är mycket skickligt skriven och delvis plågsam att läsa. Det finns nog familjemedlemmar som är oroliga för Yeong-hye, men den traditionella strukturen hindrar dem från att verkligen hjälpa henne. Jag tolkar Vegetarianen som en stark protest mot kvinnors underordning och patriarkatets makt där författaren har drivit problemet till sin yttersta konsekvens. Vegetarianen är en bra bok som jag rekommenderar, lite arbetsam att läsa på grund av den plågsamma berättelsen, men väl värd att läsa.

Vegetarianen av Han Kang, Natur & Kultur 2016. Översättning: Eva Johansson.

Hett i hyllan #109 – Still Lifes – Stilleben

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Kanske borde den här boken hellre stå bland konstböckerna? I alla fall har jag inte läst den, men när jag tittar närmare efter innehåller den väldigt fina bilder av Philip von Schantz, fotograferade av Pelle Stackman. Texten finns både på svenska och engelska vilket underlättar för läsaren. En sådan här bok har man naturligtvis glädje av bara genom att bläddra i den och titta på bilderna. Nästan varannan sida i den engelska texten består av en bild. Den här boken vill jag bekanta mig närmare med, den saken är säker.

Författaren till boken, Allan Elenius (1927-2008) var konsthistoriker, professor och målare.

Philip von Schantz (1928-1998) var en svensk målare, grafiker och professor i grafisk konst vid Kungliga Konsthögskolan.

Philip von Schantz – Still Lifes – Stilleben, Skogs 1991.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra olästa böcker, drivs av Bokföring enligt Monika.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Kurt och Maggie bor på en gård på Fyn. Kurt driver en åkeriverksamhet med bussar som inte verkar inbringa särskilt mycket pengar. Maggie får inte så mycket gjort. Det är en lite hopplös stämning som om de har fastnat. Men romanen känns inte hopplös. Författaren håller ett ovanifrånperspektiv, men verkar ändå bry sig om människorna i den. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är mest 1980-tal, och 1990-tal. Efterhand har läsaren fått uppleva några nedslag i Maggies och Kurts liv som säger en del om dem, om deras liv och deras barn.

Författaren skriver också om branden på färjan Scandinavian Star den 7 april 1990. Branden var anlagd och 159 personer dog. En hemsk katastrof som verkar bero på pengahunger hos ägarna. I de här resonemangen för författar in sig själv och sin svårighet att förstå ekonomi och bolagshärvor, något som jag tror de flesta av oss kan känna igen sig i. Men författaren är knivskarp i kritiken. Det känns bra.

Pengar på fickan är den första i en planerad romancykel om sju romaner. Det känns när jag läser. Pengar på fickan känns inte som en avslutad historia om än den är bra skriven och ger mycket till läsaren. Den är inte en del av en serie böcker som står riktigt för sig själv, tycker jag. Men det finns en fördel i det. Jag väntar med spänning på nästa del. Jag väntar på mer kött på benen och på vad som ska hända. Det jag föreställer mig ska komma är en skarp vidräkning med makt- och pengahunger och lurendrejeri, där människor kommer till skada, ekonomiskt och till och med till livet.

Pengar på fickan är alltså en bok som jag rekommenderar. Det ska bli intressant att få uppleva fortsättningen.

Pengar på fickan av Asta Olivia Nordenhof, Norstedts 2021. Översättning: Johanne Lykke Holm.

Tisdagstrion – Blommor buskar och träd

~ Mösstanten ~ 26 kommentarer

Vad gör man när man får ett sådant tema från Ugglan & Boken och varken är odlare eller naturmänniska? Man kan börja med en novell.

Alldeles nyligen har jag läst Tove Janssons novell Blomsterbarnet och den tyckte jag kunde passa här. En fin novell om en kvinna som aldrig blir riktigt vuxen, som lever i en dröm. Titeln är en länk till min text.

Jag kände inte till Axel Lindén men så upptäckte jag att han hade fått Aftonbladets litteraturpris och dessutom bor på en gård i Östergötland, mitt hemlän, så jag skyndade mig att låna hans första bok, Fårdagboken. Hans andra bok, Tillstånd – varannan gran, varannan tall och andra orimligheter kom förra året. Jag har inte hunnit få ut någon text om den här på bloggen så jag länkar till förlaget.

Mitt tredje tips blir ännu en novell. Som barn fick jag Astrid Lindgrens bok Nils Karlsson Pyssling som innehåller ett antal mer eller mindre mystiska berättelser. En av dem heter Allra käraste syster och handlar om sjuåriga Barbro som just har fått en liten bror. Hon känner att föräldrarna bara bryr sig om brodern och varandra. Men i trädgården finns en rosenbuske som heter Salikon och Barbro kan krypa in under den och komma till en helt annan värld där hennes syster Ylva-li är prinsessa. En fin berättelse som handlar om svåra saker som så ofta hos Astrid Lindgren.

Om du nu klickar in dig hos Ugglan & Boken kan du hitta fler tips, kanske fina trädgårdsböcker, till exempel.

Längst bak i min läslista #11-12

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Där har vi först Mödrarnas Söndag av Graham Swift. Jag har aldrig läst något av Graham Swift tidigare och jag ser att flera andra böcker som han har skrivit har fått priser. Men det är den här som har hamnat i boklistan så det får bli den första. Romanen utspelas på 1920-talet och mödrarnas söndag är tydligen den dag som tjänstefolket får ledigt för att åka hem. Jag ser fram emot att läsa den och det skulle inte förvåna mig om någon mer av hans böcker hamnar i min lista.

Nästa bok i listan är Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. Hon är född och uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön och Ingenbarnsland är en barndomsskildring om flickan Miira. Jag har inte läst något tidigare av Eija Hetekivi Olsson men den här boken verkar intressant och när jag ser efter på Norstedts hemsida får jag veta att det finns en uppföljare, Miira från 2016, och att i juli kommer den tredje boken om Miira, De unga vi dödar. En trilogi alltså. Mer att läsa.

Hur ständigt det ena ger det andra och författare efter författare och bok efter bok letar sig in i min boklista …

Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Huvudperson i den här boken är Franz Biberkopf. Han bor i de fattiga judiska kvarteren i Berlin och har just blivit utsläppt från fängelset där han har avtjänat ett straff efter att ha dödat sin flickvän. Franz Biberkopf bestämmer sig för att hädanefter leva laglydigt, men det är inte så lätt. Tiden är 1920-talet och Berlin är fullt av brottslighet och korruption. Han försörjer sig nätt och jämt genom att sälja tidningar och det finns många frestelser runt omkring honom till högre inkomst genom olagligheter. Men dras han in i brottslig verksamhet utsätter han sig också för fara, och eftersom han inte tillhör de intelligentaste blir han lätt utnyttjad av andra. Dessutom har han ett hetsigt humör.

Berlin Alxeanderplats är en spännande historia där vi får följa hur det går för Franz Biberkopf. Den är skriven med ett allvetande författarperspektiv som blandas med inre monologer. Den är mycket känslosamt skriven, samtidigt som författaren delvis svävar över berättelsen och ofta i början av ett kapitel eller en avdelning i boken redogör för vad som komma skall, en förfremdingsteknik. Som läsare är jag ömsom inne i en romanperson, ömsom utanför texten. Författaren arbetar alltså både med känslor och intellekt. Han använder också kalla konstateranden om hur det byggs och rivs i staden och om händelser som man kan läsa om i pressen. Motsättningen mellan de mycket känslosamma partierna och de mer beskrivande och konstaterande ger romanen mycket kraft och liv.

Berlin Alexanderplatz är en männens roman och Berlin på den här tiden var nog männens stad. Bland männen i Franz Biberkopfs omgivning finns olika slags brottslighet. Utnyttjandet av kvinnor är vanligt. Franz Biberkopf har levt som hallik och kommer efterhand att fortsätta på den banan. Unga kvinnor som kommer till staden, och som kanske har tänkt sig en annan framtid, blir ”vänner” till män som försörjer både dem och halliken som kontakten har förmedlats genom. Franz har en liten väninna som han bor ihop med. Hon har ett förhållande med en gift man med ekonomiska resurser, så det är hon som försörjer både sig själv och Franz och det ger en god ekonomisk standard. Så fast Berlin Alexanderplatz är en männens roman gestaltas ändå kvinnornas utsatta situation. Den unga kvinnan är utlämnad både till sin så kallade fästman och till mannen som betalar. Hon kan lätt hamna på gatan.

Översättningen i den här utgåvan är gammal, från 1930-talet. Det gör att verbens pluralform är gammaldags. Det störde mig lite till en början, men snart hade jag vant mig. Det är i alla fall en bra översättning, mycket levande, och verbens pluralformer ger också tidskänsla. Boken rekommenderas.

Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin, Modernista 2020. Översättning: Torsten Nordström.