Författare: Mösstanten

Hett i hyllan #96 – Stenkista

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Stenkista trodde jag var en forntida grav men på fliktexten till Lars Gustafssons diktsamling läser jag att det är en anordning av trä som används som underlag för kajer och broar i sötvatten eftersom trä som är nedsänkt där inte ruttnar. En stenkista består av en lådliknande konstruktion som bogseras till byggplatsen och fylls med grov sten. På Wikipedia läser jag att stenkista är en grop som fylls med sten för att till exempel regnvatten från avloppsrör ska mynna ut där och sedan långsamt infiltreras i marken.

Nej det jag tänkte på var hällkista och det är något helt annat.

Stenkista i min bokhylla är ännu en av diktsamlingarna från min pappas bokhylla. Jag har läst några böcker av Lars Gustafsson (1936-2016) men aldrig denna. Det jag har läst av honom är prosa, inte en enda dikt fast han har skrivit poesi under hela sitt verksamma liv och det finns mer än tjugo diktsamlingar utgivna av honom enligt Wikipedia. Nu blir jag nyfiken på den här boken. Det är kanske på tiden att jag läser något av hans poesi också.

Stenkista av Lars Gustafsson, Natur och Kultur 1994.

Omslagsbild ”Stenkista” är utförd av författaren på en Macintosh Quadra med Aldus Super Paint läser jag i boken. Det säger kanske något om den tekniska utvecklingen sedan 1990-talet. Om bilden liknar en verklig stenkista vet jag inte.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Leonidas kommer från enkla förhållanden. Han han har fått kämpa för att finansiera sina studier. Men så ärvde han en frack av en judisk student som hade begått självmord. Klädd i den gjorde han succé på balerna i Wien och på så sätt blev Amelie från den rika släkten Paradini förälskad i honom och hans lycka var gjord.

Det är alltså i Wien på 1930-talet. Hitlers Tyskland har ännu inte gått in i Österrike men landet är påverkat av Hitlers politik. Leonidas är avdelningschef på utbildningsdepartementet. Nu ska han fylla femtio år och bland alla gratulationsbrev som kommer med posten finns ett kuvert med en kvinnas blekblå handskrift. Leonidas känner igen stilen och gömmer undan brevet och stoppar det i rockfickan.

Brevet kommer från en kvinna som Leonidas var förälskad i när han var ung. Han har haft en affär med henne under sitt äktenskap. Men inte nog med det. Hon är av judisk släkt.

Vad gör Leonidas? Hur ska han manövrera sig ut ur det här utan att riskera sitt äktenskap och sin ställning som ämbetsman? En kvinnas blekblå handksrift är en satirisk berättelse, eller åtminstone delvis satirisk som i ett kapitel som utspelas på departementet. Men jag upptäcker under läsningen att där också finns allvar, äkta förälskelse och Leonidas samvetskval. Och runt omkring Leonidas där han lever i sin glänsande bubbla finns antisemitismen och mullret från Hitlertyskland. Leonidas är inte utan känslor och samvete men han är också en opportunist som manövrerar bland blindskären. Ska man ha framgång i Wien måste man agera och vara på ett visst sätt. Situationen för judarna i landet blir sämre och sämre.

Romanen publicerades 1941 efter att Franz Werfel, som var jude, hade flytt till Frankrike och sedan vidare till USA efter att Hitler hade gått in i Österrike. Den är intressant och högst läsvärd.

En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel, Ersatz 2016. Översättning: Ola Wallin.

Tisdagstrion – Musik i böckernas värld

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Det finns musik både här och där i böckernas värld. Musik kan säga så mycket om en tid eller om personerna i berättelsen. Omedelbart kommer jag att tänka på fler än tre men detta är böckerna som jag har valt till dagens trio. Det är två böcker som jag har läst och skrivit om och en som jag vill läsa.

Tidens larm (eller The Noise of Time) av Julian Barnes handlar om den ryska kompositören Dmitrij Sjostakovitj. Eftersom han levde i Sovjetunionen under Stalin och Chrustjov handlar boken om konstnärens liv under terror i en diktatur. Om att anpassa sig eller inte. En mycket bra bok och titeln är en länk till min text här på bloggen.

Jazz är farligt av Bengt Ohlsson har jag däremot inte läst, men när jag fick syn på titeln stoppade jag genast in den i min läslista. Den handlar om en man som gjuter in föremål i betong, som reliker. Tidigare har han arbetat med en doktorsavhandling om kapten Haddocks kraftuttryck och det gör mig ännu mer intresserad av boken. Länken går till Bonniers sida om boken.

Sist men inte minst har vi För dig ska musiken bara vara ett smycke, en biografi över Fanny Mendelssohn av Ellinor Skagegård. Läser man den får man inblick dels i hur kvinnor har hindrats och hållits tillbaka som kompositörer, dels i diskriminering och förföljelse av judar i historien. Också här länkar jag till min bloggtext.

Om du vill få tips på fler musikaliska böcker kan du klicka in dig på Ugglan & Boken. Det är därifrån vi får alla trevliga teman till Tisdagstrion.

Längst bak i min läslista #5-6

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Vad finns där? Jo Där vägarna möts av Tommi Kinnunen. Han är en finländsk författare och Där vägarna möts är hans debutroman som kom 2014 på finska och 2016 i svensk översättning. Det är en släktkrönika som börjar med att den nyutexaminerade barnmorskan Maria flyttar till en by i nordöstra Finland i början av 1900-talet. Romanen har fått flera priser och rosats av kritikerna. Den vill jag gärna läsa.

Näst i listan står Swede Hollow av Ola Larsmo. Tidigare har jag bara läst en bok av Ola Larsmo och det är En glänta i skogen som jag rekommenderar varmt. En mycket spännande bok om vad som hände på en ort under andra världskriget.

Swede Hollow handlar om svenskar i ett slumområde i Saint Paul i Minnesota. De första invandrarna bosatte sig i skjul i Swede Hollow i slutet på 1800-talet. Bostadsområdet utdömdes som hälsovådligt 1956 och då hade invandrare från flera andra länder bott där efter svenskarna. Boken bygger på forskning om området. Swede Hollow publicerades 2016 och sedan dess har jag velat läsa den. Nu ska det alltså snart ske.

Hundparken av Sofi Oksanen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Olenka växer upp i Tallin i en familj som kommer från Ukraina. Efter att Sovjetväldet har fallit flyttar familjen till Donetskområdet i östra Ukraina. Familjens levnadsstandard sjunker. Pappan är mestadels borta i mer eller mindre skumma affärer och Olenka samlar pengar för att rymma till Västeuropa.

Ukraina har blivit ett land där den starke berikar sig med hjälp av hot och våld och där den fattige är mycket fattig. Människor försöker hitta olika vägar för att försörja sig och helst få välstånd. Vissa odlar vallmo till narkotikahandeln. Många unga kvinnor söker sig till äktenskapsförmedlingarna för att få en man från väst, några reser ut i Europa och blir modeller. En del blir prostituerade. Kanske kan man sälja sin ena njure för att få pengar? Många unga kvinnor blir äggdonatorer och behandlas med hälsovådliga hormoner. Kvinnor blir varor i en hård, korrupt värld.

Man kan få mycket genom mutor. Kan man inte muta står man sig ofta slätt. Det är också ett förljuget samhälle. Om man inte ljuger så berättar man i alla fall inte allt. De rika styr delvis med hot och våld men har en fasad av filantropi. På den byrå för äggdonationer där Olenka kommer att arbeta kan man inte erkänna att man håller på med verksamheten för att tjäna pengar. Det ser mycket bättre ut om de barnlösa paren tror att det man vill är att hjälpa.

I kapitlen hoppar författaren mellan olika tider. Berättelsen börjar i Helsingfors 2016 och ganska snart förstår jag att Olenka ligger illa till. Av någon anledning måste hon fly. Det är upplagt för en spännande, dramatisk berättelse, men för mig blir det aldrig riktigt spännande. Det är Olenka som berättar i romanen men jag kommer aldrig till att riktigt bry mig om henne och hur det ska gå. Kanske hoppandet mellan olika tider gör att jag aldrig kommer riktigt in i händelserna och miljöerna. Kanske hade jag alltför höga förväntningar på den här boken eftersom jag har läst tidigare romaner av Sofi Oksanen med stor behållning.

Men trots det är Hundparken en intressant roman om förstörelse och utnyttjande av människor och jag fick insikt i mycket som jag inte visste genom att läsa den. Den innehåller intressanta kvinnoöden och belyser hur kvinnorna måste manövrera i männens värld. Det finns också ett driv framåt i berättelsen. Mer och mer avslöjas efter hand. Så läs den gärna, du också.

Hundparken av Sofi Oksanen, Bonniers 2021. Översättning: Janina Orlov.

Hett i hyllan #95 – Bildning

~ Mösstanten ~ 16 kommentarer

Också detta är en bok som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag tyckte att den verkade intressant och det är den nog. Så här står det på baksidan:

Vad är bildning? Vad borde det vara? Vem är det som ska bildas, och vem är det som ska bilda? Har synen på bildning förändrats? Och hur ser vi på bildning i framtiden?

Det är nio författare, journalister, forskare och andra som skriver om bildningsbegreppet och de är:

  • Martin Aagård
  • Susanna Alakoski
  • Magnus Bremmer
  • Judith Kiros
  • Ola Larsmo
  • Qaisar Mahmod
  • Calle Nathanson
  • Kristina Sandberg
  • Ebba Witt-Brattström

Jag skriver som så många gånger förr att det här verkar intressant. Vad som bör räknas som bildning och om det är viktigt kan alltid diskuteras och ifrågasättas och jag vill gärna läsa den här boken men har inte gjort det än.

Bildning – Då – Nu – Sen, Atlas 2016.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Osebol av Marit Kapla

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. Där har Marit Kapla intervjuat nästan alla invånarna. Ur intervjuerna har hon sedan tagit små utdrag, fragment, och satt ihop det till en diktsamling. Hon låter en person eller ett hushåll komma till tals i varje avdelning och i början av den är också huset där de bor utmärkt. Det tog en stund innan jag förstod att de små fyrkanterna som var utströdda på boksidan föreställde husen i byn och att den fyrkanten som var svart istället för grå föreställde huset där den intervjuade bodde.

Marit Kapla är själv uppvuxen i Osebol och känner orten väl. Hon har intervjuat under flera år så jag räknar med att hon har ett stort material. Ur det har hon vaskat fram detta, fåtaliga korta rader, och det gör att det som står där får en helt annan tyngd och klang och känsla än om hon hade publicerat mer fullständiga intervjuer. Det gör den här boken unik. Tror jag i alla fall. Här talar nästan alla som bor i Osebol. Det är röster från glesbyden som speglar utvecklingen under 1900-talet och in i 2000-talet. Skogsbruket var dominerande förr. Det var ett hårt slit och det behövdes mycket arbetskraft. Så mekaniserades skogsbruket mer och mer. Det var dåligt med arbetstillfällen och många måste söka sin utkomst långt därifrån.

Hur glesbygden alltmer glesas ut och unga försvinner. Hur butiker läggs ner. Hur skolor läggs ner och barnen får alltför långa skoldagar i och med att de måste resa så långt varje dag. Hur befolkningen blir äldre och äldre. Osebol innehåller mycket. Landskapet, älven, bron med två brovalv som är avstängd för trafik. Och faktiskt en liten rörelse åt motsatt håll. Gröna vågare kom på 1970-talet. Holländare köper hus i Värmland. Några flyttar dit för att starta turistverksamhet. Men mest är det avfolkning. En bygd som har varit livaktig, där alla kände varandra och många hjälpte varandra om det behövdes. En bygd som nu kanske ska dö? Som kanske ska bli ett turistreservat?

Boken Osebol kan läsas eftertänksamt. Själv svepte jag igenom den snabbt. Jag tror att båda sätten att läsa den har fördelar. Som jag läste den fick jag en överblick, en samlad bild, en känsla som stannar kvar. Jag rekommenderar den varmt till läsning. Bli inte förskräckt över bokens många sidor. Den är lätt att läsa fast den har tyngd.

Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing 2019.

Osebol fick Augustpriset 2019. Och i och med att den är läst har jag sju skönlitterära vinnare kvar att läsa i mitt Augustprisprojekt som har taggen #augustprisprojektet på Instagram.

Tisdagstrion – Djur och natur

~ Mösstanten ~ 26 kommentarer

Klassikern Moby Dick passar bra under den här rubriken. Den är full av djur och natur och handlar ju också om den farliga och grymma valjakten som vi idag vet har lett till en alltför liten valpopulation.

The Penguin Lessons handlar om en ung man som tar hand om en pingvin och den boken innehåller också både djur och natur. En varm och rörande historia. Jo, jag vet att jag nyss hade den i Tisdagstrion om biblioterapi, men här kommer den igen i alla fall.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben fick mig att förstå att träd och deras liv är något helt annat än jag trodde. Vad är samarbete och vad är intelligens? Det är frågor jag ställer mig efter att ha läst den boken.

Alla tre titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.

Det är Ugglan & Boken som har hand om Tisdagstrion. Om du går till hennes blogg får du fler tips om böcker på temat djur och natur.

Patricia Highsmith

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Patricia Highsmith föddes den 19 januari 1921. Således är det hundraårsjubileum och vi får se nyutgivna titlar från flera förlag i år. På svenska har Januaris två ansikten alldeles nyss kommit från Modernista och mycket mer ges ut på engelska.

Och se vad som kom med posten! Min man hade köpt Under a Dark Angel’s Eye där man har samlat noveller av Patricia Highsmith och även The Tremor of Forgery som Graham Greene anser är hennes bästa roman. Mer spännande läsning i våra bokhyllor alltså.

Eftersom det är jubileumsår får jag väl se till att jag läser Carol också. Den har funnits i min läslista ganska länge och den romanen är så vitt jag vet den enda av Patricia Highsmith som inte är en thriller.

Här på bilden ser vi alltså:

Under a Dark Angel’s Eye av Patricia Highsmith, Virago 2021.

The Tremor of Forgery av Patricia Highsmith, Virago 2021.

Tigermannen av Eka Kurniawan

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I en indonesisk kuststad blir konstnären och kvinnotjusaren Anwar Sadat mördad. Den unge mannen Margio har bitit ihjäl honom. Han erkänner genast att han har bitit av konstnärens halspulsåder men han menar att han inte är skyldig. Det är den vita tigern som finns inom honom som har gjort det.

Det här verkar ju helt galet. Men Margio är för övrigt en vanlig fattig ung man. Så backar författaren bakåt i tiden och börjar berätta historien som leder fram till dådet. Han går så långt tillbaka som till Margios mors barndom och ungdom då hon blev förlovad med Margios far redan som barn. Eka Kurniawan berättar sakligt och detaljrikt om det som händer och historien rör sig obönhörligt mot slutet och när vi är där känns det som om det var oundviktigt. Det var så här det måste sluta.

Det är ett fruktansvärt, bestialiskt brott som boken börjar med. Men den innehåller mycket vardagsliv och den speglar samhällsutvecklingen från de traditionella sederna i byn där Margios mor växte upp till nutiden då Anwar Sadats dotter Maharanih studerar på universitetet. Att en människa kan ha en tiger inom sig tror jag ingår i indonesisk folktro. Så berättelsen är både gammaldags och modern. Där finns fattigdom och hustru- och barnmisshandel som antagligen inte är olaglig. I alla fall ingriper ingen. Där reser många män bort från byarna för att söka arbete. Där finns förhoppningar och drömmar och gryende kärlek. Tigermannen är en intressant roman som jag rekommenderar.

Tigermannen av Eka Kurniawan, Nilsson 2020. Översättning: Stefan Danerek.