Enligt omslagsfliken till Utsikt från en grästuva kallar Harry Martinson innehållet i den här boken småprosa. Det är kortare stycken som dels har varit publicerade tidigare men inte i bokform, dels nyskrivna texter. Alla ska handla om naturen på olika sätt.

Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att stransponera verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på det mest omväxlande och tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.

Efter att ha läst detta på omslagsfliken blev jag tvungen att googla lite för att få reda på vad Gaurisankar är och det visar sig att det är ett berg, en bergstopp 60 kilometer väster om Mount Everest. Och jag får hålla med om att det är ett häftigt perspektivskifte mellan den lilla grästuvan och det jättelika höga berget.

Nog vill jag läsa i den här boken.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det finns alltså fler böcker av Bodil Malmsten i bokhyllan, två av de böcker som hon kallade loggbok/dagslägesberättelse/journal och den här är den sista hon gav ut. Det är kanske lite bakvänt att ta upp denna före den som står bredvid men nu blev det så.

Boken innehåller korta betraktelser om allt möjligt och den är illustrerad med fotografier. Under tiden som hon skrev de här betraktelserna var hon åter bosatt i Sverige och hon flyttade från en andrahandslägenhet till en bostadsrätt i Stockholm. Jag tror att jag skulle kunna läsa den här boken på två sätt, antingen rakt igenom i sin helhet eller annars något litet stycke då och då. En bok med en bild av Tesla och ett citat från Tolvskillingsoperan på framsidan lockar till läsning.

(Men ska det inte vara åtta segel, tänkte jag när jag fick syn på boken. Nja. Och ett skepp med åtta segel finns också i de svenska översättningarna. Jag hörde den varianten med Ulla Sjöblom när jag var barn. Men sju segel är kanske vanligare på svenska. Men när jag googlar efter den tyska versionen ser jag att där står acht Segeln.)

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten, Finistère 2013.

Jag har hittills skrivit om tre böcker av Bodil Malmsten under min bloggtid. Nästa som rör mig, Mitt första liv, och Sista boken från Finistère.

Och Hett i hyllan drivs som vanligt av Bokföring enligt Monika.

Vad är nu detta? tänker jag när jag drar ut den här boken ur hyllan. Ska man maska på jobbet? Jag som alltid har tyckt att det är nedbrytande att ha för lite att göra på jobbet och låtsas som om jag är fullt sysselsatt. Men mest nedbrytande är det förstås att ha alldeles för mycket att göra, att vara överhopad med arbete och ha oförstående chefer. Särskilt om man jobbar med människor, som i vården, och de får lida när man inte hinner och orkar.

På bokens baksida läser jag:

Hej lättja är en provocerande, underhållande och nästan nödvändig handbok för att överleva i arbetslivet. Den har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike och snabbt blivit en bästsäljare i flera länder.

Corinne Mayer hävdar bestämt att de stora företagen suger musten ur sina anställda och utnyttjar dem utan att erbjuda någon möjlighet till utveckling. Företagen skapar fogliga och fega tjänstemän som tiger av pur rädsla för att svara fel, klä sig fel eller helt enkelt förlora arbetet. (Det står alltid folk i kö som vill ha ens jobb.)

Nu är det dags att vända på steken och hög tid för de anställda att istället utnyttja företagen. …

Enligt baksidestexten verkar det som om författaren vänder sig till människor som jobbar på kontor i det privata näringslivet. Det kanske är bredare upplagt i själva boken. Det vet jag inte. Men jag hoppas att kontorstjänstemännen inte arbetar hos medicintillverkande företag eller de som tillverkar skyddsutrustning till vården eller respiratorer, om de ska gå omkring med en pärm och låtsas att de jobbar. Om statstjänstemän finns med hoppas jag verkligen att de inte arbetar på Försäkringskassan eller Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen och på så sätt försenar viktigt arbete.

Nåväl. Jag blev visst provocerad. Man ska säkert inte ta det här så bokstavligt och det är nog dumt att säga mer när jag inte har läst boken.

Hej lättja – om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet av Corinne Maier, Svenska Förlaget 2005. Översättning: Agneta Sellin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nicòlo Machiavelli (1469-1527) bodde i Florens, var son till en advokat och tillhörde en gammal adelssläkt. Han gjorde karriär inom statsförvaltningen och anlitades även som diplomat. Men det rådde hård maktkamp i den florentinska staten och när Medici åter kom till makten 1512 åtalades Machiavelli för konspiration, torterades och hotades av dödsstraff. Han klarade sig emellertid och efter det var han enbart författare.

Fursten publicerades 1532 och det är Machiavellis mest berömda verk. På omslaget till vår bok finns ett citat ur ett brev som Machiavelli skrev till en vän:

Eftersom Dante säger att det inte finns någon kunskap om man inte minns det man fattat, har jag noterat det som förefallit mig väsentligt vid konversationen med antikens män och sammanställt en liten skrift De Principatibus (Om furstendömen). Där har jag fördjupat mig så mycket jag kunnat i detta ämne och diskuterat vad furstendömen är, vilka slag det finns, hur de förvärvas, hur de upprätthålls och varför de förloras.

Fursten är ett verk om statskonst och makt som diskuteras än idag. Jag har länge gått och tittat på den svarta bokryggen i hyllan. Då och då har Machiavelli och Fursten nämnts i olika sammanhang men jag har ännu inte läst den här boken. Nu har jag som ni ser dragit ut den ur hyllan och tittat lite närmare på den. Jag vill absolut läsa Fursten. Frågan är när det kommer att ske.

Fursten av Niccolò Machiavelli, Atlantis 2012. Översättning, inledning och kommentarer: Paul Enoksson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.