Hett i hyllan #41 – Walters dotter

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Vilda djur

Det första som slog mig när jag tänkte på böcker om eller med vilda djur var Ålevangeliet av Patrik Svensson. Jag har ju nyligen läst boken och jag tyckte mycket om den. Titeln är en länk till min text om boken.

Sedan fortsatte jag tydligen med att leta djur i vattnet för jag kom att tänka på att jag länge har velat läsa Moby Dick av Herman Melville. Det är en amerikansk klassiker från 1851 som handlar om kapten Ahab som har fått sitt ben avslitet av en kaskelot som kallas Moby dick. Ahab vill till varje pris hämnas på valen. Romanen är en riktig tegelsten med ett omfång på mer än 700 sidor så den beställde vi hem och den står nu och trängs med de andra böckerna på bokvagnen. Lättare att läsa en sådan bok om man äger den.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen läste jag förra året. Där finns många vilda djur. Karen blixens beskrivningar av djurlivet och naturen är en av bokens stora tillgångar. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Det var ett bra tema som Ugglan och Boken hade givit oss den här gången. Om du tittar in hos henne hittar du andra bokbloggare som tipsar om spännande böcker med vilda djur.

Vad jag köpte i Stockholm

Vi brukar alltid gå till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan när vi är i Stockholm. Det är roligt att gå och titta i en bokhandel som har så mycket mer än den där hemma.

Man kunde köpa fyra pocket för tre men jag nöjde mig med två som jag vet att jag verkligen vill ha i bokhyllan. Noveller har jag ju börjat läsa nu så en samling med noveller av Olga Tokarczuk skulle passa bra. Sedan har jag länge tänkt läsa Husmoderns död av Sara Danius. Att köpa den är ett bra sätt att se till att den blir läst. Hoppas jag. Nu står de här två böckerna på bokvagnen och väntar på att bli lästa.

Böcker av Sydkoreanska författare

Sådana har jag inte läst många, men nu har jag i alla fall läst Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang.

Hönan heter Knopp. Hon har klarat sig levande från dödens grop och nu är hon hungrig:

Hönorna i hönshuset måste vara i full färd med att äta just nu. Hennes tomma inälvor kändes alldeles ihopknutna. Men även om livet ute på gården var svårare än hon hade föreställt sig, såg hon inte ens åt hönshuset. Komposten! Hon erinrade sig att tuppen och hönan hade grävt i den. Knopp satte kurs mot den utan att ha en aning om vad hon möjligen kunde finna där. Hon blev glad då hon fick syn på en saftig mask som krälade i jorden. Den såg utomordentligt läcker ut. Tuppens höna kom rusande. ”Låt bli mitt mellanmål!”

I morgon kommer en text om den här boken.

Trevlig helg!

Hett i hyllan #40 – Vagnen

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Bokomslag i min favoritfärg

Jaha, då måste jag komma fram till vilken färg som jag tycker mest om. Blått? Det skulle nog kunna passa. Men om jag tittar på mina kläder har jag mycket vitt. Många vita toppar. Så jag bestämde mig för vita bokomslag.

Längs till vänster har vi då Emilia Fröding – möt hennes liv och dikt av Margareta Sturemyr. Jag får erkänna att det är länge sedan jag läste den här boken men Emilia Fröding var Gustaf Frödings mor och hon diktade vasst mot kvinnans begränsade rättigheter men blev hindrad från att gå vidare med det av sin bror. Ett intressant kvinnoöde.

I mitten har vi Fallen av Joyce Carol Oates. Men vänta nu, kanske ni tänker. Det där är inte vitt, det är beige. Det här omslaget är absolut smutsvitt, säger jag då.

Nu var det länge sedan också när jag läste Fallen. Romanen börjar med att en nygift man kastar sig ut i Niagarafallen. I hotellets bröllopssvit väntar den nyblivna hustrun i sju dagar och sju nätter på besked om att hennes makes kropp har återfunnits. Under den tiden möter hon en förmögen jurist och en kärlekshistoria växer fram.

Längst till höger ser vi Brev från en cell av Henrik Johansson. Det är en intressant roman om ungdomar i Reclaim the Streets-protesterna år 2000. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Det är Helena som driver bloggen Ugglan och Boken som står för alla de olika temana i Tisdagstrion. Hos henne hittar du fler bokbloggare som berättar om sina favoritfärger.

Månadens språk är italienska

De flesta böcker jag läser är svenska, eller annars kommer de från det anglosaxiska språkområdet. Det finns massor med bra böcker så långt, men jag tycker ändå att det ger mycket att läsa böcker även från andra länder och för att peppa mig till att läsa mer internationellt deltar jag i Månadens språk, som Scyllas hylla har hand om i år. Om ni också vill läsa italienska böcker finns många tips hos Scylla. Klicka på den gröna länken så kommer ni dit.

Sedan jag började blogga har jag läst några böcker av italienska författare. Den senaste var Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone. En annan italiensk bok som jag har läst är De åtta bergen av Paolo Cognetti. Sedan har jag läst några böcker av Elena Ferrante också. Ni kan söka på Ferrante i sökrutan till höger så hittar ni dem.

Det är inte så lätt att veta hur man ska göra med kategorier och etiketter på sin blogg. Om ni tittar på etiketterna i högerspalten ser ni att de mestadels består av namn på länder. Man skulle nästan kunna tro att det här är en reseblogg. Men jag tänker att det är bra att kunna klicka på etiketten Italien till exempel och då få upp alla boktexterna av italienska författare.

Nåväl, eftersom månadens språk är italienska läser jag en italiensk bok även nu. Det är romanen Väsen av Domenico Starnone. Här kommer ett citat. Morfar Daniele som är illustratör passar sitt fyraåriga barnbarn Mario och han har ritat precis som morfar gör. Det är Daniele som berättar:

Han hade lyft ansiktet från sitt papper och jag kunde se teckningen, färgerna. Det var ingenting som kunde liknas vid husen och ängarna som hängde inramade i vardagsrummet eller med alla de där gubbarna som hängde i hans rum. På pojkens papper fanns bevis på en extraordinär gestaltningsförmåga, en naturlig kompositionell harmoni, en fantasifull känsla för färger. Han hade tecknat mig, absolut igenkännlig, mitt jag idag, i detta nu. Och allt utstrålade fasa, jag var verkligen mitt eget spöke.

Citatet kommer från sid. 133 och 134. En text om Väsen kommer på onsdag,

Och med detta önskar jag er en trevlig helg.

Hett i hyllan #39 – En kort berättelse om traktorer på Ukrainska

Mer hett från bokvagnen som ni ser. På baksidan läser jag att boken handlar om systrarna Vera och Nadezja. Deras far är nybliven änkling och han har blivit förälskad i en yppig lycksökerska från Ukraina. Hon är hälften så gammal som han, älskar underkläder i grönt siden och lagar tydligen inte mat från grunden utan färdiga rätter från frysdisken. Detta måste stoppas anser systrarna.

På baksidan finns ett citat ur boken:

Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om de grumliga vattnen, rev upp slam av gamla begravda minnen till ytan och gav famlijespökena en rejäl känga i baken.

Marina Lewycka har ukrainska föräldrar och föddes i ett tyskt flyktingläger. Så småningom bosatte sig familjen till England. Det här är Marina Lewyckas debutroman. Den ska ha fått fina recensioner och nominerats till både Orange- och Bookerpriset 2005. Men den har ändå stått och väntat på på min bokvagn utan att bli läst.

En kort berättelse om traktorer på ukraiska av Marina Lewycka, Prisma 2006. Översättning: Thomas Grundberg.

Om du klickar in dig hos Bokföring enligt Monika hittar du fler hyllvärmare.

Tisdagstrion – Öar

Soldränkta i ett stilla hav. Otillgängliga klippöar. Öde öar. Mystiska öar. Fattiga öar där fiskarbefolkningen sliter. Öar har länge fascinerat oss människor och idag är det temat för Tisdagstrion.

Och vilka öar har vi här?

Jo Sicilien. De fördrivna av Negar Naseh utspelas just där. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Sedan har vi ön Lewis i ögruppen Yttre Hebriderna i norra Skottland. På den här ögruppen utspelas Peter Mays deckartrilogi som består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna. Alla tre böckerna om den före detta Edingburgh-polisen Fin Macleod är värda att läsas. Miljön och människorna och deras relationer är fint beskrivna. Bra deckare som står ut i mängden. På lördag kommer ett inlägg om Lewispjäserna som är en av mina hyllvärmare2020.

Sist men inte minst har vi ön Ven där Tycho Brahe lät bygga ett astronomiskt observatorium på 1500-talet. Han var en dansk astronom, astrolog och alkemist och kung Fredrik II gav honom Ven som förläning och bekostade hans observatorium. Stjärneborg av Alexandra Coelho Ahndoril handlar om fåfänga, makt och maktmissbruk. En framträdande person i romanen är Kirsten som är mor till Tycho Brahes barn. Men hon är inte Tycho Brahes vigda hustru och befolkningen på Ven ser ner på henne för det.

Alla de spännande temana för Tisdagstrion har Ugglan & Boken kommit på. Titta in hos henne så hittar du fler bokbloggare som skriver om ö-böcker.

Nu pausar jag Sonnevi igen

Lampa istället för elljusstake i köksfönstret i över en vecka nu, och jag gör ännu en paus i läsningen av Sonnevis Mozarts tredje hjärna. Den boken innehåller väldigt många dikter så det dröjer nog länge än innan jag är färdig med den.

Jag har aldrig förr läst Tua Forsström men nu när hon valdes in i Svenska akademien blev jag påmind om henne. Först lånade jag Efter att ha tillbringat en natt bland hästar som hon fick Nordiska rådets litteraturpris för, men så insåg jag att den var någon slags dialog med Tarkovskij och eftersom jag inte har sett en enda Tarkovskijfilm kändes det som om det skulle vara för mycket som gick mig förbi om jag läste den. Så jag lämnade tillbaks den och tog vad som fanns i hyllan och det var den här, September.