Tisdagstrion – Rymden och stjärnorna

Det här är inte så lätt, tänkte jag när jag såg ämnet för dagens Tisdagstrio hos Ugglan & Boken, i alla fall inte om jag ska komma med aktuella böcker. Lösningen blev tre rymdklassiker och den första har jag inte ens läst, nämligen Den lille prinsen av Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry. Han levde mellan 1900 och 1944 och han var pilot. Den lille prinsen handlar om en pilot som har tvingats nödlanda i öknen och medan han lagar sitt flygplan dyker den lille prinsen från planeten B612 upp. Kanske har ni läst den här boken allihop. Jag skulle ha kunnat ha med den när vi hade temat ”Alla har läst den men inte jag”. Men nu ger jag alltså mig själv en kraftig påminnelse om att jag måste läsa den här boken.

Den andra boken är År 2001 – en rymdoddyssé av Arthur C. Clarke. Jag tyckte att den var riktigt bra när jag läste den för länge sedan, spännande och fascinerande. Den finns också som film, regisserad av Stanley Kubrick. Både boken och filmen kom 1968. Manuset och romanen skrevs parallellt men boken kom ut efter filmen. Idag när vi pratar mycket om artificiell intelligens tycker jag fortfarande att historien om datorn HAL i rymdskeppet är intressant.

Sist har vi här romanen Solaris, publicerad 1961 och skriven av den polske författaren Stanislaw Lem. Det finns flera filmatiseringar av Solaris men de har jag inte sett. I romanen befinner sig forskare på en rymdstation i bana runt en planet som är täckt av ett hav. Det här havet tycks ha medvetande och kunna styra planeten och människorna i rymdstationen får egendomliga syner och bilder från sitt förflutna. Vad intelligens är och hur en eventuell utomjordisk intelligens skulle vara beskaffad har vi människor länge funderat över. Vi vill gärna tro att den skulle ha människoliknande form, men så behöver det ju inte alls vara.

Månadens språk är Nederländska

Det är som så ofta med månadens språk. Jag har inte läst mycket litteratur från Nederländerna. Den bok jag har är bekant med är naturligtvis Anne Franks dagbok och det blev jag redan när jag gick i skolan. Om du inte har läst den så gör det. Det är en av de böcker som jag blev förvånad över, att den var så spännande och lätt att läsa. Men det viktigaste med Anne Franks dagbok är naturligtvis att den handlar om ett starkt människoöde, en dagbok av en flicka som dödades i förintelsen under andra världskriget. Numera finns en utvidgad utgåva med text som inte publicerades i den jag läste en gång i tiden. Den har jag tyvärr inte skaffat, men skulle jag läsa Anne Franks dagbok nu så skulle det bli den versionen.

En annan författare från Nederländerna som jag har läst en bok av är Jan Wolkers. Han räknas som en av de fyra stora författarna i Nederländerna efter kriget och levde mellan 1925 och 2007 och han var även bildkonstnär. Boken som jag har läst heter Odödlighetens persika. Den handlar om en riktigt sur gubbe. Jag har skrivit om den på bloggen och jag rekommenderar den.

I min läslista har jag en bok av Gerbrand Bakker, Omvägen. Den vill jag gärna läsa och det är tack vare andra bokbloggare som den har hamnat i min lista. Jag hoppas kunna läsa den framöver. Gerbrand Bakker är född 1962 och har vunnit priser för sina böcker.

När jag läste om Jan Wolkers på Wikipedia såg jag att de andra tre stora författarna var män (kanske ganska väntat) men jag ville hitta ytterligare en kvinnlig författare från Nederländerna och då fastnade jag för Anna Enquist. Namnet är en pseudonym för Christa Widlund-Broer och hennes berättelser ska innehålla mycket av psykologi och musik. Av Anna Enquist finns en hel rad böcker översatta till svenska på biblioteket och henne vill jag också läsa något av framöver.

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla. Hon har många intressanta tips på Nederländska böcker. Dem hittar du här.

Hett i hyllan #53 – Cigaretten efteråt

Horace Engdahl känner vi nog alla till, akademiledamoten som var Svenska Akademiens ständige sekreterare i tio år och som var en av Sara Danius motståndare i akademien när det handlade om att ta itu med skandalen omkring Forum och Jean-Claude Arnault. Om detta kan du läsa i min text om Klubben, Matilda Gustavssons bok om meetoo, Forum och Arnault.

Och i vår bokhylla finns alltså denna bok av Horace Engdahl, som jag inte har läst. Den innehåller mycket korta stycken någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen enligt baksidestexten.

Författaren ger ord åt sin förundran inför tidsandan och människors beteenden, även sina egna. Han låter sig upplivas av litteraturen, konsten, ja, till och med av kritiken läser jag vidare.

Han kallar sina texter ”mikrobetraktelser”. Vill jag läsa dem? Jag vill i varje fall testa.

Cigaretten efteråt av Horace Engdahl, Bonniers 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Eld

Det finns säkert en uppsjö böcker med eld i titeln eller som handlar om bränder, men jag fick fundera ett slag eftersom jag ville ha böcker som jag har läst och då blev det till slut dessa tre.

Tjärdalen av Sara Lidman. Man bränner trä till tjära och hur det går till kan man läsa på Wikipedia. I Sara Lidmans bok bränner en man en tjärdal i en by i Västerbotten och han har förstås räknat med att tjäna pengar på tjäran. Men ett illdåd kommer i vägen och stora konflikter uppstår. Jag läste den i mycket yngre år och kommer inte ihåg så mycket av den, men det jag minns väldigt starkt är att jag blev förvånad över att berättelsen var så spännande och att jag tyckte att den var så bra. Den är Sara Lidmans debutbok från 1953.

Eld i håg av Stig Trenter. Det är en deckare med Trenters hjälte Harry Friberg där det förekommer mordbrand. Det är mycket länge sedan jag läste den. Boken utgavs första gången 1949 men jag ser att den fortfarande kan köpas i nätbokhandeln.

Den tredje boken får man låna på bibliotek eller leta efter antikvariskt. Det är Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Han levde mellan 1923 och 2015 och hade kurdiskt påbrå. Låt tistlarna brinna är hans debutroman och handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag läste den på 1970-talet och då tyckte jag att den var bra. Den finns även som lättläst klassiker.

Det var mina tre böcker på eldtemat. Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta fler.

Hett i hyllan #52 – Crime Wave

James Ellroy är en författare som jag aldrig bekantat mig med. (Kanske har jag sett någon film på TV?) Men i alla fall verkar han intressant när jag läser om honom på Wikipedia. Han föddes 1948, hans mor mördades när han var barn och han har en förhistoria av missbruk och småbrottslighet innan han blev författare. Han skriver med en väldigt karakteristisk telegramstil, enligt Wikipedia. Kanske är Los Angeles-kvartetten hans mest kända böcker: Den svarta Dahlian, Den stora tomheten, L.A. konfidentiellt och Vit Jazz. Den svarta dahlian och L.A. konfidentiellt är filmatiserade.

Den här boken innehåller reportagetexter som har varit publicerade i tidskriften GQ och två nyskrivna novellas, så jag blev också tvungen att kolla upp vad novella är. Det ska vara ett stycke text som är längre än en novell men kortare än en roman. Den ska innehålla färre konflikter än en roman, men fler än en novell. Som exempel på novellas räknar Wikipedia upp bland annat Camus Pesten, Hemmingways Den gamle och havet och George Orwells Djurfarmen. Hm. Jag har alltid tänkt på dem som korta romaner. Men gränsen mellan novell, novella och roman lär vara flytande.

Precis som så många gånger förut när jag har tittat närmare på hyllvärmare blir jag också sugen på att läsa den här boken.

Crime Wave av James Ellroy, Arrow Books 1999

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika

Tisdagstrion – Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Att samla många böcker av en och samma författare har inte varit min grej. Jag har haft några stycken eller enstaka av varje och jag tror att den jag har haft mest av är Torgny Lindgren. Om jag inte räknar den där långa raden böcker av Emilie Flygare Carlén som jag fick av en släkting. Jag läste dem faktiskt alla eftersom jag intresserade mig för tiden. Men de böckerna har jag inte kvar.

Nu lever jag ihop med en man som har en större tendens att samla på sig böcker än vad jag har haft och den författare som vi har i särklass mest av i bokhyllan är Georges Simenon. De volymerna är så många att jag inte orkar räkna dem. Simenon är ingen författare som jag själv skulle ha samlat men jag är glad att min man har gjort det och att vi har dem. Jag har inte läst många av dem hittills, men boken i mitten på bilden har jag läst och den var bra: Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon.

Sedan har vi en lång rad Trenter och John Dickson Carr, men dem hoppar jag över. Dock tycker jag att även icke-samlare gott kan köpa på sig de författarna om de tycker om dem. Man hittar absolut inte alla deras böcker på biblioteket eller i bokhandeln.

En författare som vi har mycket av är Niklas Rådström. Honom har jag också bekantat mig med tack vare min man och på så sätt har jag läst några bra och rörande romaner. Den bästa hittills är En handfull regn.

Sist men inte minst har vi Joyce Carol Oates som både min man och jag har skaffat böcker av. När jag skulle välja den bästa som jag har läst av henne tvekade jag mellan Blonde och Karthago. Men det fick bli den senare.

Dagens utmärkta tema kommer från Ugglan och Boken. Titta in hos henne så får du veta vad andra bokbloggare har mycket av.

Hett i hyllan #51 – Doktor Mabuses nya testamente

Gestalten Doktor Mabuse skapades ursprungligen av den tyske författaren Norbert Jacques 1921 och han förekommer i tolv filmer och fem romaner enligt Wikipedia. Den här boken finns inte med i listan så kanske är det sex böcker där han förekommer. Jag skriver kanske eftersom jag inte vet om doktor Mabuse finns med i den här boken eller om det bara finns någon i berättelsen som verkar i doktor Mabuses anda.

Doktor Mabuses nya testamente kom ut 1982 men berättelsen börjar år 1988. Det är alltså en slags framtidsvision. På baksidan läser jag:

Detta är historien om kriminalinspektör Kraus tolv sista dagar och död.

Det börjar en sommardag 1988. Kraus, en medelålders man med emaljöga, strandad karriär och inte helt kontrollerade alkoholvanor, deltar i ett studentjubileum på konferenshotellet i Torshälla. Där, i den dåligt upplysta poolen, inträffar strax innan festen är förbi det första gåtfulla dödsfallet. Ett mord.

Det är nästan konstigt att jag inte har läst den här boken. Av den ene författaren, Anders Ehnmark, har jag inte läst någonting men jag har sett pjäsen Chez Nous som han skrev tillsammans med P O Enquist. Av P O Enquist har jag däremot läst en del och han är en författare som jag uppskattar mycket. Så titeln och att han är den ene författaren gör mig mycket intresserad.

Doktor Mabuses nya testamente – en detektivroman från seklets slut av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist, Norstedts 1982.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Starka kvinnor

Det här temat har vi fått från Ugglan & Boken på grund av att det var knytblusens dag igår och vad passar då bättre än att börja med en bok av Sara Danius, Husmoderns död och andra texter. Boken innehåller en mängd texter om en rad olika ämnen. I boken lär hon likna På spaning efter den tid som flytt av Proust med majonäs. Jag har inte läst Husmoderns död ännu men i vår ska det ske.

Selma Lagerlöf måste ha varit en stark kvinna som kunde ta sig fram i ett samhälle där kvinnor av hennes klass skulle stanna hemma och lära sig sköta ett hushåll och lära sig spela piano och få lite lagom boklig lärdom så att de kunde bli en bra hustru och mor. Här har jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Inte heller denna tegelsten har jag läst ännu, men det är inte dumt att ha intressanta böcker som väntar på bokvagnen.

Men den tredje boken har jag läst och när man tar del av Jag möter en diktare av Moa Martinson, då inser man att hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Starka kvinnor behövs i världen. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler bokbloggares starka kvinnor.

På tal om hamstring

Hamstring är något som har förekommit under den här krisen och det är illa om folk köper på sig så mycket att andra blir utan. Men det är en sorts hamstring jag tycker är bra – hamstring av böcker. Numera, i den här situationen, går vi inte till biblioteket. När man är äldre och har möjlighet att vara försiktig ska man också vara det. Östergötland ligger minst lika illa till som Stockholm när det gäller konstaterade fall per capita. Kanske är det inte lika illa när det gäller vården. Jag vet inte, vi hör mest om Stockholm och där var det ju kris redan innan krisen kom.

Böckerna till månadens språk hade jag lånat långt innan och nu går vi alltså inte till biblioteket, dit vi gick så ofta tidigare. När man ska distansera sig fysiskt från andra människor är det bra att ha ett rejält lager av olästa böcker hemma och det har vi så jag tror att när vi har kommit igenom den värsta krisen kommer vi att fortsätta hamstra lite böcker. Vem vet vad som väntar i framtiden?

Så någon nyutgivning kommer jag inte att skriva om under den närmaste tiden. Men förhoppningsvis kommer ni ändå att få läsa något intressant här hos mig. Här finns böcker så det räcker.

Ja påsken går mot sitt slut, en annorlunda påsk. Min man och jag har haft det bra fast vi naturligtvis har saknat barnen som skulle ha varit här. Men vi går våra promenader. Och så läser vi förstås. Och så har vi telefonerat och Facetimat. Hoppas att era dagar har varit bra trots virus och elände.

Ett försök

Det funkade inte. Jag försökte läsa Oskuldens minut men jag gav upp. Jag har läst de andra delarna i Jernbanesviten och det fungerade. Dem läste jag med behållning. Men det var länge sedan och nu ville jag läsa Oskuldens minut som är den sista i sviten.

Det var som om författaren förutsatte att jag visste vilka personerna var, ungefär som om en god vän, vars familj jag kände till mycket väl, berättade vad de olika familjemedlemmarna gjorde. Men jag kom inte ihåg. Isak Mårten, vem var det? Och mamma-Stava? FasterGretas? Amos? Love Laurentius? Bor bröder till Isak Mårten i samma stuga som Isak Mårten och Rönnog och deras barn?

Ja snälla nån så rörigt det blev i mitt huvud. Jag gav upp och det gör jag sällan när jag läser en bok. Det kan förstås bero på att tiden vi nu befinner oss i gör att jag blir mer ofokuserad. Kanske ska jag försöka en annan gång? Har någon av er läst den och vad tyckte ni?

Nej, vad jag behöver nu är en mer handfast berättelse, tänkte jag, och så läste jag Lilla Himlafågel av Joyce Carol Oates istället.