Den här boken kom ut 2010 och den var mycket omtalad då, men jag läste den inte. Jag var nog lite rädd för det tunga ämnet. Kanske reagerade jag också mot ordet ondska. Finns ondska? frågade jag mig. Den frågan och just min reaktion borde egentligen mana mig till att läsa boken. Ondska är ett begrepp som berör oss alla, och frågan om varför ondska finns – om den nu finns – har vi människor alltid grubblat över.

Nu, däremot, kan jag mycket väl tänka mig att läsa Ann Heberleins bok. Nu, när jag inte jobbar längre hinner och orkar jag läsa många fler böcker och då kanske det finns utrymme även för denna.

På fliken läser jag:

Ann Heberlein undersöker och ifrågasätter här våra föreställningar om ondskan. Hur ska man kunna förstå personer som Anders Eklund, Marc Dutroux och Josef Fritzs som medvetet begått avskyvärda handlingar mot barn?

Hur ska man se på barnen som mördar andra barn? Hur var den institutionaliserade ondskan vi mötte i Abu Ghraib, det forna Jugoslavien eller Förintelsen överhuvudtaget möjlig? Och varför begås de flesta onda handlingar av män?

Ett mycket tungt innehåll. Med andra ord en bok som jag inte skulle läsa när som helst.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Jamen det är ju mitt i sommaren! Ska jag då komma dragande med en hyllvärmare som heter Höstlegender? Ja, det ska jag, för nu har jag kommit till Jim Harrison i bokhyllan. Han var en amerikansk författare som levde mellan 1937 och 2016 och jag visste inte ens att han fanns förrän jag såg hans böcker i bokhyllan hemma. Det är alltså min man som har skaffat dem. Men Jim Harrison hade en diger produktion och skrev romaner, novellas, poesi, barnböcker, filmmanus och facklitteratur.

Den här boken, Höstlegender, består av tre novellas, eller kortare romaner som det står på bokens baksida. De heter Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender. I Hämnd har en misshandlad man lämnats för att dö i öknen, I Mannen som avstod sitt namn skildras en framgångsrik direktör som plötsligt inser att hans liv saknar mening, och i Höstlegender drar tre bröder ut i första världskriget. Detta enligt baksidestexten.

Den här boken ska vara Jim Harrisons stora genombrott. Den engelska titeln är Legends of the Fall och den publicerades 1979.

Höstlegender av Jim Harrison, Forum 1981. Översättning: Peter Stewart.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här historien har jag sett som film på TV med Humphrey Bogart. Romanen är ” skriven av Dashiell Hammett (1894-1961) och han skrev även manuset till filmen tillsammans med John Huston.

Romanen The Maltese Falcon har jag däremot aldrig läst. Den kom ut 1930 och Dashiell Hammett räknas till den så kallade hårdkokta skolan, en deckargenre som jag inte har intresserat mig särskilt mycket för, men däremot min man. Nu har vi emellertid den här boken i hyllan tillsammans med en del andra böcker av Dashiell Hammett. Det är länge sedan jag såg filmen och jag minns inte mycket och nu får jag lust att läsa boken för att se vad jag tycker om sådana här hårdkokta historier.

På bokens baksida finns ett citat från The Guardian:

Dashiell Hammett virtually invented the hardboiled private-eye genre with this novel … larded with snappy dialogue, brooding tension, grotesque characters and a louche-but-tough morality

Privatdetektiven heter Sam Spade. Historien börjar tydligen med att han anlitas av en vacker kvinna för att spåra en man som rymde med hennes lillasyster. Men det visar sig att den vackra kvinnan inte är så oskyldig som hon verkar i början. I berättelsen finns också en försvunnen, mycket värdefull statyett av en fågel – malteserfalken.

Jodå, den här boken vill jag också läsa.

The Maltese Falcon av Dashiell Hammett, Orion Books 2010.

Av Jan Guillou har jag inte läst mycket. Jag tror att Ondskan, Brobyggarna och Häxornas försvarare är de enda tre. Ondskan tyckte jag var mycket bra och Brobyggarna tilltalade mig också. Häxornas försvarare var intressant och en påminnelse om att inte haka på anklagelser alltför lättvindligt.

Men nu till den här hyllvärmaren som har stått många år och väntat. På omslagsfliken läser jag:

Tjuvarnas marknad är en målande och underhållande skildring av människor vi läser om dagligen. Om de rika och mäktiga. Om de unga och bortskämda. Om människor vars enda mål är pengar och kändisskap. Och om ett land där den som stjäl lite får fängelse medan den som stjäl mycket går fri.

En satirisk bok, med andra ord, fast innehållet kanske ligger mycket nära verkligheten. Den överträffar ju ofta dikten, brukar vi säga. På bokens baksida läser jag att Stockholm drabbas av en rad inbrott hos de allra rikaste, och de inbrotten utreder polisen, vilket inte är fallet med en massa andra inbrott. Boken ska också handla om en vd på ett välkänt försäkringsbolag som roffar åt sig miljonbelopp från de företag som han sköter.

Rappt och effektivt skriven, räknar jag med. Visst kan jag tänka mig att läsa den här boken.

Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, Piratförlaget 2004.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Av Grahan Greene har vi en hel rad böcker i hyllan och de flesta av dem har jag inte läst. Han var en brittisk författare och journalist och levde mellan 1904 och 1991. Många av hans böcker är upplagda som thrillers men har ett större djup än vad man vanligen ser inom genren. Genom åren nämndes han ofta som Nobelpriskandidat, minns jag. Men Nobelpriset fick han aldrig. Graham Greene var en av 1900-talets mest lästa författare och han har en stor produktion. De böcker som står i vår bokhylla är bara en liten bråkdel av allt han har skrivit.

Men nu till Orientexpressen. Den publicerades 1932 och blev författarens första större framgång. Färden går från Ostende i Belgien till Konstantinopel i Turkiet. Ombord på tåget finns bland annat en östeuropeisk motståndsman, en arbetslös engelsk balettflicka, en ung judisk affärsman och en bedagad kvinnlig journalist med smak för gin, läser jag på baksidan. Där finns också en succéförfattare och en mördare. Vidare skriver man:

I rykande snöstorm, på den lilla gränsstationen Subotica, når resan sin dramatiska kulmen.

Det här verkar spännande. Agatha Christies Mordet på Orientexpressen publicerades 1934. Undrar om hon blev inspirerad av Graham Greenes bok? Jag vill absolut läsa den här hyllvärmaren.

Orientexpressen av Graham Greene, Bonniers 1982. Översättning: Ingalisa Munck.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika