Hett i hyllan #50 – Från Holmes till Sherlock

Tillbaka till den vanliga hyllan och där har vi ställt den här boken på D som i Doyle bara för att vi skulle komma ihåg att vi har den. Boken handlar om hur det gick till att Sherlock Holmes blev så populär och känd.

Arthur Conan Doyle publicerade En studie i rött 1887 och sammanlagt skrev han 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes. Doyle var utbildad läkare men försörjde sig så småningom som författare. Som vi alla vet har Sherlock Holmes blivit ikonisk och jag är mycket intresserad av den här boken. Ändå står den i hyllan, oläst. På baksidan läser jag:

Det här är boken om de män och kvinnor som lade grunden till succén och fick Sherlock Holmes att bli en av världens mest kända symboler. En fascinerande skildring, som till stora delar bygger på tidigare opublicerat material, av det mer än sekellånga spelet bakom kulisserna. En tragisk historia om en man som försökte fly från sin egen skapelse, om ett arv som förstörde livet för en hel släkt.

Boken handlar också om skådespelare, författare och fans som ständigt har förnyat Sherlock Holmes-gestalten. Mycket intressant alltihop. Det gäller bara att se till att jag läser den.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström, Piratförlaget 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och sedan får jag avsluta med att önska er en fin påskhelg trots alla begränsningar och svårigheter som vi har just nu. Jag stannar hemma och reser endast i böckernas värld.

Tisdagstrion – Vårkänslor

Ett passande tema just nu är Vårkänslor. Här hos mig blev det två gånger Tove Jansson med Lars Gustafsson i mitten.

Jag börjar med En kakelsättares eftermiddag av Lars Gustafsson. Här är det omslaget som ger mig vårkänslor. Om ni säger att det ser lite höstlikt ut så svarar jag att det gör det inte alls. Ljuset och diset över landskapet i fjärran känns mycket vårlikt för mig. Dessutom finns också röda och bruna toner i lövsprickningen.

Det är länge sedan jag läste boken och jag minns faktiskt inte så mycket, men den handlar om den förtidspensionerade Torsten Bergman som erbjuds ett tillfälligt arbete med att sätta kakel i ett badrum.

Sedan var det Tove Jannson. Nyligen läste jag hennes novell Om våren. Bättre skildring av vår och snösmältning får man leta länge efter.

Det osynliga barnet börjar med berättelsen om Snusmumrikens vårvisa. Där träffar Snusmumriken ett kryp i skogen som han döper till Ti-ti-oo. En fin berättelse om längtan efter att vara ensam och längtan efter gemenskap.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du fler tips på bokliga vårkänslor.

Månadens språk är vietnamesiska

Ja, här står jag och försöker fotografera vårblommorna. Det har naturligtvis inget samband med vietnamesiska böcker.

Men nu till Månadens språk som drivs av Scyllas hylla. Det är alltså vietnamesiska och jag har aldrig tidigare läst vietnameisk skönlitteratur. Jag har lånat två böcker på biblioteket och om sanningen ska fram har läste jag dem i redan i mars.

Den ena är Roman utan namn av Duong Thu Huong. Hon föddes 1947 och deltog i Vietnamkriget i sju års tid. Efter att hennes tidigare romaner hade censurerats sände hon manuskriptet av Roman utan namn till Frankrike för utgivning. Hon fängslades i sju månader år 1991 och hon hann inte ge romanen något namn, därav titeln. Sedan 2006 lever hon i exil i Frankrike. Om Duong Thu Huong kan du läsa mer hos Världslitteratur och Wikipedia.

Den andra boken är Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Han föddes 1971 och kom redan som fyraårig till USA med sina föräldrar efter Saigons fall. Han är alltså amerikan med vietnamesiska rötter. Sympatisören handlar om en dubbelagent, en mullvad, och den har fått Pulitzerpriset. Om Viet Thanh Nguyen kan du läsa på Wikipedia.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna en bok som inte är vietnamesisk men fransk: En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Den handlar om en fattig fransk familj i Franska Indokina. Jag gav den fem stjärnor på Goodreads.

En fördämning mot stilla havet har jag skrivit om tidigare så titeln är en länk. De första två böckerna kommer det snart inlägg om.

Hett i hyllan #49 – Dikter av Harriet Löwenhjelm

I poesihyllan hittar jag ytterligare en bok som har tillhört min far, Dikter av Harriet Löwenhjelm. Hon kom från ett högreståndshem och var lyriker och målare, utbildad vid konstakademien. Harriet Löwenhjelm betraktade sig i första hand som konstnär men hon skrev alltså också dikter. Ett par av de mest kända är Jakt på fågel (Den som börjar med Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront) och Beatrice Aurore som är tonsatt.

I unga år drabbades Harriet Löwnhjelm av tuberkulos och 1918 avled hon på sanatorium i Tranås, endast 31 år gammal. Hennes dikter utgavs postumt 1919. 1927 och 1941 kom utvidgade upplagor och min bok är utgiven 1980.

Den här boken har alltså varit min pappas. När vi tömde barndomshemmet tog jag med den hem till mig och där har den stått som hyllvärmare i många år fast det är en fin bok, illustrerad med Harriet Löwenhjelms bilder. Men nu när jag har uppmärksammat den och hållit den i handen och bläddrat i den hoppas jag att den blir läst.

Dikter av Harriet Löwenhjelm, Litteraturfrämjandet 1980.

Tisdagstrion – Grannar

Ugglan & Boken har givit oss temat Grannar för denna tisdagstrio. Jag funderade på vilka böcker jag har läst där det förekommer grannar och den första jag tänkte på var Höst av Ali Smith. Den handlar om konsthistorikern Elisabeth Demand som besöker den gamle Daniel Gluck som ligger på ett vårdhem. De har bott grannar.

Sedan blev det svårare. Jag kunde inte komma på någon mer bok som jag hade läst med grannar i, så då tänkte jag från en annan vinkel. Vi har ju grannländer också så därför ser ni här Folkets skönhet av Merete Pryds Helle. (Danmark)

Och Jag som hade så mycket av Trude Marstein. (Norge)

Men jäklar! Nu kom jag att tänka på En god grannes dagbok av Doris Lessing, men det är säkert andra som har den i sin trio. Gå till Ugglan & Boken så får du se.

Ja, så här blev det och de tre första titlarna är länkar till mina inlägg och böckerna.

I dessa tider

Egentligen visste vi att det här skulle komma förr eller senare, men det är så lätt att skjuta undan avlägsna hot och bara ånga på som tidigare. Den här våren liknar inga andra vårar. Epidemin är här. Många verksamheter måste stänga och många förlorar jobbet. Många är oroliga för hur det ska gå för dem själva och för familjemedlemmar.

Det är nödvändigt att dämpa smittspridningen så mycket vi kan. Vi måste platta ut kurvan för att inte sjukvården ska braka ihop och då kan vi inte ha samma sociala kontakter som tidigare. I alla fall inte fysiskt.

Vår instinkt vid kriser är ofta den motsatta. Är det kris vill vi samla våra nära och kära och krypa ihop tillsammans och krama varandra, men nu ska vi göra tvärt om. Som tur är har vi stora digitala möjligheter att ändå umgås på distans. Att stanna hemma och inte träffa andra människor behöver inte betyda att man är sysslolös. Många har fullt upp med att jobba hemifrån och ta hand om sina barn. Själv är jag pensionär och läser mycket. Är man bokläsare är det inte så svårt att få tiden att gå. Men några författaraftnar blir det förstås inte.

Fast även här har vi digitala möjligheter. På SVT-play finns dokumentärer: Agatha Christie – deckardrottningen, Ferrante-feber, Karen Blixen och hennes Afrika och Oscar Wilde. Och så Babel, Babels bibliotek och Babels läshörna förstås.

På Urplay finns seminarier och intervjuer från Bokmässan i Göteborg 2019.

Och så har vi våren där ute. Eftersom vårt land är så pass glesbefolkat kan de flesta av oss gå ut och promenera eller cykla eller springa och ändå hålla distans till andra människor. Jag hoppas att vi får en vår med mycket fint väder. Det gör det lättare för oss alla.

Hett i hyllan #48 – Hur jag läste böcker och lärde mig leva

Tillbaka till bokvagnen och där står Hur jag läste böcker och lärde mig leva av Francis Spufford. Han är en brittisk författare som mest har skrivit facklitteratur men också en roman, Golden Hill, som kom 2016. Den enda bok av Francis Spufford som är översatt till svenska är just den som jag håller i handen på bilden och den har stått på bokvagnen och blivit hyllvärmare fast jag tycker att den verkar mycket spännande.

Boken ska vara en kärleksförklaring till barnböcker och deras magi. Spufford läser om klassiker som han läste som barn, såsom Bilbo, Det lilla huset på prärien och Narniaböckerna. Ett citat från baksidan:

Han låter oss uppleva upptäckandets spänning och återkallar ögonblicket då de spretiga tecknen på boksidan för första gången förvandlades till ord.

Och ett citat från första kapitlet som har rubriken En engelsk bokslukares bekännelser:

”Jag känner alltid på mig när du sitter och läser någonstans i huset”, brukade min mamma säga. ”Det uppstår en speciell tystnad, en läsande tystnad.”

Så här är alltså ytterligare en oläst bok som jag så gärna vill läsa.

Hur jag läste böcker och lärde mig leva av Francis Spufford, Bonniers 2004. Översättning Rebecca Alsberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Böcker som alla har läst, men inte jag

Alla, det är att ta i så jag får säga Böcker som många har läst, men inte jag. Och nu känner jag mig lite tjatig. Jag vet att jag har skrivit om Min kamp, första delen av Karl Ove Knausgårds självbiografiska serie, som en av de böcker jag inte hann läsa 2019. Men när jag ännu inte har läst den fast den står på min bokvagn och jag tänker mycket på den. Så…

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez har många läst, men inte jag. Jag har också nämnt den tidigare, men jag kan försäkra att jag kommer att läsa den. Jag har en reservation på biblioteket på den nya utgåvan som kommer i år.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj är också en bok som ofta finns i mina tankar och ändå har jag hittills inte läst ett enda dugg av Svetlana Aleksijevitj. Det retar mig faktiskt att jag inte har läst en så viktig bok som ska vara så bra. Det är kanske det tunga ämnet som har hindrat mig men jag tror att jag läser den i år.

Då får jag verkligen hoppas att när jag återkommer om var och en av de här tre böckerna så är det när jag skriver om dem efter att ha läst dem.

Alla intressanta teman till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Gå dit så får du veta vilka böcker andra bokbloggare inte har läst fast det känns som om alla andra har gjort det.

Hett i hyllan 47 – Årsvarvet

Nu tar jag en titt i poesihyllan igen och där hittar jag en annan antologi som jag inte har läst något ur, Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, utgiven 1968. Den har fyra avdelningar, en för varje årstid och som väntat finns dikter av mycket få kvinnliga författare. Tre (!) kvinnor och 37 män. Kvinnorna är Karin Boye, Edith Södergran och Ebba Lindqvist.

Nu är det kanske ett fint urval av dikter så jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa flera av dem och uppdelningen enligt årstider kan vara trevlig. Dessutom ser jag ju att det har hänt en del på jämställdhetens område sedan 1968. Jag tror inte att fördelningen mellan kvinnor och män skulle se likadan ut idag. Kvinnliga poeter värderas högre och det i sig känns uppmuntrande. En liten historielektion fick jag alltså när jag öppnade boken. Ja, jäklar, så var det. En påminnelse.

Årsvarvet – en antologi ur svensk 1900-talslyrik, redigerad av Einar Malm och Lillemor Holmström, Natur och Kultur 1968.

Hett i hyllan där vi visar upp våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Roliga böcker

Det är Internationella glädjedagen den 20 mars. Då är det också vårdagjämning och även det kan hjälpa upp humöret. Men först tyckte jag att det här temat från Ugglan & Boken var jättesvårt. Roliga böcker? Visst finns det roliga partier och saker att le eller skratta åt i många ytterst allvarliga böcker, men roliga böcker, har jag läst några sådana? Jodå, när jag tänkte efter hittade jag i alla fall två. Den tredje boken på bilden har jag inte läst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett har jag läst. En underbar bok om den engelska drottningen som upptäcker litteraturen därför att hon plötsligt får syn på bokbussen och blir nyfiken. Drottningen vänder blad fick mig inte till att storskratta, men jag log väldigt mycket när jag läste den.

Flicka möter pojke av Ali Smith har jag också läst och det sedan jag började blogga så titeln är en länk till mitt inlägg om boken. Flicka möter pojke är en hisnande och rolig berättelse med mycket allvar i botten.

Men Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag inte läst. Jag har sett omdömen i stil med ”en av de roligaste roligaste böckerna som någonsin har skrivits”. Huvudperson är Ignatius J. Reilly, en lat trettioåring som bor hemma hos sin mamma. Under sin jakt på ett lagom ansträngande jobb hamnar han i den ena vanvettiga situationen efter den andra, läser jag på Wikipedia. Boken skrevs redan på 1960-talet men den publicerades först på 1980-talet, elva år efter att författaren hade begått självmord. Jag får väl ta och läsa den. Har någon av er andra gjort det? Var boken rolig?

Det positiva temat vi har den här tisdagen kommer som vanligt från Ugglan & Boken. Där hittar du fler tips på böcker som kan få dig att skratta, eller åtminstone att le.