En ensam plats av Kristina Sandberg

2016 drabbades Kristina Sandberg av bröstcancer och i den här boken skriver hon om sina erfarenheter. Hon hade tre tumörer i det ena bröstet och en av dem var stor. Dessutom dog hennes far och han bodde i ett stort hus som hon och hennes syster måste ta hand om och det låg många mil bort. Hennes mans far var dement och bodde på äldreboende. De hade två barn i mellanstadieåldern. Under lång tid hade Kristina Sandberg arbetat mycket hårt med att resa runt och berätta om sin trilogi om hemmafrun Maj och träffat läsare. Det var situationen, och Kristina Sandbergs tumör var stor och av en sort som krävde en oerhört tuff behandling.

Jag har lärt mig mycket av den här boken. Bara det att det finns så många olika sorters cancerbehandlingar är en viktig lärdom. Det är egentligen ganska självklart. Visst kände jag till att cancer inte är en sjukdom utan att det finns många olika slag och att olika behandling biter på olika tumörer. Men här, eftersom Sandbergs bok inte är en nyhetsartikel utan skönlitteratur, får jag det fastslaget i mitt sinne. Det hjälper inte att någon man känner har fått behandling för bröstcancer och att det gick bra och att behandlingen inte var så svår att genomgå som man skulle kunna tro. Det finns tumörer som måste behandlas med så kraftiga gifter i så stora doser att det nästan tar kål på patienten. Eftersom Kristina Sandberg är en skicklig författare får hon fram det så att det känns.

En ensam plats är den andra självbiografiska boken av en författare som har drabbats av cancer som jag har läst. Den andra är Som har inget redan hänt av Niklas Rådström. En ensam plats är också den första av en bröstcancerpatient som jag har läst så jag kan inte jämföra och därför har jag ingen uppfattning om huruvida den här boken skulle vara onödig för läsekretsen. Men jag tvivlar på att det är så. Den här boken är så bra. Den är inte gnällig och författaren har inte tagit på sig offerkoftan. Visst klagar hon och våndas. Men snälla nån, hon är ju ett offer. Hon genomgår en mycket tuff och krävande behandling och måste också omdefiniera sin uppfattning om sig själv som kvinna. Och det ingår skräck, naturligtvis, skräck över att kanske behöva lämna sina barn. Det ingår sorg över att mista sexualiteten, och sorg över den förlorade kroppen även bortsett från ett förlorat bröst. Kommer hon någonsin att ha samma ork igen som före den tunga behandlingen? Den går ju illa åt hela kroppen.

En ensam plats är som sagt mycket bra. Dessutom är den lättläst och driver framåt så att jag vill fortsätta läsa. Jag har fått mycket bättre insikt i hur det kan vara att drabbas av cancer fast jag har haft närstående som har drabbats. Så läs gärna den här boken.

En ensam plats av Kristina Sandberg, Norstedts 2021.

Hett i hyllan #123 – Hårdkokta herrar

Här finns noveller av Dashiell Hammet, Raymond Chandler, Lester Dent, Thomas Dewey, Ross Macdonald, Howard Brown och Michael Collins, och dessutom en roman av Bart Spicer och en text om privatdeckaren på film av Penelope Houston. Några av de här författarna känner jag till sedan tidigare, men jag har aldrig läst något av dem.

Nu har vi en hel del hårkokta deckare i bokhyllan som allihop är hyllvärmare vad mig anbelangar, men det skulle kanske vara både roligt och intressant att läsa något av de här författarna. Då kan jag gärna tänka mig att testa med en novell och se vad jag tycker. Det finns så förskräckligt mycket böcker och bland alla deckare som ges ut är jag mer intresserad av andra. Men den här genren anses ju så bra och viktig av många så jag kanske skulle prova i alla fall. Jag har dock förstått på min man att kvinnosynen kan vara lite stereotyp.

Jan Broberg, redaktör för antologin, var författare och litteraturhistoriker och en betydande deckarexpert.

Hårdkokta herrar – en deckarantologi, Spektra 1975. Redaktör: Jan Broberg. Översättning: Mårten Edlund och Ingmar Forsström.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tillstånd – varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

Tillstånd är en slags dagboksanteckningar av en skogsägare som kommer från det akademiska livet och från staden och har tagit över familjegården. Han vill ha en naturlig skog, inte den rationella skogsbruksskogen med bara några trädslag som ger bra avkastning. Familjen har också ett ensamkommande flyktingbarn boende hos sig.

Berättaren, som kanske är Axel Lindén själv – eller kanske inte – verkar inte känna sig riktigt hemma någonstans, inte i den akademiska världen och inte i det moderna skogsbruket. Han verkar avskild, till och med i viss mån från sin egen familj. Han känner inte skogsägarna runt omkring. De tycker att han är konstig. Han vill inte, vågar inte lära känna dem. Han är en frustrerad människa. Antagligen beror det på vad vi gör med miljön. Han tänker mycket på miljön och han är oroad. Han mår inte särskilt bra, kanske lika dåligt som miljön.

Men boken är inte helt svart. Det finns liv och humor i den som tittar fram ibland. Den ger en bra bild av vår moderna tid. Berättarens otidsenliga skogsarbete och slit som ger alldeles för lite pengar är noggrant beskrivet. Det är intressant att ta del av. Hans levnadssätt står som en motsats till det rationella, industriella där gran och tall måste dominera, där det är viktigt att tjäna pengar. Men om inte hans fru hade ett välbetalt arbete skulle familjen inte klara sig.

I Tillstånd tar Axel Lindén i lite mer än vad han gjorde i sin debutbok Fårdagboken. Det är starkare känslor här, mer frustration över svårigheten att hitta ett hållbart sätt att leva, över vad vi gör med vår jord och människorna som finns där. Det finns mycket att fundera över i den här boken.

Tillstånd – varannan gran, varannan tall och andra orimligheter av Axel Lindén, Bonniers 2020.

Tisdagstrion – Kroppen

Kroppen – det finns säkert en uppsjö av intressanta fackböcker, men eftersom jag mest läser skönlitteratur håller jag mig till den idag.

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson har jag inte läst, men jag vill gärna. Jag har läst annat av Elsie Johansson som har varit bra. Boken handlar om en mycket välbeställd änka som på äldre dagar är nyförälskad. Jag länkar till förlaget för mer information.

Frankenstein av Mary Shelley. Som vi vet handlar den om forskaren Frankenstein som med hjälp av delar från kroppar som är stulna på kyrkogårdar skapar en ny kropp, en varelse som han lyckas få levande genom elektricitet. Det är en hemsk historia som jag har läst och som är filmatiserad ett flertal gånger. Senast såg jag en film från trettiotalet med Boris Karloff som monstret. Jag tyckte synd om den stackars varelsen.

Sist i trion har jag en hyllvärmare, Lord Peter Views the Body av Dorothy Sayers, deckarnoveller av en av de främsta deckarförfattarna. Jag har inte läst någon av dem än, men det ser jag fram emot att göra.

Alla spännande teman till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Titta in där om du vill ha fler boktips.

En saga om en saga – novell av Selma Lagerlöf

Den sagan, som ville bli berättad, var uppkommen och tillskapad i Värmland, och man kan vara viss om att den svävade fram över många bruk och herrgårdar, över många prästgårdar och officersboställen i den vackra provinsen, tittade in genom fönstret och bad att bli tillvaratagen. Men den fick göra många fåfänga försök, den blev överallt avvisad. Det kunde ju knappast vara annorlunda. Människorna hade många viktigare ting att tänka på.

Och sagan som ville bli berättad var Gösta Berlings saga som blev Selma Lagerlöfs genombrottsroman. Jag ville gärna läsa den här novellen eftersom Anna-Karin Palm skriver en del om den i sin stora biografi över Selma Lagerlöf Jag vill sätta världen i rörelse. Det som är intressant här är att Selma Lagerlöf beskriver sin väg till skrivandet och hur hon kämpade för att bli bättre och hur hon arbetade länge med Gösta Berlings saga innan hon fick till en version hon kunde vara nöjd med. Vi ska nog inte ta den här berättelsen som en helt igenom realistisk beskrivning över hur det gick till, men den är intressant.

Det förhöll sig emellertid så,. att allt detta tilldrog sig under åttiotalet, den stränga verklighetsdiktens bästa tid. Hon beundrade den tidens stora mästare och tänkte aldrig på att man kunde använda ett annat språk för dikten än det, som de nyttjade. För sin egen del tyckte hon mer om romantikerna, men romantismen var död, och hon var inte den, som tänkte på att ånyo uppta dess form och uttryckssätt. Ehuru hennes hjärna var överfylld av historier om spöken och vild kärlek, om undersköna damer och äventyrslystna kavaljerer, sökte hon skriva om detta på lugn, realistisk prosa. Hon var inte mycket klarsynt. En annan skulle genast ha sett, att det omöjliga var omöjligt.

En saga om en saga – novell av Selma Lagerlöf ur samlingen En saga om en saga och andra sagor, Bonniers 1938.

Ursprungligen kom novellsamlingen 1908. Den finns att låna på bibliotek och kan även läsas på nätet hos Projekt Runeberg.

Synden av Björn Ranelid

Julius Rodhe växer upp i ett litet fiskeläge på Österlen. När han var två år råkade han ut för en olycka och slog i huvudet. Därför är han inte som andra barn. Han är senare utvecklad fysiskt och han har svårt med balansen och med att skriva. Matematik är däremot inget problem.

Julius skadades när han föll ner i källaren genom luckan i köksgolvet. Det tror han själv, men var det så? Det pratas i byn. Julius far är agronom och han är en betydande man i byn, men det hjälper inte Julius stort. Han blir illa behandlad i skolan och mobbad av andra barn.

Det är Julius som berättar och det gör han på ett alldeles särskilt språk, det som tydligen kallas Ranelidska. Det är ett kraftfullt språk som gör boken mycket speciell. Kanske kan det upplevas som lite pretentiöst och högtravande, men jag tycker att det håller. Romanen är poetisk och samtidigt är Julius berättelse en lång anklagelse mot inskränkthet och maktmissbruk. Det finns mörka hemligheter både i byn och i Julius familj. Samtidigt finns det kärlek och vänskap i berättelsen och vissa vuxna som betyder mycket för Julius som inte har bra kontakt med sin kylige far och sin mor som drömmer sig bort. Samtidigt som det finns mörker finns det också mycket ljus i den här berättelsen. En läsvärd roman.

Synden av Björn Ranelid, Bonnier Alba 1994.

Synden tilldelades Augustpriset 1994. Den här boken ingår alltså i Augustprisprojektet där jag läser de skönlitterära Augustprisvinnare som jag inte tidigare har läst. På Instagram har projektet taggen #augustprisprojektet. Karenina som på Instagram heter @karenina.se och @kickibokmal är också med i projektet. Min Instagram @mosstantenblogg når ni genom knappen uppe till höger. Om ni läser detta på platta eller telefon finns knappen efter texten.

Och med detta är mitt Augustprisprojekt avslutat. Synden var den sista av de åtta prisbelönta böcker som jag inte tidigare hade läst.

Hett i hyllan #122 – Farliga zoner

Och så var det Eric Ambler som vi har en hel rad böcker av. Farliga Zoner ska vara äventyrlig och spännande.

Från baksidan: Farliga zoner är en verkligt spännande thriller, vars bakgrund är det jäsande, intrigerande Europa åren närmast före kriget. Huvudpersonen, en pank och äventyrslysten engelsk journalist, åtar sig att föra ”vissa värdepapper” från Nürnberg till ett hotell i Linz, och därmed kastas han in i en virvel av halsbrytande äventyr. Han blir misstänkt för mord, kidnappad, torterad och jagad av två ligor med politiskt mullvadsarbete på sitt program. Slutligen får han dock sina vedermödors lön och vinner till brud en ung, förtjusande ryska. Spänning och romantik inom samma pärmar – vad kan man mer begära?

Jaha. Nu vet jag handlingen i stort och hur det går. Då kan jag lugnt låta bli att läsa den här boken.

Farliga zoner av Eric Ambler, Bonniers 1946. Översättning: Martin Loya.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka

Systrarna Vera och Nadesja har vuxit upp i Storbritannien men deras föräldrar kommer från Ukraina. Systrarna lever olika liv i var sin familj och kommer inte bra överens. Men två år efter att deras mamma har dött träffar deras pappa en ung ukrainska som han vill gifta sig med. Han är över åttio år och hon är lite över trettio. Systrarna ser henne som en lycksökerska som försöker utnyttja deras pappa. Men han är förälskad och en envis man som inte alltid är snäll mot sina döttrar. Det visar sig att döttrarna har rätt i sina farhågor. Allt blir bara värre och värre.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska är en ganska rolig bok och där finns också värme och omtanke trots att personerna är lite grand utskurna ur papp. Men som läsare får jag både varma känslor för den gamle pappan som är så envis och har så mycket fördomar och till och med för den unga ukrainskan Valentina fast hon är hemsk och hård och bara tänker på sig själv. I Romanen finns blickar tillbaka på det som pappan och döttrarnas mamma var med om i Ukraina under Stalin med förföljelse och hungersnöd. Och under kriget. Och det kommer också fram hur svårt det kan vara att vara tvungen att lämna sitt land och skapa sig ett nytt liv långt hemifrån. Också den förskräckliga Valentina kan jag se något vänligare på. Hon är en produkt av situationen i sitt hemland där man måste vara om sig och kring sig och har mycket svårt att försörja sig på ett hederligt sätt.

Den här romanen är som sagt rolig och spännande att läsa, det driver framåt. Den är tragisk och komisk med mycket känslor i. Jag har dock lite svårt att förstå varför Nadesja ska känna sig underlägsen Valentina som kvinna därför att Valentina är yppig och har stora bröst och hon själv har små. Tänker många kvinnor så? Jag trodde att det mest var män som gjorde det. Men i alla fall kan jag rekommendera boken för den som vill ha underhållning med djup.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka, Prisma 2006. Översättning: Thomas Grundberg.

Tisdagstrion – Pojkar, grabbar & män

Ett lätt tema den här veckan. Det fullkomligt vimlar av manliga individer i litteraturen. Svårigheten är bara vilka böcker som ska vara med i trion. Jag valde dessa:

Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström, där berättaren är Stellan Jonsson Lök som är ensamstående butiksinnehavare i Sunne och som samlar autografer.

De nakna och de döda av Norman Mailer, en skildring av amerikanska trupper på en ö i Stilla havet under andra världskriget. Där förekommer endast män, så vitt jag minns, kvinnor enbart som minnen och längtan.

Pojkår av J. M. Coetzee som är en självbiografisk barndomsskildring från Sydafrika.

Ja, det var mina tre böcker om pojkar, grabbar och män. Om du klickar in dig hos Ugglan & Boken får du fler boktips.

Frestelser i biblioteksfoajén

Som jag redan har berättat har de satt upp en hylla med boktips i foajén till Linköpings huvudbibliotek. Den är ganska ny och tidigare kunde man bara hämta beställda böcker. Själva biblioteket är ju stängt för golvrenovering. Så när jag kommer dit måste jag naturligtvis titta på böckerna i tipshyllan. Där har jag hastigt och lustigt nu hittat fyra intressanta böcker. Det är en skön känsla att botanisera där, även om hyllan naturligtvis inte motsvarar hela det stängda biblioteket. I alla fall är det svårt att motstå att plocka hem böcker utöver dem jag har beställt. Sedan lånar min man ibland en och annan bok som jag känner att jag vill läsa när vi ändå har fått hem den. Och så kommer beställda nya böcker som man bara får ha i två veckor. Oj så mycket läsning jag har hemma! Det är fara för att en del av de köpta böckerna kommer att bli hyllvärmare innan jag kommer till skott.

  • Nya och nästan nya på bokvagnen är alltså:
  • Ljudet av fötter av Sara Lövestam
  • Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
  • Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld
  • Sändebudet av Yoko Tawada

Det är bara att fortsätta att läsa.