Förra gången när jag var på bokstaven K i bokhyllan hoppade jag över Amerika av Franz Kafka (1883-1924) och tänkte att den hade jag läst. Men nu, vid närmare eftertanke, tror jag inte längre det. Jag vet att jag har läst Processen och Slottet, men denna? Troligen nej. Därför tar jag med den i Hett i hyllan och hoppas att jag kommer att läsa den så småningom.

Amerika handlar om den sextonårige Karl Rossman som skickas till Amerika därför att en tjänsteflicka har förfört honom, och det går visst inte så bra för den unge mannen. Amerika ska vara den mest lättillgängliga av Kafkas tre stora romaner eftersom den kan läsas som en vanlig realistisk berättelse. Men enligt baksidestexten är det nog inte så enkelt. Där citerar man vad Bengt Söderberg hade skrivit i Expressen:

Men det finns symbolik i Amerika som visserligen är mindre påträngande och fruktansvärd än Processens och Slottets, men lika oroande mångtydig och vikande … Huvudtemat hör ihop med Kafkas känsla av att stå utanför samhället och gemenskapen, enkelt symboliseras detta i den unge emigrantens upprepade ansträngningar och misslyckanden när det gäller att få en plats och skapa sig en ställning i möjligheternas land.

Amerika kom ursprungligen ut 1927, tre år efter författarens död.

Amerika av Franz Kafka, Wahlström & Widstrand 1972. Översättning: Johannes Edfeldt och Tage Aurell.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ett porträtt av författaren som ung är en genial föregångare till Ulysses och Finnegans Wake läser jag på bokens baksida. Och vidare:

Medan Ulysses skildrar en enda dag i Stephen Dedalus liv, berättar Ett porträtt av författaren som ung om hans dynamiska uppväxt i Dublin, hans revolt mot katolicism och irländsk nationalism, hans kast mellan tro och tvivel, kött och ande, hans väg från jesuitskolan till Dublins glädjekvarter.

Vidare finns lite information om teckningen på bokens framsida. Den är gjord efter ett verk med titel Symbol of Joyce från 1929. Konstnären är Constantin Brancusi. När konstverket visades för författarens far lär han ha sagt: ”Pojken tycks ha förändrat sig en hel del.”

Så det är roligt att äga den här boken, men jag kommer nog aldrig att läsa just den eftersom översättningen ska vara knölig. Nej den här hyllvärmaren vill jag inte läsa utan hellre boken som står bredvid, nämligen samma berättelse men på originalspråket. Den är lite för ny i hyllan för att betraktas som hyllvärmare. Men vänta bara. Det kommer den antagligen att bli innan jag tar mig an den. Ulysses är ju inte utläst ännu och jag behöver nog en rejäl paus innan jag läser nästa bok av James Joyce.

Ett porträtt av författaren som ung, Almqvist & Wiksell/Gebers 1966. Översättning: Ebba Atterbom.

På originalspråket kom boken 1916 och den första upplagan trycktes i Amerika.

Här är alltså en hyllvärmare utan omslag så jag har inget att hämta där, men hos Bonniers hittar jag lite information om boken. Handlingen är förlagd till 1988-89 och djurdoktorn heter Evy Beck. Hon är en 53-årig arbetslös veterinär och hon får till uppgift att ta hand om tusentals försöksdjur vid Alfred Nobels Mediko-kirurgiska institut i Stockholm. När hon inser hur illa djuren behandlas gör hon uppror.

Citat från sid 22 och 23 i boken. Evy Beck kommer till institutet för en anställningsintervju.

I taket blinkar en grön pil. Hon följer pilens riktning och går in i en korridor till höger. Pilen följer med och löper i taket snett framför henne som de tre vise männens stjärna. Plötsligt stannar pilen. Den blinkar inte längre utan lyser med fast rött sken. Evy Beck står framför en dörr märkt 560314-0356 Bd S Hörrlin. En lampa tänds på dörrkarmen, ”Stig in”.
Rummet är tomt. Det är ett litet rum med ett skrivbord, ett väggskåp med hängmappar, en besöksstol och en metallvagn med diktafon, telefon, räknemaskin, kokplatta och en tv-skärm. Hon lägger av sig regnkappan över metallvagnen och sätter sig i besöksstolen med portföljen över knäna.
När hon väntat i nästan tio minuter kommer en lång, rödhårig och mager man in. Han är några och 30 år och tar i hand utan att se henne i ögonen. Andedräkten luktar kaffe.
– Välkommen hit, säjer han och vräker sig bakåt i sin fjädrande skrivbordsstol; sedan tittar han rakt på henne men utan att se. Ögonen går lätt i kors som när man luktar på en blomma eller skärskådar ett uppböjt gem.
Evy Beck pillar upp portföljens spännen och byrådirektör Hörrlin tittar intresserad på portföljen.
– Ja, jag tog med mina papper, säger hon på försök.

Djurdoktorn är en satirisk roman. Den kom ut 1973 och handlingen är alltså förlagd en bit in i framtiden. Den senaste utgåvan kom 2016. Djurdoktorn har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris och den har fått Svenska Dagbladets litteraturpris.

Djurdoktorn av P. C. Jersild, Bonniers 1975.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

På bokens baksida läser jag:
As soon as a strange dark patch in the sky is spotted by a young astronomer, it is clear something is wrong. The huge black cloud is unlike anything he has ever seen – and it’s headed straight for the solar system. If it continues on its course, it will block out the sun’s rays and wipe out life on Earth.

Det låter ganska spännande och The Black Cloud räknas också som en science fiction-klassiker. Jag har förstått att författaren tar upp frågan om vad intelligent liv är och hur det kan gestalta sig, vilket är mycket intressant. Romanen är skriven av Fred Hoyle (1915-2001) och den publicerades första gången 1957. Boken har min man köpt och den har stått tillräckligt länge i bokhyllan för att räknas som en hyllvärmare vad mig anbelangar. Men visst vill jag läsa den.

Fred Hoyle var en brittisk astronom och science fiction-författare. Han arbetade med teoretisk fysik och astronomi och hans främsta vetenskapliga insats ska vara att han har bidragit till förståelsen av kärnenergiprocesserna i stjärnor. Hans mest kända science fiction-roman är just the Black Cloud.

The Black Cloud av Fred Hoyle, Penguin Classics 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Gå gick gått köpte jag därför att jag har läst så få böcker av tyska kvinnliga författare. Men den har stått ganska länge på bokvagnen och inte blivit läst.

Från baksidan:

En grupp afrikanska flyktingar ockuperar Oranienplatz mitt i Berlin. När de tvingas därifrån tar pensionären Rickard kontakt med dem. Kan en grupp unga asylsökande ha något gemensamt med en pensionerad professor?

Flyktingkris är i allra högsta grad aktuellt även om de som kommer nu är mer lika oss och kanske lättare för oss att identifiera oss med. Men så vitt jag förstår handlar Gå, gick, gått om att den pensionerade professorn Rickard hittar många likheter mellan sig själv och de asylsökande som han talar med. Nog är jag intresserad av den här boken. Det ska bara bli av att jag läser den.

Jenny Erpenbeck (1960-) är författare, dramatiker och regissör. Sex av hennes böcker är översatta till svenska. Jag tror att jag har läst Natt för gott som kom på svenska 2016, men jag är inte säker. Gå, gick, gått var nominerad till Deutscher Buchpreis 2015.

Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck, Bonniers 2017. Översättning: Ulrika Wallenström.

Boken kom på tyska 2015.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Mor, mamma, morsan är en antologi där en rad kulturpersonligheter berättar om sina mödrar. Det är ingen novellsamling, utan en annan slags samling av berättelser. Som ni ser finns många intressanta namn på bokens framsida.

Så varför skapade man denna antologi? Sonja Schwartzenberger, en av redaktörerna, skriver så här:

Du håller den här boken i handen eftersom vi saknade dem. Mödrarna. De varma, självupptagna, intelligenta och för all del, levande mödrarna. Genom två tusen år av litteratur, sagor, disneyfilmer, klassiker och hjälteskrönor verkar de försvunna. Ibland skymtar de förbi på sin dödsbädd. Efterlämnar barn som Askungen, Snövit, Theseus, Nemo och Oliver Twist.

Ett problem i historien är naturligtvis att mödrar ofta dog i unga år. Massor av kvinnor dog i barnsäng. Sedan är det den manliga dominansen. Om jag lite hastigt och lustigt försöker minnas mödrar i böcker som jag läst, vad hittar jag då? Ivar Lo Johanssons Bara en mor, förstås. Kerstin Thorvalls böcker där hon dels är mor själv, dels skriver om sin mor. Trude Marsteins roman Jag hade så mycket som handlar om en kvinna som är mor. Det är tre exempel som direkt kom upp i min hjärna, och det finns många fler. Men det är alldeles sant att i litteraturhistorien, den litteratur som har framhållits som värdefull, har det manliga varit förhärskande. Män och det män gör har varit det viktiga.

Mor, mamma, morsan kom 2012. Boken jag har är en pocket. Huvudredaktörer är Sonja Schwartzenberger och Robert Ericsson.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.