Vi har en lång rad romaner av Graham Greene (1904-1991) i bokhyllan och på biografihyllan står den här boken som innehåller hans samlade självbiografi, En sorts liv, som handlar om hans barn- och ungdom och hans väg till framgång som ung författare och Flyktvägar som är andra delen av hans självbiografi.

Hittills har jag inte läst så många böcker av Graham Greene, ca fyra stycken, men jag tyckte att de var bra och jag är både intresserad av att läsa fler av hans romaner och denna självbiografi. När det blir, det vet jag inte förstås.

På bokens baksida läser jag: Graham Greenes bana som författare kom att omfatta mer än sex decennier. Han var en skygg kosmopolit som färdades överallt i världen och omsatte sina geografiska – och politiska – erfarenheter i romaner som ”Makten och härligheten”, ”Hjärtpunkten”, ”Den stillsamme amerikanen”, ”Vår man i Havanna” och ”Komedianterna”, alla verk präglade av exakt beskrivna miljöer, smärtsamma djup och driven spänning, egenskaper typiska för sin upphovsman.

Lägg märke till att den enda av böckerna som jag har läst av dem som framhålls här är Vår man i Havanna, och det var länge sedan jag läste den.

En sorts liv publicerades 1971 och Flyktvägar 1981 (på engelska 1980). Boken som värmer vår bokhylla, Självbiografiskt av Graham Greene, utgavs 1991 på Norstedts.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ännu en bok från min bokvagn som är en av dem som jag har plockat på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, The Rector’s Wife av Joanna Trollope. Den handlar om en prästfru som har verkat många år i det obetalda ”prästfruyrket” vilket innebär både att ta hand om prästen, barnen och det egna hushållet och att ta hand om församlingsarbete. Men så börjar hon arbeta på det lokala snabbköpet och tjänar på så vis egna pengar. Detta gör hennes man mycket arg och även församlingen tar avstånd från henne, läser jag på bokens baksida.

Problemet i boken känns kanske inte helt aktuellt. I alla fall tror jag inte att det finns särskilt många prästfruar eller prästmän i Sverige som inte har ett eget förvärvsarbete, men jag har ändå lust att läsa den här boken. Kanske längtar jag efter en berättelse som handlar om en kvinna som bryter sig ut ur den gamla kvinnorollen och som förhoppningsvis slutar positivt?

Joanna Trollope har skrivit en rad romaner, både historiska och samtida, och många av dem har sålt i stora upplagor. Handlingen brukar vara förlagt till landsbygden.

The Rector’s Wife av Joanna Trollope, Black Swan 1992.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Förra året läste jag tidiga dikter av Werner Aspenström. Den här boken, Israpport, är den sista diktsamlingen han skrev och den publicerades 1997. Titeln känns inte helt fel så här i januari, en isande hyllvärmare alltså. En paradox, kan man tänka.

Den här boken kommer från min pappas bokhylla, det är jag ganska säker på, och jag har haft den i många år men aldrig läst den. Omslagsbilden är gjord av Signe Lund-Aspenström, Werner Aspenströms hustru.

Som med så många olästa böcker som jag drar fram ur bokhyllan och tittar närmare på vill jag gärna läsa den här.

Israpport av Werner Aspenström, Bonniers 1997.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har jag skrivit om tidigare under mitt bloggliv, när jag hade min blogg på Blogg.se, men den har inte blivit läst och jag har aldrig haft med den i Hett i hyllan så här kommer en extra påminnelse till mig själv om den här boken. (Och till er andra också förstås.)

Richard Yates (1926-1992) var en amerikansk författare och skribent. Han har skrivit en rad romaner och två novellsamlingar och fick bra kritik, men hans böcker såldes inte i stora upplagor. Alldeles i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet uppmärksammades han igen. Yates mest kända roman är Revlutionary Road. Det var hans debutroman och den är också filmatiserad.

Easter Parade handlar om två systrar, Emily och Sarah Grimes. Från baksidestexten:

Emily och Sarah Grimes tycks inte ha något gemensamt förutom sina ständiga besvikelser. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer. Sarah, den sötare och mer konventionella, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och repressiv make.

Och så här börjar boken:

Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.

Inte så särskilt upplyftande alltså, men jag tror att Easter Parade kan vara en bra bok och jag vill gärna läsa den.

Easter Parade av Richard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken tillhör dem som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Anna Gavalda fast hennes böcker har sålt i stora upplagor och hon har vunnit flera priser. Jag blev nyfiken när jag såg boken och tog hem den, men ännu har jag inte läst den. Anna Gavalda är en fransk författare och hon har skrivit både romaner och noveller.

Jag läser på omslagets baksida:

Billie och Franck växer upp i en liten håla på landsbygden långt från Paris. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han är en mild enstöring. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de väl möts utvecklar de en vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.

Vill jag läsa den här boken? Ja. Men när det blir vet jag inte.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda, Bonniers 2015. Översättning: Maria Björkman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har inte jag stoppat in i bokhyllan. Jag är sannerligen ingen hästmänniska. Men när jag nu håller i den och tittar närmare på den verkar den intressant även för mig. Hästar betyder nog ändå något för oss alla. Vad vore vi nu om inte hästen hade funnits? Hästar är vackra och ger mig ibland mycket varma känslor fast jag inte skulle våga rida och sköta dem. Hästen är också en symbol för fart och styrka och jag vet hur mycket hästarna betyder för så många, inte minst för alla flickor som rider och jobbar hårt i stallen.

Mary Midkiff är tränare och ridinstruktör och hon har skapat ett särskilt träningsprogram för kvinnliga ryttare efter att ha kommit fram till att kvinnors förhållande till hästen och till ridning ofta skiljer sig från mäns. Jag läser på omslagsfliken:

Kvinnor rider ofta av andra anledningar än män, de söker något annat och berikas på andra sätt. Genom samspelet med hästen upplever många kvinnor att självförtroendet ökar, de lär sig medkänsla, accepterande och att lösa vardagens problem på ett naturligt vis. I den här boken visar Mary D. Midkiff vilken betydelse hästen kan ha för kvinnan och hennes själsliga utveckling.

Den här boken verkar ganska spännande när det kommer till kritan. Hur bra den är vet jag förstås inte. Ska jag testa?

Flyga utan vingar – Hur hästar rör vid en kvinnas själ av May D. Midkiff, Forum 2002. Översättning: Marianne Kristoffersson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det är dags att börja titta lite på böckerna som står på bokvagnen. Där finns en del hyllvärmare, bland annat Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge. Det är en släktkrönika som spänner över ett halvt sekel och fyra generationer. Jag läser på baksidan:

Oktober 1989, bara några månader innan Berlinmurens fall, samlar Wilhelm Umnitzer familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR.

September 2001. Alexander Umnitzer har diagnosticerats med obotlig cancer. Han beslutar sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år av Stalins Gulag fick honom att tvivla.

Den tid då ljuset avtar har fått mycket positiva recensioner och Ruge har fått pris för boken i Tyskland. Det är hans debutroman, men han har verkat många år som författare till filmmanus och som översättare. Här är en länk till Nilsson förlag och där ser vi att Eugen Ruge har kommit med ytterligare en roman efter Den tid då ljuset avtar.

Naturligtvis vill jag läsa den här hyllvärmaren och jag tror att det blir ganska snart. Till nästa år kommer jag att starta ett eget litet projekt som jag kallar Längst bak i min läslista. Det är alltså böcker som har stått i listan längst tid. Där finns mycket intressant som jag gärna vill läsa men som lätt blir bortglömt eftersom det finns så många andra intressanta böcker. Och listan är lång. Nu slumpar det sig så att Den tid då ljuset avtar både är hyllvärmare och finns där längst bak i listan så nästa år räknar jag med att komma till skott.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, Nilsson 2018. Översättning: Aimée Delblanc.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Efter vintervitt i tisdags kan det kanske kännas bra med lite sommar i dagens Hett i hyllan, så nu handlar det alltså om På Chesil Beach av Ian McEwan. Den kom ut 2007 men ett kvitto i boken visar att vi har haft den sedan 2016. Ganska länge ändå har den stått oläst i bokhyllan.

På Chesil Beach handlar om ett alldeles nygift par. Det är i juni 1962 och de två nygifta befinner sig på Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten. Jag läser på baksidan:

Edward och Florence har gift sig på förmiddagen, nu sitter de på hotellet och äter bröllopsmiddag. De är lyckliga, för de älskar varandra så mycket och vet att de passar ihop. Samtidigt är båda osäkra och spända inför den bröllopsnatt som väntar. Särskilt hos Florence tilltar nervositeten allt eftersom kvällen framskrider och når till slut en punkt där den slår över i panik.

Ian McEwan är en författare som jag uppskattar mycket så den här boken vill jag absolut läsa. Under min bloggtid har jag läst dessa tre böcker som han har skrivit:

• Kärlekens raseri
• Nötskal
• Hetta

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Bredvid Lewispjäserna, som jag har läst, står en annan deckare av Peter May. Det är Entry Island där handlingen är förlagd till Kanada och den har jag inte läst.

På Entry Island, en isolerad ö med endast drygt hundra invånare, sker ett mord. Det är en affärsman som har knivhuggits till döds i hemmet och det verkar som om hans hustru Kirsty är mördaren. Kriminalpolisen Sime Mackenzie kommer till ön för att utreda mordet och han tycker sig känna igen Kirsty fast han är säker på att de aldrig har träffats.

Från baksidestexten:

Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort – historier från en fjärran värld som ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Lewistrilogin består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna och de är bra och spännande deckare med en mycket fin miljöskildring så nog är jag intresserad också av Entry Island.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.