Stenkista trodde jag var en forntida grav men på fliktexten till Lars Gustafssons diktsamling läser jag att det är en anordning av trä som används som underlag för kajer och broar i sötvatten eftersom trä som är nedsänkt där inte ruttnar. En stenkista består av en lådliknande konstruktion som bogseras till byggplatsen och fylls med grov sten. På Wikipedia läser jag att stenkista är en grop som fylls med sten för att till exempel regnvatten från avloppsrör ska mynna ut där och sedan långsamt infiltreras i marken.

Nej det jag tänkte på var hällkista och det är något helt annat.

Stenkista i min bokhylla är ännu en av diktsamlingarna från min pappas bokhylla. Jag har läst några böcker av Lars Gustafsson (1936-2016) men aldrig denna. Det jag har läst av honom är prosa, inte en enda dikt fast han har skrivit poesi under hela sitt verksamma liv och det finns mer än tjugo diktsamlingar utgivna av honom enligt Wikipedia. Nu blir jag nyfiken på den här boken. Det är kanske på tiden att jag läser något av hans poesi också.

Stenkista av Lars Gustafsson, Natur och Kultur 1994.

Omslagsbild ”Stenkista” är utförd av författaren på en Macintosh Quadra med Aldus Super Paint läser jag i boken. Det säger kanske något om den tekniska utvecklingen sedan 1990-talet. Om bilden liknar en verklig stenkista vet jag inte.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

Också detta är en bok som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag tyckte att den verkade intressant och det är den nog. Så här står det på baksidan:

Vad är bildning? Vad borde det vara? Vem är det som ska bildas, och vem är det som ska bilda? Har synen på bildning förändrats? Och hur ser vi på bildning i framtiden?

Det är nio författare, journalister, forskare och andra som skriver om bildningsbegreppet och de är:

• Martin Aagård
• Susanna Alakoski
• Magnus Bremmer
• Judith Kiros
• Ola Larsmo
• Qaisar Mahmod
• Calle Nathanson
• Kristina Sandberg
• Ebba Witt-Brattström

Jag skriver som så många gånger förr att det här verkar intressant. Vad som bör räknas som bildning och om det är viktigt kan alltid diskuteras och ifrågasättas och jag vill gärna läsa den här boken men har inte gjort det än.

Bildning – Då – Nu – Sen, Atlas 2016.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Här är ännu en bok från min bokvagn och den tillhör dem som jag hittade på bokbytardisken på biblioteket. Det är en självbiografi där Per Wästberg berättar om sitt liv från det han var tjugo till trettiotvå år gammal på 1950-talet och början av 1960-talet.

En vändpunkt i hans liv var att han reste till Rhodesia, Sydafrika och Moçambique 1959.

Han möter rasförtryckare och frihetskämpar, färdas genom ett ännu kolonialt Afrika och blir så drabbad att ett djupt och livslångt engagemang väcks, mot rasism och apartheid, för frihet och demokrati.

Det läser jag på bokens baksida och vidare står det att Per Wästberg skildrar livet i Uppsala och Stockholm under sent 1950-tal, en tid med spännande möten och rikt umgänge och att här finns porträtt av kända kulturpersonligheter.

Per Wästberg har ett långt författarskap bakom sig men den enda bok jag har läst av honom är Halva kungariket som kom 1961 och handlar om en ung man som tillbringar en sommar i Stockholm och möter den första kärleken, så den här vill jag gärna läsa.

Per Wästberg är ledamot i Svenska Akademien. Han debuterade som mycket ung, endast femton år gammal, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor.

Vägarna till Afrika – en memoar av Per Wästberg, Bonnier pocket 2008.

Boken publicerades först på Wahlström & Widstrand 2007.

Och Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Vi har en lång rad romaner av Graham Greene (1904-1991) i bokhyllan och på biografihyllan står den här boken som innehåller hans samlade självbiografi, En sorts liv, som handlar om hans barn- och ungdom och hans väg till framgång som ung författare och Flyktvägar som är andra delen av hans självbiografi.

Hittills har jag inte läst så många böcker av Graham Greene, ca fyra stycken, men jag tyckte att de var bra och jag är både intresserad av att läsa fler av hans romaner och denna självbiografi. När det blir, det vet jag inte förstås.

På bokens baksida läser jag: Graham Greenes bana som författare kom att omfatta mer än sex decennier. Han var en skygg kosmopolit som färdades överallt i världen och omsatte sina geografiska – och politiska – erfarenheter i romaner som ”Makten och härligheten”, ”Hjärtpunkten”, ”Den stillsamme amerikanen”, ”Vår man i Havanna” och ”Komedianterna”, alla verk präglade av exakt beskrivna miljöer, smärtsamma djup och driven spänning, egenskaper typiska för sin upphovsman.

Lägg märke till att den enda av böckerna som jag har läst av dem som framhålls här är Vår man i Havanna, och det var länge sedan jag läste den.

En sorts liv publicerades 1971 och Flyktvägar 1981 (på engelska 1980). Boken som värmer vår bokhylla, Självbiografiskt av Graham Greene, utgavs 1991 på Norstedts.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ännu en bok från min bokvagn som är en av dem som jag har plockat på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, The Rector’s Wife av Joanna Trollope. Den handlar om en prästfru som har verkat många år i det obetalda ”prästfruyrket” vilket innebär både att ta hand om prästen, barnen och det egna hushållet och att ta hand om församlingsarbete. Men så börjar hon arbeta på det lokala snabbköpet och tjänar på så vis egna pengar. Detta gör hennes man mycket arg och även församlingen tar avstånd från henne, läser jag på bokens baksida.

Problemet i boken känns kanske inte helt aktuellt. I alla fall tror jag inte att det finns särskilt många prästfruar eller prästmän i Sverige som inte har ett eget förvärvsarbete, men jag har ändå lust att läsa den här boken. Kanske längtar jag efter en berättelse som handlar om en kvinna som bryter sig ut ur den gamla kvinnorollen och som förhoppningsvis slutar positivt?

Joanna Trollope har skrivit en rad romaner, både historiska och samtida, och många av dem har sålt i stora upplagor. Handlingen brukar vara förlagt till landsbygden.

The Rector’s Wife av Joanna Trollope, Black Swan 1992.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Förra året läste jag tidiga dikter av Werner Aspenström. Den här boken, Israpport, är den sista diktsamlingen han skrev och den publicerades 1997. Titeln känns inte helt fel så här i januari, en isande hyllvärmare alltså. En paradox, kan man tänka.

Den här boken kommer från min pappas bokhylla, det är jag ganska säker på, och jag har haft den i många år men aldrig läst den. Omslagsbilden är gjord av Signe Lund-Aspenström, Werner Aspenströms hustru.

Som med så många olästa böcker som jag drar fram ur bokhyllan och tittar närmare på vill jag gärna läsa den här.

Israpport av Werner Aspenström, Bonniers 1997.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har jag skrivit om tidigare under mitt bloggliv, när jag hade min blogg på Blogg.se, men den har inte blivit läst och jag har aldrig haft med den i Hett i hyllan så här kommer en extra påminnelse till mig själv om den här boken. (Och till er andra också förstås.)

Richard Yates (1926-1992) var en amerikansk författare och skribent. Han har skrivit en rad romaner och två novellsamlingar och fick bra kritik, men hans böcker såldes inte i stora upplagor. Alldeles i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet uppmärksammades han igen. Yates mest kända roman är Revlutionary Road. Det var hans debutroman och den är också filmatiserad.

Easter Parade handlar om två systrar, Emily och Sarah Grimes. Från baksidestexten:

Emily och Sarah Grimes tycks inte ha något gemensamt förutom sina ständiga besvikelser. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer. Sarah, den sötare och mer konventionella, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och repressiv make.

Och så här börjar boken:

Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.

Inte så särskilt upplyftande alltså, men jag tror att Easter Parade kan vara en bra bok och jag vill gärna läsa den.

Easter Parade av Richard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken tillhör dem som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Anna Gavalda fast hennes böcker har sålt i stora upplagor och hon har vunnit flera priser. Jag blev nyfiken när jag såg boken och tog hem den, men ännu har jag inte läst den. Anna Gavalda är en fransk författare och hon har skrivit både romaner och noveller.

Jag läser på omslagets baksida:

Billie och Franck växer upp i en liten håla på landsbygden långt från Paris. Billie bor i husvagn, Franck är den lille bögen som ingen bryr sig om. Hon försöker förtvivlat bli upptagen i flickornas gemenskap, han är en mild enstöring. Att de skulle bli vänner var det ingen som trodde. Men när de väl möts utvecklar de en vänskap som följer dem upp i vuxen ålder.

Vill jag läsa den här boken? Ja. Men när det blir vet jag inte.

Hjärtat i vår vänskap av Anna Gavalda, Bonniers 2015. Översättning: Maria Björkman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har inte jag stoppat in i bokhyllan. Jag är sannerligen ingen hästmänniska. Men när jag nu håller i den och tittar närmare på den verkar den intressant även för mig. Hästar betyder nog ändå något för oss alla. Vad vore vi nu om inte hästen hade funnits? Hästar är vackra och ger mig ibland mycket varma känslor fast jag inte skulle våga rida och sköta dem. Hästen är också en symbol för fart och styrka och jag vet hur mycket hästarna betyder för så många, inte minst för alla flickor som rider och jobbar hårt i stallen.

Mary Midkiff är tränare och ridinstruktör och hon har skapat ett särskilt träningsprogram för kvinnliga ryttare efter att ha kommit fram till att kvinnors förhållande till hästen och till ridning ofta skiljer sig från mäns. Jag läser på omslagsfliken:

Kvinnor rider ofta av andra anledningar än män, de söker något annat och berikas på andra sätt. Genom samspelet med hästen upplever många kvinnor att självförtroendet ökar, de lär sig medkänsla, accepterande och att lösa vardagens problem på ett naturligt vis. I den här boken visar Mary D. Midkiff vilken betydelse hästen kan ha för kvinnan och hennes själsliga utveckling.

Den här boken verkar ganska spännande när det kommer till kritan. Hur bra den är vet jag förstås inte. Ska jag testa?

Flyga utan vingar – Hur hästar rör vid en kvinnas själ av May D. Midkiff, Forum 2002. Översättning: Marianne Kristoffersson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.