Författare: Mösstanten

Hett i hyllan #132 – Röd skörd

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Jag hörde första gången Personville kallas Pesten av en rödhårig kloakråtta som hette Hickey Dewey på Stora Skeppet i Butte. Han kallade också landsbygden för bysan. Jag tänkte inte särskilt på vad han gjorde med stadens namn. Senare hörde jag folk som kunde räkna stavelserna komma med samma uttryck. Jag tänkte inte på det då heller utan tog det för samma slags meningslösa humor som får folk att säga att en sak är Oskar istället för okay. Några år senare åkte jag till Personville och ändrade uppfattning.

Så börjar Röd skörd av Dashiell Hammett (1894-1961) och den ska alltså handla om staden Personville, kallad Pesten, där polismästaren, borgmästaren, stadens guvernör och domaren är köpta redskap i händerna på gangsters, langare och pistolmän, enligt basidestexten. Jag kan tänka mig att den här boken kan vara bra. Berättelsen ska ligga till grund för Akira Kurosawas film Yojimbo – Livvakten.

Red Harvest, som boken heter på originalspråket kom ursprungligen 1928 och det var Dashiell Hammetts första roman. Vår bok är en svensk översättning som kom betydligt senare.

Röd skörd av Dashiell Hammett, Norstedts 1990. Översättning: Gunnar Oldin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

På tal om Sherlock Holmes av Dorothy Sayers

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Hängivna älskare av Sherlock Holmes-gestalten har alltsedan 1910-talet roat sig med att leka att berättelserna verkligen är skrivna av doktor Watson och att de skulle vara dokumentära. Författaren Dorothy Sayers är en av dem och hon var medlem i ett av de Sherlock Holmessällskap som bildades. Det fanns gott om problem och detaljer att diskutera och skriva om. Sherlock Holmeshistorierna är skrivna under en lång tid och det är inte förvånande att det finns motsägande detaljer i dem och att alla ”fakta” om Sherlock Holmes inte finns redovisade i dem. För mer information om detta rekommenderar jag boken Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström.

På tal om Sherlock Holmes innehåller fem essäer av Dorothy Sayers. De fyra första är skrivna från utgångspunkten att berättelserna om den store detektiven är dokumentära. Här går Dorothy Sayers igenom vissa fakta och detaljer i berättelserna och bevisar sina slutsatser i ett akademiskt tonläge. Titlarna är Holmes studietid, Doktor Watsons förnamn, Änklingen doktor Watson, och Datumen i The Red Headed League. I den sista essän, Aristoteles och detektivromanen, diskuterar Dorothy Sayers Aristoteles teorier om drama och litteratur i anknytning till hennes egna detektivromaner och några Sherlock Holmesberättelser.

De här essäerna är ganska roliga att läsa, men störst utbyte har nog ändå Sherlock Holmesnördarna av dem. För mig känns inte de här detaljerna så viktiga. Men, som sagt, de är ganska roliga och det är intressant att känna till lite mer om vad Sherlockholmesälskarna sysslade med. Fenomenet att grotta ner sig i en fiktiv gestalt och leka att han har funnits på riktigt är intressant och att vuxna människor, och bland dem personer i samhällets topp, leker är säkert både nyttigt och berikande. Och nördig är även jag, fast inte just Sherlockholmesnörd.

På tal om Sherlock Holmes av Dorothy Sayers, Ellerströms 2014. Översättning: Per Olaisen. Förord av Ted Bergman.

Tisdagstrion – Vägar broar och tunnlar

~ Mösstanten ~ 27 kommentarer

Roligt tema vi fått av Ugglan & Boken även den här tisdagen. Någon tunnelbok blev det dock inte här, men jag är övertygad om att du får tips också på sådana böcker om du klickar in dig till Ugglan & Boken.

Men nu ska jag berätta om min trio, två vägböcker och en brobok.

Där vägarna möts av Tommi Kinnunen läste jag tidigare i år i mitt projekt Längst bak i min läslista som har givit mig mycket intressant läsning. Tommi Kinnunen är en finsk författare och boken kom 2016. Jag länkar till min text om boken.

Brobyggarna av Jan Guillou handlar om tre norska fiskarbröder som utbildas till ingenjörer i början av 1900-talet. Det är den första i en serie böcker som gestaltar 1900-talets historia, en serie som jag antar att de flesta har hört talas om.. Brobyggarna är den enda jag har läst av dem. En bra bok. Jag länkar till förlaget.

Den gröna vägen av Anne Enright läste jag också innan jag började blogga. Romanen är ett familjedrama i en liten irländsk stad där en familj samlas för att fira jul för sista gången i ett hus som ska säljas. Också här länkar jag till förlaget.

Det var mina väg- och broböcker. Jag är säker på att de andra bokbloggarna har en del tunnelböcker i sina trios.

Hunter i Huskvarna – novell av Sara Stridsberg

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Sara Stridsberg har kommit med en novellsamling i år som heter Hunter i Huskvarna. Jag har läst den första novellen i samlingen med samma titel som boken. Jag har inte läst de andra novellerna än men jag kan ändå säga att den första är ett mycket effektivt avstamp och lockar till vidare läsning.

Novellen Hunter i Huskvarna handlar om barndomsminnen och att bli kvar. Den präglas av dysterhet, att vara fången i grytan nedanför bergen och att inte ha någon riktning och strävan i livet. Det blev som det blev. Och att inte riktigt höra till. Att vara utanför. Jag får lite av en Joyce Carol Oateskänsla när jag läser den här novellen. Inte för att Sara Stridsberg skriver som Joyce Carol Oates utan på grund av känslan, utanförskapet och orten mellan bergen som lika gärna kunde at funnits i USA. Antagligen finns denna novells plats på många ställen på jorden.

Att det känns så beror nog på att novellen är så avskalad och att så mycket finns i mellanrummen. Läsaren kan göra den till sin egen berättelse. Den ger mycket att fundera över. Om frihet, vad är frihet? Om att fastna. Om att öda bort sitt liv. Hunter i Huskvarna skulle kunna vara början på en roman.

Hunter plockade med sig hundarna som stod bundna nere i centrum och tog med sig dem ut ur staden, och där släppte han dem fria, jag var med ibland och när vi begav oss tillbaka till stan igen stod hunden och såg efter oss som en främling i det vida landskapet, snopen och osäker på vad den skulle göra av friheten. Från de här åren med Hunter och hundarna minns jag inte riktigt mina föräldrar, mitt liv utspelade sig bortom dem, men det var som om de expanderade sedan i sin frånvaro, de blev både mer främmande och mer avgörande, som om barndomen växte när vi blev vuxna. Jag tänkte alltid att jag också skulle ge mig av en dag, jag kunde inte se mig leva för evigt mellan de här bergen, men sedan blev jag ändå kvar.

Jag har alltså läst Hunter i Huskvarna – en novell av Sara Stridsberg ur samlingen med samma titel. Novellsamlingen Hunter i Huskvarna av Sara Stridsberg är utgiven på Bonniers 2021.

Dolda gudar av Nils Håkanson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Dolda gudar är en bok om översättning, något som är mycket viktigt om vi ska kunna ta del av litteratur som är skriven på andra språk. Själv kan jag bara läsa böcker på engelska och danska förutom på svenska, så jag, som alla andra, är beroende av att det finns bra översättningar. Vi har väl alla ibland undrat om den bok vi läser är skriven lika stolpigt och egendomligt på originalspråket, eller retat oss på detaljer där ord tycks vara felöversatta, så jag tycker att den här boken borde intressera många.

Nils Håkanson skriver dels om hur svårt det är att göra en text rättvisa i översättning och dels om översättarnas villkor genom historien. De här två temana hänger naturligtvis ihop. Dålig ekonomisk ersättning till översättare leder gärna till ett sämre resultat om inte översättaren har sin försörjning tryggad på annat sätt och kan översätta av rent intresse.

Det är intressant att följa hur vad som har översatts har varit beroende av samhällssystemet och att synen på översättning har ändrats under årens lopp. Att översättning av skönlitteratur i sig är en konstnärlig verksamhet som läggs ovanpå den ursprungliga på origianlspråket är egentligen självklart. Ingen översättning är en kopia av originalet och i boken finns en hel del exempel på hur olika samma text har blivit översatt. Men den synen har inte varit självklar och är det kanske inte alltid än idag.

Upphovsrätt fanns inte tidigare i historien. Både författarens verk och översättarens kunde användas hur som helst och översättarens upphovsrätt är ett sent fenomen. En översättning kunde tas av en annan översättare och så satte hen sitt eget namn under. Översättare har också utnyttjats i fabriksmässig översättning, böcker har blivit förkortade och ändrade utan att läsaren vet om det. Och precis som att kvinnliga författare inte ansågs kunna skapa lika högtstående verk som de manliga sågs också de kvinnliga översättarna som sämre än männen.

Nils Håkanson är själv översättare och på sätt och vis är den här boken en partsinlaga, men kunnig och vidsynt, som jag uppfattar det. Som jag förstår det fyller den här boken ut ett ganska tomt hål. Dolda gudar är lätt att ta till sig. Lite allmänbildning och hum om historien är bra att ha, men man behöver inte ha studerat litteraturhistoria för att ha glädje av den. Boken rekommenderas.

Dolda gudar – en bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson, Nirstedt/Litteratur 2021.

Dolda gudar är nominerad i fackboksklassen till Augustpriset 2021.

Hett i hyllan #131 – Brighton Rock

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Brighton Rock är en thriller av Graham Greene som publicerades 1938. Den handlar om Pinkie Brown som är en tonårsgangster och den utspelas alltså i den undre världen men är också kritisk till den katolska kyrkan. Min man har läst den och säger att den är bra. Vi har boken på engelska också så kanske läser jag den på originalspråket. Vi får se. Men läsa den vill jag.

Från omslagets baksida:

”Brighton Rock står som konstnärligt verk över frågan om moral och omoral. Denna lidelsefulla gestaltning av världen utan nåd är pessimistisk, men genom själva den konstnärliga intensiteten verkar den ändå befriande. — Den ger med frän humor briljanta miljöskildringar och dess bedövande starka realism är skarp som Pinkies rakkniv.”
Ingrid Arvidsson i Prisma.

Rock är en slags godis som liknar en polkagrisstång med omslagspapper och som säljs på badorter i England. Badortens namn brukar finnas på omslaget så en Rock kan likaväl heta Blackpool Rock om det är där den säljs.

Brighton Rock av Graham Greene, Norstedts 1978. Översättning: Erik Lindegren.

Vår utgåva på originalspråket:
Brighton Rock av Graham Greene, Vintage Books 2004.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Singulariteten av Balsam Karam

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

I en stad vid Medelhavet letar en kvinna efter sin försvunna dotter. Hon arbetade på cornichen, en väg som går som en hylla utmed havet på kanten av bergshöjderna. Jag tänker mig att den här cornichen finns vid Frankrikes medelhavskust. Dottern arbetade på en av restaurangerna och en dag kom hon inte hem. Det är många flickor som försvinner och vi kan lätt föreställa oss vad som händer med dem.

I samma stad finns många turister. En av dem, en kvinna som är gravid, ser en äldre kvinna falla från cornichen ner mot stranden.

I samma stad, i en stadsdel där byggnaderna är ruiner kämpar en mormor för att ta hand om sina barnbarn. Hon är mor till kvinnan som letar efter sin försvunna dotter.

Singulariteten hänger inte ihop som en traditionell berättelse. Den liknar mer ett poetiskt verk där olika delar har satts samman och bildar en helhet som samtidigt är splittrad. Mormodern och kvinnan som letar efter sin dotter är flyktingar. De kommer från ett land, eller en trakt, där soldater tvingade dem att överge sina hem. Nu lever de i utkanten, oönskade, fattiga. Genom en grönsakshandlares omsorg får de mat för dagen.

Turistkvinnan, däremot, är priviligierad, reser till det vackra landet någon vecka och åker sedan hem till sitt. Romanen behandlar dels den enorma kontrasten mellan turistkvinnans liv och flyktingarnas. De sitter fast. Men berättelsen visar också på likheter, kärleken till barn och den stora sorgen och frustrationen över att förlora ett barn. Turistkvinnan kommer också från en konflikthärd, men hennes familj hann fly undan och kunde ta sig till ett nordligt land när hon var barn..

Så står de här delarna mot varandra och understödjer varandra och det är mycket som läsaren måste lägga till och skapa själv. Singulariteten är vackert skriven, den är hård och sorglig, ja rent förskräcklig när man som läsare har fyllt ut gapen i den med sin fantasi. Men där finns ändå stråk av ljus. Läs den gärna.

Singulariteten av Balsam Karam, Norstedts 2021.

Tisdagstrion – Dag eller natt i titeln

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Dag eller natt var temat denna tisdag och här har vi tre böcker som är bra, var och en på sitt sätt.

God natt madame av Carina Burman kom i år och den har jag nyligen läst. Det är en roman som handlar om Anna Charlotta von Stapelmohr, en kvinna på 1700-talet som skriver om sitt liv. Jag länkar till min text om boken.

En dag av David Nicholls läste jag för ganska länge sedan. Det är en gripande historia om kärlek och vänskap och den är även filmatiserad. Jag länkar till förlaget.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solzjenitsyn läste jag för ännu längre sedan men den glömmer jag inte i första taget. Det är en långnovell som publicerades 1962 och som handlar om Ivan Denisovitj som har dömts till arbetsläger i Sibirien under Stalinterrorn. Berättelsen är också filmatiserad. Jag länkar till nätbokhandeln.

Det är Ugglan & Boken som ger oss alla spännande teman till tisdagstrion. Om du klickar in dig där kan du få tips på fler böcker med dagar och nätter i titeln.

Jag har bytt diktisamling

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Ingen ska tro att jag har läst hela Andningsvändning av Paul Celan, men jag har kommit till avdelning III och nu pausar jag där och läser lite Louise Glück istället. Ararat tillhör de böcker som jag köpte i och med att hon tilldelades Nobelpriset. Den har stått ganska länge på bokvagnen och väntat nu.

Jag har börjat läsa och jag ser att dikterna är skrivna mera öppet, direkt. Åtminstone skenbart. Det här är något alldeles annorlunda mot Paul Celans poesi. Det känns välgörande, men jag kommer att återvända till Andningsvändning. Det är berikande att läsa olika slags dikter.

Ararat av Louise Glück, Rámus 2019. Översättning: Steve Claeson.

På originalspråket kom Ararat ut 1990.

God natt madame av Carina Burman

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Anna Charlotta von Stapelmohr börjar skriva ner sina minnen. Det är år 1790 och hon är utkastad från Gustav III:s hov. Hennes man, Elis Schröderheim, är en av kungens gunstlingar. Anna Charlotta har umgåtts med de högsta i riket i lyx och överflöd, men nu är det slut på det. Ja, hon lider inte nöd, precis, men hon deltar inte längre i umgängeslivet, kan inte längre hålla salong som hon har gjort tidigare utan får nöja sig med besök av några få vänner.

Anna Charlotta von Stapelmohr är en historisk person och många av händelserna i boken har verkligen ägt rum, men God natt madame är en roman. Carina Burman känner tiden och dess personer väl och jag tycker att tonen i romanen stämmer mycket bra. Även om jag naturligtvis inte kan tro att Anna Charlotta von Stapelmohr har skrivit alltihop känns det riktigt och trovärdigt.

Romanen har en kvick och underhållande ton med mycket citat från poesi som man kan tänka sig att Anna Charlotta läste. Hon var litteraturintresserad och skrev själv även om inget så vitt jag förstår finns bevarat. Romanen är som sagt underhållande och spännande att läsa men i den finns mycket allvar. Intriger och kungens nyckfullhet blir belysta och det är ganska intressant att läsa den här boken samma höst som jag har läst Två Pistoler av Klas Östergren. Det är samma tid som författarna rör sig i och den blir på så sätt belyst från två olika håll av två olika författare som skriver på helt skilda sätt och har helt olika ton i sina berättelser. Den ena romanen har som utgångspunkt en man, medan denna har en kvinnas perspektiv.

I Godnatt madame får vi uppleva snörning även under havandeskap, vi får uppleva graviditet och missfall. Vi får insikt i en kvinnas relativa frihet när hon tillhör de högre stånden. Erotiska affärer ingick ofta i deras liv, både kvinnors och mäns. Men kvinnor hade ändå inte samma frihet som männen, hur mycket frihet det nu fanns under en despotisk och nyckfull kung. Männen hade sina kotterier och sina sammankomster och fester där de kunde dricka kopiöst och där prostituerade var ett självklart inslag. Franska sjukan var vanlig. Och statens angelägenheter och utrikespolitik var männens område. Dessutom fick kvinnor inte samma utbildning som män.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera God natt madame. Det är en spännande och både lättsam och mycket allvarlig roman Om en kvinna med längtan efter mer frihet och intellektuell stimulans som levde under Gustav III:s tid.

God natt madame av Carina Burman, Bonniers 2021.