Förra året läste jag tidiga dikter av Werner Aspenström. Den här boken, Israpport, är den sista diktsamlingen han skrev och den publicerades 1997. Titeln känns inte helt fel så här i januari, en isande hyllvärmare alltså. En paradox, kan man tänka.
Den här boken kommer från min pappas bokhylla, det är jag ganska säker på, och jag har haft den i många år men aldrig läst den. Omslagsbilden är gjord av Signe Lund-Aspenström, Werner Aspenströms hustru.
Som med så många olästa böcker som jag drar fram ur bokhyllan och tittar närmare på vill jag gärna läsa den här.
Misstag i Moskva är en långnovell – eller kanske kortroman – av Simone de Beauvoir. Den handlar om ett pensionerat franskt lärarpar, Nicole och André, som reser till Moskva och besöker mannens dotter från ett tidigare äktenskap. Vi får följa resan från både mannens och kvinnans synvinkel och författaren växlar mellan de olika perspektiven under hela berättelsen.
Paret har levt tillsammans länge. Berättelsen innehåller både återblickar på livet och det som händer just under vistelsen i Moskva och allt är subjektivt utifrån mannens och kvinnans synvinkel. Kvinnan gav upp sin karriär och tog hand om hushållet och sonen de fick tillsammans. André intresserar sig för politik medan Nicole mer ser inåt sig själv och grubblar över äktenskapet. I berättelsen finns också kontrasten mellan Nicole som har offrat karriär och aktivism till förmån för familjelivet och mannens dotter som är ung och fri att hålla på med det som intresserar henne därför att kvinnorna i Sovjetunionen är jämställda. Hmm? Det tror jag inte riktigt på. Men Simone de Beauvoir är inte okritisk gentemot Sovjetunionen. Byråkrati och bestämmelser från osynliga myndigheter hindrar paret från att resa dit de vill i landet.
Misstag i Moskva är en lågmäld berättelse fast den handlar om svårigheter i ett äktenskap. Den är vardaglig fast paret är i Moskva där de inte brukar vara. Berättelsen gjorde inget stort intryck på mig. Jag hade väntat mig att det skulle bränna till lite mer. Men å andra sidan kan man tänka att det är ett åldrande par det handlar om och starka känslosvängningar och dramatiska uppgörelser hör till det förgångna i deras liv. I alla fall tycker jag att Misstag i Moskva är en läsvärd berättelse.
Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir, Bucket List Books 2015. Översättning: Helén Enqvist.
Det visade sig att jag hade tre böcker hemma som borde passa in på dagens tema. Ett roligt tema, förresten, och ni ser att jag har valt tre olika fordon.
Här sitter alltså Teresa i sin fina vita bil och tittar upp mot oss. Boken heter Sista kvällarna med Teresa och är skriven av Juan Marsé. Den handlar om en fattig småkriminell yngling som förälskar sig i den rika flickan Teresa. Ja, han är nog inte bara förälskad i själva flickan utan i den rikedom och livsstil som hon representerar. Jag har skrivit om den här boken så titeln är en länk.
Här finns också ett arbetsfordon på omslaget till En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka. Om det förekommer traktorer i romanen vet jag inte eftersom jag ännu inte har läst den, men den är med i mitt hyllvärmarprojekt i år så jag räknar med att den blir läst. Den här boken har jag haft med i Hett i Hyllan så också här är titeln en länk.
Den tredje boken är En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg, och här har vi alltså en cykel på omslaget. Jag vill minnas att hon cyklar en del i boken och den har jag också skrivit om. I En dag ska jag ta mig någon annanstans tänker den sextioåriga Karin Thunberg tillbaka på när hon var ung och nygift i början av 1970-talet och funderar över hur hon var då och hur och varför hennes liv har blivit som det blev.
Om du undrar vilka fordon de andra bokbloggarna visar i sina trios kan du gå in på Ugglan & Boken för där brukar vi kommentera, allihop.
Dags för månadens novell och vad gör jag då? Jo jag öppnar den olästa samlingsboken Handbok för städerskor av Lucia Berlin och läser den första novellen där. Jag är en sådan människa som gärna först läser novell nummer ett i en samling. Det är starten på samlingen, tänker jag. Kanske sätter den färgen och stämningen för hela samlingen och kanske ger den en bra inblick i hur författaren skriver.
En lång gammal indian i blekta Levi’s-jeans och ett ståtligt zunibälte. Långt vitt hår samlat med hallonfärgat garn i nacken. Det märkliga var att under ett år eller så var vi alltid där samtidigt på Angels. Men inte vid samma tider. Jag menar att vissa gånger kunde jag gå dit klockan sju en måndagsmorgon eller halv sju en fredagskväll och då var han redan där.
Så börjar samlingen Handbok för städerskor och alltså den första novellen Angels tvättomat, en början som lockar till vidare läsning. Novellen är vardaglig och skriven nästan som om Lucia Berlin sitter och berättar för oss vad hon har varit med om på tvättomater. En miljö med udda, fattiga människor kontrasteras mot den sobra stämningen på en tvättomat i ett rikare kvarter. Glimtar av människoöden flimrar förbi. Liv och död. Stadens myller. Glimtar från berättarens liv får vi också men hela tiden är tvättomaten i centrum. Det är bra, rörande och tankeväckande. Den här boken måste jag läsa mer i.
Angels tvättomat – novell av Lucia Berlin ur samlingsboken Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2017. Översättning: Niklas Hval.
Boken jag läste ur är en pocketupplaga. Inbunden kom samlingen ut 2016 på svenska.
Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.
Romanen Tornet och fåglarna handlar om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Karl XII är död och Sverige är i krig mot Danmark. Henrik Danckwart bor på fästningen tillsammans med sin syster och sina barn. Hans fru har avlidit. På fästningen finns också soldater och officerare och officerarnas familjer. Dessutom finns fångar eftersom fästningen även är ett fängelse.
Om jag avslöjar att Danckwart kapitulerade så har jag ändå inte sagt för mycket. Det står skrivet på bokens baksida och det ska vara en av den svenska historiens gåtor. Det fanns både mat och ammunition kvar på fästningen och samtiden dömde Danckwart hårt. Men Ellen Mattson har skapat en levande människa och en levande miljö och vi får följa kommendanten under ett antal dagar och händelserna omkring kapitulationen. Enligt romanen hade Danckwart alldeles för små resurser och dessutom sköttes inte det övriga kriget särskilt bra av svenskarna. Egentligen hade han ingen chans, men de styrande ansåg att fästningen var ointaglig.
Romanen innehåller bilder av olika människor, fångar, kommendantens syster, hans barn och officerare och den ger en bra beskrivning av klasskillnaderna i det svenska samhället. En vanlig enkel människa behövde inte begå något stort brott för att hamna på fästning, i misär, i hälsovådliga utrymmen, med dålig mat och med fotjärn och hopkedjade fötter. De fångarna fick arbeta hårt om de inte var för svaga. Massor av dem dog. Men där kunde också finnas priviligierade fångar från de högre samhällsskikten. De fick bo på övervåningen i kommendantens hus.
Hur väl romanen beskriver kriget vet jag inte, men det verkar mycket trovärdigt. Författaren har skapat levande människor och ett levande skeende och det var en stor upplevelse att läsa den här romanen. Jag fick också lära mig en del om hur krig fördes i början av sjuttonhundratalet. Till exempel kunde försvarare bränna ner sina egna städer för att hindra fienden, eller orsaka fienden skada om den redan hade intagit staden.
Kanske kan man säga att Danckwart personifierar hela det misslyckade svenska kriget på den här tiden. I alla fall framstår han som en levande människa, medkännande och hård. En komplicerad man som har varit ute i kriget många många år och som naturligtvis är påverkad av alla sina hemska upplevelser. Tornet och fåglarna får fem stjärnor av mig. En mycket bra bok.
Tornet och fåglarna av Ellen Mattson, Bonnier pocket 2018.
Den här boken har jag skrivit om tidigare under mitt bloggliv, när jag hade min blogg på Blogg.se, men den har inte blivit läst och jag har aldrig haft med den i Hett i hyllan så här kommer en extra påminnelse till mig själv om den här boken. (Och till er andra också förstås.)
Richard Yates (1926-1992) var en amerikansk författare och skribent. Han har skrivit en rad romaner och två novellsamlingar och fick bra kritik, men hans böcker såldes inte i stora upplagor. Alldeles i slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet uppmärksammades han igen. Yates mest kända roman är Revlutionary Road. Det var hans debutroman och den är också filmatiserad.
Easter Parade handlar om två systrar, Emily och Sarah Grimes. Från baksidestexten:
Emily och Sarah Grimes tycks inte ha något gemensamt förutom sina ständiga besvikelser. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer. Sarah, den sötare och mer konventionella, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och repressiv make.
Och så här börjar boken:
Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.
Inte så särskilt upplyftande alltså, men jag tror att Easter Parade kan vara en bra bok och jag vill gärna läsa den.
Easter Parade av Richard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.
Den 23 maj 2001 reser Fabrizio Collini till Berlin. Han går in på ett hotell, tar sig till företagsledaren Hans Meyers svit och där skjuter han honom med fyra skott. Sedan ber han hotellpersonalen ringa polisen.
Den unge, helt nyblivne advokaten Caspar Leinen blir Collinis försvarare. Ett omöjligt uppdrag kan tyckas. Att Collini har skjutit Hans Meyer står utom all tvivel. Men varför? Collini är inte tidigare straffad. Han har levt ett klanderfritt liv. Men han tiger. Motivet till dådet vill han inte uppge.
Fallet Collini är ingen vanlig deckare men det är mycket spännande och intressant att följa vad Caspar Leinen gräver fram ur det förflutna. Det visar sig också att han har en personlig koppling till Hans Meyer från barndomen, vilket komplicerar hans arbete. Men just hans anknytning till Hans Meyer bidrar till att problemet blir belyst från mer än ett håll. Berättelsen är inte lång och den är skriven med en knapp, saklig stil och på så sätt lämnar författaren mycket till läsaren själv att fundera över. Resultatet blir mycket starkt och effektfullt, och det jag tänker på efter att ha läst den här boken är brott och straff och hur händelser ur historien både förtigs och göms undan och hur de påverkar livet för människor många årtionden efteråt.
Jag tänker också på hur väl vi behöver redbara, ärliga jurister som arbetar för att sanningen ska komma fram. Fallet Collini är en bra bok som jag rekommenderar.
Fallet Collini av Ferdinand von Schirach, Bonniers 2013. Översättning: Lena Hammargren.
Det finns ganska många boktitlar som börjar på S så den här gången var inte uppgiften som vi fått av Ugglan & Boken särskilt svår. Här kommer tre böcker som jag läste eller läste i under 2020:
Samtycket av Vanessa Springora. Det är en självbiografisk roman som handlar om hur Vanessa Springora blev utnyttjad av en femtioårig uppburen författare som tonåring och hur det kulturella etablissemanget teg och till och med förespråkade detta elände.
Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk har jag med idag dels för att jag räknar med att den är bra (Det var i alla fall den första novellen som jag har läst), dels för att uppmana mig själv till att läsa hela boken. Den första novellen heter Skåpet.
Svartsvala av Josefin Roos la jag ut ett inlägg om i december förra året, en roman om en kvinna som i ung ålder får en stroke och hur det påverkar hennes liv. Den är poetisk med en hel del fåglar.
Det var mina S-böcker. Vill du ha tips på fler kan du gå till Ugglan & Boken.
En glädjande postförsändelse kom förra veckan. Petra som driver bloggen Scyllas hylla har givit mig en fin present, en prenumeration på tidskriften Karavan. Tack snälla Petra! Hoppas att du får många medbloggare i projektet Månadens språk. Här ser ni. Månadens språk innebär inte bara att man vidgar sitt läsande och hittar en massa nya intressanta böcker och författare. Man kan få en fin present också. I alla fall fick jag en.
Nu hoppar jag själv över Månadens språk i år och kanske är det vettigt eftersom biblioteken i Linköpings kommun har varit stängda tills idag. Nu öppnar huvudbiblioteket men med kraftigt begränsade öppettider. Närbiblioteken är fortfarande stängda men på två av dem kommer det att finnas reservationsutlämning och på tre närbibliotek kan man återlämna böcker. Vi får se vad som händer i fortsättningen.
Emellertid. Fast jag satsar på andra projekt i år kommer jag säkert inte bara läsa svensk, brittisk och nordamerikansk litteratur. Jag blir sugen på flera böcker jag ser i Karavan och är biblioteket inte tillgängligt eller om jag inte känner mig bekväm med att gå dit finns det möjlighet att köpa en eller annan bok också.
Det här numret av Karavan innehåller mycket. Noveller, poesi, bokrecensioner och längre artiklar om några författare. Jag är intresserad av att bekanta mig med Alonso Cueto, Ocean Vuong och Scholastique Mukasonga, till exempel. Av David Grossman har jag tidigare läst På flykt från ett sorgebud och den var fantastiskt bra så jag läser gärna mer av honom. Karavanprenumerationen kommer absolut att innebära att min läslista blir längre.
Ragnar Johansson föds år 1932. Hans mamma Svea kommer från bondesamhället men själv blir han ett med den nya tiden där teknik och framsteg ska innebära att allt blir bättre för medborgarna. Han utbildar sig till snickare i yrkesskolan men blir sedan slöjdlärare via en pedagogisk utbildning. Men nog drömmer han om storhet i sin ungdom. Han spelar fotboll och vill bli framgångsrik, men en skada hindrar honom. Under största delen av sitt liv blir han sedan en del av folkhemmet, en kugge bland andra kuggar i samhällsmaskineriet.
I Lena Anderssons roman är Ragnar en representant för folkhemmet. Allt ska vara rätlinjigt, allt ska bli bättre. Avvikelser ska helst inte finnas. Folkhemsbyggets idé var kanske sådan. För att alla de reformer som kom skulle fungera ordentligt måste kanske människorna rätta in sig i ledet. Men samhället var ju inte sådant. Där fanns fattiga. Där fanns människor som slet ont under dåliga arbetsvillkor. Där fanns rasism och förtryck av dem som ansågs undermåliga.
Och precis som folkhemmet har sprickor hänger inte heller Ragnar Johansson riktigt ihop. Han vill vara vanlig och inte utmärka sig särskilt. Men inom sig har han ändå en längtan efter storhet och den lever han ut genom att mana på sina barn att träna för att bli framgångsrika idrottare.
Lena Andersson är nästan som en vetenskapare i vit rock som har satt sina romanfigurer i en glasbur och studerar dem ovanifrån. Det är inte romangestalternas inre som driver den här berättelsen. Men jag säger nästan. Åtminstone jag får en glimt av riktiga människor då och då under läsningen. Författaren är ironisk och skriver mycket avmätt och sakligt men det känns ändå som om där finns en viss medkänsla. Och ibland befinner hon sig nere hos sina gestalter. Ragnars dotter Elsa tränar längdåkning på skidor. Jag vet att Lena Andersson har varit framgångsrik inom längdåkningen och det märks att hon själv har varit där när jag läser texten.
Författaren har klart tagit ställning och bestämt sig för vad och hur folkhemmet var. Det tycker jag är bra. Den här berättelsen får en egen karaktär. Som läsare sitter jag också delvis ovanför och ser hur förändringen kommer successivt och folkhemmet ramlar sönder. Vilsen står sedan Ragnar Johansson och undrar vad som har hänt.
Samtidigt som den här berättelsen är mycket bestämd visar den på folkhemmets och Ragnars djupa sprickor. Den leder till många tankar. Jag funderar på mig själv, mina föräldrar och vad som har hänt under mitt liv. Retar mig kanske något på författarens helt bestämda vinkel. Men det är bra. Dessutom är romanen lite rolig. Det händer då och då att jag drar på munnen. Sveas son är en bok som jag kan rekommendera.
Sveas son – en berättelse om folkhemmet av Lena Andersson, Polaris 2019.
Boken kom 2018 men jag har läst en pocketutgåva som kom 2019.
