Längst bak i min läslista 49-50

Då var det dags för en ny titt i min mycket långa läslista.

Längst bak hittar vi Lärkan av Deszo Kosztolányi, en ungersk roman alltså. Handlingen är förlagd till år 1899. I en ungersk småstad vinkar makarna Vajkay av sin vuxna, ogifta dotter. Hon ska resa till släktingar på landet och stanna där en vecka och det är tydligen en skrämmande situation för både föräldrar och barn. De måste vara oerhört tätt knutna till varandra. Romanen publicerades första gången 1924 och räknas som ett mästerverk i den ungerska litteraturen enligt baksidestexten. Lärkan har legat i min läslista sedan 6 november 2019 och hur hamnade den där? Det måste ha varit i samband med att jag deltog i en läsutmaning där vi läste böcker från olika länder och när landet var Ungern måste jag ha fått syn på Lärkan och stoppat in den i läslistan.

Deszo Kosztolanyi (1885-1936) var en ungersk författare, journalist och översättare. Enligt Wikipedia skrev han i alla genrer och inspirerades av fransk symbolism, impressionism, expressionism och psykologisk realism. Översatt till svenska finns bara Lärkan och en samling dikter och noveller. Lärkan kom på svenska 2015.

Sedan har vi Den vita boken av Han Kang. Den ska vara en poetisk undersökning av liv och död och sorg och handlingen är förlagd till en snötäckt europeisk stad. Den är författaren Han Kangs tredje bok på svenska och den är självbiografisk och handlar om sorgen efter hennes storasyster som dog i samband med födelsen. Romanen publicerades första gången på koreanska 2016 och kom på svenska 2019. Jag såg den säkert hos andra bokbloggare och kanske i pressen också. På så vis kom den in i min läslista 19 november 2019.

Han Kang är en sydkoreansk flerfaldigt prisbelönt författare. Till svenska finns fyra titlar översatta. Tidigare har jag skrivit om hennes roman Vegetarianen som belönades med Internationella Bookerpriset 2016.

Lärkan av Deszo Kosztolányi, Perenn 2015. Översättning: Maria Ortman. Förord: Péter Esterházy.

Den vita boken av Han Kang, Natur & Kultur 2019. Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park.

Allt jag inte kan säga av Emilie Pine

Allt jag inte kan säga av Emilie Pine innehåller sex essäer och de är alla självbiografiska och mycket personliga. Emelie Pine skriver om sin fars alkoholism, om att få mens och om övergrepp, bland annat. En del av det hon skriver om är sådant som kan vara mycket svårt att avslöja, som kan medföra stora skamkänslor, så som vi vet att offer ofta kan känna. Det är svåra saker som inte är helt lätta för läsaren att ta del av, men det är mycket bra skrivet. Just att berättelserna är essäer innebär att de inte är starkt dramatiskt skrivna. Det blir stor kontrast mellan hurdan texten är och det ibland mycket svåra innehållet. Det medför att fast texten påverkar en som läsare är den ändå förhållandevis lätt att ta sig igenom. Men sedan sitter man där och inser plötsligt vad det är man har läst.

Trots att ämnena för essäerna är sådana som vi ofta vill undvika känns det bra att ha läst boken. Det är mycket starkt av Emelie Pine att skriva dessa essäer och låta dem publiceras. Det är ämnen som vi behöver påminnas om gång på gång, och innehållet i boken är högst aktuellt fast det var ett antal år sedan det hände. Samma saker sker tyvärr också nu. Starka feministiska böcker behövs, och också starka feministiska förebilder. Emelie Pine verkar vara en sådan.

Allt jag inte kan säga – essäer av Emelie Pine, Wahlström och Widstrand 2019. Översättning: Matilda Södergran.
Den engelska titeln är Notes to Self – Essays och den kom samma år.

Hett i hyllan #250 – Here Lies

Here Lies är thrillerförfattaren Eric Amblers (1909-1998) självbiografi och för den belönades han med Edgar Allan Poe.priset för bästa kritiska/biografiska arbete.

Text på bokens baksida:
Here Lies is an insightful look inside the life and work of one of our greatest thriller writers. In this Edgar Award winning autobiography, Ambler applies his deft touch to his own story: his South London childhood, his brief engineering career, his time as an advertising copywriter, and, of course, the publication of his revolutionary spy novels.

Eric Ambler skriver också om andra världskriget då han arbetade i avdelningen för film under det brittiska krigsministeriet. Jag kan tänkta mig att detta kan vara en intressant biografi, naturligtvis intressantast för den som uppskattar hans spänningsromaner. Själv har jag bara läst en, Dimitrios mask och jag är väl inte Eric Amblers största fan. Det är antagligen en annan person i vårt hushåll som kommer att läsa Here Lies..

Here Lies av Eric Ambler, Ipso Books 2017.
Boken publicerades första gången 1985.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Bang av Dorrit Willumsen

Dorrit Willumsens roman Bang handlar om den danske författaren Herman Bang (1857-1912). Han levde sina första år på ön Als. Det dansk-tyska kriget år 1864 gjorde stort intryck på honom som barn och det ligger till grund för hans roman Tine. Den har jag inte läst, men Kerstin Ekman har ett kapitel om den boken i Min bokvärld. Det enda jag har läst av Herman Bang är Stuck och det var för mycket länge sedan. Men efter den här romanen får jag lust att läsa mer av honom.

Herman Bangs far var präst och han var tidvis intagen på mentalsjukhus. Familjen fick flytta från Als till ett annat mindre pastorat. Det var naturligtvis påfrestande att vara faderns son, både när han var hemma och intagen på sjukhus. Herman Bang verkar ha varit en mycket känslig och egocentrisk man, men han hjälpte också en del människor ekonomiskt. Han hade inget som helst sinne för ekonomi. Hans inkomster försvann lika fort som de kom och skulderna hopade sig. Han arbetade mycket hårt och skrev bland annat tidningsartiklar. Han blev också en mycket omtyckt uppläsare och föredragshållare, men hans popularitet gick upp och ner. Han var kontroversiell, skrev alltför öppet i sina romaner om intimiteter. Dessutom var han homosexuell, vilket inte var det lättaste under 1800-talet. Tidvis kunde det bli rena häxjakten. Han var en man som inte passade in i den danska borgerligheten. Han greps till exempel mycket tidigt av ett intresse för teatern och ville först bli skådespelare och ett sådant yrke ansågs ganska suspekt. Men hans intresse för teatern höll i sig och så småningom blev han dramatiker och teaterregissör.

Om denne författare, som jag inte visste mycket om, har alltså Dorrit Willumsen skrivit en roman fast hennes avsikt från början var att skriva en biografi. Herman Bang är framställd så att man får uppleva honom som människa. Det är en mycket levande bild man får ta del av, hans arbete, hans uppvisande av en vacker yta, hans rädslor och i viss mån storhetsmani. Herman Bang är en komplicerad romanperson som många gånger går åt ett håll som man som läsare skulle vilja hindra. Dorrit Willumsen har skrivit en myllrande roman, full av händelser och människor med olika karaktär och sinne. Den ger också mycket dansk historia och känsla för kulturströmningarna och det danska samhället. En bra bok.

Bang – en roman om Herman Bang av Dorrit Willumsen, Forum 1998. Översättning: Ann-Mari Seeberg.

Bang kom första gången på danska 1996 och den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1997.

Tisdagstrion – Sång och dans

Nu blev det lite svårt när vi fick temat Sång och dans av Ugglan & Boken, men efter en del klurande hittade jag dessa tre böcker.

Ingen dans på rosor av Hannah Green (pseudonym för Joanne Greenberg) läste jag för mycket länge sedan. Då tyckte jag att den var bra. Jag minns den som en stark upplevelse. Vad jag skulle tycka nu vet jag inte. Ingen dans på rosor handlar om en flicka som lider av schizofreni. Romanen publicerades första gången 1964 (I Never Promised You a Rose Garden) och kom första gången på svenska 1974. Den är filmatiserad och har också blivit teaterpjäs.

Ölandssången av Tove Folkesson är den tredje boken om Eva Zackrisson som kommer från Kalmar och har släkt på Öland. I Ölandssången söker Eva Zackrisson sina rötter. Minnen från barndomen kommer upp, fragment och bilder. Det är inte bara Eva Zackrissons egna minnen det handlar om utan också händelser som ligger långt tillbaka. Det är omvälvande och svåra familjehemligheter som kommer upp i dagen. De två tidigare böckerna i trilogin är Kalmars jägarinnor och Sund.

En kvinnas blekblå handskrift av Franz Werfel (1890-1945) är en kort roman som handlar om en ämbetsman i Wien på 1930-talet. Han har gift sig rikt och allt verkar gå bra, men så får han ett brev från en kvinna som han har haft en affär med. Inte bra. Och till råga på allt är hon judisk. Romanen publicerades 1941 efter att Franz Werfel, som var jude, hade flytt till Frankrike och sedan vidare till USA efter att Hitler hade gått in i Österrike, (Eine Blassblaue Frauenschrift), och den kom i svensk översättning 2016.

Antagligen finns det många böcker på temat Sång och dans fast jag inte kunde hitta så många. Om du vill ha fler tips kan du gå till Ugglan och boken.

Från Eva Ström till Gunnar Ekelöf

År 1966 tilldelades Gunnar Ekelöf (1907-1968) Nordiska rådets litteraturpris för diktsviten Diwan över fursten av Emgión. Den är en pastisch på bysantinsk epik. I samlingen framställer Gunnar Ekelöf det som att han har tolkat bysantinsk poesi, men så är det nog inte utan dikterna är skapade av honom själv. De handlar om en kurdisk furste i det bysantinska riket på 1000-talet då riket var i upplösning.

Jag vet ingenting om bysantinsk poesi, och egentligen ingenting om bysantinsk kultur. Men att läsa den här diktsamlingen kan ändå ge en liten känsla för den bysantinska kulturen, räknar jag med. Det finns noter och ordförklaringar i boken. Bortsett från det tror jag att dikterna kan ge en upplevelse även utan den kunskapen och jag har uppskattat mycket av det jag tidigare har läst av författaren.

Hos Gunnar Ekelöf-sällskapet finns ett litet smakprov ur diktsamlingen. Diwan över fursten av Emgión räknas som första delen i en trilogi där de följande är Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967).

Under Diwan ligger Revbensstäderna av Eva Ström som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2003.

Diwan över fursten av Emgión – diktsamling av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1965.

Revbensstäderna – diktsamling av Eva Ström, Bonniers 2002.

Om uträkning av omfång 3 av Solvej Balle

I Om uträkning av omfång 3 finns både ensamhet och gemenskap. Där finns något som liknar det sorgliga konstaterandet att ett kärleksförhållande har tagit slut. Och något som liknar vänskap. Att jag använder ordet liknar här beror på att Tara Selter fortfarande är fångad i sin tidsloop. Varje morgon när hon vaknar är det åter den 18 november. Samtidigt har ganska lång tid gått, flera år. Hon har rest till många platser och varit med om mycket och tänkt och funderat och det verkar som om hon blir äldre för varje dag fast det fortfarande är samma datum då hon vaknar. Samtidigt är människorna som hon älskade och som betydde mycket för henne kvar där de var när hon hamnade i loopen. De har inte åldrats eller varit med om händelser under flera år. Jag tänker på rymdresor i superfart där tiden går långsammare än på jorden.

Det finns ingen konsekvens i hur tiden och världen beter sig. Vissa varor Tara Selter köper stannar kvar hos henne, vissa finns inte där när hon vaknar om morgonen. När det gäller den varan är hon åter på samma punkt som när hon vaknade dagen innan, bortsett från att hon har blivit en dag äldre, men varan har försvunnit och finns antagligen på butikens hylla igen. Det är att leva i stor osäkerhet, och vem vet om hon plötsligt skulle komma ur sin loop? Hon kom ju plötsligt in iden. Eller om hon får stanna där resten av livet? Men nu har det visat sig att hon tydligen inte är ensam i loopen. Det finns fler och där finns också möjlighet till gemenskap.

Om uträkning av omfång är lika lugn i tonen som de två föregående romanerna. Den är vardaglig och innehåller många detaljer. Samtidigt finns där tankar om tid och hur det ska gå. Där finns också diskussioner om hur människorna i loopen bör utnyttja sin tid. Bör de förhindra olyckor som de vet kommer att hända under dagen? Mer abstrakt kan man säga att det handlar om meningen med livet. Och det utan långa omfattande filosofiska samtal. Filosofin finns där, men till största delen är de tre första böckerna i serien mycket vardagliga och handfasta. Det uppskattar jag.

Om jag nu ska fortsätta att vara realistisk och handfast kan jag konstatera att de människor som läsaren hittills har mött i romanerna är personer som har resurser, en inre styrka och också oftast ekonomiska resurser. De går inte under när de har hamnat i tidsloopen. I alla fall inte i de tre första böckerna. Men det skulle kunna hända med många andra människor. Om man tänker realistiskt alltså.

Nu har jag alltså läst del 3 och väntar på att del 4 ska komma ut i Sverige. Solvej Balle skriver trovärdigt fast allt är så konstigt och har hittills avslutat romanerna på ett sätt som pekar mot nästa del. Jag vill veta hur det ska gå.

Om uträkning av omfång 3 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2024. Översättning: Ninni Holmqvist.

Romanen är tredje delen i en septologi. Del 1-3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022. Jag har tidigare skrivit om de två föregående delarna, del 1 och del 2. Del 4 och 5 kommer senare i år.

Hett i hyllan #249 – Possession

Ibland är jag ambitiös som när jag köpte den här boken på engelska. Risken är då att boken blir stående på bokvagnen längre än vanligt och så är det med denna. Jag tror att det kommer att dröja innan jag läser den. Men jag hade sett någonstans att den skulle vara bra och så slog jag till. Någon gång i framtiden blir den nog läst.

Possesion av A. S. Byatt handlar om två akademiker som undersöker två fiktiva poeters liv. De två poeterna levde under den viktorianska tiden och romanen utspelas både i modern och viktoriansk tid. På omslagets flik läser jag:

When mild-mannered and unremarkable academic Roland Mitchell stumbles upon a letter written by Victorian poet Randolph Ash to a mysterious woman with whom he seems to be infatuated, he is determined to uncover the truth.

Och lite längre ner i texten:
Byatt’s masterpiece is part literary detective story, part academic satire and part historical novel. At its heart, however, is a compelling romance that draws the reader into the mirrored worlds of two couples, past and present, and explores the nature of obsession, possesion and love.

Possession – A Romance av A. S. Byatt, Everyman’s Library 2013. Introduktion: Philip Hensher.
Romanen publicerades första gången 1990 och belönades med Bookerpriset samma år. Den finns översatt till svenska i flera utgåvor men med samma översättning.

A. S. Byatt är pseudonym för Antonia Susan Duffy (1936-2023). Hennes flicknamn var Drabble och hon var syster till författaren Margaret Drabble. A. S. Byatt har skrivit en lång rad romaner och också noveller. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Morden i Oxford av Guillermo Martínez

En ung man kommer till Oxford från Buenos Aires. Han ska studera matematik och hyr ett rum hos en äldre kvinna. Hon har anknytning till matematik, hon var en av dem som arbetade med att knäcka koden i kodmaskinen Enigma. Efter några dagar blir hon mördad och det visar sig att mördaren har lämnat en papperslapp med en symbol. Snart har vi fler mord och fler symboler och den unge studenten försöker lösa mysteriet tillsammans med en äldre matematiker.

Det är ett spännande problem men jag tycker inte att Guillermo Martinez har skrivit en spännande deckare. Visst, den är klurig och den har en oväntad vändning på slutet. Men den är så livlös. Jag försöker komma fram till vad det beror på. Kanske att vi aldrig får lära känna berättaren som människa, hans glädje, hans svårigheter och hans rädsla. Även om han kanske inte vill lämna ut sådant när han berättar behöver det finnas några sprickor. Eller kanske humor? Men den lyser med sin frånvaro.

Ja, detta är underhållning, men något mänskligt att haka fast vid behöver jag som läsare. Morden i Oxford är ingen rafflande historia och det väntade jag mig inte heller. Men något lite mer än detta trodde jag skulle finnas i boken.

Morden i Oxford av Guillermo Martínez, Månpocket 2006. Översättning: Manni Kössler.

Tistadstrion – Böcker som jag tror eller vet håller för omläsning

Förr läste jag aldrig om en bok. Varför skulle jag det när det fanns så många andra böcker att läsa? Jag har aldrig haft någon bok som jag har läst gång på gång. Men nu på äldre dar känns det annorlunda, inte för att jag nödvändigtvis vill läsa om en favorit, nej orsaken är att jag minns så dåligt det jag läste förr. Så här har vi två böcker som jag vill läsa igen och en bok som jag har läst för andra gången.

Smärtan av Marguerite Duras (1914-1996) står i bokhyllan och den läste jag för ganska länge sedan, men jag är övertygad om att den håller för omläsning. I år intresserar jag mig särskilt för Marguerite Duras och därför tänker jag läsa om den. Smärtan innehåller sex berättelser som utspelas under några vårveckor 1945 under Paris befrielse. Berättelserna grundas på författarens dagboksanteckningar. Smärtan kom på franska 1985 (La Doleur) och i svensk översättning året efter.

Nästa bok som är På spaning efter den tid som flytt 1, Swanns värld av Marcel Proust (1871-1922) vet jag håller för omläsning eftersom jag läste den för andra gången förra året. Marcel Proust ser tillbaka på sin barndom och hur livet för de högre klasserna i Frankrike tedde sig då. Just den här romansviten om åtta band vet jag att vissa människor läser gång på gång. Romanen publicerades första gången 1913 (Du côté de chez Swann) och kom på svenska 1930. Gunnel Wallqvists fina översättning är den senaste.

Häxringarna av Kerstin Ekman tror jag tål att läsas igen. Den ingår i Katrineholmssviten och den här första romanen kom 1974. De följande är Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus. De fyra romanerna har också publicerats under titeln Kvinnorna och staden. Häxringarna utspelas i slutet av 1800-talet och handlar om den fattiga Tora. Faktum är att jag vill läsa om alla fyra, fast den fjärde är jag inte spiksäker på att jag har läst..

Alla spännande teman till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Där kan du hitta fler bokbloggare som har böcker de vill läsa igen i sina inlägg.