Doften av en man av Agneta Pleijel

Doften av en man är den andra självbiografiska romanen av Agneta Pleijel. Här skriver hon om sitt liv från 1960-talet och framåt och det handlar mycket om hennes kärleksliv. Kärlek vill väl de flesta av oss ha. Att det inte är så lätt att få det att fungera vet vi av erfarenhet och det är inte heller lätt för den unga kvinnan i boken. Hon är student i Göteborg och blir så småningom kulturskribent, hon arbetar hårt och blir kulturchef på Aftonbladet. Hon lyckas alltså i arbetslivet, även om hon vill bli författare. Att skriva romaner har hon ännu inte kommit igång med. Däremot skriver hon dramatik.

Som vi vet, om vi har läst den första boken i den självbiografiska sviten, har den unga kvinnan en svår barndom bakom sig. Hon har vuxit upp i en dysfunktionell familj där hon inte har fått den kärlek och omtanke som ett barn behöver. Hennes självkänsla är låg när det gäller relationer. Det är som om hon inte kan värdera sig själv tillräckligt högt, en känsla av att mer än så här, bättre än detta kan hon inte begära. Det kommer hon aldrig att få.

Det framskymtar också att hon själv kanske inte är alldeles lätt att leva med och det är inte några hatiska porträtt av männen hon har skapat. Jag uppfattar dem i alla fall inte så. Hos männen finns en hel del egoism och oförmåga att se den unga kvinnan som en hel människa, och visst sätter männen oftast sig själva först. Men författaren resonerar också omkring samhället och kvinnors och mäns ställning och hon kommer fram till att samhällsandan är sådan att männen anses vara viktigast och värdefullast och duktigast. Både männen och hon själv är naturligtvis präglade av sina barndomar och av samhället som de lever i. Även yrkeslivet, som hon lyckas bättre i, är en del av det ojämlika samhället. Hon får kämpa hårt för att bli tagen på allvar. Och i den här boken, som är skriven långt efteråt, nämner hon Meetoo och hur kvinnliga journalister på Aftonbladet kritiserade förhållandena på tidningen långt senare.

Så som det oftast brukar vara är denna självbiografiska roman skriven långt efteråt. Agneta Pleijel har funderat och analyserat och hon ser tillbaka från en punkt i livet där hon förstår mycket som hon inte kunde inse medan det pågick. Men kärleksrelationerna, och så småningom längtan efter ett barn, är levande gestaltade. Boken ger en fin bild av den unga kvinnan sedd av den mycket äldre författaren. En intressant bok.

Doften av en man av Agneta Pleijel, Norstedts 2017.

Doften av en man är den andra delen i en självbiografisk trilogi. Den första delen är Spådomen som kom 2015. Den tredje kommer i höst och den heter Sniglar och Snö.

Tisdagstrion – Den gode, den onde, den fule.

En bok om en god person var svårast att komma på. Anledningen är antagligen att det är svårt att skriva litteratur om någon alltigenom god. Dels är det så orealistiskt eftersom det inte finns någon sådan människa, dels blir det lätt ganska tråkigt. Men så hittade jag en titel av Iris Murdoch (1919-1999), The good apprentice. Den kom 1985 och finns översatt till svenska med titeln Den gode eleven och den utgåvan kom 1987. Romanen handlar om Stuart Cuno som har beslutat sig för att bli god vilket tydligen inte blir så lätt. Jag tror inte att den här romanen är det minsta tråkig.

När det gäller den onde har jag valt en bok av en annan brittisk författare, Beryl Bainbridge (1932-2910). För några år sedan läste jag hennes roman Young Adolf som handlar om den unge Adolf Hitler som kommer till Liverpool 1912 för att besöka sin halvbror Alois. Hitler är ung och mycket fattig och har inte kontroll över någonting och hans bror får försörja honom. Romanen är ganska rolig och man kan fråga sig om det är rätt att skriva något sådant om mannen som lät mörda så många människor och vars politik ledde till så svåra umbäranden för så många. Men kontrasten mellan den unge Adolf och mannen som sedermera blev en så mäktig man är intressant. Young Adolf publicerades 1978 och kom på svenska 1979 med titeln Unge Adolf.

Den fule, det får helt enkelt bli Ringaren i Notre Dame av Victor Hugo (1802-1885) som jag läste som barn. Romanen utspelas på 1400-talet i Paris. Ringaren Qasimodo är puckelryggig och har bara ett öga. Han blir förälskad i den unga Esmeralda som har vuxit upp hos romer. Hon blir anklagad för häxeri och Quasimodo försöker rädda henne. Ringaren i Notre Dame publicerades på originalspråket 1831 med titeln Notre Dame de Paris, och första gången på svenska år 1839 med titeln Kyrkan Notre Dame i Paris. Den utgåvan är i fyra delar med sammanlagt mer är 800 sidor. Jag kan garantera att boken jag läste som barn inte hade så stort omfång. Som så många gånger när jag tänker på gamla klassiker som jag läste som barn får jag lust att läsa om. Kanske blir det så, kanske inte.

Om du vill ha fler tips på temat Den gode, den onde, den fule kan du gå till Ugglan & Boken.

Författarbesök i Linköping

I Fredags var Svante Weyler på besök i Linköping för att prata om sin bok Böckerna och meningen med världen. Det blir lite lustigt när man ser det här fotot för där sitter han i Linköpings bokhandel mot en bakgrund av hyllor fyllda med pussel och spel. Man kan tycka att hyllorna borde vara fyllda av romaner eftersom det är främst romaner Svante Weyler har läst under livet, och han har ju också arbetat med och för många betydande romanförfattare under sina år i förlagsbranschen. Men detta är antagligen den bästa platsen i butiken för sådana här evenemang. Det var ett givande och mycket trevligt samtal om skönlitteratur ur olika vinklar. Svante Weyler berättade om böcker som har betytt mycket för honom, om författare som P O Enquist, Marilynne Robinson, Hilary Mantell, Marlene van Niekerk och Imre Kertész som han har varit förläggare för. Jag köpte Svante Weylers bok och jag ser fram emot att läsa den. Och jag fick en nyttig påminnelse om Agaat av Marlene van Niekerk som jag har haft så länge i läslistan.

Linköpings bokhandel är ganska nystartad och det är en oberoende bokhandel som hör till Ugglan-kedjan. Ganska fantastiskt att vi har fått denna bokhandel i vår stad där antalet bokhandlar hade krympt till endast en. Förutom något enstaka antikvariat. De har många evenemang på Linköpings bokhandel och detta var ett av de sista inför sommaren.

Böckerna och meningen med världen av Svante Weyler, Volante 2023.

Drömmen om ett träd av Maja Lunde

I den fjärde delen av Maja Lundes klimatkvartett befinner vi oss i Longyearbyen på Svalbard år 2110. Gruvorna är nedlagda och befolkningen i Longyearbyen lever avskild från resten av världen. När klimatet kollapsade och förhållandena blev omöjliga runt om på jordklotet bestämde sig människorna på Svalbard för att leva helt enligt naturens villkor. Människorna hade förstört det mesta på jorden. På Svalbard skulle man leva hållbart och inte tära på naturresurserna. Många gav sig av och de som stannade hade mycket lämningar att ta av, till exempel metallstänger och föremål från de nedlagda gruvorna och kläder som de som lämnat Svalbard inte hade tagit med sig. De kunde ju inte längre importera allt som behövdes utifrån. Ännu år 2110 går det ingen nöd på Longyearbyens befolkning, men de har inget sjukhus och inga mediciner kvar. Det är inget lätt liv.

I Drömmen om ett träd får vi åter träffa några människor ur de tidigare romanerna, Louise som var barn i den andra delen, Blå, och Tao som är en av personerna i Binas historia. Men huvudpersonen i Drömmen om ett träd är Tommy som är en helt ung man, nästan ett barn, år 2110. En virussjukdom har angripit befolkningen. De har ingen bot. Kanske kom sjukdomen med flyttfåglarna? Tommy och hans yngre syskon får uppleva en tid och händelser som vi inte vill att någon ska få vara med om.

Den fjärde romanen i klimatkvartetten handlar om miljö och miljöproblem och frågan om hur de borde tacklas och om människans plats i miljön, om mänsklig samvaro, om vår skröplighet, vår inbilskhet, vår omtanke och svårighet att orientera oss och fatta rätt beslut. Att isolera sig var tydligen ingen lösning. I alla fall inte för människorna i Longyearbyen. Kanske skulle det vara lösningen för jorden som helhet. Människogrupper har ju frodats och gått under så många gånger under alla de år människan har funnits.

Det som är så bra med Maja Lundes klimatkvartett är att den är spännande och rörande och tankeväckande. Dessutom ligger en stor kunskap om det komplexa livet på vår jord som grund för böckerna. På Svalbard finns verkligen ett stort frölager för långtidsförvaring av en massa olika frön från jordens alla hörn. Det har kommit till som en säkerhet. Det finns genbanker på många håll, men också gott om konflikter och krigshot. I drömmen om ett träd är frölagret betydelsefullt. Tommys farmor, Louise, har hand om lagret efter henne ska Tommy ta över.

Jag uppfattar Maja Lundes klimatkvartett som ganska öppen. Livet på jorden är svårt att överblicka och några helt tydliga svar på vad vi kan göra får vi inte. Men har man läst böckerna tänker man nog att vi måste göra något åt problemen. Att södra Europa kommer att bli alltför hett och torrt ser vi ju redan början på. Att väderomkastningarna kommer att bli häftiga har vi redan börjat märka. I romanerna finns enorma svårigheter och stor mänsklig olycka, men också omtanke och kärlek. Mänskligt liv på det här klotet, helt enkelt. Fast det är inte enkelt och enkla är inte heller romanerna.

Drömmen om ett träd av Maja Lunde, Natur & Kultur 2023. Översättning: Lotta Eklund.

Maja Lundes klimatkvartett består av:
Binas historia (2015, på svenska 2016)
Blå (2017, på svenska 2018)
Przewalskis häst (2019, på svenska 2021)
Drömmen om ett träd (2022, på svenska 2023)

Hett i hyllan #205 – Plender

Vad betyder Plender? tänkte jag, men när jag läser på den här bokens baksida förstår jag att Plender är ett namn. Brian Plender är som vuxen en privatdetektiv som specialiserar sig på utpressning och hot. Som barn växer han upp med Peter Knott som ser bra ut, som är en exemplarisk elev och som betyder mycket mer för Plender än vad Plender betyder för honom.

Som vuxen får så Plender syn på Knott tillsammans med en flicka som är alldeles för ung för att vara hans hustru och han beslutar sig för att följa efter paret för att se vad som händer.

Plender av Ted Lewis är alltså en utpressningsthriller som ska vara både oerhört kuslig och djupgående enligt baksidestexten. Jag räknar med att stilen är hårdkokt. Vill jag läsa den? Njaa …

Ted Lewis (1940-1982) var en brittisk författare som förutom att skriva kriminalromaner arbetade som animatör inom film och tv och skrev manus för televisionen. Han var en föregångare i skapandet av genren Brit Noir. Hans mest kända bok är Jack’s Return Home som filmatiserades med Michael Caine i huvudrollen och fick titeln Get Carter. Eftersom filmen blev en stor succé fick boken efter det samma titel.

Plender av Ted Lewis, No Exit Press 2020. Introduktion: Nick Triplow.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass

Aerodynamiska tal är en samling texter som grundar sig på flygningens historia från 1903-1947. Boken innehåller inte essäer, snarare prosadikt. Grunden är fakta och historien men författarens skapande fantasi har gjort texterna till något alldeles eget. Det är inte så lätt att känna igen personer och händelser ur flygningens historia eller hänga med logiskt. Jag känner igen den svenska flygpionjären Carl Cederström i början av boken och nog är det ett gäng omkomna atlantflygare som sitter i väntrummet (utanför pärleporten kanske, ska de få komma in?) och spyr upp lera från atlantens botten? Jag tror att jag inte är den enda läsaren som försöker haka upp texterna på den kända verklighet som de kommer ifrån.

Men bortser man från det är det en märklig upplevelse att läsa Lotta Lotass texter. De är mycket konkreta och ofta tekniska, ibland stolpiga, men verkligheten i dem flyter ut i naturbilder, drömmar och omkomna piloter som talar till oss efter döden. Vad blir kontentan av detta? Känsla, ljus, mycket ljus – och mörker. Lidande som pionjärerna utsätter sig för genom sina beslut. Jag tänker att världen behöver dessa människor som jag skulle kalla dumdristiga, som utför handlingar som jag aldrig skulle våga mig på. Och delvis blir det roligt också. Ett avsnitt som handlar om militärflyg under första världskriget har karaktär av en dåligt maskinöversatt text och det ger en humoristisk känsla i kontrast mot textens innehåll där man läser om det mest destruktiva som människan håller på med.

För mig ger boken både visionen av flygning och människans strävan efter att lätta från jorden och en ingenjörsaktig fascination för teknik. Den ger också en förundran över dessa bräckliga maskiner som pionjärerna flög och vad vissa människor utsätter sig för. Och samtidigt som texten ofta är vacker knakar det i fogarna. För mig blir helheten ambivalent. En fascination över tekniska framsteg och var människan kan åstadkomma. Och tankar om vadan och varthän, vad är det vi gör egentligen?

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass, Bonniers 2001.

Tisdagstrion – Tre böcker av samma författare

En författare som jag har läst ganska många böcker av är Joyce Carol Oates. Ändå återstår väldigt många att läsa, hon är ju så produktiv, så bland hennes böcker bör finnas många fina läsupplevelser som väntar. Till idag har jag valt tre bra romaner som jag har läst sedan jag började blogga. När jag nu skriver om dem alla tre ser jag många gemensamma nämnare. Familjer som går sönder på grund av brott. Fäder som går ner sig. Men de är ändå mycket olika. I Lilla himlafågel får vi uppleva en sönderfallande liten stad med stor arbetslöshet. I Karthago kritiserar författaren USA:s krig i Irak och det amerikanska fängelsesystemet. Och i Det var vi som var Mulvaneys skriver Joyce Carol Oates mer ingående om en familj och om hur de olika familjemedlemmarna förhåller sig till varandra. Alla tre är stora rika romaner. De innehåller mycket.

Lilla Himlafågel handlar om Krista som växer upp i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna, en stad som var mer välmående förr men där många arbetsplatser är nedlagda. Kristas pappa blir anklagad för att ha mördat en kvinna. Romanen kom 2009 på originalspråket med titeln Little Bird of Heaven. I svensk översättning kom den 2011.

Det var vi som var Mulvaneys kom 1999 på svenska och 1996 på originalspråket med titeln We Were the Mulvaneys. Den handlar om en familj som faller sönder och den utlösande faktorn är att dottern Marianne blir våldtagen på en high school-fest.

Karthago handlar också om en familj som faller sönder. Den utlösande faktorn här är är att den yngsta dottern försvinner och den äldre dotterns pojkvän anklagas för att ha mördat henne. Karthago kom 2014 på originalspråket och samma år på svenska.

Nu vill jag gärna veta vilka författare de andra bokbloggarna har valt. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt i bokhyllan

Men titta vad som har kommit in i vårt hem tack vare en god vän som skulle flytta och rensade sina bokhyllor! Hur den ska få plats i våra vet jag inte. Boken är på mer är 1000 sidor, men det är ändå roligt att ha den. Innan boken kom hit hade jag aldrig hört talas om författaren George W. M. Reynolds (1814-1879). Han var samtida med Dickens som föraktade hans skriverier och det gjorde kritikerna också. Men Reynolds var länge den mest populära författaren i England. The Mysteries of London såldes i små billiga häften som kom ut varje vecka. Dåtidens motsvarighet till dagens tv-serier kanske man kan säga. Berättelsen handlar om dåtidens London från slumkvarter och fängelse till aristokratin och maktens rum och korridorer.

Hjälten i The Mysteries of London, är en ung man som kommer i kontakt med svindlare, prostituerade, liktjuvar och mördare medan han kämpar mot diverse svårigheter för att vinna kvinnan som han älskar. Den här volymen ska innehålla den oavkortade texten av den första serien av The Mysteries of London. Den är illustrerad.

The Mysteries of London av George W. M. Reynolds, Valancourt Books 2013. Förord: Louis James. Kommentarer: Dick Collins.

Stoner av John Williams

William Stoner börjar som förstaårsstudent vid University of Missouri 1910. Han är då nitton år gammal och han är enda barn till ett par som har en liten lantgård. De måste arbeta hårt för att få sin försörjning och de är tystlåtna människor. Man pratar inte mycket i den familjen.

När Stoner så börjar som student ska han studera agronomi. Fadern har skrapat ihop pengar men för att klara sig under studierna måste Stoner bo hos släktingar och arbeta på deras gård. I kursplanen ingår också engelsk litteratur och Stoner blir så tagen att han ändrar sig och börjar studera litteratur istället. Han som kommer från fattiga förhållanden gör nu en klassresa. Hans liv blir mycket olikt föräldrarnas eftersom han blir universitetslärare. Men hans liv blir ett litet liv om man med det menar ett ganska vanligt liv utan stora ekonomiska eller akademiska framgångar. Stoner strävar på och han älskar litteraturen.

Det betyder inte att den här romanen är tråkig. Tvärtom. Stoner har stora svårigheter. Han gifter sig med fel kvinna, en mycket svår kvinna som jag.misstänker har varit med om något traumatiserande som barn. På universitetet förekommer intriger och allt detta påverkar Stoners liv. Romanen är sakligt och lugnt skriven. Vi får veta vad som händer och vad Stoner gör och inte gör. Men det är så bra skrivet. Det som berättas är så väl utvalt. Man känner igen sig här och där fast man inte har upplevt detsamma. Romanen är bitvis alldeles hjärtskärande, och samtidigt lugn och eftertänksam. Den innehåller skarpa iakttagelser av mänskligt liv, av det sociala spelet och om strävan efter makt. Men den är samtidigt mjuk. Svårigheterna finns där, så som de finns för oss alla, mer eller mindre. Stoners svårigheter blir mer omfattande än vad man kan önska, och hans liv blev inte som han hade tänkt. Och det känns så välbekant. Det är så mycket under livet som vi inte har kontroll över. Läs gärna Stoner. En bra och berörande roman.

Stoner av John Williams, Natur & Kultur 2014. Översättning: Rosé-Marie Nielsen. Förord: Philip Teir.

Stoner kom på originalspråket 1965.

Om författaren John Edward Williams kan du läsa här. Två av hans romaner finns översatta till svenska, Stoner och Butcher´s Crossing.

Hett i hyllan #204 – Rackarungar

Rackarungar, det låter som om boken skulle handla om barn i tioårsåldern ungefär, men så är det nog inte här. Inte om bilden speglar innehållet. De här flickorna verkar vara minst femton, kanske sjutton, arton år gamla, och när jag bläddrar i boken ser jag att de har gått på flickpension och när jag kikar lite på slutet verkar det kunna vara förlovning på gång. Men det här är en ganska gammal bok förstås. Jag har ärvt den efter min mor. Boken är tryckt 1922. Och nog har jag sett i äldre böcker att maken eller den förälskade mannen kan tilltala den unga kvinnan som är hans hustru eller kärleksobjekt med ”min unge”. I Emilie Flygare Carléns böcker förekommer tilltalet ”mitt barn”. Men det var på 1800-talet förstås. Men vore rackarungarna pojkar kan jag garantera att de inte skulle vara i artonårsåldern utan betydligt yngre.

Om författaren Ellinor Kielgast (1887-1959) lyckas jag inte få fram särskilt mycket. Hon var danska och utbildad till lärarinna. Hon var gift Kielgast, hennes flicknamn var Wissing och hon föddes på den danska ön St. Tomas i Västindien. När jag googlar får jag några träffar på bokbörsen. Kielgast har bland annat skrivit en bok som har fått den svenska titeln Ulla vid ratten. Det ser också ut som om hon har översatt Pappa Långben till danska. På baksidan av min bok gör förlaget reklam för två andra titlar av Kielgast, Flickhjärtan och Pensionsflickor.

Nåväl, den här boken kommer jag inte att göra mig av med fast den är i ganska dåligt skick och innehållet säkert inte är den bästa litteraturen. Jag tycker mycket om att ha den som ett minne av vilka flickböcker min mor kunde läsa.

Rackarungar av Ellinor Kielgast, Åhlén & Åkerlunds förlag 1922. Översättning: Isa Berg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.