Entry Island av Peter May

Huvudperson i den här deckaren är Sime Mackkenzie en kanadensisk kriminalpolis som beger sig tillsammans med ett utredningsteam från Montréal till den lilla ön Entry Island där ett mord har ägt rum. Sime har problem. Sedan han skildes från sin fru mår han mycket dåligt och kan inte sova. Han är med i utredningsteamet enbart för att han behärskar det engelska språket bättre än alla de andra. På Entry Island talar befolkningen nämligen engelska och inte franska. Men Sime är väldigt trött och dessutom ingår hans före detta hustru i utredningsteamet. Bäddat för problem alltså.

Detta är intresseväckande liksom att ett mord är begånget och att änkan är den mest misstänkta. Och så ön med havet runt om, vädret och naturen. Men Peter May får inte ihop det lika bra i den här deckaren som i de tre berättelserna i Lewistrilogin.

Det visar sig att änkan har ett halsband med ett hängsmycke som liknar på pricken stenen och utsirningen på Simes ring. Den är ett arvegods från ön Lewis i Skottland. Det finns alltså trådar bakåt till de skotska förfäderna i berättelsen. Men det fungerar inte särskilt bra. En stor del av boken upptas av att en förfader till Sime berättar hur det var när han växte upp och blev ung man på ön Lewis. Hur den fattiga befolkningen hade det är mycket intressant, men det är inte riktigt medryckande berättat och här blir det två historier, den nutida och den gamla, som konkurrerar med varandra och författaren gör ingen av dem riktig rättvisa. Tråkigt. De båda historierna hade kanske behövt var sin bok.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Tisdagstrion – Sten, sax påse (eller papper)

Ujujuj, nu blev det svårt, men det har jag faktiskt inget emot. Det är bra att tänka till lite extra och också att påminnas om böcker som har funnits länge i läslistan men ändå inte blivit lästa. En sådan bok är Stenblödning av Ibrahim al-Koni. Den handlar om en ung beduin och om beduinernas heliga djur, mufflonfåret. Gamla seder och föreställningar sätts i motsättning till modernt rofferi. Ibrahim al-Koni kommer från Libyen och Stenblödning kom i svensk översättning 2003.

När det gäller sax tar jag kanske till en nödlösning, men Själamakerskan av Michela Murgia är sannerligen ingen dålig roman, tvärtom. Den utspelas på Sardinien och handlar om Maria som kommer från en fattig familj och den äldre kvinnan Tzia som adopterar henne när hon är sex år. Någon sax kan jag inte minnas nämns i berättelsen, men Tzia är sömmerska och lär också Maria hantverket. En sömmerska måste ju använda sax som ett av sina arbetsredskap. Själamakerskan kom 2009 på italienska och översatt till svenska 2012.

Påse – det får bli papper istället och då väljer jag August Strindbergs novell Ett halvt ark papper. Det är en mycket kort novell som innehåller två år av en människas liv. Den har ett djup som man inte kan tro är möjligt att få fram på knappt två sidors text. Mycket rörande.

Om du vill ha fler boktips på temat Sten, sax och papper eller påse kan du gå till Ugglan & Boken.

Medborgarna – Novell av Henrik Bromander

De är halvvägs framme vid rastplatsen och pojken där bak har äntligen blivit tyst. Hon ser de täta granarna norr om Håkanssons gård ge vika för späd energiskog som plötsligt löses upp av snår, vass och stenar. Sjön är fin så här om kvällningen. Främmande, och därför möjlig att betrakta. Det är nästan som om hon ser den för första gången.

Så börjar den första novellen , Medborgarna, i Henrik Bromanders novellsamling med samma namn. Här presenteras platsen och tiden på dagen och kvinnan ur vilkens synvinkel novellen berättas. Vi förstår att hon sitter i en bil, att hon befinner sig på landsbygden och att området nog är välbekant för henne. Hennes tankar om sjön gör att hon börjar framstå som en människa. Och i baksätet sitter en pojke som har blivit tyst.

Om vi har läst på bokens baksida har vi sett att där står ordet medborgargarde. Vet vi det blir den här inledningen illavarslande. Under läsningen får vi veta mer och mer. Det knyter sig i magen. Novellen är mycket effektivt berättad.

Här kan vi tala om en novell i hårdkokt stil som fungerar. Det är spännande, det är otäckt. Författaren lämnar mycket till läsarens fantasi och tankar och läsningen leder vidare. Dessutom handlar novellen om en verklighet som om den inte finns så kunde den mycket väl finnas och den handlar också om problem som människor i vårt land ställs inför.

Jag får lust att börja med nästa novell direkt. Men det gör jag inte. Jag vet inte om jag orkar med denna otäcka stämning om den fortsätter i boken. Hur som helst är novellen Medborgarna värd att läsas och hela novellsamlingen har fått bra recensioner.

Medborgarna – novell av Henrik Bromander ur samlingen med samma titel, Weyler 2023.

Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist

I Nedstörtad ängel finns tre olika historier som till synes inte har något med varandra att göra. Det är berättelsen om ett monster, Pasqual Pinon (1889-1929) som var en av många människor med missbildningar som försörjde sig genom att turnera med en cirkus och visa upp sig för publiken. Han har alltså funnits i verkligheten. Pianon hade en stor cysta på huvudet och för att göra det hela mer spektakulärt tillverkade man ett ansikte och satte på cystan. Pinon blev då mannen med två huvuden. Per Olov Enquist har har fabulerat runt Pinon och i boken har han ett levande kvinnoansikte på sitt huvud.

Hittills har jag alltså skrivit mycket rationellt och faktamässigt om Enquists berättelse men Nedstörtad ängel är inte en sådan roman även om Enquists ton, hans sätt att skriva är lugnt och sakligt. I romanen finns en pojke som har mördat två flickor, där finns en psykiater och hans hustru som har ett hemskt äktenskap men inte kan hålla sig ifrån varandra. Där finns också författarens minnesbilder av hur det var när hans far dog och hans mor blev änka när han var barn. Romanen blir som ett bildkonstverk där det finns olika element som inte verkar höra ihop men som betraktaren gör något eget av. Eller som ett musikstycke med olika teman som återkommer och utvecklas. Den är också uppdelad i avdelningar som exempelvis heter Sången om björntråden.

Nedstörtad ängel blir i hög grad det som läsaren gör den till. För mig blev den en känslosam upplevelse och ledde till många tankar, om tillvarons obegriplighet, om det oändliga svarta djupet, men också mer verklighetsnära tankar om varför psykiatern och hans hustru beter sig som de gör. Kärlek och dess motsats är ett starkt tema i romanen. Där finns Pinots äktenskap med kvinnan på hans huvud, ett mycket lugnare äktenskap än psykiaterns och jag kan både tänka att det ju är ett fantasiäktenskap som aldrig kan finnas och att ja,ja hon kan ju inte lämna honom, hon sitter fast på hans huvud. Och jag kan grubbla på vem och hurdan pojken som har mördat är, för det finns ju sådana människor, och hur psykiatern kunde vara så korkad så han utsatte sin egen dotter för fara och hur det är möjligt att hans och hans hustrus förhållande kan pågå som det gör.

Nedstörtad ängel är en hemsk roman på sätt och vis, men i den finns också kraft och kärlek och jag lämnar den inte alldeles uppriven. Den leder snarare till funderingen. Jag tycker inte att man nödvändigtvis måste förstå alltihop. Den är en sorglig och delvis ångestfull sång över livet och döden och det är nog mellanrummen mellan de olika temana som ger romanen dess stora djup och kraft. Men den är sakligt skriven så som Enquist brukade skriva, och också detta i motsättning till ett innehåll som bidrar till starka känslor hos läsaren och som jag föreställer mig har sitt ursprung också i starka känslor hos författaren, gör den mycket vacker och underligt nog både avgrundsdjup och trösterik.

Nedstörtad Ängel av Per Olov Enquist, Norstedts 2019. Förord: Agneta Pleijel.

Nedstörtad Ängel publicerades första gången 1985.

Hett i hyllan #204 – The new Bloomsday book.

The New Bloomsday book av Harry Blamires är alltså en guide till Ulysses av James Joyce. Jag har läst Ulysses och jag kommer nog att läsa något av allt som är skrivet om den, men jag misstänker att jag aldrig kommer att använda den här boken. Jag är nog inte tillräckligt ambitiös i mitt förhållande till Ulysses. The New Bloomsday book följer kapitlen i Ulysses och förklarar en massa fakta, vad som har påverkat James Joyce och vad det som nämns och händer betyder. Ulysses är inte så lätt att begripa sig på, men jag nöjer mig med den känsla, den upplevelse jag fick och det jag vet om boken genom att jag har läst igenom den. Bara det ger mycket.

Från denna boks baksida:
Since 1966 readers new to James Joyce have depended upon this essential guide to Ulysses. Harry Blamires helps readers to negotiate their way through this formidable, remarkable novel and gain un understanding of it which, without help, it might have taken several readings to achieve.

En nackdel för mig är naturligtvis att den här boken refererar till engelska utgåvor av Ulysses. Om jag nu skulle vilja använda den, vilket jag inte tror att jag vill. Det finns så många böcker som jag vill läsa. Men man kan förstås aldrig vara säker på vad man kommer att göra i framtiden.

The New Bloomsday book – A guide through Ulysses av Harry Blamires, Routledge 1996.

Boken publicerades första gången 1966 och boken vi har är den tredje reviderade upplagan.

Harry Blamires (1916-2017) var en engelsk teolog, litteraturkritiker och författare.

Själamakerskan av Michela Murgia

När hon är sex år blir Maria bortadopterad till en äldre kvinna som heter Tzia Urrai. Sådana barn kallas själabarn. De är så att säga födda två gånger, först av modern i den fattiga familjen de kommer ifrån, sedan på nytt hos adoptivmodern. Själamakerskan av Michela Murgia utspelas på Sardinien och där var detta inte helt ovanligt. En annan sardinsk sed som levde vidare långt in i modern tid var att själamakerskor kunde bistå med dödshjälp till den som var mycket sjuk och led svårt.

Tzia Urrai är sömmerska och Maria får lära sig hantverket av henne. Men hennes adoptivmor är också något mer. Det kan hända att någon hämtar henne en mörk natt och att hon blir borta många timmar. Så småningom förstår Maria att Tzia är själamakerska, något som alla har vetat utom hon.

Det är förutsättningarna för denna fina roman om kärlek mellan mor och barn. Maria växer upp. Hon går i skolan och läser mycket och hon lär sig sömmerskans yrke. Ett starkt band bildas mellan Maria och Tzia, men vad är det hon gör vissa nätter? Själamakerskan är en utvecklingsroman som utspelas på en ö i Europa med eget språk och egna seder. Läsaren får både leva med i Marias liv i byn där hon lever och uppleva hennes spirande kärlek när hon blir tonåring. Romanen ger också ett hum om kulturen och människorna på ön och deras milslånga avstånd från den italienska medelklassen på fastlandet, både kulturellt och materiellt. En vackert skriven roman som är spännande att läsa.

Själamakerskan av Michela Murgia, Brombergs 2012. Översättning: Barbro Andersson.

Romanen kom på originalspråket 2009.

Tisdagstrion – Bäst hittills under våren

Det är ofta svårt att välja ut tre böcker som de bästa har jag har läst och den här våren är inget undantag, så jag beslöt mig för att dela in trion i kategorier för att underlätta lite. Men uppgiften att välja roman var trots det inte så lätt att göra. Skulle jag välja Kvinna sedd bakifrån eller Stoner som jag nyss läst? Det fick bli Kvinna sedd bakifrån av Jesper Wung-Sung Det är en mycket fin roman om ett konsnärsäktenskap och den handlar om Ida Ilsteds äktenskap med målaren Vilhelm Hammershøi och kom i svensk översättning 2022.

Bästa fackbok var utan tvivel Afghanerna av Åsne Seierstad. Hon har återvänt till Afghanistan efter att talibanerna har kommit tillbaka och hon har intervjuat tre människor varav en är taliban. Hon tar också upp fakta, omvärldens påverkan och Afghanistans historia. Åsne Seierstad är bra på att levandegöra människors tillvaro. Mycket i boken handlar om kvinnornas situation som vi ju vet har blivit allt sämre sedan talibanerna åter kom till makten. Afghanerna publicerades översatt till svenska i år.

När det gäller bästa biografi gjorde jag det lätt för mig som hittade på en sådan kategori. Jag har nämligen endast läst en biografi under våren, men den är också väldigt bra. Det är Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson. Elin Wägner var journalist och författare och en betydelsefull person i kampen för kvinnlig rösträtt och för fred. Hon var också den andra kvinnan som blev invald i Svenska akademien. I boken framstår hon som en komplicerad människa som inte alltid hade rätt, enligt min åsikt. Biografin publicerades 2020 men jag har alltså inte läst den förrän i år.

Det var mina tre läsvärda böcker. Om du vill veta vad andra bokbloggare har läst kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #33-34

Niceville av Kathryn Stockett stoppade jag in i läslistan 3 september 2019, men det var inte första gången jag hörde talas om den. En god vän tipsade mig om boken för många år sedan. Efter att jag börjat blogga har jag sett den då och då på bokbloggar, senast hos Mias bokhörna. Enligt Wikipedia refuserades Niceville 60 gånger innan den antogs. Romanen ledde också till en rättstvist där Kathryn Stocketts brors hembiträde hävdade att Stockett hade använt henne som förebild i boken, men rättsfallet drogs tillbaka på grund av preskriptionstiden. Romanen handlar om svarta hembiträdens situation i staden Jackson i Misissippi på 1960-talet. Den är Kathryn Stocketts debutroman, publicerades första gången 2009 med titeln The Help och blev en bestseller. Niceville filmatiserades 2011 och boken kom på svenska 2010.

Niceville av Kathryn Stockett, Forum 2010. Översättning: Dorothee Sporrong.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson kom in i läslistan samma dag. Var jag hade hört talas om den minns jag inte, någonstans i media tror jag. Romanen handlar om Veronika som är en ung författare. Hon kommer till en stuga i en liten by i Dalarna för att skriva och komma över en stor sorg. En vänskap börjar växa mellan Veronika och den gamla kvinnan Astrid som bor i huset bredvid. Romanens författare är Linda Olsson som bor i Nya Zeeland. Boken publicerades första gången 2005 med titeln Let Me Sing You Gentle Songs. Den finns också med titeln Astrid and Veronika. På svenska kom romanen 2006 och det är Linda Olssons debutroman.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, Bonniers 2006. Översättning: Lisbet Holst.

Så här har vi alltså två debutböcker från min långa boklista som jag ser fram emot att läsa.

Svälten av Magnus Västerbro

Svälten handlar om missväxten i Sverige 1867-69 och vilka följder den fick. Det var inte missväxt i hela Sverige och inte heller i alla närliggande länder så ifall de styrande hade reagerat snabbt skulle inte lika många människor ha svultit och blivit sjuka och avlidit. Naturligtvis var transportproblemen mycket större på den tiden. Missväxten omfattade till största delen områden i Västerbotten dit det inte var alldeles lätt att frakta nödhjälp. Områden i Småland var också drabbade. Vägarna var usla. Vissa delar av året var de ofarbara, men det är inte hela orsaken till att svälten blev så svår.

Sverige var ett land där de med pengar bestämde och den lilla människan inte var mycket värd. Kungen var svag och rumlade och hade kvinnoaffärer, men hade han varit en starkare kung skulle det kanske inte ha hjälpt. Den rådande åsikten hos de styrande var att man inte skulle dalta med den lilla människan. Då blev den lat och ville inte göra rätt för sig. Den åsikten hade man alltså om människor som slet hårt på sina små gårdar. En del av dem hade också uppmuntrats till att bli nybyggare i områden där möjligheterna till odling inte var särskilt bra. Samma åsikt hade de styrande om arbetare som miste sina jobb på grund av den kris som missväxten orsakade. Dem skulle man heller inte skämma bort genom att ge dem nödhjälp. Då ville de inte arbeta. Att arbetstillfällena inte räckte till alla de arbetslösa var ingen anledning till att ge dem mat. Om de ansträngde sig lite mer skulle de säkert få en utkomst. När förhållandena blev sämre och sämre tvingades många människor ut på vägarna för att tigga. De otaliga tiggarna var också lata och borde arbeta istället. Det fanns också den åsikten att det var naturnödvändigt att befolkningen då och då decimerades på grund av svält och farsoter. Annars blev befolkningen alltför stor och resurserna skulle inte räcka till.

Naturligtvis fanns också medkänsla och styrande ute i länen och kommunerna som bad regeringen om hjälp till befolkningen. Men den satt långt inne och när den väl kom var den inte tillräcklig och alltför sen.

Lite vet vi om umbärandena på den tiden genom skönlitteraturen. Har man läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna och Sara Lidmans Vredens barn så har man förstått en del. Skönlitteraturen ger möjlighet att uppleva och känna hur det kunde vara. Men den skönlitteräre författaren har ju sin frihet att fabulera så en faktabok som är lätt att ta till sig om den här tiden behövs. Genom att Magnus Västerbro tar ett brett grepp om det svenska samhället på 1860-talet och tiden efter det ger han en nyttig historielektion till läsaren. Men boken är också detaljrik och innehåller ögonvittnesskildringar som gör att även genom att läsa denna faktabok får man ett hum om hur svälten kunde upplevas. Västerbro skriver också om Sveriges förhållande till andra länder och hur det påverkade utvecklingen. Han tar även upp Finland där missväxten också var svår. Läs gärna den här boken om du inte redan har gjort det.

Svälten – Hungeråren so formade Sverige av Magnus Västerbro, Bonniers 2018.

Hett i hyllan #203 – Uppläsningen

Uppläsningen är en novell av Ivan Vladislavic som finns i en liten bok från tidskriften Karavan. Ivan Vladislavic är en sydafrikansk författare och tre av hans romaner är översatta till svenska och publicerade av Tranan, Snabbköpet Rastlös (2008), Sprängskissen (2012) och Dubbla negativ (2015). Han skriver på engelska så det finns stora möjligheter att läsa även andra verk. För mig är han en alldeles ny bekantskap fast han har varit verksam länge och fått flera priser. Uppläsningen blir kanske det första jag läser av honom. Novellen är hämtad från samlingen 101 Detectives (2015).

Från bokens baksida:
Under ett litterärt evenemang någonstans i Tyskland läser Maryam Akello från Uganda ur sin bok om den tid då hon var fånge hos en väpnad milis. Hon läser på modersmålet acholi och översättaren läser på tyska.
Detta är utgångspunkten för Ivan Vladislavics novell. Flyhänt växlar den mellan olika plan: här finns skildringen av själva evenemanget, som på sinnrikt vis belyser litteraturvärldens hierarkier, och här finns Akellos egen historia- grym och gripande
.

Uppläsningen av Ivan Vladislavic, Karavan Novell 2022. Översättning: Julian Birbrajer.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.