Det är år 1889 och fröken Julie läggs in på sjukhus efter att ha försökt ta sitt liv. Det är ett danskt mentalsjukhus,. Det vore alltför riskabelt att låta den unga adelskvinnan stanna i Skåne, Allt måste ske mycket diskret för att undvika skandal. I romanen är det fröken Julie själv som berättar om vad som hände efter den dramatiska midsommaraftonen. Den är dramatisk i mitt minne eftersom jag har sett Strindbergs teaterpjäs. Där var det starka känslor.
Men Rakkniven är helt annorlunda. Fröken Julie berättar mycket svalt om vad som hände sedan. Vi får en ganska eftertänksam berättelse. Det känns som om Fröken Julie berättar oss detta ganska många år senare. Hon väljer sina ord och hon väljer vad hon vill berätta. Som läsare kan man bli lite besviken eftersom man har väntat sig något mer dramatiskt. Å andra sidan kan det kännas skönt med den här raka motsatsen till Strindbergs verk, både i ton och i innehåll. För visst är denna berättelse på fröken Julies sida även om hon inte framställs som någon felfri person.
I Rakkniven får vi uppleva hur det kunde vara för en överklasskvinna som måste resa bort lite diskret för att inte skandalen skulle komma fram. I teaterpjäsen går motsättningen mellan en dekadent adel och underklassen. Och mellan man och kvinna naturligtvis. I Eva Ströms roman får vi uppleva hur en uppväxande klass av företagare och entreprenörer tar över. Den gamla adeln är trött och gammaldags och har ingen framtid. Den finns hos företagarna. Vi får också uppleva en annan slags man. Den nye mannen, kanske? En sådan man som en emanciperad kvinna vill ha? En som resonerar lugnt, som behandlar sin hustru som en jämlike och som kanske till och med tycker att det är bra att hon yrkesarbetar. Både det borgerliga livet och tiden hos Birgittinernunnorna i Rom – Ja fröken Julie far ut i Europa – framställs som ljusare och mer positiva än livet på adelsgodset i Skåne. Sammantaget tycker jag att Rakkniven är en intressant berättelse som är väl värd att läsas.
Rakkniven av Eva Ström, Bonniers 2018.
Mösstanten 