Stagnelius har jag läst tidigare, men aldrig ur den här boken. Jag tror att den kommer från mina föräldrars bokhylla och jag har haft den länge men aldrig öppnat den.

Erik Johan Stagnelius (1793-1823) vet man inte så mycket om och därför har det spekulerats en del omkring honom. Han kom från en prästsläkt och hans far var biskop. Han utbildades i hemmet tills han kom till universitet och blev ordinarie kopist och sedan kanslist på ecklesiastikexpeditionen i Stockholm. Tidigare såg man på Stagnelius som ett romantiskt geni men modernare forskning framhåller bilden av en hårt arbetande intellektuell. Han har skrivit poesi och dramer. Hans liv blev kort. Sannolikt var han sjuklig och hade hjärtfel. De allra flesta av hans verk har publicerats postumt.

Jag vet inte tillräckligt för att berätta om hans viktigaste verk, men hans namn länkar till Wikipedia och där finns upplysningar om litteratur både av och om honom. Här är en länk till Litteraturbanken. Och länk till Svenskt biografiskt lexikon.

Så här skriver Gunnar Ekelöf i förordet till samlingen jag har:

I svensk dikt är han en främmande, byzantinsk uppenbarelse, hans bästa dikter har mosaikens azurblå eller gyllene grund och dess stela, ändå så storslaget levande och blickande andlighet.

Och ändå är han samtidigt så provinsiell, så folkligt svensk: hans egenartade ikonmåleri har något av pietistiskt skillingtryck, något trohjärtat och en smula utkrusat bondskt, något av ”Till Österland vill jag fara”.

Erik Johan Stagnelius – Dikter i urval av Gunnar Ekelöf, FIB:s lyrikklubb 1954.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Det är en inte helt lätt uppgift vi fått av Ugglan & Boken till dagens trio – det tre bästa böckerna just nu. Det är svårt att välja bland alla bra böcker. Här tar jag upp tre bra svenska böcker som jag har läst de senaste månaderna. Det kan kanske i viss mån betraktas som omtjat. Igår skrev jag ju också om Djävulsgreppet och Ixelles, men de är alltså väldigt bra:

Djävulsgreppet av Lina Wolff, om en ung kvinna som kommer till Florens och där träffar en man som är kontrollerande och våldsam. En mycket spännande och klaustrofobisk historia. Mästerligt skriven. Boken är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år.

Ixelles av Johannes Anyuru handlar om en kvinna från problemområdet Ixelles i Bryssel som har tagit sig därifrån och försörjer sig genom att skapa fejkade personer och nyheter anlitad av företag och politiker. En berättelse om kärlek och längtan och kriminalitet och om dagens värld som det är svårt att orientera sig i. Också Ixelles är nominerad till Augustpriset.

Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren handlar om en man var familj deltog i ett projekt som gick ut på att människorna skulle leva i trygghet genom diverse försäkringar. Ett projekt som skapade fantasilösa människor utan ambition – kanske. Den handlar också om svårigheterna att förstå sig själv och orientera sig i världen som har ändrats så mycket under de senaste femtio åren.

Titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tycker är bäst just nu kan du gå till Ugglan & Boken.

Dags för en romaninledning igen. Den här romanen har en liten förklaring i början av varje avdelning där författaren vänder sig direkt till läsaren. På så sätt för författaren då och då läsaren upp ur berättelsen. Så här börjar boken:

Här i början lämnar Frans Biberkopf fängelset i Tegel, dit hans tidigare besinningslösa liv har fört honom. Han har svårt att åter få fotfäste i Berlin, men till slut lyckas han till sin glädje och han svär nu en ed att vara skötsam. Ni skall få se hur han i veckotal är skötsam. Men det är blott en kort nådatid.

Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin.

Nu önskar jag oss alla en glad midsommar med väder som låter oss vara ute och avkoppling och trevlig samvaro och en del läsning förstås.

En lång rad författare, skribenter och konstnärer har skrivit till PEN International och protesterat mot kriget i Ukraina. Bland dem finns bland annat Margaret Attwood, Orhan Pamuk och Salman Rushdie. Länk till PEN International här.

Sveriges författarförbund har också lagt upp en protest på sin hemsida. Länk till Författarförbundet här.

Till denna trio kunde vi alltså välja boktitel eller författarnamn och jag valde författare som ni kan se.

Brick Lane av Monica Ali läste jag under mitt första bloggår, 2018. Den handlar om Nanzeen från Bangladesh som blir bortgift med en betydligt äldre man som också är från Bangladesh, men som bor i London. En bra bok om en kvinnas frigörelse. Länken går till mitt inlägg om boken.

Mandarinerna av Simone de Beauvoir läste jag långt innan jag började blogga. Den handlar om vänsterintellektuella i Paris och startar 1944 efter att Paris har blivit befriat från nazisternas ockupation. Den handlar om kärlek och politik och konflikt mellan en tonåring och hennes föräldrar. Idag ses den som en nyckelroman. Jag länkar till förlaget.

De åtta bergen av Paolo Cognetti är en berättelse om en pojke och hans förhållande till sina föräldrar, hans uppväxt till ung man och om den ensliga bergsbyn Grana där han tillbringar somrarna med sin mamma och pappa. Det är mycket natur i den här boken, det är bergsbestigning och väderskiftningar och där finns också det gamla sättet att leva i bergstrakterna som är på väg att försvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Om du klickar in dig till Ugglan & Boken kan du få fler boktips.

Afrika är dagens tema. Men så bra att jag har en bok av en afrikansk författare i årets hyllvärmarhög, tänkte jag. Nu visade det sig att Under tungan av Yvonne Vera som ingår i #hyllvärmare2022 inte var särskilt lättillgänglig. Den är skriven med ett poetiskt språk och problemen i den är till största delen dolda. Undangömda som trauman ofta kan vara. Men Under tungan är ändå en läsvärd bok av en författare som dog i AIDS alldeles för ung. Yvonne Vera kom från Zimbabve.

Burgers dotter av Nadine Gordimer, Nobelpristagare i litteratur 1991, är det längre sedan jag läste men jag hade hunnit börja blogga. Handlingen i romanen är till största delen förlagd till Sydafrika under apartheid och huvudpersonen är en ung vit kvinna från en familj som har arbetat mot det omänskliga systemet. En intressant och spännande bok.

Sist men inte minst har vi en bok av 2021 års Nobelpristagare i litteratur, Abdulrazak Gurnah. Det är en historisk roman från Östafrika, ungefär det område som sedan blev Kenya. Huvudpersonen är en pojke på tolv år som vi får följa tills han blir ung man. Han blir lämnad som pant till en rik köpman av sin skuldsatte far. Boken heter Paradiset. Titeln är en länk till min text om boken liksom de andra två titlarna i den här trion.

Det här är bara tre av alla afrikanska böcker som finns. Titta gärna in hos Ugglan & Boken så får du tips på fler.

Nu startar jag alltså ett nytt projekt. Det finns så många trilogier, kvartetter och sviter som jag vill läsa färdigt. Böckerna här ovan är exempel på sådana som jag har läst ur serier, eller sådana som jag vill läsa för att trilogin eller sviten ska bli fullständig. Men det finns fler än vad bilderna visar.

Trilogier
Niklas Rådströms självbiografiska trilogi. Där har jag läst de två första, Månen vet inte och Medan tiden tänker på annat.
Karin Smirnoffs tre böcker om Janakippo. Jag har läst Jag for ner till bror så två stycken återstår.
Roy Jacobsens trilogi om fiskarfamiljen i Nordnorge. Den första, De osynliga, och den andra, Vitt hav, är läst.
Eija Hetekivi Olssons trilogi om Miira. Jag har läst den första, Ingenbarnsland.
Italo Calvinis Klätterbaronen, som jag läste förra året, ingår i en trilogi. De två andra böckerna återstår att läsa.
Tove Folkessons Ölandstrilogi. Jag har läst den första boken som heter Kalmars jägarinnor.

Kvartetter
Burukvartetten av Pramoedya Ananta Toer. Ur den har jag läst de två första, Människornas jord och Ett barn av alla folk.
Chinua Achebe har också skrivit böcker som räknas som en kvartett. Jag har läst den första som heter Allt går sönder.
Av Ali Smiths årstidsböcker har jag läst Höst och Vinter.

Sviter
Av Patricia Highsmiths serie om Tom Ripley återstår den sista att läsa.
Av Karl Ove Knausgårds Min kamp-böcker har jag bara läst den första.

Ja, ni ser. Vilken uppräkning! Min avsikt är absolut inte att läsa alla dessa återstående böcker i år. Min kamp-serien läser jag kanske aldrig till slut, det bestämmer jag efterhand, men åtminstone tvåan vill jag läsa. Men jag kan mer eller mindre garantera (man vet ju aldrig säkert vad som händer) att Niklas Rådströms Spårvagn på Vintergatan som är den tredje boken i hans trilogi och Ripley under water som är Patricia Highsmiths femte Ripleybok kommer att läsas i år. De finns nämligen också i mitt hyllvärmarprojekt i år och de böckerna brukar bli lästa.

Säkert har jag glömt både det ena och det andra, men projektet och det här inlägget kommer att sporra mig i fortsättningen Och det är det som är meningen. Nog minns jag bättre nu vad som återstår.

Efter golvreoveringen på huvudbiblioteket har de också gjort om barnavdelningen och när jag såg den här lilla utställningen med julböcker för barn tyckte jag att det var så trevligt och bidrog till julförväntan. Så nu vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år med den här bilden.

Nu tar jag julledigt från bloggandet och återkommer efter trettonhelgen, närmare bestämt på fredag den 7 januari då det kommer ett inlägg om en bok. En del läsning blir det förstås de här två veckorna.

Förhoppningsvis får vi en jul som mer påminner om det vanliga i år. God Jul allihop! Sköt om er så ses vi igen nästa år.

Eufori av Elin Cullhed tilldelas Augustpriset i den skönlitterära klassen.

Dolda Gudar av Nils Håkanson får priset i fackboksklassen.

Nattkorpen av Johan Rundberg vinner i barnboksklassen.

Lilla Augustpriset går till Min ursäkt av Mirja Flodin.

Grattis! Grattis!