Tegelstensåret

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Det här året har sannerligen inte varit det bästa i mitt liv och antagligen delar jag den upplevelsen med de flesta av er. Men jag ska inte klaga, jag och min närmaste familj har haft det ganska bra. Vi har inte kunnat träffas som vi brukar och en familjemedlem har delvis varit utan jobb. Men det hade kunnat vara värre. Visst blir livet mer begränsat, men är man introvert som jag och tycker om att läsa då finns det stora möjligheter till olika upplevelser.

Restriktioner och försiktighet har lett till att jag har läst fler böcker under ett år än någonsin som vuxen. Och också fler tegelstenar, fem stycken och börjar nu på en sjätte, Moby Dick, men eftersom jag läser den på engelska och jag faktiskt kommer att göra lite annat än att läsa under julhelgen, till exempel äta god mat, ha facetimejulfika med dottern och hennes man, träffa mina söner utomhus, se en eller annan film och hälsa på djuren ute i Valla och änderna i ankdammen, räknar jag med att den inte blir utläst före nyår.

Men här är alltså fem bra tegelstenar som jag rekommenderar:

A problem in White – novell av Nicholas Blake

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Att krypa upp i soffan med en värmande pläd och en julbok under helgdagarna är inte så dumt. Jag är lite tidig här förstås, men det känns inte heller fel. Hela december brukar jag ha julkänsla. Nu har jag läst en novell ur den här julantologin, A very Murderous Christmas, och det är Problem in White av Nicholas Blake.

Ett tåg är på väg upp till Skottland. Det är vinter och strax kommer julen. I en kupé sitter några människor med olika bakgrund och karaktär. Året innan skedde ett stort postrån på den här järnvägssträckan vid samma tid på året och man pratar en del om det. Nu bär det sig inte bättre än att det blir snöstorm och loket kör in i en snödriva och stannar och snart är en av människorna som satt i kupén mördad.

A Problem in White är en klassisk pusseldeckare. Den är uppdelad i två delar och den andra delen är en förklaring till alla ledtrådarna och vem som är mördaren. Om man vill kan man alltså stanna före den och fundera på lösningen för att se om man är lika skarpsinnig som den som löser brottet i boken. Novellen skulle kunna användas till sällskapslek under julen, att man är ett par stycken som läser novellen och funderar och sedan kan man se om någon klurar ut lösningen.

A Problem in White av Nicholas Blake ur antologin A Very Murderous Christmas, Profile Books 2018.

Nicholas Blake hette egentligen Cecil Day-Lewis. Han var en irländsk-brittisk författare och levde mellan 1904 och 1972. Han var en välkänd poet under 1930-talet men har också skrivit en lång rad deckare under pseudonymen Nicholas Blake.

Svartsvala av Josefin Roos

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Lucía har nyss fyllt tjugosex när hon drabbas av en hjärnblödning. Efter det blir livet begränsat, hon har förlorat sitt närminne. Hon bör inte bli gravid och föda barn, säger läkarna. Det är farligt för henne.

Men tiden går, hon träffar A och hon föder barn i alla fall. Så är flickan i skolåldern och Lucía arbetar på statsarkivet och på fritiden skriver hon om fåglar. Men hon kommer ingen vart. Hon har inget närminne. Hon glömmer, hon är inte fast förankrad. Hon står inte stadigt på jorden. Hon kan inte ta hand om sig själv med allt sådant som dagens liv kräver: betala räkningar, komma ihåg tandläkartider. Hon är utlämnad till andra människors välvilja.

Lucías mamma kommer från Chile och Lucía har båda kulturerna i sig. Det, bristen på närminne och sättet på vilket den här romanen är skriven gör att det känns som om Lucía svävar, som om hon inte är en del av resten av samhället. Hon är utanför. Ovanför. Hon kan inte ta ansvar för hemmet och barnet eftersom hon glömmer hela tiden. Hon försöker, men det går inte.

Men hon är ingen ande. Hon har kropp och det gör ont. Hon är utsatt. Folk driver med henne. Hur hon kan klara ett arkivariejobb är obegripligt, men vi kanske inte ska ta det alldeles bokstavligt. Hon blir förälskad i en annan man. Men hur är det med kärleken? Har hon inte känt honom tidigare? Det måste vara oerhört svårt att befinna sig i denna ständiga oäkerhet. Men Lucía framstår som stark. Hos henne finns en obändig livsvilja och hon gör på sätt och vis som hon vill.

Hon tänker mycket på fåglar och hon kan mycket om fåglar. Många fågelfakta finns insprängda i texten. Fåglarna kan vara en symbol för frihet. Men samtidigt är de fast i sitt levnadsmönster. Alla fågelfakta kan också vara Lucías sätt att få grepp på tillvaron, att få fasthet. Fåglarna flyger långt och de flyger högt, men svartsvalan, alltså tornseglaren, kan inte stå på sina ben och den klarar sig inte på marken. Den måste flyga hela tiden.

Jag blev visst nästan lite poetisk här. Kanske är jag inspirerad av Josefin Roos text. Svartsvala är vacker, den har djup och kontraster, den är svävande och kroppslig och den lämnar mycket utrymme till läsaren. Det är en fin roman som jag kan rekommendera.

Svartsvala av Josefin Roos, Bonniers 2020.

Hett i hyllan #86 – Den tid då ljuset avtar

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Det är dags att börja titta lite på böckerna som står på bokvagnen. Där finns en del hyllvärmare, bland annat Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge. Det är en släktkrönika som spänner över ett halvt sekel och fyra generationer. Jag läser på baksidan:

Oktober 1989, bara några månader innan Berlinmurens fall, samlar Wilhelm Umnitzer familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR.

September 2001. Alexander Umnitzer har diagnosticerats med obotlig cancer. Han beslutar sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år av Stalins Gulag fick honom att tvivla.

Den tid då ljuset avtar har fått mycket positiva recensioner och Ruge har fått pris för boken i Tyskland. Det är hans debutroman, men han har verkat många år som författare till filmmanus och som översättare. Här är en länk till Nilsson förlag och där ser vi att Eugen Ruge har kommit med ytterligare en roman efter Den tid då ljuset avtar.

Naturligtvis vill jag läsa den här hyllvärmaren och jag tror att det blir ganska snart. Till nästa år kommer jag att starta ett eget litet projekt som jag kallar Längst bak i min läslista. Det är alltså böcker som har stått i listan längst tid. Där finns mycket intressant som jag gärna vill läsa men som lätt blir bortglömt eftersom det finns så många andra intressanta böcker. Och listan är lång. Nu slumpar det sig så att Den tid då ljuset avtar både är hyllvärmare och finns där längst bak i listan så nästa år räknar jag med att komma till skott.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, Nilsson 2018. Översättning: Aimée Delblanc.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

I år fyllde jag sextioåtta år och min mor nittiotvå.

Så skriver Theodor Kallifatides i den här boken. Det är år 2006 och han sätter igång med att skriva om sin mor, något som han har tänkt på länge. Men för att kunna göra det behöver han besöka henne i Aten. Det är så mycket han vill fråga henne. Med sig på resan har han en berättelse om faderns liv, en berättelse som hans far själv har skrivit.

Kallifatides är hos sin mamma en vecka och han berättar dels om det som händer då och vad han får reda på av sin mor, dels för han in faderns berättelse i romanen. Resultatet blir en gestaltning av en gammal kärleksfull mor som gifte sig mycket ung med en betydligt äldre man. Hon var hans andra hustru och tog hand om barnen från hans tidigare äktenskap och födde även egna. Det var ett liv tidvis med stora umbäranden. När Theodor Kallifatides var liten, under andra världskriget, var det stor brist på mat och fadern blev fängslad.

Genom författarens föräldrars liv får jag en liten inblick i grekernas moderna historia och i ett liv som skiljer sig oerhört mycket från mitt och mina föräldrars. Kallifatides far var född vid Svarta havet och bodde många år i Turkiet – ända tills grekerna blev förvisade och tvingades ge sig iväg därifrån. De blev flyktingar i Grekland med stora umbäranden.

Romanen handlar om att söka sina rötter, att försöka förstå vem man är, vem ens föräldrar är och hur livet har blivit som det blev. Den handlar alltså mycket om Theodor Kallifatides själv, men sedd genom modern och fadern och det Aten han besöker som skiljer sig mycket från hur staden var när han växte upp. Han är kanske inte riktigt hemma vare sig i Sverige eller i Grekland. Den utvandrade människans dilemma.

Romanen innehåller också ett fint porträtt av modern som vägrar låta sin son diska och laga mat fast hon är nittiotvå och han bara sextioåtta. Hon kallar honom ”min prydnad” som jag antar inte alls känns lika högstämt på grekiska. Det är ett fragmentariskt porträtt, så som det nog måste vara. Inte vet man allt om ens föräldrars liv, men när man har uppnått en viss ålder vill man gärna veta mer. Ibland är det för sent. Om inte Kallifatides hade faderns berättelse skulle han inte veta så mycket om honom. Fadern är död sedan länge.

Jag hade lite svårt att hänga med i vem som berättade eftersom faderns berättelse var i jagform och både Kallifatides själv och hans mor naturligtvis också berättade i första person. Kanske var jag lite för trött när jag läste men jag hade nog föredragit att få faderns berättelse i ett svep istället för uppdelad i bitar här och där. Men bortsett från det tycker jag att Mödrar och söner är en bok som jag kan rekommendera till läsning.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides, Bonniers 2007.

Tisdagstrion – Jul, jul, strålande jul!

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Julböcker är inget jag läser mycket av, men på sistone har vi skaffat två stycken. Till vänster har vi A Maigret Christmas and Other Stories av Georges Simenon. Maigrets jul har jag läst tidigare i en annan utgåva och jag var inte helt förtjust i den, men de andra två berättelserna i boken är förhoppningsvis bra. Och omslagsbilden, jag kan vilja äga den här boken bara på grund av den.

Längst ner till höger har vi så A very Murderous Christmas. Det är en antologi med deckarhistorier av bland annat Ruth Rendell, G. K. Chesterton, Gladys Mitchell och Colin Dexter. I boken finns tio noveller allt som allt och jag föreställer mig att det kan vara mysigt att slå sig ner i soffan, i läsfåtöljen, eller ligga i sängen och läsa en eller annan novell ur den här samlingen under julledigheten.

Sedan när man städar efter den strålande julen rasslar det ofta till i dammsugarslangen av nötskal som har sprätt iväg och hamnat på de mest osannolika ställen. Av den orsaken tycker jag att Nötskal av Ian McEwan kan få vara med här. Den har jag skrivit om så titeln är en länk. Nötskal är både spännande och rolig och gränsar till thriller/deckare och sådana böcker tycker jag också passar i julmörkret.

Det här var årets sista tisdagstrio med tema från Ugglan & Boken. Men trion kommer tillbaka nästa år. Tisdag den 5 januari kör vi igång igen.

Nu vill jag läsa grekiska dikter

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Månadens språk är ju grekiska så nu har jag gjort en liten paus i läsningen av Vild Iris av Louise Glück och satt igång med Konstantin Kavafis dikter, en gammal samling som jag har haft i hyllan sedan mycket, mycket länge. Hur jag fick tag i den minns jag inte. Antagligen i en billighetslåda i eller utanför en bokhandel någonstans. Den har stått i min bokhylla, nästan orörd, men nu, i och med månadens språk, har jag äntligen börjat läsa i den på allvar.

Det var inte så lätt att pausa läsningen av Vild Iris för alldeles nyligen fick jag hem utgåvan på engelska som jag hade beställt och jag såg genast hur mycket det ger att kunna jämföra originaldikterna med den svenska översättningen. Men å andra sidan har jag något spännande som väntar igen i januari.

Och nu i december är det alltså Kavafis dikter jag läser.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Christo har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I början, när han kom till Sverige var han fattig och hungrig men nu har han fått studielån och bor i studentrum. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad.

Det här är en roman om både främlingskap och kärlek precis som titeln säger och det är kärlek med komplikation, Rania är ju både gift och har barn. Vi får följa Christos liv i Stockholm på 60-talet, hur han träffar sin handledare på universitetet, hur han jobbar på restaurang för att få ihop pengar. Hur han träffar sin vän Thanasis. Hur han tänker på Rania hela tiden och hur svårt det är att vara främling, att komma från en annan kultur och ha lämnat så mycket bakom sig. Men Christo ser ingen framtid i Grekland.

Det är vår, det blir sommar. Romanen är berättad rakt på men språket innehåller många nya ordvändningar och bilder. Åtminstone för mig. Jag tror att det är grekiska språket som påverkar och det ger en extra dimension i texten. Det blir spännande och vackert. Kärlek och främlingskap är en vardaglig men mycket fin berättelse. När jag slutar läsa känns det nästan som om jag tagit del av en saga fast romanen innehåller så mycket vardagsliv. Just den här berättelsen, på det här sättet, kan kanske bara skrivas av en äldre man. Jag föreställer mig att en författare i Christos ålder skulle berätta helt annorlunda. Här ses Christo på avstånd, med kärlek.

Jag tycker om Christo och känner med honom i hans vånda. Han funderar och tänker mycket och har samvetskval både därför att han har rest bort från sina föräldrar i Grekland och på grund av sin kärlek till Rania. Det finns stora svårigheter i berättelsen men när jag har läst sista sidan är jag glad. Det händer inte alltid.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides, Bonniers 2020.

Hett i hyllan #85 – På Chesil Beach

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Efter vintervitt i tisdags kan det kanske kännas bra med lite sommar i dagens Hett i hyllan, så nu handlar det alltså om På Chesil Beach av Ian McEwan. Den kom ut 2007 men ett kvitto i boken visar att vi har haft den sedan 2016. Ganska länge ändå har den stått oläst i bokhyllan.

På Chesil Beach handlar om ett alldeles nygift par. Det är i juni 1962 och de två nygifta befinner sig på Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten. Jag läser på baksidan:

Edward och Florence har gift sig på förmiddagen, nu sitter de på hotellet och äter bröllopsmiddag. De är lyckliga, för de älskar varandra så mycket och vet att de passar ihop. Samtidigt är båda osäkra och spända inför den bröllopsnatt som väntar. Särskilt hos Florence tilltar nervositeten allt eftersom kvällen framskrider och når till slut en punkt där den slår över i panik.

Ian McEwan är en författare som jag uppskattar mycket så den här boken vill jag absolut läsa. Under min bloggtid har jag läst dessa tre böcker som han har skrivit:

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Gisslan av Nina Bouraoui

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ursprungligen skrev Nina Bouraoui en teaterpjäs med titeln Gisslan, en monolog som framfördes första gången 2015. Den här romanen bygger på teaterpjäsen. Det är en monolog där en kvinna i femtioårsåldern, Sylvie Meyer, berättar hur hon håller sin chef som gisslan under en natt.

Sylvie Meyer är nyligen skild, hon har två barn och hon är fackligt ombud på fabriken där hon arbetar. Under lång tid har chefen utnyttjat hennes samarbetsvilja till att spionera på sina arbetskamrater och på så sätt har hon hjälpt till med utsorteringen av dem som inte arbetar fullständigt effektivt. Allt detta motiverat med att företaget annars kan gå under.

Sylvie Meyer håller alltså sin chef som gisslan under en natt men romanens titel kan också hänföras till huvudpersonens situation. När hon kommer till kontoret med en kniv i handväskan är det ett desperat försök till att komma ur sin egen gisslansituation, som kvinna, fabriksarbetare, som nyskild tvåbarnsmor. I bakgrunden finns också ett sexuellt övergrepp när hon var tonåring.

Gisslan är en hård berättelse som innehåller mycket vrede. Hopp får man leta efter på annat håll. Romanen är koncentrerad och effektivt skriven, en stridsskrift mot kvinnoförtryck och jag känner hur desperat och spänd Sylvie Meyer är. Jag blir inte glad av den här romanen, men den är värd att läsas.

Gisslan av Nina Bouraoui, Grate 2020. Översättning: Maria Björkman.