Tisdagstrion – Författare eller handling från tysktalande land

~ Mösstanten ~ 23 kommentarer

Jenny Erpenbeck är en tysk författare och förra året kom hennes roman Kairos på svenska. På tyska kom den 2021. Den handlar om en kärlekshistoria mellan en 19-åring flicka och en 30 år äldre man. Nej, och åter nej! Så kan man reagera inför detta. Så unket och slitet. Men det är inte det. Romanen är skriven på ett sätt som gör att det blir intressant och inte unket alls även om jag kunde önska att flickan hade sluppit denna erfarenhet. Historien utspelas i Östberlin, mestadels under åren före murens fall, men också under och lite efter. Jag läste nyligen Stjärna 111 av Lutz Seiler som också har handlingen förlagd till samma tid, men Kairos är helt annorlunda och här får vi också glimtar av vad murens fall och DDR:s införlivande i Förbundsrepubliken kunde innebära för utbildade människor i statens tjänst. Mycket bra bok. Läs gärna båda.

Elfriede Jelinek är en österrikisk författare. Älskarinnorna kom på tyska 1975 och på svenska 2008. Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur 2004 och den upplaga av boken jag läste kom 2018 i serien med kvinnliga Nobelpristagare i litteratur. Älskarinnorna är en arg, provokativ satirisk historia skriven av en ordkonstnär.

Doktor Faustus av Thomas Mann kom på originalspråket 1947. Thomas Mann var i landsflykt undan nazisterna och befann sig i USA när han skrev romanen. Den handlar om den tyske tonsättaren Adrian Leverkühns liv skildrat av en vän. Romanen anspelar på Faust, han som sålde sin själ till djävulen. Faust finns i tyska folksagor och flera författare har inspirerats av den gestalten, bland andra Goethe som skrev en teaterpjäs med Faust som huvudperson. Kanhända sålde Adrian Leverkühn också sin själ till djävulen? Man får läsa romanen och bilda sig sin egen uppfattning. Doktor Faustus kom på svenska 1948. Omslaget här ovan kommer från en nyöversättning från 2015 som jag läste.

Det var mina böcker av författare från länder där man talar tyska. Om du vill se vad andra bokbloggare har plockat fram till dagens trio kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #27-28

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Ja, här är de två böckerna som finns längst bak i min läslista just nu.

Huset i Paris av Elizabeth Bowen fick jag tips om av en annan bokbloggare, det kan ha varit Hannele. Jag har haft boken i min läslista sedan 25 augusti 2019, men med den engelska titeln The House in Paris. Tyvärr finns den inte på engelska på Götabiblioteken så jag har lånat en svensk översättning från 1958. Jag hoppas att den kommer att fungera bra. Ursprungligen kom The House in Paris ut 1935.

Elizabeth Bowen (1899-1973) var en irländsk-brittisk författare. Hon har skrivit romaner, noveller och fackböcker och många av dem är översatta till svenska. Modernista har publicerat ett par nyutgåvor under senare år, med de gamla översättningarna. Berättelserna utspelas vanligen i den övre medelklassen. Hon har också skrivit spökhistorier. The House in Paris är filmatiserad av BBC 1959.

Patria av Fernando Aramburu kom också in i läslistan den 25 augusti 2019. Antagligen har jag sett den omskriven i pressen och blivit intresserad. Den lär ha fått mycket positiv kritik och handlar om Spanien och baskisk nationalism, om två kvinnor som har hamnat på var sin sida i en by i Baskien som slits sönder av våld. Boken kom på spanska 2016 och på svenska 2018. Det är en riktig tegelsten på 649 sidor.

Fernando Aramburu är en spansk författare, född i San Sebastián 1959. Han har skrivit romaner, noveller och en barnbok men den enda av hans böcker som är översatt till svenska är Patria. Han är numera bosatt i Tyskland.

Huset i Paris och Patria är alltså två mycket olika böcker, och det tycker jag om.

De förlorade ordens bok av Pip Williams

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

1879 utsågs James Murray till huvudredaktör för den första av Oxfords ordböcker. Det dröjde ända till 1928 innan alla de tolv banden hade publicerats, ett jätteprojekt som inte bara anställda arbetade i utan även volontärer runt om i landet. Pip Williams roman De förlorade ordens bok handlar om detta arbete i skönlitterär form och med ett kvinnligt perspektiv. Där finns också ett klassperspektiv.

Romanen innehåller både personer som har funnits, som James Murray och hans döttrar och fiktiva gestalter som flickan Esme. Hennes far arbetar med ordboken och som liten får hon sitta under bordet i skriptoriet som lokalen där arbetet pågår kallas. Där under bordet sitter den lilla flickan och ibland tappar någon en lapp med ett ord som hamnar nere på golvet. Det kan vara ett förlorat ord, ett ord som inte kommer med i ordboken. För naturligtvis kan inte precis alla ord få plats där. Ett kriterium för ord i ordboken är att det ska finnas skriftliga belägg, men det skriftliga ska också vara tryckt. Ord kan också ratas för att de anses obscena.

På den tiden när ordboken arbetades fram bestämde männen. Kvinnorna i England fick inte rösträtt förrän 1928. (Svenska kvinnor fick rösta första gången 1921.) Därför har författaren valt att ägna en del av utrymmet i romanen till rösträttskampen. Arbetet med ordboken är den röda tråd som romanen är uppbyggd kring, men kampen för kvinnors rättigheter genomsyrar boken liksom kvinnors svårigheter. Det är ju flickan Esme som är bokens huvudperson. Dessutom präglade manssamhället ordboken. De allra flesta beläggen för ord kom från män och en del ord som rörde kvinnligt liv kom inte med.

De förlorade ordens bok är intressant. Jag lärde mig en del om den stora ordboken och arbetet med denna. Det är också spännande att följa Esmes liv med glädje och svårigheter, och det finns fler minnesvärda kvinnogestalter i berättelsen. Romanen tillhör de böcker som jag tycker är trevliga, men det betyder inte att det är en platt historia. Den innehåller sorg och glädje och frustration och hårt arbete och vänskap och kärlek. Dessutom är den lärorik.

De förlorade ordens bok av Pip Williams, Historiska media 2022. Översättning: Annika Sundberg.

Hett i hyllan #190 – Ankomstens gåta

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Ankomstens gåta är en roman med självbiografisk grund om en författare och hans utveckling. Författaren till boken Vidiadhar Surajprasad Naipaul föddes på Trinidad 1932 i en familj av indiska invandrare. Trinidad var då en brittisk koloni och han for till England och utbildade sig där, men han hade det kämpigt både med sin utbildning och med sin försörjning. Hans första bok The Mystic Masseur publicerades 1957. Många av hans böcker är översatta till svenska. År 2001 belönades han med Nobelpriset i litteratur.

På baksidan av Ankomstens gåta läser jag följande:

Handlingen beskriver författarens resa från sitt hemland Trinidad till det avlägsna öriket utanför den europeiska kontinenten. Han slår sig ned i en urgammal jordbruksbygd med Stonehenges hemlighetsfulla kontur inom synhåll. Från sin stuga, tillhörande ett edvardianskt gods i förfall, iakttar han hur den nya tiden bryter upp de naturliga band som tidigare fanns mellan människan och naturen, och hur grymhet, okänslighet och förräderi leder till att den en gång självklara ordningen bryts sönder – med tragiska effekter både för människan och hennes miljö.

Den här boken är en av dem som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Kanske hade jag aldrig haft den hemma om inte det hade hänt och kanske hade jag aldrig varit intresserad av att läsa den. Men nu är jag det.

Ankomstens gåta av V. S. Naipaul, Månpocket 2002. Översättning: Rose-Marie Nielsen.

Romanen kom på originalspråket 1987 med titel The Enigma of Arrival, och på svenska första gången 1989.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kärleken av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Laki Sarris är en snart fyrtioårig filosofilärare. Han är gift med Lena som är en öm och klok kvinna. De är båda invandrare, han från Grekland och hon från Finland och de har en fyraårig pojke.

Romanens titel är kärleken och det är Laki Sarris som berättar om tre kärlekar, en när han var mycket ung, kärleken till Lena och så kärleken till Li som han träffar som medelålders gift man. Han berättar och han funderar och han nämner filosofer och olika sätt att se på tillvaron. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att han är lite pretentiös. Han verkar mycket egocentrerad. Det är han, han och åter han. Visst har han dåligt samvete när han bedrar sin hustru med en mycket yngre kvinna. Men ändå.

Vid ett tillfälle berättar han om sin son när han var lite mindre, uppfattar jag. Han kände mycket stark kärlek till sonen och hissade upp honom i luften och ropade någonting om att han älskade honom. ”Pappa, det gör ont”, sa pojken. Laki Sarris reaktion när han berättar för läsaren är Ja kärlek gör ont.

Ööhhh? Vad menar han? Att han hissar upp sin pojke i luften och råkar ta så hårt i honom så att pojken protesterar har väl inget att göra med om kärlek gör ont eller ej. Det kan bli gjort av en kärleksfull förälder som gör ett misstag eller någon släkting eller en bekant som inte alls älskar barnet. Men en sådan detalj i boken gör också att Laki Sarri framstår som en komplicerad människa och det gör faktiskt att berättelsen blir mer intressant. Om denne man och hans kärlekar ville jag gärna läsa till slutet av boken.

Kärleken av Theodor Kallifatides, Bonniers 1978.

Tisdagstrion – Vapen

~ Mösstanten ~ 25 kommentarer

Vapen är dagens tema och här blir det skjutvapen gånger tre.

Att det förekommer sådana i den första boken kan väl ingen undgå att se. Det är Två pistoler av Klas Östergren som kom 2021. Den handlar om Adolf Fredrik Munck som kom från Finland och blev överhovstallmästare hos Gustav III. I romanen finns mycket hovliv, men i ramberättelsen är den gamle Munck i landsflykt och ser tillbaka på sitt liv.

Sedan blev jag nyligen varse att ett skjutvapen finns på omslaget till Åsne Seierstads nya bok Afghanerna. Åsne Seierstad har ånyo rest till Afghanistan efter talibanernas återkomst, och där har hon intervjuat tre människor, två män och en kvinna. Den vill jag läsa.

Löpa varg av Kerstin Ekman handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig. Han har jagat i hela sitt vuxna liv, men nu börjar han ifrågasätta jakten. I Löpa varg finns absolut skjutvapen. Bland annat blir en varg, som Ulf Norrstig vill hålla hemlig för sitt jaktlag, skjuten. Boken kom 2021.

Tre exempel på böcker med skjutvapen. Om du är nyfiken på vilka böcker och vapen som andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Handbok för städerskor – novell av Lucia Berlin

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

42-PIEDMONT. Långsam buss till Jack London Square. Hembiträden och gamla tanter. Jag satt bredvid en gammal blind kvinna som läste punktskrift, fingret gled tyst och långsamt fram över sidan, rad efter rad. Det var rogivande att titta på, att läsa över hennes axel så. Kvinnan hoppade av vid 29th Street där alla bokstäver i skylten AMERIKANSKA VAROR TILLVERKADE AV BLINDA hade trillat ner utom BLINDA.

Så börjar titelnovellen i den här samlingen. Kvinnan som berättar är städerska och åker med buss härs och tvärs genom staden till olika människors hem. Novellen handlar om henne själv och om hennes kunder. Hon far runt i stan bland andra städerskor och hembiträden, en värld så fjärran från den tillvaro som de som kan betala för deras tjänster har. Novellen är mycket konkret. Lucia Berlin får fram det hon vill säga genom det som händer, hur det ser ut i vardagen. Det finns en lite sorgsen grå ton över berättelsen men med ett visst bett. Den rekommenderas.

Handbok för städerskor – novell ur samlingen med samma titel av Lucia Berlin, Natur & Kultur 2017. Redaktör: Stephen Elmersson. Översättning: Niclas Hval. Förord: Klas Östergren.

Samlingen publicerades första gången på svenska 2016 och på originalspråket med titeln A manual for cleaning women 2015.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.

Tidigare har jag skrivit om Lucia Berlins novell Angels tvättomat på bloggen.

Mr Potter av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

I Mr Potter manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn och alla var flickor – utom ett som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar och fäder som lever sitt eget liv.

Mr Potter kunde inte läsa och skriva. Han framställs som en vacker man, en kvinnokarl, men en man som nästan inte kan artikulera orden, som inte kan genomföra ett logiskt resonemang eftersom han inte kan läsa och skriva. Han hade en hemsk barndom, men ändå gick det bra för honom standardmässigt till slut. Jamaica Kincaids mor däremot, hon kunde läsa och skriva och det lärde sig ju Jamaica Kincaid också och blev så småningom författare.

Där fanns alltså ett stort tomrum efter fadern. Modern verkar ha varit en kvinna med häftigt temperament och Jamaica Kincaid kom inte överens med henne. Således finns i romanen Mr Potter stor smärta och sorg och fadern är omskriven med förakt. Texten är full av upprepningar, upprepningar mest hela tiden, med ett ganska poetiskt språk. Det här störde mig lite. Det kändes för svulstigt och tog för mycket plats. Samtidigt kände jag den stora smärtan och sorgen som genomsyrade romanen när jag lade den utlästa boken ifrån mig, så kanske var det ändå just så här romanen skulle skrivas? Bilder av det starka solskenet, värmen och havet som omsluter ön var också något jag fick med mig från boken.

Mr Potter av Jamaica Kincaid, Tranan 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Boken kom på originalspråket 2002.

Hett i hyllan #189 – Sartre, ett liv

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

En biografi över Jean-Paul Sartre som står och värmer bokhyllan, är det något som jag vill läsa? Ja, det är det nog. Det gäller bara att ge den plats bland all annan läsning, och det är inte så bara. Biografin är skriven av Annie Cohen-Solal. Hon är född 1948 i Algeriet och hon är en fransk historiker och författare. Den här biografin som ursprungligen publicerades 1985 på originalspråket är översatt och utgiven i många länder.

Detta kan man läsa på omslagets baksida:

Annie Cohen-Solal följer Sartre från uppväxtåren som ensamt underbarn i en kvävande borgerlig familj till de sista årens strid mot blindhet och fysiskt förfall. Boken berättar om hans tillvaro i krigsårens och efterkrigstidens intellektuella miljö i Paris, fram till den häftiga solidariteten med den politiska vänstern. Den skildrar hur hans romaner och pjäser blev till och hur hans existentialism formades, med kravet på varje människa att i handling välja sitt eget liv. Boken låter oss möta både tänkaren och livsnjutaren Sartre: hans liv med Simone de Beauvoir, hans ständiga affärer med andra kvinnor, hans vänskap och konflikter med andra författare, som Albert Camus.

Jean-Paul Sartre (1905-1980), som har skrivit skönlitteratur och dramatik och filosofiska verk, utsågs till Nobelpristagare i litteratur 1964, men han tog inte emot priset.

Sartre – ett liv av Annie Cohen-Solal, Bonniers 1987. Översättning: Agneta Westerdahl.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Alice Hagtorn var programledare på tv, men efter en skandal måste hon sluta och hon skäms så mycket att hon söker arbete hos en man som bor i ett hus på landet. Hon tar tjänst som trädgårdsmästare och hushållerska fast hon inte vet särskilt mycket om trädgårdsarbete. Men där, hos den fåordige mannen som beter sig egendomligt, är hon borta från världen och skvallret, och allt kritiskt människor kan säga och tänka når henne inte.

Men situationen är konstig och så snart hon har kommit till mannen i huset uppstår en illavarslande stämning. Mannens fru är bortrest, säger han. Hur länge hon ska vara borta får Alice inte veta. Mannen stänger in sig i sitt arbetsrum så snart han har ätit. Vad han gör där vet hon inte. Han säger bara det ytterst nödvändiga och när hon är ute i trädgården kan hon se honom stå i fönstret och betrakta henne.

Fågeltribunalen är en psykologisk thriller, en bra sådan, mycket spännande att läsa. Den har stark stämning och vardagsbestyren håller kvar den i en verklighet. Miljön med huset och trädgården och fjorden är fint beskriven. Berättelsen är både mystisk och hotfull och blir mer spännande efter hand. Kanske blir jag ändå lite besviken på slutet. Så är det oftast när jag läser spänningslitteratur. Men jag rekommenderar den absolut. Om du vill läsa en psykologisk thriller, välj då gärna denna.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn, Modernista 2020. Översättning: Cajsa Mitchell.