Tisdagstrion – Lila

~ Mösstanten ~ 30 kommentarer

Vi har två lila böcker i bokhyllan och den ena är The Woman in Black av Susan Hill. Det är en spökhistoria som hade fått många lovord när jag läste den. Jag blev faktiskt lite besviken, men visst är den värd att läsas.

Lila av Marilynne Robinson grep mig djupt när jag läste den. Romanen handlar om en flicka som kidnappas av en kvinna och som växer upp på vägarna med henne. Som vuxen kommer hon till småstaden Gilead och träffar där en äldre änkeman som är präst och kärlek uppstår. Det är en mycket fin berättelse. Marilynne Robinson har skrivit fyra böcker som utspelas i Gilead. De är Gilead, Hemma, Lila och Jack som kom förra året. Jag har alltså läst den första och den tredje. Både Gilead och Lila är mycket bra romaner. Jag måste se till att jag läser också de andra två. Allt som allt är hittills sex böcker av Marilynne Robinson översatta till svenska och ja, jag vill läsa allihop.

Den andra lila boken jag hittade i bokhyllan var Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga, En mycket läsvärd berättelse från Rwanda om motsättningarna mellan de två folkgrupperna tutsier och hutuer. Madonnan vid Nilen utspelas på en flickskola belägen i bergen på 1970-talet, alltså många år före folkmordet 1994. Scholastique Mukasonga skriver på franska. Förutom Madonnan vid Nilen finns Barfotakvinnan på svenska. Den handlar om hennes mor som dog under folkmordet i Rwanda.

Vill du ha fler boktips på lila böcker eller med lila i titeln kan du gå till Ugglan och Boken.

.

De tysta satelliterna – novell av Clemens Meyer

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Berättaren driver ett gatukök i ett höghusområde. I början Av novellen är det som om han blir intervjuad, men sedan tar hans berättande över. Han bor i ett av höghusen nära gatuköket och där brukar boende gå ut i trapphuset och röka. Det gör berättaren och en ung kvinna som bor med sin man på samma våningsplan. Hon har konverterat till islam, mannens religion. Men på kvällarna går hennes man ut för att umgås med sina vänner och då kommer hon ut i trappuppgången och röker.

Hon rökte och drog upp sin huvudduk lite så att ett par hårstrån föll ner i pannan på henne. Hon slöt ögonen, andades ut röken och höll huvudet i vinden, lutade huvudet bakåt och vinden fick hennes hårstrån att röra på sig. Vi stod vid det öppna fönstret medan det långsamt blev natt, men det var fortfarande ljust, himlen blev rosa och röd, och sedan kändes det som om det skulle bli ljusare igen, precis innan mörkret föll, ljusrosa, ljusrött, och vi förundrades över hur länge dagsljuset stannade kvar de här nätterna.

De tysta satelliterna är en vacker, melankolisk och prosaisk novell mitt i vardagen i ett höghusområde någonstans i östra Tyskland.

De tysta satelliterna – novell av Clemens Meyer ur samlingen med samma titel, Ellerströms 2022. Översättning: Ebba Högström. Förord: Måns Wadensjö.

Clemens Meyer (1977-) är en tysk författare. Han är flerfaldigt prisbelönt och har skrivit romaner, noveller och även dramatik. Innan han slog igenom som författare arbetade han inom diverse områden, bland annat var han byggnadsarbetare. Tre av hans böcker är översatta till svenska: Våld – en dagbok, Natten och ljusen och De tysta satelliterna..

Snöstorm av Augustin Erba

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Snöstorm handlar om Tomas vars pappa lämnar familjen och vars mamma så småningom blir mentalsjuk. När han har slutat gymnasiet börjar han läsa teknisk fysik på Kungliga tekniska högskolan (KTH). Det är Tomas som berättar i romanen, om sina svårigheter att lita på människor och att knyta an och om livet som student på KTH. Han finns i berättelsen som barn och mycket ung student och även som vuxen man flera år senare.

På KTH är det grabbigt och misogynt så det förslår med nolleperiod och grabbiga supiga fester. Det finns bara två tjejer som läser teknisk fysik. En av dem är Livl och Tomas blir förälskad i henne. Tomas är en mycket sårbar person med dålig självkänsla som nog inte har utvecklats fullt ut eftersom han inte har haft det rätta stödet och några vettiga vuxna förebilder, men Livl och han blir vänner och i varje fall för Tomas blir det mer än så.

Snöstorm är skriven med känslighet, med människokärlek och humor. Trots att det är en ganska sorglig roman är den också rolig. Den har driv och det blir en fin upplevelse att läsa hur det går för Tomas. Miljön på KTH och snacket mellan grabbarna är konkret och målande och drastiskt och stundom lite absurt. Författaren har själv varit där så han känner miljön.

Augustin Erba har gestaltat en vanlig ovanlig människa i Tomas. Som läsare kan jag både känna igen mig och förfasa mig över vad många barn och unga får utstå i livet. Det både händer mycket och finns ett lugn och en klokhet i den här berättelsen. Och det finns ett hopp. Rekommenderas.

Snöstorm av Augustin Erba, Bonniers 2019.

Hett i hyllan #192 – En historia om läsnng

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Alberto Manguel (1948-) kommer från Argentina. Han har skrivit romaner, essäer och facklitteratur och är också redaktör för en rad antologier. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om honom förrän jag hittade den här boken i hyllan, det lär vara min man som har skaffat hit den, och fast boken lockar mig har jag aldrig läst den.

Boken heter alltså En historia om läsning och på omslagets baksida läser jag följande:

Från lertavla till hypertext – Alberto Manguel tar oss med på en resa genom läsandets märkliga och lidelsefyllda historia som sträcker sig över 6 000 år. Det blir en färd med många stopp, omvägar och avstickare.

En historia om läsning är en lärd och lysten bok som man läser som en äventyrsroman. På ett högst personligt sätt berättar Manguel om bibliotek och bokskatter, om tillåten och förbjuden läsning, om boktjuvar och bokbrännare och om egendomliga läsmaskiner.

När jag bläddrar i boken ser jag att den inte är skriven som en kronologisk genomgång av läsandets historia utan snarare med en rad essäliknande kapitel med rubriker som Högläsning, Minnets bok, Att läsa framtiden, Översättaren som läsare och Boknarren. En historia om läsning lockar mig sannerligen inte mindre nu när jag har tittat närmare på den. Inte nog med att innehållet verkar intressant, den har också ett vackert och omslag och innehåller många illustrationer.

En historia om läsning av Alberto Manguel, Ordfront 1999. Översättning: Margareta Eklöf.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

De oroliga av Linn Ullmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

De oroliga är en självbiografisk roman där Linn Ullmann skriver om sin mamma och pappa och sin uppväxt. Hennes mor är Liv Ullmann och hennes far Ingmar Bergman. De levde ihop en tid när Linn Ullmann var riktigt liten, men snart skildes de.

Linn bor med sin mamma men på somrarna är hon hos sin far på Fårö. Det kan inte vara helt lätt att vara dotter till en berömd skådespelerska som arbetar i filmproduktioner runt om i världen. Att vara dotter till den berömde filmregissören som har varit gift så många gånger och har många barn och som är oerhört egocentrisk och ska ha allt på sitt eget vis är inte heller det lättaste. Ändå framstår somrarna på Fårö som tryggare än resten av hennes liv. Där fanns fasta regler för vad barnen fick göra och inte. Reglerna fanns för faderns skull. Det var hans regler. Men där fanns en förutsägbarhet och dessutom, uppfattar jag det, en trygghet genom Ingmar Bergmans fru Ingrid.

Hos mamman och hennes släkt finns nerver och spontanitet. Samtidigt är flickan mycket starkare bunden till mamman än till pappan, han håller ett avstånd och då blir naturligtvis vad mamman gör eller inte gör, om hon befinner sig nära eller långt borta, mycket mer betydelsefullt och kärleksfullt, men också skrämmande. Om hon inte finns? Pappan är ju inget alternativ.

Att skriva självbiografiskt är ett minnesarbete och också tankar omkring det finns med i romanen. Resultatet blir levande och rörande. I hennes porträtt av fadern finns både kärlek och uppgivenhet. Han tar större plats i romanen än mamman. Kanske beror det på att författaren hade större avstånd till honom. Han är också avliden när boken skrivs och då finns möjlighet till ett avslut och kanske kan man skriva lite friare. Ingmar Bergman var mycket äldre än mamman och Linn Ullmann finns i berättelsen inte bara som flicka utan också som vuxen kvinna och mor och Ingmar Bergman finns med på sin ålderdom när han har förlorat en del av sin makt eftersom han måste ha hjälp med det mesta. Linn Ullmann har skapat människor och miljöer som går in i läsaren och stannar kvar. De oroliga är en mycket mänsklig roman. Den avslutas med berättelsen om faderns begravning och den är lugn och sansad. För den som ser begravningsföljet på avstånd kan det se ut som om människorna håller varandra i handen och hjälper varandra framåt i en lång, lång rad skriver författaren.

De oroliga av Linn Ullmann, Bonniers 2016. Översättning: Urban Andersson.

Tisdagstrion – Över eller under i titeln

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

En över och två under blir det här och först har vi Ripley Under Water av Patricia Highsmith som jag nyligen har läst. Det är den femte och sista boken om den psykopatiske Tom Ripley.

I mitten finns Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, en thrillerliknande historia, men på Olga Tokarczuks vis. Den kom på originalspråket 2009 och första gången på svenska 2010. Olga Tokarczuk fick Nobelpriset i litteratur 2018.

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo OE är en märklig roman som bygger på sägner och myter på den japanska ön Shikoku. Romanen kom på japanska 1986 och på svenska 1992. Kenzaburo Oe fick Nobelpriset i litteratur 1994.

Böckernas titlar länkar till mina texter om dem.

Vill du få tips på fler boktitlar med över och under kan du går till Ugglan & Boken.

Nu läser jag dikter av Else Lasker-Schüler

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här diktsamlingen är ett spontanköp som har stått ganska länge på bokvagnen och väntat, men nu är det dags. Det är starka känslor och starka och ibland högstämda ord och bilder i dikterna så här långt. Många är kärleksdikter.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem. På Wikipedia kan du läsa mer om henne.

Pärlor ur min krona av Else Lasker-Schüler, Lejd 2022. Tolkning och urval: Marie Tonkin.

Det finns en annan samling dikter av Else Laske-Schüler tolkade till svenska:
Dikter och Porträtt av Else Lasker-Schüler, Ersatz 2008. Tolkning, urval och efterord av Peter Handberg.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Havsörnens skrik är den sjunde boken i Millenniumserien. Den har handlingen förlagd till den fiktiva lappländska staden Gasskas. Dit kommer en ovillig Lisbeth Salander därför att hon har blivit kontaktad som närmaste släkting till brorsdottern Svala. Flickans mamma är försvunnen och hennes pappa och mormor är avlidna och inget jourhem finns att uppbringa just då. Till Gasskas kommer också journalisten Mikael Blomkvist för att vara med på sin dotters bröllop. Hon ska gifta sig med kommunchefen.

Miljön är spännande, eller borde åtminstone vara det. Allt händer i en ort långt uppe i norr där bolag gärna vill idka gruvdrift och där det finns planer på att bygga en enorm vindkraftspark för att ha god tillgång till el för att locka olika företag till kommunen. Där finns samer som får sina renbetesområden inskränkta. Där finns drogmissbruk och organiserad brottslighet, där finns korruption och en kommunledning som kanske har gripits av hybris och vill för mycket. En ort i Lappland ger en miljö som för väldigt många av oss är exotisk och i det här fallet också full av problem och konflikter som är aktuella just nu. Men det blir för mycket. Kanske skulle det inte kännas så om boken var annorlunda skriven.

Författaren avslöjar alltför mycket alldeles för tidigt. Dessutom går hon in i huvudet på alldeles för många romangestalter. Det blir för många perspektiv och allt blir för ytligt. Ja, det är fråga om underhållning, men historien skulle bli mycket mer spännande om man som läsare kände sig riktigt engagerad i någon av personerna. Där finns också hänsyftningar på de tidigare böckerna som väl är tänkta att vara humoristiska men som jag gärna hade varit utan. Jag hade önskat mig en mer uppstramad spänningsroman där läsaren får fakta efter hand och i och med detta förstår mer och mer. Men jag får erkänna att jag bara har läst de tre första Millenniumböckerna före denna och det var länge sedan. Därför känner jag inte till Millenniumseriens utveckling och vet alltså inte hurdan en Millenniumbok ”ska” vara idag.

Positivt är att romanen innehåller starka kvinnogestalter och att det ändå är ganska spännande att läsa den till slut.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff, Polaris 2022.

Hett i hyllan #191 – Nakna kvinnor

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här diktsamlingen av Berit Gullberg har jag haft i hyllan mycket länge, men hittills har jag inte läst den. Det får jag se till att ändra. Jag tror att den handlar om kärlek och relationer och dikterna verkar inte komplicerade att läsa.

Berit Gullberg (1939-) har arbetat som författare, programledare, informationschef och teaterförläggare. Enligt Libris är Nakna kvinnor hennes enda diktsamling. Hon har också bland annat publicerat ett par romaner, en novellsamling och en intervjubok.

Nakna kvinnor av Berit Gullberg, Trevi 1985.

Diktsamlingen finns att köpa som E-bok för den som är intresserad. Den finns som bok på Götabiblioteken och säkert på fler bibliotek i landet.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kairos av Jenny Erpenbeck

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Och här kommer då mitt inlägg om Kairos och precis som jag skrev i tisdagstrion igår handlar den om en kärlekshistoria mellan en flicka på nitton år och en trettio år äldre man. Handlingen är förlagd till Östberlin under åren före, under och även efter murens fall. Mannen är författare och frilansare på radion. Han är gift och dessutom har han haft en rad älskarinnor. Oddsen för att kärleksförhållandet ska leda till något bra är alltså inte särskilt goda, men i början finns lycka.

Vi har väl alla läst om, eller sett film om förhållanden mellan äldre män och mycket yngre kvinnor, men Jenny Erpenbeck har skrivit något alldeles eget. Inget känns gammalt och slitet. Det är levande och stundom poetiskt. Jag har sett omskrivet att miljön och atmosfären i Östberlin under den här tiden skildras mycket bra i den här romanen. Det har jag inte kunskap att avgöra, men en sak är säker, Kairos innehåller mycket mer än kärlekshistorien. Vi får uppleva hur det kunde vara de här åren för människor med utbildning som var anställda av staten och hur de påverkades av förändringarna. Skillnaden mellan Öst och Väst skildras också. Bagaget som de äldre har från Hitlertiden finns också med. Romanen skildrar cynism, uppgivenhet och också tankarna som många människor hade om hur bra det skulle bli, vilken ljus framtid man gick till mötes, när DDR skapades.

Mannen som flickan blir förälskad i är också förälskad i början, men riktig kärlek förmår han nog inte hysa. Han smyger ju med olika förhållanden gentemot sin fru år efter år. Jag uppfattar att han är en av de där som egentligen bara tänker på sig själv. Så småningom tycker han också synd om sig själv och skuldbelägger den unga kvinnan och eftersom han har ordets makt och mycket kunskap är det mestadels han som styr och hon som anpassar sig. Det blir sorgligt, det blir tragiskt, det blir mörkt. Det blir helt absurt hur han manipulerar henne till botgöring. Men där finns ändå hopp och därför att det är så bra skrivet blir berättelsen också spännande att läsa. Hela tiden hoppas jag att hon ska bryta sig loss.

Det vet vi egentligen att hon gör. Prologen handlar om att han har dött och då har hon en annan man, förstår vi. Men genom en stor del av romanen, utom i början kanske, tänkte jag Nu! Inte längre så här! Du måste bort från detta. Och så sitter hon, efter att han är begravd, med två kartonger fulla med minnen som hon går igenom och så börjar berättelsen.

Kairos av Jenny Erpenbeck, Bonniers 2022. Översättning: Ulrika Wallenström.