Vi har två böcker av Stina Lundberg Dabrowski i bokhyllan. Den första med titel Stinas möten skrev jag om i ett annat hettihyllaninlägg. Precis som med Stinas Möten handlar den här boken om intervjuer som Stina Lundberg Dabrowski har gjort med kända personer. Men kanske är denna lite mer djuplodande?
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande?
Det här kanske är en riktigt bra och spännande bok?
Stina om Stina och konsten att intervjua av Stina Lundberg Dabrowski, Atlas 2011.
Sund handlar om Eva Zackrisson som kommer från Kalmar. Hon har just börjat sin utbildning på Arkitekthögskolan vid romanens start. Och det är roligt värre. För läsaren alltså, inte för Eva Zackrisson för hon känner sig inte hemma där och förstår inte snacket och vad som anses bra. Men roligt och satiriskt skrivet är det.
Det finns alltså en hel del humor i Sund men i botten är den en mycket allvarlig roman om en ung människa som försöker hitta sin väg i livet. Eva Zackrissons föräldrar är välutbildade, men de skildes när Eva och hennes syster växte upp och fadern är alkoholiserad. Hennes mamma har en forskartjänst på ett universitet i USA. Eva vet inte riktigt vart hon ska. Arkitektutbildningen verkar inte vara det rätta för henne. Ska hon bli poet? Ska hon bli sångerska som skriver sina egna låtar? Och så får vi följa Evas kamp och hennes strävan. Det är inte lätt. Hon har ett tungt bagage att bära men hon är samtidigt stark.
På Öland finns släkt och där har hennes familj ett sommarhus dit hon drar sig undan ibland. Där får vi kontrasten mellan hårt arbetande bönder som knappt kan få verksamheten lönsam och höga flygande ideal och åsikter från människor som har sitt på det torra. Den krocken finns hela tiden i romanen. Vanligt folk och vanligt liv jämfört med ett intellektuellt och priviligierat liv. Redan i den första boken om Eva Zackrisson finns den uppdelningen. Eva tillhörde ett gäng tonårsflickor, Kalmars jägarinnor, som målade sig kraftigt och drack och röjde runt. Eva var duktig i skolan och saknade allvarliga samtal, men samtidigt kände hon sig inte hemma bland ungdomarna som pratade filosofi och politik, och solidariteten bland jägarinnorna var stark.
Man kan uppfatta Sund som en allmängiltig berättelse om hur svårt det kan vara att hitta sin väg i dagens samhälle där alla möjligheter finns – och ändå gör de ju inte det. Men romanen handlar faktiskt om Eva Zackrisson och det är hennes tragikomiska humor som finns i boken. Det är hennes väg som är mycket specifik som vi läser om, fast säkert många andra har varit med om en hel del av hennes upplevelser. Där finns också trovärdiga relationer, särskilt Evas relation till fadern är gestaltad med värme och ilska. I Sund finns också fina miljöbeskrivningar och både jordnära och mer svävande romangestalter att ta till sig och lära känna. Och mycket atmosfär. Och så finns Öland där med poesi, hårt väder och härlig natur. Sund är en bra roman som jag rekommenderar.
Temat för dagen är Å, Ä och Ö och minst en av bokstäverna ska förekomma i bokens titel. Vad har då jag gjort? Jo jag har valt två böcker som jag har läst och en från min läslista.
Å – En lång vinter av Colm Tóibin. Den blev jag intresserad av därför att jag såg tips på den i andra bokbloggar. Som vanligt har jag svårt att minnas vilka bloggar, men tack i alla fall, ni som har skrivit om den. En lång vinter är en kortroman som utspelas i en spansk bergsby och den ska vara Colm Tóibins starkaste berättelse enligt förlaget. Och nu har jag läst den fast det är sommar.
Ä – Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. Det är samma här. Jag har sett den på bloggar, bland annat hos Hannele. Den handlar om en far och två söner som sörjer modern som har gått bort. En dag ringer det på dörren och där står den fjäderklädda sorgen i form av en kråka. Eftersom den här boken har så mycket som tre ä:n i titeln vill jag ha den i dagens trio. Dessutom ska den vara bra och jag hoppas att jag läser den innan sommaren tar slut. Länk till förlaget. Länk till Hanneles blogg.
Ö – Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Den fanns längst bak i min läslista och eftersom jag betar av en del böcker bakifrån lånade jag den på biblioteket. Den handlar om den fyrtioåriga Minna som anstränger sig för att hinna med allt och lyckas som mor, kvinna och i arbetslivet och som drabbas av utmattningssyndrom. Länk till förlaget.
Både En lång vinter och Mamma är bara lite trött har jag alltså läst men jag har inte hunnit få ut inlägg om dem här på bloggen ännu. De kommer så småningom.
Temat kommer som vanligt från Ugglan & Boken och där kan du också hitta fler lästips.
Ja, det är bara så. Fast jag inte har läst biografin över Elin Wägner ännu som står och väntar på bokvagnen kände jag mig manad att köpa biografin över Maja Ekelöf. Hon var en betydande gestalt i min ungdom, en vänstermänniska som vi beundrade. Bara det att hon var städerska var stort. De flesta av oss i vänstern var inte arbetare men en hel del blev det under några år av politiska skäl. Visst läste jag hennes bok Rapport från en skurhink och jag tyckte att den var bra.
En stark människa måste hon ha varit och biografin tar så vitt jag förstår upp realiteterna som inte var riktigt samma som i min ganska blåögda uppfattning på den tiden. Länk till förlaget här.
Snöns rike utspelas i en turistort på ön Honshu. Dit kommer Shimamura. Han är medelålders, förmögen och estet. Där träffar han en ung geisha som heter Komako och hon förälskar sig i honom. De kommer från helt olika förhållanden. Shimamura är rik och har familj. Han har ärvda pengar och behöver inte arbeta utan kan göra det han har lust till. Komako däremot måste arbeta för sin försörjning. Ett sätt är att en rik man tar henne under sitt beskydd och då består naturligtvis arbetet av att vara vacker och angenäm och stå till tjänst sexuellt. Ett annat sätt är att utbilda sig till geisha och då ska hon också vara vacker och angenäm, ett trevligt sällskap som kan underhålla genom musik och sång, och helst ung.
Snöns rike berättas av Shimamura. Allt det här om olikheten och om Komakos situation finns i berättelsen men där finns inga pekpinnar. Det är självklart att Shimamura lever som han gör. Det är självklart att han beställer en ung kvinna till sin egen förnöjelse när han kommer till hotellet. Hon ska absolut vara ung. Det är så det är.
Komako och Shimamura är också två helt olika personligheter. Hon är känslosam och kan fara iväg lite obetänksamt medan han är tillbakalutad, eftertänksam och reflekterande. Han är inte lika starkt engagerad i förhållandet som hon och han är på ön då och då och har ett annat liv på annan ort medan hon bor på ön. Jag tror att tiden för romanen är någon gång efter första världskriget men Komako känns på sätt och vis modern. Hon dricker för mycket på festerna där hon arbetar och hon vill ha sitt oberoende. Fast hon är mycket ambivalent.
Berättelsen känns mycket trovärdig, som om allt verkligen har hänt, fast ur Shimamuras synvinkel förstås. Samtidigt är den mycket vackert skriven, miljön står fram, och Komako med alla sina komplicerade känslor blir en stark romangestalt. Snöns rike är mestadels lugnt berättad och finstämd och handlar mycket om samtalen mellan Shimamura och Komako, men där finns också dramatik. Som tonåring läste jag Snöns rike första gången och jag mindes ingenting när jag nu läste den igen. Jag är glad över att jag gjorde det. Snöns rike är en mycket fin berättelse och jag vill läsa mer av Kawabata.
Yasunari Kawabata tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1968. Snöns rike publicerades första gången 1948. Den kom på svenska 1957, översatt från engelska. Enligt Libriskatalogen finns det bara två titlar av Yasunari Kawabata som är översatta från japanska och de kom 2017.
Snöns rike av Yasunari Kawabata, Aldus/Bonniers 1968. Översättning från engelska: Per Erik Wahlund.
Selma Lagerlöf skrev många korta berättelser och många av dem gavs ut i samlingar till jul. Det här är den första samlingen, med titel Osynliga länkar, och den kom 1894, alltså ett par år efter Gösta Berlings saga. När jag bläddrar i den hittar jag flera berättelser som är förlagda till julen eller nyårstiden. Det här var ett sätt för Selma Lagerlöf att få in pengar. Hon hade inte bara sig själv att försörja.
Alla berättelserna har inte handlingen förlagd till julen, men här finns bland annat en novell om en av kavaljererna från Ekeby som kommer på besök till familjen Liljecrona över en julhelg. Där finns en berättelse om den åldrade mamsell Fredrika Bremers sista dagar under jul och nyår. Novellen Gudsfreden handlar också om händelser under julhelgen. Jag tror att jag kommer att läsa någon av dem i december.
Det känns bra att ha Osynliga länkar i bokhyllan. Den kom första gången för mycket länge sedan men den har publicerats många gånger efter det. Min bok är tryckt 1938 och ingår i serien Skrifter från Bonniers. Den finns digitaliserad på Litteraturbanken.
Faye är författare och skild. Hon reser till Aten för att undervisa en vecka på en skrivarkurs. Redan på flygplanet träffar hon en man som berättar om sitt liv. Sedan följer berättelser från många olika människor.
Konturer handlar alltså inte så mycket om Faye. Lite får vi veta, att hon är skild, att hon har barn, att skilsmässan inte har varit lätt. Men det är det lilla, om man inte kan säga att hennes lyssnande och hennes ganska fåtaliga kommentarer vid samtalen som mestadels består av långa monologer visar en del av vem hon är.
Det finns en ganska sval, eftertänksam ton i den här boken. De olika människornas berättelser kan innehålla dramatiska inslag och lite dramatik finns också i Fayes upplevelser under tiden i Aten, men det jag tar med mig från romanen är eftertänksamhet och lugn.
Alla berättelserna handlar om relationer av olika slag, om äktenskap, skilsmässor, om olika sätt att se på förhållandet mellan män och kvinnor. För mig är Konturer en ovanlig bok. Det som vi får veta från de olika människornas liv är bara små brottstycken. Dessutom är de ju helt subjektiva utifrån den berättande människans perspektiv och beroende på vad den människan vill berätta och hur. Det här gör Konturer till en intressant bok. Skärvor av människor läggs fram. Lugna samtal om svåra saker. Naturligtvis finns hur mycket som helst där under och det är spännande. Jag tror att man kan läsa den här boken samtidigt som man funderar över sitt eget liv.
Konturer av Rachel Cusk, Bonniers 2018. Översättning: Rebecca Alsberg.
Vad passar bättre att börja med under den här rubriken än Den gudomliga komedin av Dante Alighieri (1265-1321). Den är skriven i början av 1300-talet och hela verket utkom först 1321, efter Dantes död. Den gudomliga komedin har tre delar, Helvetet, Skärselden och Paradiset så i den finns alltså både himmel och helvete.
Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson måste också ingå i min trio idag. Jag har visserligen nämnt den tidigare här på bloggen, men titeln är ju exakt samma som dagens tema och det är en mycket bra roman. Den handlar om en fattig fiskarpojke som kommer in i en fruktansvärd snöstorm när han ska ta sig över bergen. En vacker, poetisk, medryckande och tänkvärd berättelse.
Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Där finns varken paradis eller helvete utan den handlar om hur livet kan vara här på jorden med svårigheter och kärlek och makthunger och ärlighet och klasskillnader. Den svavelgula himlen har jag skrivit om så titeln är länk till mitt inlägg.
Vill du få fler tips på böcker? Då kan du titta in hos Ugglan & Boken.
När jag nu tittar efter vad som finns längst bak i min läslista ser jag att jag är på väg att lämna den 24 augusti 2019 då jag la in så många böcker från min gamla lista i anteckningsboken. (Bortsett från de två tegelstenarna Jakobs stege och Ett litet liv förstås).
Den som finns kvar från den 24 augusti är Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Den ska handla om en mamma som går in i väggen och det blir den första boken jag läser av Sara Beicher. Hon debuterade med Jag ska egentligen inte jobba här som handar om en kvinna som jobbar i äldrevården men den har jag alltså inte läst.
Nästa bok är inlagd i min läslista på Goodreads den 25 augusti 2019. Det är En debutants dagbok av Wera von Essen. När jag såg den första gången trodde jag att den handlade om en flicka som skulle debutera i den vuxna överklassvärlden och delta i en debutantbal. Men så är det inte. Romanen handlar om att skriva och boken fick Borås tidnings debutantspris 2019.
Nu ser jag fram emot att läsa båda de här böckerna framöver och bekanta mig med två författare som jag inte har läst tidigare..
1918 blev Island självstyrande. Ute i världen pågick första världskriget, spanska sjukan kom till Island och vulkanen Katla fick ett stort utbrott. Under denna dramatiska tid bor den 16-årige Máni Steinn i Reykjavik. Han är gay och dyslektiker, en outsider som försörjer sig genom tillfälliga möten med män. Máni Steinn älskar att gå på bio och han beundrar flickan Sóla som liknar en filmhjältinna i en fransk vampyrfilm.
Det finns mycket atmosfär i den här boken. Stumfilmerna från biografen flyter in i och ger känsla till det som händer. Där finns två kvinnoporträtt, den fattiga gumman som pojken bor hos och den oförvägna Sóla som kör motorcykel. Två bilder av den gamla och den nya tiden. Beskrivningen av hur spanska sjukan kommer med passagerarna från ett fartyg och hur den sedan härjar i staden gör att jag inser hur förödande och fruktansvärd denna farsot var.
Berättelsen är kort och Máni Steinn förblir en något vag gestalt fast man får veta en del detaljer om hans bakgrund. Efter läsningen känns det som om jag har blickat in i det förflutna och fått se några skärvor av det som fanns. Det gör att fantasin sätts igång. Máni Steinn har funnits i verkligheten, om inte författaren har fejkat slutet, nu för tiden vet man inte så säkert, men berättelsen om Máni Stein är intressant och särpräglad med starka bilder och vackert språk. Läs den gärna. Själv vill jag läsa mer Av Sjón.
Máni Steinn – pojken som inte fanns, Alfabeta 2014. Översättning: John Swedenmark.
Mösstanten 