Slow Horses av Mick Herron har stått ett bra tag i hyllan nu men jag har inte läst den, så det är dags att uppmärksamma boken i Hett i hyllan. Från baksidestexten:

Banished to Slough House from the ranks of achievers at Regent’s Park for various crimes of drugs and drunkenness, lechery and failure, politics and betrayal, Jackson Lamb’s misfit crew of highly trained joes don’t run ops, they push paper.

But not one of them joined the Intelligente Service to be a ”slow horse”.

När så en pojke kidnappas och hans kidnappare hotar med att halshugga honom och sända ut det på Internet, då sitter inte längre ”the slow horses” kvar vid sina skrivbord, då går de till aktion.

Mick Herron som har skrivit den här boken har bland annat skrivit en deckarserie och spionserien som Slow Horses är den första boken i. Han fick pris för Dead Lions som är den andra boken i serien.

Det verkar som om Slow Horses är både rolig och spännande så visst vill jag läsa den. När det nu blir.

Slow Horses av Mick Herron, John Murray 2017.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ärrig, bitter, fylld av minnen från det första världskriget och färska erfarenheter från det andra, kommer överste Richard Cantwell till Venedig. Han vet att hans liv är slut, men det får en sista blomning i den vackra staden och han får ett nytt liv i sin kärlek till den nittonåriga grevinnan Renata – en underbart skön och varm kvinna med ”de längsta äkta ögonfransar” översten någonsin sett.

Detta enligt baksidestexten. Och vad ska man säga? Det finns lite för många kärlekshistorier mellan äldre män och unga flickor i litteraturen. Skulle vi inte hellre vilja läsa om att översten träffar en jämnårig kvinna och blir förälskad? Hur många ärrade män ska få kraft och ungdomlighet av unga kvinnor? Men jag ska inte döma ut den här boken. Jag har ju inte läst den och jag tänker nog ändå göra det någon gång eftersom den står i bokhyllan och väntar.

Across the River and Into the Trees publicerades 1950. På svenska kom romanen 1951.

Över floden och in bland träden av Ernest Hemingway, Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.

Som jag har skrivit tidigare är hårdkokta deckare inte riktigt min genre. Men det vore ändå intressant att läsa åtminstone något för att se vad det är som många uppskattar så mycket. Nu står den här novellsamlingen i bokhyllan och det tycker jag är bra. Varför inte börja med en novell?

Nightmare Town innehåller sexton noveller av Dashiell Hammett. Bokens titel kommer från den första novellen som heter just Nightmare Town. En lockande titel, så jag kommer nog att ha den som månadens novell så småningom. Boken har ingen baksidestext. Kanske lockar titeln och författaren tillräckligt många läsare ändå?

Enligt Wikipedia publicerades novellen Nightmare Town första gången i en tidskrift 1924. Den blev titelnovell i en novellsamling med fyra berättelser av Dashiell Hammett som publicerades 1948. Novellen har även förekommit senare, också som radioteater hos BBC.

Nightmare Town – novellsamling av Dashiell Hammett, Stonewall Press 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ett slagfält är en av Graham Greenes tidigaste böcker. Den kom 1934 med titeln It’s a battlefield. Men 1948 reviderade Graham Greene romanen. Enligt baksidestexten såg han på den just som en roman, inte som ren underhållning, men den kan läsas både som thriller och seriös roman. Så vad handlar den då om? På baksidan läser jag:

Utgångspunkten för denna täta Londonskildring är ett dråp på en polisman vid ett politiskt möte i Hyde Park. Dråparen är en bussförare med kommunistiska sympatier och han döms till döden.

Det är en dom med politisk färg och romanens handling kretsar kring de människor som på ett eller annat sätt blir indragna i detta drama om den orättvisa rättvisan och frågan om dråparens nådeansökan skall beviljas eller ej.

På omslagets baksida finns också ett citat av Graham Greene: ”Jag tycker fortfarande att de sista sextio sidorna i den här boken hör till det bästa jag någonsin skrivit.”

Jadå. Den här boken vill jag gärna läsa.

Ett slagfält av Graham Greene, Norstedts 1979. Översättning: Anna Berg.

De hade svetsats samman redan under inbördeskriget i Kongo. Gång på gång återvänder de till Afrika för att mot god betalning utöva sitt yrke. Det enda de kan är att döda. De behärskar det till fulländning.

Den här thrillern av Frederick Forsyth handlar alltså om ett gäng legosoldater. Den kom på originalspråket redan 1974 och på svenska 1985, men tyvärr kan man inte säga att storyn verkar inaktuell. Sånt händer också idag. De här männen får i uppdrag att ordna en statskupp i det fiktiva landet Zangaro. De ska störta den halvgalne, diktatorn som är styrd av ryssarna och som kontrollerar landets fyndigheter av platina. Men det går visst inte riktigt så som deras ledare tänkt sig.

Vill jag läsa den här boken? Jag tror nästan inte det. Om jag vill läsa en spännande bok väljer jag nog hellre något annat.

Krigshundarna av Frederick Forsyth, Bonniers 1985. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan där vi tittar närmare på våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Albert Engström (1869-1940) föddes i Småland, närmare bestämt i Bäckefall i Lönneberga socken. Snart flyttade familjen till Mariannelund och sedan, när Albert Engström var nio år, till det lilla stationssamhället Hult där hans far blev stationsinspektor. Jag kan tänka mig att en del av historierna i den här boken är sådana som Albert Engström minns, som har blivit berättade under hans barndom. Kanske har han broderat ut lite och ändrat för att få den effekt han ville ha.

Jag är inte särskilt intresserad av Albert Engström, men jag kommer själv från Småland och när jag tittar i den här boken verkar historierna vara ganska roliga. Den vill jag nog faktiskt läsa lite i. Där finns också illustrationer av författaren själv.

Smålandshistorier – Ur samlade berättelser av Albert Engström, Vårt hems förlag 1929.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken har stått i hyllan ett tag och varken min man eller jag har läst den. Titeln är lockande för mig, den gör mig nyfiken, men författarnamnet gör att jag tvekar. För ganska länge sedan läste jag Gorkijparken av samme författare. Då var det inte vanligt med deckare som utspelades i Ryssland så jag tyckte att det verkade spännande, men jag blev besviken. Har någon av er läst Stalin´s Ghost? Och vad tyckte ni om den i så fall?

Det här kan man läsa på bokens baksida:
When the ghost of Joseph Stalin is seen stalking the Moscow Metro late at night, Investigator Arkady Renko is assigned the thankless task of finding out what’s going on. The illusion seems part political hocuc-pocus and part wishful thinking. Among many Russians Stalin is popular again – decidedly more so than Renko.

Tydligen kommer Arkady Renko också nära minnet av sin far när han arbetar med fallet och hans far var en av Stalins mest brutala generaler. Jag blir faktiskt nyfiken, men allt hänger naturligtvis på om det är bra skrivet.

Stalin’s Ghost av Martin Cruz Smith, Simon & Schuster 2014.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

In the Nevada desert, an experiment has gone horrible wrong. A cloud of nanoparticles – micro-robots – has escaped from the laboratory. This cloud is self-sustaining and self-reproducing. It is intelligent and learns from experience. For all practical purposes, it is alive.

It has been programmed as a predator. It is evolving swiftly, becoming more deadly with each passing hour.

Huga, huga! Titeln syftar på oss. Det är vi människor som är bytet och alla försök att förstöra dessa nanopartiklar har misslyckats.

Efter att ha läst texten på omslagets flik tänkte jag att Prey kan vara en mycket spännande bok samtidigt som den handlar om ett problem som kan bli verklighet. Hur går det med AI? Tänk om intelligens skapad av människan blir självständig och vill ta över världen. Och hur är det med alla hemska vapen som människan har konstruerat? Förvaras de säkert?

Prey av Michael Crichton, HarperCollins 2002.

Prey är en av alla hyllvärmare av Michael Crichton som vi har i bokhyllan. Jag kan nog tänka mig att läsa den.

Hett i hyllan där vi tittar på våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

En Stockholmsbok kom 1966 och den är illustrerad av författaren Stig Claesson själv.

Om man så vill har boken en handling. En liten skara personer får representera de storstadsanonyma som trängs i bussar och hissar. Det hela är mycket enkelt och dessutom komplicerat – som allting annat. I korthet handlar boken om hur en storstad i vintermörker väntar på solen, våren och en kommande sommar. Det gör inte storstaden sittande, inte heller liggande, närmare då gående, i bästa fall åkande taxi. Storstaden är en person, och i någon mån varnar boken för att räcka denna person handen.

Detta läser jag på omslagets baksida och konstaterar att den här boken är nog bra att ha i hyllan, att ta till när man behöver något trevligt och underfundigt med djup, en liten upplevelse av ett Stockholm som fanns en gång.

En Stockholmsbok av Stig Claesson, Bonniers 1966.

Mer spioner i bokhyllan. Så blir det när man har böcker av både Eric Ambler och John le Carré stående där. Jag har läst John le Carré med behållning tidigare i livet, men han har skrivit många böcker och vi har flera i hyllan som jag inte har läst, bland annat denna. Från omslagets baksida:

Från engelska ambassaden i Bonn har viktiga handlingar plötsligt försvunnit, och detta under ytterst kritiska förhållanden: de försvunna papperen kan inte bara omintetgöra Englands försök att få fotfäste på den gemensamma marknaden, de kan också vålla en ödesdiger skärpning av de våldsamma antibrittiska stämningar som nynazisterna just har börjat piska upp. Gärningsmannen är en liten stillsam och försynt tjänsteman på ambassaden, Leo Harting, en tyskfödd jude som strax före kriget flydde till England. Hela hans liv är inriktat på att krossa den nynazistiske ledare vars mörka gärningar i det förflutna han själv har upplevt på nära håll.

Vidare skriver man att En liten stad i Tyskland liksom John le Carrés bok Spionen som kom in från kylan är mer än en spionthriller, alltså att människor skildras med djup och att vi som läsare får tränga in i diplomaternas sällsamma värld. När vi tar del av baksidestexten inser vi att En liten stad i Tyskland är skriven för ganska många år sedan då dagens EU inte fanns och då muren inte hade fallit. Romanen kom 1968 på engelska och 1969 på svenska.

En liten stad i Tyskland av John le Carré, Bonniers 1971. Översättning: Magnus K:son Lindberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.