Kategori: Böcker

Hett i hyllan #168 – Mannen som såg tågen gå förbi

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Citat från omslagets baksida: Mannen som såg tågen gå förbi är en psykologisk thriller och som sådan mycket stark. Vad den skildrar är en mänsklig upplösningsprocess, skeendet hos en man som tappar fotfästet både i samhället och i sitt eget väsen; man följer detta skeende med intresse. Kurragömmaleken på liv och död mellan den ensamma vargen och jägarna-polisen ger författaren tillfälle att föra läsaren rätt in i ett Paris som inga turister känner: den utstöttes, den förföljdes, den efterspanade boulevardtramparens ödsliga och farliga Paris.

Boken kom ut första gången på originalspråket 1938 och det är ingen av Simenons alla deckare med kommissarie Maigret utan en av hans andra romaner. Den har kommit i flera upplagor på svenska, den senaste på Modernista 2019 med samma översättning som till de olika andra upplagorna på svenska men i Modernistas utgåva finns ett förord av litteraturforskaren Lena Kåreland. Den vi har i hyllan är en tidigare utgåva från Bonniers.

Mannen som såg tågen gå förbi av Georges Simenon, Bonniers 1983. Översättare är inte angiven i boken och inte heller i posten på Libris men jag räknar med att det är samma som till de andra, alltså Elisabeth von Törne-Arfwedson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Bäst hittills i sommar

~ Mösstanten ~ 30 kommentarer

Tisdagstrion är tillbaka och som första trio efter uppehållet vill Ugglan & Boken veta vilka böcker som vi har läst hittills i sommar som vi tycker var bäst. Det här är ingen lätt uppgift. Jag har läst många bra böcker den här sommaren. Men jag beslutade mig för att välja de tre första som jag läste som jag gav fem stjärnor på Goodreads. Nu får jag erkänna att om det blir fem eller fyra stjärnor kan vara lite godtyckligt, men de tre böckerna som jag har i dagens trio är högst läsvärda.

Ovanjorden av Mikael Berglund hade jag läst färdigt 1 juni.

Den 19 juni avslutade jag läsningen av Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Mycket bättre sent än aldrig, får man väl säga.

Mellan de två slotten av Naguib Mahfouz avslutade jag den 28 juni.

Om alla tre böckerna finns inlägg här på bloggen och titlarna är länkar dit.

Nu är jag ganska så nyfiken på vilka bra böcker som de andra bokbloggarna har valt ut till trion så nu går jag till Ugglan & Boken och tittar efter.

Inledningar #5

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Och nu en romaninledning som de flesta av oss skulle pricka in i en quizz:

Äntligen stod prästen i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
Prästen var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.
Prästen hade en skalds djupa ögon och en fältherres fasta, runda haka, allt hos honom var skönt, fint, uttrycksfullt, genomglödgat av snille och andligt liv.
Folket i kyrkan kände sig underligt kuvat vid att se honom sådan. Det var mera vant vid att han kom raglande ut från krogen i sällskap med glada kamrater, sådana som Beerencreutz, översten med de tjocka, vita mustascherna, och den starke kapten Kristian Bergh.

Det är väl inte nödvändigt alls att skriva här varifrån citatet kommer?

Hett i hyllan #167 – Lord Peters sista fall

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Till Lord Peters sista fall finns som ni ser två författare. Det är alltså en roman som fanns i utkast av Dorothy Sayers och som har skrivits färdig av Jill Paton Walsh.

Från omslagets baksida:
Lord Peter Wimsey och hans nyblivna hustru, deckarförfattarinnan Harriet Vane, är just i färd med att inrätta sig i sitt nya hus i London. Båda tänker fortsätta sina respektive karriärer, något som Harriet Vanes svägerska, hertiginnan av Denver, starkt ogillar. Året är 1936, och handlingen utspelar sig under växande krigshot från diktatorerna i Europa. Kung Georg V ligger dessutom för döden, men sällskapslivet blomstrar trots detta, och lord och lady Peter är välkomna överallt. Bland deras nya bekantskaper finns en teaterimpressario, Laurence Harwell, dennes utsökt vackra men osäkra hustru och porträttmålaren på modet, Gaston Chapparelle.

Och så sker det ett mord förstås och lord Peter blir ombedd att hjälpa till.

På Wikipedia ser jag att Jill Paton Walsh har skrivit fler deckare med lord Peter. De är A Presumption of Death (2002), The Attenbury Emeralds (2010) och The late Scholar (2013). Endast A Presumption of Death finns hos Götabiblioteken men i Libris hittar jag dem alla så det bör vara möjligt att fjärrlåna dem för den som vill. Alla tre finns i nätbokhandeln. Jill Paton Walsh har dessutom skrivit fyra deckare med sjuksköterskan Imogen Quy som huvudperson. Hon har också skrivit romaner för vuxna och en rad barnböcker.

Lord Peters sista fall av Dorothy L. Sayers och Jill Paton Walsh, Bonniers 2001. Översättning: Gertrud Hemmel.

hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Inledningar #4

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag analyserar inte utan skriver bara ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer den fjärde:

Vid midnatt vaknade hon, som hon brukade varje natt vid denna tid utan hjälp av väckarklocka eller liknande, men driven av en ruvande önskan som ansatte henne och punktligt och osvikligt väckte henne. Hon förblev några ögonblick i tvivel om att hon vaknat, visioner av drömmar och viskningar av förnimmelser blandade sig för henne. Slutligen drabbades hon av samma oro hon känt innan hon slutit ögonen, skräcken för att sömnen skulle överväldiga henne, och hon ruskade lätt på huvudet och öppnade ögonen mot rummets täta mörker. Det fanns inget tecken som kunde ange tiden, gatan nedanför hennes rum somnade inte förrän i gryningen, de osammanhängande ljud som steg upp till henne i början av kvällen från kafégästerna och butiksägarna var desamma som hördes vid midnatt och strax före gryningen. Hon kunde bara hämta vägledning från sin intuition, en känslig klockvisare, och från den tystnad huset låg insvept i och som antydde att hennes make ännu inte bultat på dess port och att spetsen av hans käpp ännu inte slagit mot dess trappsteg.

Mellan de två slotten av Naguib Mahfouz. Översättning: Kerstin Eksell.

Hett i hyllan #166 – Vänd ditt timglas

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Vänd ditt timglas verkar vara en spännande berättelse från Stockholm under 1790-talet. Från bokens baksida:

Vänd ditt timglas utspelar sig i ett vintrigt Stockholm på 1790-talet. Romanens huvudperson Johan blir av en händelse vittne till ett av samtidens mest uppmärksammade mord. Spåren efter en av mördarna leder Johan och hans kamrat Mathias över Gamla Stans snöklädda tak, ner i hamnkrogarnas mögelfuktiga dunkel och på slädjakt över Värmdölandet.

Under sin jakt får Johan uppleva fruktansvärda hot och ljusa fantasterier, dödens kyla och nattens drömmande illusionsteater. Men vem är det egentligen Johan jagar? Och vem är det slutligen som blir offer i den gåta vars svar han söker?

Så här har vi alltså en mordhistoria som har handlingen förlagd till 1790-talets Stockholm och som kom ut 1995. Jag tänker osökt på 1793 av Niklas Natt och Dag, men jag gissar att Niklas Rådströms roman är ganska annorlunda. Mindre spänning, kanske. Mer poetisk? Inte lika brutal? 1793 var en bra mordhistoria, men denna är nog någonting annat. Vad och hur? Frågan står kvar tills jag läser den, för det vill jag eftersom jag uppskattar det jag hittills har läst av Niklas Rådström.

Vänd ditt timglas av Niklas Rådström, Gedins 1995.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Inledningar #3

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag analyserar inte utan skriver bara ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer den tredje:

De var unga, välutbildade och oskulder båda två den här kvällen, deras bröllopskväll, och de levde i en tid då ett samtal om sexuella problem var en absolut omöjlighet. Men det är aldrig enkelt. De hade nyss satt sig till bords för att äta middag i en mycket liten salong en trappa upp på ett georgianskt värdshus. I nästa rum, synlig genom den öppna dörren, fanns en himmelssäng, ganska smal, vars överkast var bländvitt och så sträckt att det var förbluffande slätt, som vore det inte gjort av människohand.

På Chesil Beach av Ian McEwan. Översättning: Maria Ekman.

Sex roller utan författare – ett oskrivet drama av Luigi Pirandello

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

En gång på 1960-talet, när jag var barn, såg jag något på tv. Jag minns en tom scen och ett par stolar. Antagligen fanns där någon människa också och jag tänkte att det var så modern teater såg ut.

Jag visste inte att dramat skrevs redan på 1920-talet men på något sätt måste jag ha snappat upp att författaren till teaterpjäsen var Luigi Pirandello och att den hette Sex roller söker en författare. Titeln har varierat lite under åren.

Då och då har bilden med den tomma scenen och stolarna dykt upp i mitt minne och jag har tänkt att jag skulle vilja läsa det där dramat. Bäst är förstås att se pjäsen spelas. Den spelades av Backa teater i Göteborg förra året, men det visste jag inte och det hade nog inte varit aktuellt att resa dit även om jag vetat.

Det kan mycket väl vara en uppsättning av tv-teatern som jag minns en glimt av, tänkte jag och när jag letade på nätet hittade jag en uppsättning av Pirandellos teaterpjäs på Wikipedias sida om tv-teatern. Det visade sig att den spelades 1962 när jag var tio år. Det är länge sedan.

Men i år tyckte jag att det skulle vara roligt att gå med i KAOS-utmaningen och där fanns som punkt nummer 3 Läs ett drama. Dessutom är Luigi Pirandello Nobelpristagare i litteratur (1934) och det var just till honom jag kom för många år sedan när jag försökte läsa något av alla pristagarna och började med de äldsta. Sedan gav jag upp, den gången, utan att läsa något av Pirandello. Men nu har jag alltså läst Sex roller utan författare. Intressant, fast det är ganska svårt att läsa ett drama eftersom själva manuset bara är ett skelett som blir påbyggt av regissören och skådespelarna.

Dramats ram är en teaterrepetition och dit kommer sex roller som vill spelas. Pirandellos teaterpjäs handlar om fiktion kontra verklighet, om litterära gestalter kan vara starkare än levande människor. Men samtidigt är ett drama mellan rollgestalterna instoppat i ramen och det handlar om kärlek och sexuellt utnyttjande och föräldrars ansvar. Ett patriarkalt samhälle där det är naturligt att män besöker bordeller, skulle man också kunna säga.

Dramat är humoristiskt och absurt och det är upp till, i det här fallet, läsaren att tolka och lägga huvudvikten vid det ena eller det andra.

Sex roller utan författare – ett oskrivet drama av Luigi Pirandello, Gebers 1924. Översättning. Nils Agrell. Inledning: Kjell Strömberg.

Hett i hyllan #165 – Män som grillar

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Nu har jag kommit till Ludvig Rasmusson igen i bokhyllan och titeln på den här boken är väl ändå ganska så perfekt i juli månad. Kanske passar den också utmärkt till läsning under sommaren eftersom den innehåller kåserier. Lättsam läsning på sommaren kan vara vad man längtar efter. I boken finns kåserier med titlar som Den svenska sommaren och I sittbrunnen, men också titlar som Nobelfesten och Höstdagjämning så kanske passar den här boken under hela året. Förutsättningen är naturligtvis att man uppskattar Ludvig Rasmussons humor och att kåserierna inte känns alltför inaktuella. Hans kåserier har jag smålett åt tidigare, men säker på hur det känns att läsa den här boken kan jag inte vara förrän jag gör det.

Män som grillar och andra kåserier av Ludvig Rasmusson, Norstedts 2000.

Hett i hyllan där vi tittar på böcker som vi har ägt ett bra tag utan att de har blivit lästa drivs av Bokföring enligt Monika.

Inledningar #2

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Hur börjar en roman? Vad säger den läsaren? Anger den tonen? För den in i berättelsen? Jag analyserar inte utan skriver bara ett litet stycke inledning och så kan var och en fundera över den. Här kommer den andra:

Redan i sin första stund på jorden var det ett mycket sött barn – med markerad grop i hakan och ett välformat litet huvud som om det nyss hade lämnat en skicklig frisörs händer: håret var kortklippt som mammans, men ljusare. Och Nora älskade honom genast fast hon inte hade varit så säker på förhand. Hon var trettiotvå år och ansåg att hon hade lärt sig att tycka om människor efter förtjänst och inte hur som helst eller bara på grund av släktskap.

Jakobs stege av Ljudmila Ulitskaja. Översättning: Hans Björkegren.