Tegelstensåret

Det här året har sannerligen inte varit det bästa i mitt liv och antagligen delar jag den upplevelsen med de flesta av er. Men jag ska inte klaga, jag och min närmaste familj har haft det ganska bra. Vi har inte kunnat träffas som vi brukar och en familjemedlem har delvis varit utan jobb. Men det hade kunnat vara värre. Visst blir livet mer begränsat, men är man introvert som jag och tycker om att läsa då finns det stora möjligheter till olika upplevelser.

Restriktioner och försiktighet har lett till att jag har läst fler böcker under ett år än någonsin som vuxen. Och också fler tegelstenar, fem stycken och börjar nu på en sjätte, Moby Dick, men eftersom jag läser den på engelska och jag faktiskt kommer att göra lite annat än att läsa under julhelgen, till exempel äta god mat, ha facetimejulfika med dottern och hennes man, träffa mina söner utomhus, se en eller annan film och hälsa på djuren ute i Valla och änderna i ankdammen, räknar jag med att den inte blir utläst före nyår.

Men här är alltså fem bra tegelstenar som jag rekommenderar:

Hett i hyllan #86 – Den tid då ljuset avtar

Det är dags att börja titta lite på böckerna som står på bokvagnen. Där finns en del hyllvärmare, bland annat Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge. Det är en släktkrönika som spänner över ett halvt sekel och fyra generationer. Jag läser på baksidan:

Oktober 1989, bara några månader innan Berlinmurens fall, samlar Wilhelm Umnitzer familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR.

September 2001. Alexander Umnitzer har diagnosticerats med obotlig cancer. Han beslutar sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år av Stalins Gulag fick honom att tvivla.

Den tid då ljuset avtar har fått mycket positiva recensioner och Ruge har fått pris för boken i Tyskland. Det är hans debutroman, men han har verkat många år som författare till filmmanus och som översättare. Här är en länk till Nilsson förlag och där ser vi att Eugen Ruge har kommit med ytterligare en roman efter Den tid då ljuset avtar.

Naturligtvis vill jag läsa den här hyllvärmaren och jag tror att det blir ganska snart. Till nästa år kommer jag att starta ett eget litet projekt som jag kallar Längst bak i min läslista. Det är alltså böcker som har stått i listan längst tid. Där finns mycket intressant som jag gärna vill läsa men som lätt blir bortglömt eftersom det finns så många andra intressanta böcker. Och listan är lång. Nu slumpar det sig så att Den tid då ljuset avtar både är hyllvärmare och finns där längst bak i listan så nästa år räknar jag med att komma till skott.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, Nilsson 2018. Översättning: Aimée Delblanc.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Jul, jul, strålande jul!

Julböcker är inget jag läser mycket av, men på sistone har vi skaffat två stycken. Till vänster har vi A Maigret Christmas and Other Stories av Georges Simenon. Maigrets jul har jag läst tidigare i en annan utgåva och jag var inte helt förtjust i den, men de andra två berättelserna i boken är förhoppningsvis bra. Och omslagsbilden, jag kan vilja äga den här boken bara på grund av den.

Längst ner till höger har vi så A very Murderous Christmas. Det är en antologi med deckarhistorier av bland annat Ruth Rendell, G. K. Chesterton, Gladys Mitchell och Colin Dexter. I boken finns tio noveller allt som allt och jag föreställer mig att det kan vara mysigt att slå sig ner i soffan, i läsfåtöljen, eller ligga i sängen och läsa en eller annan novell ur den här samlingen under julledigheten.

Sedan när man städar efter den strålande julen rasslar det ofta till i dammsugarslangen av nötskal som har sprätt iväg och hamnat på de mest osannolika ställen. Av den orsaken tycker jag att Nötskal av Ian McEwan kan få vara med här. Den har jag skrivit om så titeln är en länk. Nötskal är både spännande och rolig och gränsar till thriller/deckare och sådana böcker tycker jag också passar i julmörkret.

Det här var årets sista tisdagstrio med tema från Ugglan & Boken. Men trion kommer tillbaka nästa år. Tisdag den 5 januari kör vi igång igen.

Nu vill jag läsa grekiska dikter

Månadens språk är ju grekiska så nu har jag gjort en liten paus i läsningen av Vild Iris av Louise Glück och satt igång med Konstantin Kavafis dikter, en gammal samling som jag har haft i hyllan sedan mycket, mycket länge. Hur jag fick tag i den minns jag inte. Antagligen i en billighetslåda i eller utanför en bokhandel någonstans. Den har stått i min bokhylla, nästan orörd, men nu, i och med månadens språk, har jag äntligen börjat läsa i den på allvar.

Det var inte så lätt att pausa läsningen av Vild Iris för alldeles nyligen fick jag hem utgåvan på engelska som jag hade beställt och jag såg genast hur mycket det ger att kunna jämföra originaldikterna med den svenska översättningen. Men å andra sidan har jag något spännande som väntar igen i januari.

Och nu i december är det alltså Kavafis dikter jag läser.

Hett i hyllan #85 – På Chesil Beach

Efter vintervitt i tisdags kan det kanske kännas bra med lite sommar i dagens Hett i hyllan, så nu handlar det alltså om På Chesil Beach av Ian McEwan. Den kom ut 2007 men ett kvitto i boken visar att vi har haft den sedan 2016. Ganska länge ändå har den stått oläst i bokhyllan.

På Chesil Beach handlar om ett alldeles nygift par. Det är i juni 1962 och de två nygifta befinner sig på Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten. Jag läser på baksidan:

Edward och Florence har gift sig på förmiddagen, nu sitter de på hotellet och äter bröllopsmiddag. De är lyckliga, för de älskar varandra så mycket och vet att de passar ihop. Samtidigt är båda osäkra och spända inför den bröllopsnatt som väntar. Särskilt hos Florence tilltar nervositeten allt eftersom kvällen framskrider och når till slut en punkt där den slår över i panik.

Ian McEwan är en författare som jag uppskattar mycket så den här boken vill jag absolut läsa. Under min bloggtid har jag läst dessa tre böcker som han har skrivit:

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Vintervitt

Den här tisdagen har vi fått ett tema som passar för årstiden av Ugglan & Boken och i anvisningarna skriver hon att vintervitt kan gälla både innehållet och bokens utseende. De tre böckerna som jag har valt ser inte särskilt vintriga ut. Inte heller är de vita. Och de handlar inte alltigenom om vinter. Men i dessa tre böcker, bland allt annat man kan läsa där, finns vintervita partier.

Den första boken är Bergtagen av Thomas Mann som jag läste för ganska länge sedan. Den handlar om den unge Hans Castorp som kommer till ett lyxigt sanatorium i Davos och blir kvar där i sju år. Sanatoriet ligger i alperna och jag minns ett parti där det har snöat och snön ligger på granarna och höga drivor tornar upp sig på vägens sidor och allt är stilla och tyst och vitt.

Den andra är Renegater av Klas Östergren. Ja jag vet, det är inte första gången jag skriver om den boken, men fast den inte alls handlar om vinter finns det underbara bilder och intressanta resonemang om snö. En av personerna i romanen har samlat på konstverk som på olika sätt gestaltar snö och beskrivningan av hans snögalleri är så fin. Där skriver Östergren om snö ur olika aspekter, utseende, känsla, hur vacker den kan vara, hur farlig, och om litteratur som handlar om och är inspirerad av snö.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en arbetarskildring som spänner över många år, från början av 1900-talet till efterkrigstiden, och alltså är det inte vinter hela tiden i den romanen. Men där finns starka vinterpartier. Huvudpersonen Hilda blir som mycket ung utkörd från gården där hon har vuxit upp eftersom hon har blivit gravid. Stapplande får hon ta sig fram i ett snöoväder och lyckas klara sig med livet i behåll. Avsnittet där Vasa blir bombat under andra världskriget är också ett mycket gripande vinterparti som läsaren får uppleva från barns perspektiv.

Tre bra böcker med snö i, alltså. Renegater och Bomullsängeln har jag skrivit om och titlarna är länkar till mina inlägg. Bergtagen länkar jag till Wikipedia.

Och om du vill ha tips på fler böcker med snö kan du titta in hos Ugglan och boken.

Månadens språk är grekiska

Som ni ser har bilden inget som helst med Grekland att göra.

När det gäller grekiska finns en stor mängd klassisk litteratur, men när jag letade efter modernare grekisk litteratur var det främst poeter jag stötte på. Giorgos Seferis fick Nobelpriset 1963 ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”. Odysseus Elytis fick Nobelpriset 1979 ”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”. Av dessa två författare har jag inte läst någonting. Men en del av Elytis dikter har tonsatts av Mikis Theodorakis så det är mycket möjligt att jag har hört någon av dem.

Men i min poesihylla har jag en bok med dikter av Konstantin Kavafis. Den har stått där mycket länge och jag har tittat i den några gånger och försökt läsa något. Konstantin Kavafis (1863-1933) levde i Liverpool och Istanbul men främst i Alexandria där han också föddes. Det finns en hel del översatt och tolkat till svenska av Konstantin Kavafis och en lista över det hittar ni här. Min bok är Dikter, FIB:s lyrikklubb 1963. Översättning och tolkning: Börje Knös.

Kvinnliga modernare grekiska författare har varit svåra att hitta. Det finns en bok med titeln Jag ska slå ihjäl dig som en bläckfisk av Amanda Michalopoulou, utgiven på Söderströms förlag 2004. Jag har för mig att jag har läst den, men den finns inte på Götabiblioteken och i Libriskatalogen finns den bara på två bibliotek. Har jag hittat den på bibliotekets bokbytardisk när den fanns, och så lämnat den vidare efter att jag hade läst den? I alla fall lär den inte vara så lätt att få tag på. Jag ser på Bokus att det finns översättningar till engelska av Amanda Michalopoulou men på mina bibliotek finns bara en bok på grekiska.

Men när det gäller nutida grekiska författare har vi ju Theodor Kallifatides. Han har kommit med en ny bok i år, Kärlek och främlingskap, och i bokhyllan står Mödrar och söner från 2007. Den senare är en av mina hyllvärmare2020 och det kommer inlägg om båda de här böckerna nu i december.

Sedan finns det en lösning man ofta kan ta till om man vill läsa litteratur från olika språkområden. Sök på landet där språket ifråga talas och så ”berättar”. Och när jag söker på Grekland berättar vad hittar jag då? Jo Grekland berättar – Fikonträdets sång, en novellantologi utgiven på bokförlaget Tranan år 2007. Jag hoppar över grekiska noveller den här månaden, men Tranans Berättarserie är ett bra tips just för att läsa litteratur från olika språkområden.

Ja, det var allt från mig om Månadens språk den här månaden.

Hett i hyllan #84 – Entry Island

Bredvid Lewispjäserna, som jag har läst, står en annan deckare av Peter May. Det är Entry Island där handlingen är förlagd till Kanada och den har jag inte läst.

På Entry Island, en isolerad ö med endast drygt hundra invånare, sker ett mord. Det är en affärsman som har knivhuggits till döds i hemmet och det verkar som om hans hustru Kirsty är mördaren. Kriminalpolisen Sime Mackenzie kommer till ön för att utreda mordet och han tycker sig känna igen Kirsty fast han är säker på att de aldrig har träffats.

Från baksidestexten:

Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort – historier från en fjärran värld som ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Lewistrilogin består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna och de är bra och spännande deckare med en mycket fin miljöskildring så nog är jag intresserad också av Entry Island.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Väderfenomen i titeln

Väderfenomen är temat idag och den första bok jag tänkte på var En handfull regn av Niklas Rådström. Jag vet att jag har tjatat om den här boken tidigare under min bloggtid sedan jag läste den och skrev om den. Men den är så bra. Titeln är en länk till min text.

Blåst! av Eva-Marie Liffner har jag inte läst men det vill jag väldigt gärna göra. Inspirationen till den här romanen ska vara syskonen Brontë och fantasivärlden Gondal som de skapade. Jag fick se den här boken hos Ugglan & Boken och då tänkte jag genast att den vill jag läsa. Det verkar väldigt spännande och syskonen Brontë och deras verk intresserar mig mycket.

Hetta av Ian McEwan handlar om hetta i betydelsen global uppvärmning och huvudpersonen är en nobelpristagare i fysik som är utan skrupler såväl när det gäller att ha framgång och inflytande som i alla sina kvinnoaffärer. Den här romanen har jag läst och skrivit om så titeln är en länk.

Det var mina tre vädertitlar. Om du vill få tips om fler böcker med väderfenomen i titeln kan du klicka in dig till Ugglan & Boken.

Skönlitterära Augustpriset 2020

Var det rätt bok som vann! Vad tycker ni?

Själv anser jag att Renegater borde ha vunnit. Den är utan tvivel bäst med större tyngd och större djup. Samlade verk är en bra bok som också är spännande att läsa så jag rekommenderar båda två. Om du inte har läst dem så gör det och bedöm själv vilken som borde ha utsetts till pristagare.

Här är länkar till mina texter om de två romanerna:

Samlade verk av Lydia Sandgren

Renegater av Klas Östergren.