Längst bak i min läslista finns nu Den sista flickan – berättelsen om min fångenskap och kamp mot den islamiska staten av Nadia Murad. Den tillhör de där böckerna som jag inte läste när den kom ut 2018 och var så omtalad, antagligen på grund av att den handlar om så hemska händelser och förhållanden. Jag har funderat på att ta bort den ur läslistan, men jag kom fram till att det vore dumt. Nej jag ska läsa den, lite sent kanske, men det är nog bra att inte titta bort för mycket utan att se eländet i ögonen. Dessutom är Nadia Murand en stark och beundransvärd kvinna. Så nu ska den här boken snart läsas.
Sedan kommer en tegelsten – Ett litet liv av Hanya Yanagihara, men den hoppar jag över nu. Så länge jag inte har läst färdigt Ulysses blir det ingen tegelstensläsning här. Dem får jag beta av senare.
Efter ett litet liv kommer så Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Den ska läsas. Jag har tidigare läst En halv gul sol som kom 2007 och den tyckte jag var mycket bra så den här boken ser jag fram emot att läsa, om kärlek, rasism och klass i Afrika och USA. Den är nästan en tegelsten (585 sidor, jag sätter gränsen vid 600) men jag ser mycket fram emot att läsa den. Americanah kom 2013.
Ja, så ser det ut. De här båda böckerna ska alltså läsas.
Bonddottern Hildur ska gifta sig med slaktare Westlund. Egentligen älskar hon en annan, men han är fattig och har farit iväg på beredskapsarbete. Berättelsen utspelas under dagen för bröllopet i en by på landet. Den är mer en kollektivroman än en berättelse om en enskild person. Där finns många personer, Hildurs familj, drängar och pigor, slaktare Westlund och en konkurrerande slaktare, en familj i närheten som är småkriminell och där föräldrarna är alkoholberoende, luffare och bröllopsgäster från staden.
Romanen är skriven i talspråksaktig, dialektaktig stil utom när det handlar om kvinnan från staden. Det är levande och där är många människoöden. Det är många som det är synd om. Där är mycket sorg och besvikelse och mycket realistiskt tänkande. Man får anpassa sig till den krassa verkligheten och göra det bästa valet – inte det man helst vill, men det som fungerar.
Berättelsen är burlesk och stundvis komisk. Det händer massor under denna bröllopsdag, men romanen är skriven så att jag nära på kan tro att det är sant. Så här var det. Nästan. Samtidigt som där finns humor och spektakulära händelser är den hjärteknipande. Jag känner starkt med en del personer i romanen. På så vis har den stort djup och är mycket mänsklig. Bröllopsbesvär är inte det bästa jag har läst, men absolut läsvärd. En modern klassiker som jag är glad att jag har läst. Den är också filmatiserad.
Bröllopsbesvär är Stig Dagermans sista roman och den kom ursprungligen ut 1949 så det är i den tiden händelserna i romanen utspelas.
Bröllopsbesvär av Stig Dagerman, PAN Norstedts 1991.
Nu har det slumpat sig så att jag just har läst och skrivit några ord om En liten bok om ondska av Ann Heberlein samtidigt som jag har kommit till Ann Heberlein i bokhyllan i Hett i hyllan. En liten bok om ondska är med i årets hyllvärmarprojekt, men här har vi alltså ännu en hyllvärmare av samma författare.
Den här boken handlar om Ann Heberleins erfarenheter av bipolär sjukdom vilket måste vara mycket svårt både för henne själv och hennes närmaste. Detta kan man läsa på bokens baksida:
”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.”
Det här är ett svårt ämne att ta del av, men nog vill jag ändå läsa den här boken. Fast antagligen kommer det inte att ske förrän jag tar in den i ett nytt hyllvärmarprojekt.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein, Weyler 2008.
Den här boken kom 2010 och det talades en hel del om den men jag läste den aldrig då, antagligen på grund av innehållet. Ondska är inget jag gärna tänker på och alla hemskheter och mord och övergrepp som sker är inget jag vill tänka på jämt och ständigt. Men i år har jag med En liten bok om ondska i den hög hyllvärmare som jag läser, så nu är boken äntligen läst.
An Heberlein tar här upp folkmord, våldtäkter och misshandlade barn, bland annat, och det är såväl det mer organiserade och institutionaliserade våldet som sker under krig som den ensamme seriemördaren och våldsdåd som kanske vem som helst kan begå i vissa situationer. Hon resonerar om ansvaret för våldet, om alla som tittar bort och om vad ondska är och om den finns i oss alla. Hon tar upp vad olika tänkare och filosofer har ansett om ondska.
Ann Heberlein anser inte att ondska är en kraft som finns i världen, det som har blivit framställt som djävulen. Hon menar att ondskan finns i onda handlingar och det tycker jag är ett rimligt sätt att resonera. Hon tar upp många exempel, vardagliga som spektakulära. Utvecklingen av gängvåld som har skett de senaste åren finns av naturliga skäl inte med i boken, men resonemangen i boken är viktiga att fundera över och kan ge en ingång till en diskussion om det våld som sker idag.
Mycket som har hänt under historien och mycket som sker idag kan upplevas som obegripligt. Hur kan människor mörda grannar som de tidigare har levt fredligt med? Hur kan människor tortera andra? Det finns mycket att tänka på, och det är inte lätt att förstå. Hjärnforskning kan ge vissa svar, men hur helt vanliga människor dras med, väljer att titta bort och till och med delta är svårt att greppa. Och hur är det med mig själv? Hur ofta tittar jag bort och hur skulle jag själv agera om jag levde under tredje rikets tid? Det finns mycket att hämta i den här boken.
En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.
Tunna böcker kan kännas mycket bra att läsa. De är lätta att ta med sig om man vill läsa pappersböcker, vilket jag vill. Det är tämligen lätt att komma ihåg vad man läste i början av berättelsen och man går inte vilse bland alla personerna eftersom det inte får plats ett gigantiskt persongalleri i en tunn bok. Det finns naturligtvis en massa bra böcker, tjocka som tunna och vad man vill läsa för stunden varierar efter humör, ork och andra omständigheter. Men om man vill läsa en tunn bok kan man gärna leta hos de franska författarna. Jag har två här, och en svensk.
Att använda Goodreads har sina fördelar. Där finns min lista över böcker som jag har läst från och med augusti 2019 eftersom det var då jag skaffade Goodreadsappen. Den listan kan sorteras på olika sätt, bland annat efter böckernas sidantal, så jag kollade där och valde de här tre böckerna.
Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård (99 sidor) läste jag i år. En bra och lite omskakande bok om en flicka som blir placerad i familjehem.
En man som sover av Georges Perec (95 sidor) läste jag förra året. En av de tunna franska böckerna. Den handlar om en student som isolerar sig från vänner och familj.
Min mormor från Armenien av Anny Romand (119 sidor) läste jag också förra året. Även den är en fransk bok men den handlar om författarens armeniska rötter, om folkmord och om att vara flykting.
Det här temat, liksom alla de andra spännande temana för Tisdagstrion, har vi fått från Ugglan & Boken. Om du klickar in dig där får du fler tips på spännande och intressanta tunna böcker.
Det går inte fort. Se här bilden. Den är tagen i somras och det var då jag började läsa Ulysses. Jag har just kommit förbi ett långt avsnitt som är skrivet som ett omöjligt surrealistiskt skådespel med repliker och scenanvisningar. Stundvis ganska roligt, James Joyce kan radda upp de mest fantastiska haranger ibland. Ett exempel:
”RÖSTER I FJÄRRAN Dublin brinner! Dublin brinner! Se upp! Se upp! (Helveteseldar slår upp. Täta moln rullar förbi. Tunga Gatlingkulsprutor dånar. Pandemonium. Trupper sprider sig. Galopperande hovar. Artilleri. Hesa order. Klockor klämtar. Vadhållare ropar. Fyllon vrålar. Horor skriker. Mistlurar tjuter. Tappra anskrin. Dödsstön. Pikar slår mot kyrasser. Tjuvar bestjäl de stupade. Asätare kommer inflygande från havet, stiger från marsklanden, kastar sig ner från nästen, kretsar skriande, havssulor, ålkråkor, gamar, duvhökar, morkullor, pilgrimsfalkar, stenfalkar, orrar, havsörnar, måsar, albatrosser, vitkindade gäss. Midnatssolen förmörkas.….”
Och så vidare. Att det här är bra skrivet, det måste jag medge. Jag får också sända en tacksam tanke till översättaren Erik Andersson.
Ari Thor är alldeles i slutet av sin polisutbildning. Då får han en tjänst i Siglufjörður, en mycket liten stad på norra Island. Staden har havet på ena sidan och fjäll på den andra. Enda sättet att ta sig dit på land är via en smal väg utefter bergen och en tunnel. På vintern faller mycket snö och det kan blåsa hårt. Tidvis blir den lilla staden isolerad från omvärlden och där händer saker när Ari Thor har kommit dit. En gammal författare faller utför en trappa och dör. En halvnaken kvinna hittas medvetslös och blödande i snön.
En fascinerande miljö och ett spännande upplägg, kan jag tycka, men det hjälper inte riktigt. Författaren berättar alldeles för mycket alldeles för rakt på. Persongalleriet är stort och det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Istället för att berätta genom den unge polisen berättar han genom de olika personerna, men det blir lite för platt och rakt på. Jag tycker inte att jag lär känna personerna som människor.
En stund, efter att halva boken är läst, upplever jag att det är spännande och att jag vill veta hur det går, men den känslan planar ut och mot slutet känns inte berättelsen särskilt spännande. Det som är bra är att jag inte förstår vem som är mördaren förrän det avslöjas och så miljön som ändå finns där. Snöblind är Ragnar Jóhanssons debutbok och efter den skrev han fler om Ari Thor på norra Island, men Snöblind och nästa bok i serien kommer på svenska först nu. Kanske är de följande bättre? Ragnar Jóhansson är ju en framgångsrik deckarförfattare.
Snöblind av Ragnar Jóhansson, Modernista 2021. Översättning: Arvid Nordh.
Warlock av Jim Harrison ska vara en modern pikareskroman enligt baksidestexten.
Johnny Lundgren, även kallad Warlock, har fått sparken från sitt arbete som direktör. Han är 42 år, inser plötsligt att han inte är odödlig och satsar allt på att förändra sin tillvaro. Han blir ett slags privatdetektiv år en gåtfull och excentrisk läkare, vars bisarra uppfinningar har gjort honom till mångmiljonär. Men han misstänker att hans fiender försöker lura honom på förmögenheten. Warlock ger sig av för att stoppa dem, och i rasande fart hamnar han i de mest oväntade situationer — stundom våldsamma, stundom komiska. Och han lyckas sannerligen förändra sin tillvaro.
Allt detta från omslagets baksida.
Tidigare har jag skrivit om Jim Harrisons bok Höstlegender i Hett i hyllan men inte heller den har jag läst ännu. Vi har många hyllvärmare att välja bland. Men den här boken kan vara spännande och jag vill nog läsa den lika väl som Höstlegender.
Warlock av Jim Harrison, Forum 1985. Översättning: Peter Stewart.
När jag fick höra talas om den här boken blev jag genast intresserad. Här i Linköping brann huvudbiblioteket den 20 september 1996. Det var en chock för många. Själv hade jag aldrig haft en tanke på att något sådant kunde hända. Det var under humanistdygnet och biblioteket hade många besökare just då, men studenterna som skötte evenemanget agerade föredömligt och ingen människa kom till skada – men själva byggnaden och en massa böcker förstås.
Nu är tydligen biblioteksbränder inte så ovanliga som jag har trott. Det är en sak som jag har lärt mig genom att läsa Susan Orleans bok där hon räknar upp ganska många bränder. Hennes bok handlar om den stora branden i centralbiblioteket i Los Angeles 1986 och vad som hände sedan, men också om bibliotekets historia från 1800-talet och framåt, om bibliotekschefer, om utbyggnad, om olika sätt att se på bibliotekets uppgift i samhället, om släckningsarbetet och om utredningen efter branden. Att utreda bränder är svårt eftersom så mycket är förstört, även viktiga spår.
Boken Biblioteket är personligt skriven och handlar även om författarens kärlek till böcker och bibliotek. Men den ger också mycket kunskap och bygger på grundlig research. I och med att bibliotekets historia berättas får läsaren också insikt i staden Los Angeles historia från pionjärstad till myllrande, blänkande modern metropol. Frågan om finansiering och arbetet för att skaffa pengar till byggnader och verksamhet finns med under hela historien.
Kvinnors situation blir också belyst. Från början var biblioteket enbart männens. Kvinnor fick endast vistas i ett angränsande rum där det fanns lite tidningar och litteratur som var passande för de veka och begränsade kvinnohjärnorna. Paradoxalt nog fanns ändå tidigt några kvinnliga bibliotekschefer. Sedan har vi den stora frågan om ”farliga” böcker, sådana som helst inte ska finnas och om de existerar ska de helst gömmas undan för den stora publiken. Vad som är olämpligt, hädiskt och destruktivt och kan förstöra moralen växlar naturligtvis med samhällsandan och det politiska läget. Susan Orleans bok ger en bakgrund till den debatt och de åsikter som vi har idag om böcker med rasistiska inslag med mera.
Boken Biblioteket är amerikansk och av naturliga skäl präglad av det. Det svenska biblioteksväsendet har vuxit fram under andra förhållanden men den som älskar böcker och bibliotek kan få stort utbyte av att läsa den. Boken rekommenderas.
Biblioteket – berättelsen om en brand, en stad och kärleken till böcker av Susan Orlean, Atlantis 2019. Översättning: Emeli André.
Det här temat låter förskräckligt hemskt, men jag tolkar det som att det ska handla om spänningslitteratur och då är det ju underhållning. Eller hur? Men eftersom jag inte läser så mycket i den genren tar jag upp tre böcker som jag gärna vill läsa. Ja, den första vill jag gärna läsa i, inte hela boken på en gång.
Den första boken jag tar upp är alltså Under a Dark Angels Eye av Patricia Highsmith. Där räknar jag med att det kan finnas massor av mord eftersom den innehåller 44 noveller av Patricia Highsmith. Jag har inte läst någon av dem än men boken står i hyllan och väntar. Jag länkar till förlaget. Boken finns hos de svenska nätbokhandlarna.
Den andra boken är Morden i Oxford av Guillermo Martínez. Jag har läst en bok av honom tidigare, Lucianas långsamma död, en fascinerande och lite frustrerande bok och det gör mig nyfiken på denna. Jag länkar till förlaget för mer information.
Den tredje spänningsboken är Det svarta trädet av Tana French. Den är omfångsrik, men jag har läst böcker av Tana French tidigare och de har varit mycket spännande och bra så jag vill gärna läsa också denna. Här länkar jag också till förlaget.
Det var ett mycket passande tema så här års som vi har fått av Ugglan & Boken. Det börjar ju så smått lacka mot jul och jultider är också ofta deckartider. Om du vill ha fler tips kan du klicka in dig hos Ugglan & Boken.
Mösstanten 