Tröttnat du inte på att intervjua, frågar folk mig ibland. Nej det gör jag inte. Jag kan tröttna på omständigheter kring en intervju, men att möta en människa tröttnar jag nog inte på förrän det är dags att dö.

Att intervjua celebriteter och andra svårfångade typer kräver framförallt psykologisk insikt, uthållighet och mod. Det journalistiska är bara en liten del. Jag hoppas att den här boken ska förklara varför.

Så skriver Stina Lundberg Dabrowski i förordet till den här boken som ska handla om vad som egentligen hände bakom kulisserna när hon träffade personer som Khadaffi, Nelson Mandela, Margaret Thatcher, Arnold Schwarzenegger, Jane Fonda, Hillary Clinton med flera.

Stina Lundberg Dabrowski har arbetat som journalist och programledare på TV. Hon har fått flera journalistpriser och hon har arbetat som professor i TV-produktion på Stockholms dramatiska högskola. En spännande och stark människa, absolut, och jag tror att den här boken kan vara både intressant och underhållande. Blir den läst någon gång? Ja, det tror jag.

Stinas möten av Stina Lundberg Dabrowski, Piratförlaget 2006.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Dessa två klassiska berättelser av Jack London har jag inte läst.

Skriet från vildmarken handlar om en hund som kidnappas och säljs och förs till Alaska där han får slita som slädhund. Jag hittade den på Projekt Runeberg där man kan läsa hela boken på nätet. Den översättningen i en utgåva från 1918 verkar mycket mer lättläst än den snårigare och krångligare översättningen i vår utgåva från 1935, men jag vet inte hur trogen originalet den äldre översättningen är. (Och inte heller den nyare).

I Varghunden blir några män attackerade av vargar. Ledaren för vargflocken är en hona som är till hälften hund. Senare får hon en unge och den blir omhändertagen av indianer. Varghunden hos Projekt Runeberg.

Jack London levde mellan 1876 och 1916. Hans böcker från och om vildmarken blev mycket populära och finns översatta över hela världen. Men han skrev också samhällskritiska romaner och några av hans böcker eldades upp i nazistbål på 1930-talet.

Jag tror att jag vill läsa de här två berättelserna, men i så fall på originalspråket eller den senaste svenska översättningen.

Skriet från vildmarken och Varghunden av Jack London, Saxon & Lindströms förlag 1935.

Det är Bokföring enligt Monika som har hand om Hett i hyllan.

Under en period läste jag allt jag kom över av Torgny Lindgren (1938-2017) och när jag såg Norrlands akvavit i bokhyllan var jag övertygad om att jag hade läst den. Men så tittade jag på årtalet. Den kom ut 2007 och allt mitt läsande av Torgny Lindgrens böcker ägde rum tidigare. Så detta är alltså en hyllvärmare och den vill jag läsa framöver.

På bokens baksida läser jag att enligt författarens egna ord hade han länge velat skriva om avkristningen och avfolkningen av Västerbottens inland. Jag citerar från baksidestexten:

Predikanten Olof Helmersson gav upphov till en mäktig väckelse i det inre av Västerbotten i det tidiga femtitalet. Sedan dess har han börjat misstänka att tron är ett villospår. Han reser tillbaka femtio år senare för att omvända de omvända, bara för att konstatera att det har de själva redan gjort.

Norrlands akvavit ska vara en berättelse om otro och död och om ett synnerligen rart brännvin, en berättelse skriven med ett leende allvar. Och den vill jag som sagt läsa.

Norrlands akvavit av Torgny Lindgren, Norstedts 2007.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Här har vi då en brittisk gangsterthriller med Michael Cane på framsidan. Det beror på att historien är filmatiserad och filmen hade titeln Get Carter som boken också fick efter det, eftersom filmen blev en succé. Filmen kom 1971 och boken 1970 men först hette den Jack’s Return Home men fick alltså sedan samma titel som den populära filmen.

Get Carter blev Ted Lewis genombrott. Han levde mellan 1940 och 1982 och förutom att skriva kriminalromaner arbetade han som animatör inom film och tv och skrev också manus för televisionen. Get Carter blev början för ”the noir school of British crime writing” enligt Wikipedia.

Get Carter är filmatiserad ytterligare två gånger, med titeln Hit Man 1972 och återigen med titeln Get Carter 2000 med Sylvester Stallone i huvudrollen.

Från bokens baksida: Doncaster, and Jack Carter is home for a funeral – his brother Frank’s. Frank’s car was found att the bottom of a cliff, with Frank inside. He was not only dead drunk but dead as well. What could have made sensible Frank down a bottle of whisky and get behind the wheel? For Jack, his death doesn’t add up. So he decides to talk to a few people, do some sniffing around.

Kommer jag att läsa den här boken? Troligast inte. Den ska vara en ganska bra historia i sin genre säger min man, men det finns ju så många böcker.

Get Carter av Ted Lewis, Allison & Busby 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Gary Larson (1950-) är en amerikansk skämttecknare och hans alster har publicerats i en mängd tidningar. Den här boken på drygt nittio sidor innehåller alltså skämtteckningar och min man uppskattar dem mycket. Det är alltså han som har fört in Gary Larson och hans teckningar i vårt hem och det är han som tycker att de är roligast. Själv har jag inte tittat mycket på dem och när jag har gjort det har jag inte skrattat lika mycket som han. Jag ler lite ibland. Humor är ju så personligt.

Så jag kommer nog aldrig att närstudera den här hyllvärmaren. Men huvudsaken är att många människor har glädje av de här skämtteckningarna. Vi behöver skratta och le.

Cows of our Planet – a Far Side collection av Gary Larson, Warner Books 1992.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nej, det här är inte en biografi över Lill Lindfors artistliv. Det är snarare ett stycke kvalificerat tjejsnack, ett långt samtal mellan journalisten Agneta Lagercrantz och artisten Lill Lindfors. Om familjen. Om att anpassa sig och bara vara. Om kroppsspråk, att älska sig själv, kärlek och drömmar, liv och död.

Så står det på baksidan av den här boken som finns i vår bokhylla, oläst av mig. Och som jag ser det finns det ingen anledning att låta bli att läsa den. Boken verkar både trevlig och ha djup. Lill Lindfors är ju också en artist som jag har vuxit upp med och som har funnits där hela mitt liv. Så någon gång kommer jag att känna behov av att läsa den här boken, det är jag säker på.

Sa du gula höns? – Samtal om livet från A till Ö, Agneta Lagercrantz och Lill Lindfors, Wahlström & Widstrand 2009.

Jag säger bara: Det är en utmärkt idé att dra fram de böcker som jag inte har läst och titta närmare på dem. Inspirationen till detta kommer från Bokföring enligt Monika.

Idag har jag en gammal bok med i Hett i hyllan. I den finns två böcker av Selma Lagerlöf inbundna och det är novellsamlingen En saga om en saga och romanen Liljecronas hem. Ingen av dem har jag läst.

Boken jag har i hyllan ingår i serien Skrifter och den kom först ut 1933 och har sedan kommit i flera upplagor. Boken är alltså utgiven av förlaget och det är inte ägaren som har bundit in de två verken tillsammans.

Men ursprungligen kom novellsamlingen En saga om en saga ut 1908 och den innehåller nio berättelser. Liljecronas hem publicerades första gången 1911. Den ska handla om en prästgård där en elak styvmor flyttar in. Hon blir en plåga för både tjänstefolket och den vackra prästdottern.

Som sagt har jag inte läst den här boken men nog vill jag läsa denna min hyllvärmare av självaste Selma Lagerlöf.

En saga om en saga, Liljecronas hem av Selma Lagerlöf, Bonniers 1938. Ingår i bokserien Skrifter.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monica.

På min bokvagn står sedan över ett år A Room full of Bones av Elly Griffiths. Det är den fjärde av hennes deckare i serien med arkeologen Ruth Galloway. Jag har med nöje läst de tre första och vill gärna läsa också denna. Jag tycker om miljön i Norfolk, anknytningen till arkeologi och historia och beskrivningen av relationerna mellan människorna. Och jag uppskattar att berättelserna inte är äckliga och innehåller en massa onödigt våld. Jag räknar med att jag kan ha glädje av att läsa också denna.

Från bokens baksida:

Night falls on Halloween eve. The museum in King’s Lynn is preparing for an unusual event – the opening of a coffin excavated from the site of a medieval church. But when archaeologist Dr Ruth Galloway arrives to supervise, she finds the museum’s curator lying dead beside it.

Det jag har skrivit om del 1-3 kan du läsa om här och här.

A Room full of Bones av Elly Griffiths, Querqus 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Förut, när det var så rörigt i våra bokhyllor, fick jag syn på den här boken och tänkte: Jaha, Mare Kandre, den har jag läst. Men nu när jag tittar närmare efter inser jag att det har jag inte alls gjort. Ännu en oläst spännande bok i hyllan. Inte alls dumt.

På baksidan läser jag:

En ångestfylld men upprorisk kvinna ligger på analyssoffan hos doktor Dreuf. Kvinnoöden ur alla tider trängs och larmar inom henne och pinar henne med sin samlade plåga och förnedring. Här på divanen får de röst och gestalt och skrämmer nästan vettet ur doktorn.

Det låter ganska förskräckligt, men boken ska vara hejdlöst rolig och en sarkastisk uppgörelse med självgod manlighet och kvinnohat. Och tittar man på omslagsbilden och ser att Mare Kandre har skrivit Quinnan och inte kvinnan då börjar man nog ana att det kan stämma.

Mare Kandre (1962-2005) är en intressant författare som lämnade oss alltför tidigt. Om jag tänker efter har jag inte ens läst hälften av hennes böcker. Jag borde läsa fler.

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, Bonniers 1994.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Under juli månad har jag tjatat en del om tegelstenar och här har vi alltså en till som står i bokhyllan, men som jag inte har läst. Jag har hittills undvikit att läsa Ulysses eftersom jag har tänkt att den är alltför mastig och svår. Modernistisk och alltför tjock, nej jag vågar inte. Det har varit min inställning. Ändå har jag i många år, ända sedan 1970-talet, ägt en utgåva av Ulysses på danska. Men läst av mig blev den inte och numera har jag den inte kvar. Ska man läsa en bok i översättning så ska den helst inte vara alltför gammal. Den här blå hyllvärmaren är en svensk nyöversättning från 2012.

Och nu börjar jag ändra mig. Dumt tänkt. Helt klart korkat. Varför inte sätta igång och läsa den? Är det för svårt så är det. I så fall har jag ändå läst tre sidor, eller fjorton eller så och då vet jag ju lite om vad det här är för en bok i alla fall. Jag läser nämligen inte bara för upplevelsen. Jag läser också av nyfikenhet – att jag vill veta hur en viss bok är.

Från baksidestexten:

Den 16 juni 1904 – Då James Joyces Ulysses tilldrar sig – är en dag som har gått till litteraturhistorien. Det är den dag då annonsackvisitören Leopold Bloom äter en smörgås, går till synes planlöst i Dublin och tänker på sin otrogna hustru. Det är den dag då den unge poeten Stephen Dedalus samtalar, skryter, super och grubblar över sin döda mor. Dagen slutar i en natt då Molly Bloom i en vindlande inre monolog vakendrömmer om make och älskare.

Ulysses av James Joyce, Bonniers 2014. Översättning: Erik Andersson.

James Joyce levde 1882-1941 och Ulysses kom ut första gången 1922.

Och den som driver Hett i hyllan är Monika som har bloggen Bokföring enligt Monika.