Anna Charlotta von Stapelmohr börjar skriva ner sina minnen. Det är år 1790 och hon är utkastad från Gustav III:s hov. Hennes man, Elis Schröderheim, är en av kungens gunstlingar. Anna Charlotta har umgåtts med de högsta i riket i lyx och överflöd, men nu är det slut på det. Ja, hon lider inte nöd, precis, men hon deltar inte längre i umgängeslivet, kan inte längre hålla salong som hon har gjort tidigare utan får nöja sig med besök av några få vänner.

Anna Charlotta von Stapelmohr är en historisk person och många av händelserna i boken har verkligen ägt rum, men God natt madame är en roman. Carina Burman känner tiden och dess personer väl och jag tycker att tonen i romanen stämmer mycket bra. Även om jag naturligtvis inte kan tro att Anna Charlotta von Stapelmohr har skrivit alltihop känns det riktigt och trovärdigt.

Romanen har en kvick och underhållande ton med mycket citat från poesi som man kan tänka sig att Anna Charlotta läste. Hon var litteraturintresserad och skrev själv även om inget så vitt jag förstår finns bevarat. Romanen är som sagt underhållande och spännande att läsa men i den finns mycket allvar. Intriger och kungens nyckfullhet blir belysta och det är ganska intressant att läsa den här boken samma höst som jag har läst Två Pistoler av Klas Östergren. Det är samma tid som författarna rör sig i och den blir på så sätt belyst från två olika håll av två olika författare som skriver på helt skilda sätt och har helt olika ton i sina berättelser. Den ena romanen har som utgångspunkt en man, medan denna har en kvinnas perspektiv.

I Godnatt madame får vi uppleva snörning även under havandeskap, vi får uppleva graviditet och missfall. Vi får insikt i en kvinnas relativa frihet när hon tillhör de högre stånden. Erotiska affärer ingick ofta i deras liv, både kvinnors och mäns. Men kvinnor hade ändå inte samma frihet som männen, hur mycket frihet det nu fanns under en despotisk och nyckfull kung. Männen hade sina kotterier och sina sammankomster och fester där de kunde dricka kopiöst och där prostituerade var ett självklart inslag. Franska sjukan var vanlig. Och statens angelägenheter och utrikespolitik var männens område. Dessutom fick kvinnor inte samma utbildning som män.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera God natt madame. Det är en spännande och både lättsam och mycket allvarlig roman Om en kvinna med längtan efter mer frihet och intellektuell stimulans som levde under Gustav III:s tid.

God natt madame av Carina Burman, Bonniers 2021.

Monika Bengtsson har försökt få barn i många år. Nu är hon så pass gammal att hon har kommit till den sista provrörsbefruktningen. Sista chansen alltså. Det här är naturligtvis mycket påfrestande för henne. Att vilja ha barn, men inte bli gravid fast man försöker år efter år måste vara mycket svårt.

Nu börjar också Monika Bengtsson ta reda på mer om sin släkt och familj och varifrån hon kommer. Hon fick lämna sin biologiska familj efter att hennes pappa hade omkommit i en motorcykelolycka. Både han och mamman var alkoholister. Fosterfamiljen fungerade bra och Monika Bengtsson har fin kontakt med sina fosterföräldrar men dålig och sårig kontakt med sin biologiska mor. Om sin bakgrund och sina biologiska släktingar vet hon mycket lite.

Det är mycket som är bra i den här romanen. Monika och läsaren får veta mer och mer om Monikas släktingar samtidigt som Monika genomgår den sista behandlingen för provrörsbefruktning. Temat blir kvinnors villkor och kvinnoförtryck och där finns också ett starkt klasstema och ett försvar för minoriteter. Unga ogifta kvinnor som blir med barn behandlas inte väl. Kvinnor utnyttjas och får stå med skammen, medan välbeställda män slipper från ansvaret. Det finns ett starkt klassperspektiv här. Har en flicka kommit vid sidan av ”den rätta vägen”, kanske utan egen förskyllan, är hon märkt och ska hunsas med och straffas.

Det blir ett långt historiskt perspektiv när det gäller rättigheter och möjligheter fast det inte är så länge sedan allt var annorlunda mot idag. Så ställs Monika Bengtssons möjligheter att försörja sig och ett kommande barn utan att leva tillsammans med en far mot omöjligheten förr.

Det finns en hel del humor i den här berättelsen, mycket medmänsklighet och också en stor svärta. Avsnitten där Monika Bengtsson är hemma i sin lägenhet och umgås med sin tonårige granne, en pojke som har ett så dåligt hem att han hellre tillbringar sin tid i trappuppgången, är varmt och humoristiskt gestaltade. Ändå kan jag tycka att romanen känns lite för programmatisk och tillrättalagd. Det är så uppenbart vad författaren vill säga. Men på det hela taget tycker jag att Ljudet av fötter är en bra bok och jag ser fram emot att läsa nästa roman om Monika Bengtsson. Det ska bli en trilogi.

Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget 2021.

David Svarthed har blivit avstängd från sin tjänst på universitetet. Han använder tiden hemma till att skriva om Illiaden. Det är vinter och han har svårt att sova på nätterna. Ofta står han vid fönstret om natten och tittar ner på den mörka parken utanför. En dag, efter att ha uträttat några ärenden och ätit lunch på stan, halkar han på en isfläck och slår i huvudet.

Det här är alldeles konkreta händelser och vidare i boken finns många fler men ju längre jag läser desto mer undrar jag vad som är verkligt. David Svarthed tycks ha hamnat utanför världen eller i en annan värld, eller han drömmer hela tiden eller han håller på att bli tokig. Eller inte alls. Anslaget redan från starten har en mörk lite overklig ton. Det är mycket vackert skrivet alltihop. Det är mörkt, svart, det är ogripbart. Gestalter skymtar. Minnen kommer upp.

Världen är kanske förvrängd. David Svarthed är missförstådd. Han har ingen bra kontakt med sin syster. Han råkar i affekt på ett möte på universitetet. Han griper efter halmstrån och som läsare både känner jag med honom och tycker att han är omöjlig.

Det är inte så lätt att skriva om den här romanen. Den är undflyende. David Svarthed befinner sig mestadels i en verklighet som jag känner igen, biblioteket, parken, stadens utkanter, kylan och snön, hans skrivbord och en katt som kommer på besök ibland. Men allt är så overkligt och hänger inte ihop. Kanske händer allt i hans huvud efter att han halkat på isen?

Nu tycker jag inte att jag måste förstå allt det här. Den svarta månens år är en roman att fundera och känna över och jag tror att var och en som läser får sina egna associationer och tankar. Det är en roman som gärna bör läsas om, tror jag. Den är mycket bra, spännande att läsa, svår att göra rättvisa och mycket gåtfull.

Den svarta månens år av Ellen Mattson, Bonniers 2021.