Mitt Lif och lefverne av Albert Engström publicerades 1907. Han hade redan skrivit en hel rad böcker så detta är ingalunda hans första. Så vitt jag kan se innehåller boken olika historier från olika delar av landet och utlandet med titlar såsom Lofoten, Hos lappar, En julafton i Uppsala och Fruntimmer, med mera.
De små berättelserna verkar vara ganska krångliga att läsa. Så här börjar till exempel Odensholm:
Så länge jag lefver, skall jag minnas en liten hafsvik med solbelyst sandstrand, där små ilskna vågor krossas till skum bland lösryckt tång och glattslipade kalkstenar. Utanför en rad klippor och grund, där hvita bränningar dåna, rullar Finska viken mörkblå med fräsande toppar. Det blåser storm, men luften är ljum och på stranden, där hafsvinden brett ut enbuskarne som gröna mattstumpar, springa tre män omkring som vilda och glada barn, Zorn och Gallén och jag.
Här tycker jag att det flyter förbi ganska enkelt ändå men det verkar finnas krångligare historier. Vill jag läsa den här boken? Jag vet inte faktiskt. Just nu känns det inte särskilt angeläget.
Mitt lif och lefverne Av Albert Engström, aktiebolaget ljus 1907.
Målaren Thomas Hudson bor på ön Bimini i Golfströmmen. Hans målningar säljs genom ett galleri i New York och han har också ärvt pengar och egendom så han klarar sig bra ekonomiskt. Hudson har tre barn med två olika kvinnor och de bor med sina mödrar långt borta från ön. Den äldste sonen är på väg att bli vuxen.
Solen strålar över ön. Alkoholen flödar, men Thomas Hudson håller ganska styvt på att han ska arbeta på förmiddagarna och roa sig efter det. Det är mellankrigstid och han lever gott med tjänstefolk, däribland en bra kock. Det finns många n-ord i den här första delen av boken och den ger en bild av de vita människornas överlägsenhet och bekväma liv. Men det är också vackert och känslofyllt. Thomas Hudsons söner kommer på besök och veckorna med dem är fint beskrivna. De badar och fiskar och Thomas Hudson bryr sig verkligen om dem och de älskar sin far.
Boken har tre delar. I den första bor Hudson på Bimini. Sedan kommer en mellanavdelning då han har flyttat till Cuba. Det är under andra världskriget och han har kommit iland efter ett av många uppdrag för USA. I den tredje avdelningen är han ute på uppdrag på havet igen med sin stora motorbåt och besättning.
Havet och fiske är mycket vackert och delvis dramatiskt beskrivet. Dramatik finns också i uppdragen under kriget men ännu mer i samvaron med sönerna under mellankrigstiden. Som läsare känner jag hur ljust det är, hur solen strålar och hur svårt det är att få upp de riktigt stora fiskarna ur havet. Jag upplever också barer och barsnack och rundgång och tjat. Prostituerade är en naturlig del av livet.
Lite för mycket dialog är det allt, boken borde ha stramats till, enligt min åsikt. Men Hemingway hann nog inte avsluta det här romanprojeket innan han gick bort. Han var också i dålig form under sina sista år med depressioner och mycket alkohol. Hemingway dog 1961 och Öar i strömmen gavs första gången ut på originalspråket 1970.
Men trots att dialogerna känns för långa och att berättelsen bitvis känns alltför noggrant detaljrik, är Öar i strömmen en bra bok. Där finns kärleken till sönerna, där finns ånger över vissa beslut Hudson har tagit i livet. Där finns djup sorg som Hudson måste brottas med. Och Hemingway kunde skapa stor dramatik. Avsnittet där hans tioårige och oerhört envise son kämpar för att få upp en jättestor svärdfisk ur havet är mycket spännande och skrivet med stor sakkunskap. Där fungerar det bra med det detaljrika och noggrannheten och allt utrymme som det fisket ges i romanen. Över huvud taget fungerar samvaron med pojkarna till att ge en bredare och djupare bild och känsla för huvudpersonen.
Jag läser på bokens omslag att romanfiguren Thomas Hudson är ett lätt maskerat självporträtt. Så är det kanske.
Öar i strömmen av Ernest Hemingway, Bonniers 1971. Översättning: Birgit och Mårten Edlund.
Det är halloweentider nu och vad ska man då ha i en tisdagstrio? Skräck kanske, men jag brukar inte läsa skräck. Spökhistorier passar bra förstås. De här böckerna har jag nog tjatat om förut, men man tager vad man haver som man har läst och uppskattat. Alla titlarna är länkar till mina inlägg om böckerna.
När skruven dras åt av Henry James. Också här spelar psykologin stor roll. En stor osäkerhet finns i berättelsen.
Och Berättat om natten av Niklas Rådström, en novellsamling med spökhistorier.
Om du nu vill ha flera tips på halloweenläsning kan du går till Ugglan & Boken. Där hittar du nog såväl skräck som fler spöken och annat som också kan passa.
Det är en hel del böcker som jag tycker att jag måste ha nu för tiden och Dolda gudar är den senaste som har kommit med posten. Jag läste nyligen Ödmården av Nils Håkanson och blev ganska förtjust i den, och när jag såg att en bok om översättning som han har skrivit har kommit ut i år ville jag gärna ha den. Nils Håkanson är själv översättare, främst från ryska.
Så här är var den då och jag ville väldigt gärna läsa den. Men när? tänkte jag först. Det börjar bli stockning på bokvagnen. Ska böckerna jag har köpt stå där så länge att de blir hyllvärmare? Räcker det inte med alla hyllvärmare som redan finns här hemma?
Men ett beslut växte fram att jag skulle läsa den efter den sista låneboken från biblioteket, de som jag tog hem på långlån när biblioteket stängde för golvrenovering. Och sedan såg jag att Dolda gudar var nominerad till Augustpriset, så då var det bara att sätta igång.
Fotografen Johanna Hall ärver sin farbror Jacobs lägenhet. Där finns också en dagbok skriven i chiffer och några gamla fotografier. Johanna Hall funderar över farbroderns kvarlåtenskap. År 1905 hade den sextonårige Jacob blivit skickad av sin far till London men han har aldrig berättat om den tiden. För att få veta mer reser Johanna Hall till London.
Här finns alltså ett mysterium och så småningom avslöjas att Johanna Halls farbror kom i kontakt med en obehaglig kriminell verksamhet under sin tid där. Berättelsen rör sig i två tidsplan, ett nu där vi får veta mer om Johanna Hall och hennes efterforskningar, och tiden omkring 1905 då vi får veta mer om farbroderns liv i London. Hans tid där ligger ju före första världskriget men även då hade många mist famlijemedlemmar i krig och sjukdomar och spiritism och seanser spelar viss roll i berättelsen, så inte bara att det finns ett mysterium utan också andeskådandet gör att romanen delvis får en mystisk stämning.
Johanna Hall är ensamstående och har flackat runt jorden och arbetat på många platser. Jag ser henne som lite rotkös och att undersökandet av farbroderns liv är ett sökande efter hennes rötter. Det är farbrodern hon har haft mest kontakt med i sin familj. Båda tidsplanen i romanen känns handfasta och äkta och miljön och stämningar är fint beskrivna. Eva-Marie Liffner måste ha gjort grundlig research och fotograferandets teknik och metoder verkar mycket vederhäftigt gestaltade.
Camera är ingen spänningsbok. Den är ganska långsam och vi får sannerligen inte veta allt. Johanna Hall får fram brottstycken av det som har hänt och brottstycken av henne själv kommer läsaren till del. På sätt och vis handlar Camera om att famla sig fram till en fast grund i tillvaron, en fast grund som kanske inte finns. Men boken är spännande att läsa. Att mer och mer uppdagas om vad som hände i London gör att jag hela tiden vill gå vidare. Samtidigt har jag funderingar och föreställningar om vad som kan ha hänt.
Berömda författare och berömda böcker kan det också finnas böcker om. Ulysses som jag just håller på med att läsa är ett sådant exempel. Det finns väl hur mycket som helst skrivet om den boken. Men nu visar det sig att vi också har en bok i hyllan där delar av Michael Chrichtons författarskap diskuteras, The Science of Michael Chrichton. Jag har inte läst något av honom, men jag har förstått att det ligger en del kunskap på vetenskapliga områden bakom många av hans böcker. Den här boken är en antologi, redigerad av Kevin R. Grazier som arbetar på NASA och är vetenskaplig rådgivare åt tv-bolag som kör science-fictionserier.
Från bokens baksida:
In The Science of Michael Crichton, leading scientists and science writers discuss and explore Crichton’s treatment of science. Ray Kurzweil, celebrated computer scientist and inventor, considers man-machine interfaces and virtual reality as portrayed in The Terminal Man and Disclosure. Leading anthropologist Ian Tattersall examines Crichton’s portrayal of Neanderthals in Eaters of the Dead. Artificial life guru Larry Yaeger debates the portrayal of artificial life in Prey (which cites Yaeger’s work in its bibliography).
Kanske är den här boken bara intressant för Michael Crichtonentusiaster? I alla fall bör man nog ha läst en del av hans böcker först. Att bara ha sett Jurassic Park räcker nog inte som motivering.
The Science of Michael Crichton – An Unauthorized Exploration into the real Scince Behind the Fictional Worlds of Michael Crichton. Edited by Kevin R. Grazier. Benbella books 2008.
Flickan Jas är tio år och hon växer upp i en strikt kristen lantbrukarfamilj. De är fyra syskon, men storebrodern Matthies går genom isen och drunknar när han åker skridskor. Det påverkar familjen djupt. Mamman blir deprimerad och hon som har stått för den mesta ömheten i familjen, som jag uppfattar det, finns inte längre till för barnen.
Jas känner sig skyldig till broderns död. Hon fick inte följa med och åka skridskor och då bad hon till Gud att han skulle ta Matthies och inte hennes kanin. Och så gick den önskan i uppfyllelse. Hon hade fruktat att hennes kanin snart skulle hamna i grytan, för så brukade det gå.
Obehaget om kvällarna är en obehaglig roman. Den är full av skuld och skam och övergrepp. Jag kan inte tänka mig annat än att familjen måste ha varit dysfunktionell också före den tragiska olyckan på isen. Jas äldre bror verkar vara psykopat och kanske har han ärvt det från fadern. Personligen ser jag också den instängda, inskränkta religiositeten i familjen och i byn där de bor som dysfunktionell. Man lever sitt eget liv i byn. Omvärlden är syndig och farlig. Det är katastrof om något av barnen ger sig iväg till ”andra sidan”. Den varnas de för. Och var inte Matthies på väg dit tvärs över sjön av nyfikenhet? Så drunkningsolyckan kan också ses som ett straff för detta tilltag.
Obehaget om kvällarna är en hård och hjärtskärande berättelse. Jag känner med Jas när jag läser. Hon får ingen hjälp utan lever med jackan på, otvättad och krampaktig dygnet runt. En liten ljusstråle finns i en kamrat och hennes familj där allt inte är lika strikt och instängt som i Jas hem. Men den är alldeles för svag för att lysa upp mörkret i Jas familj.
Ja, Obehaget om kvällarna är obehaglig men den är samtidigt mycket bra. Därför ger den en stark upplevelse om man läser den och den är en fantastiskt fin debut. Men man kanske ska läsa det vid en tidpunkt när man inte känner sig alltför vilsen och sårbar.
Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Tranan 2021. Översättning: Olov Hyllienmark.
När vi nu har fått temat konst och fotografi av Ugglan & Boken då passar det utmärkt att läsa Camera av Eva-Marie Liffner. Hon är ju en av de författare som jag vill läsa mer av. Camera är hennes debutroman och jag har läst den nu men jag har inte hunnit få ut ett inlägg här på bloggen. Det kommer på fredag. Camera handlar om en kvinna som är fotograf. Hon har ärvt en lägehnet och fotografier och dagbok av sin gamla farbror. Han levde i London som ung och när hon går igenom fotona och försöker tyda dagboken förstår hon att han har kommit i kontakt med något otrevligt och kanske brottsligt i London så hon reser dit för att undersöka saken närmare.
Jenny av Sigrid Undset läste jag för ganska länge sedan. Den handlar om en ung borgerlig kvinna som inte vill leva enligt borgerskapets normer utan hon vill utbilda sig till bildkonstnär och hitta kärleken på sitt eget vis. En tragisk historia och en bra roman. Jag har bara hittat den som audiobok men den kan naturligtvis lånas på bibliotek. Det gjorde jag när jag läste den.
Dubbelporträtt av Agneta Pleijel läste jag förra året. Den bygger på verkliga händelser. Målaren Oscar Kokoschka målar ett porträtt av den berömda Agatha Christie. Det har alltså hänt, men ingen kan veta vad som sades och tänktes under sittningarna så författaren har fabulerat omkring detta och skapat en roman. Jag länkar till mitt inlägg om boken.
Om du vill ha fler tips på böcker inom dagens tema kan du gå till Ugglan & Boken.
Dylan Thomas är mest känd som poet, men han skrev noveller också. I Dylan Thomas Omnibus finns en rad korta berättelser. Jag har läst den första av dem, After the Fair.
Dagen är slut och det kringresande tivolit är tyst och stängt. Där finns inga människor utom en flicka. Jag tänkte mig en liten flicka först men hon måste vara äldre än så, åtminstone tonåring. Hon går runt bland karuseller och stånd för att hitta sig en sovplats någonstans, men hon hittar ingen. Och i en halmhög inne i astrologens tält känner hon en babys hand.
Så letar flickan sovplats bland husvagnarna istället.
At last she decided to knock upon the window of the little, shabby one near her, and, standing on tiptoes, she looked in. The fattest man she had ever seen was sitting in front of the stove, toasting a piece of bread. She tapped three times on the glass, then hid in the shadows. She heard him come to the top of the steps and call out ”Who? Who?” but she dare not answer. ”Who? Who?” he called again.
After the fair är en kort berättelse, som ett utsnitt ur verkligheten fast den har en overklig atmosfär. En lite underlig berättelse om två människor som möts och en baby som låg i en halmhög.
After the Fair – novell av Dylan Thomas, ur Dylan Thomas Omnibus, Phoenix 2014.
Adolf Fredrik Munck är i landsflykt sedan många år. Han är gammal och befinner sig i en liten stad vid kusten i Toscana. Det är år 1831 och en koleraepidemi bryter ut. Därför bestämmer han sig för att stanna inomhus. Han är fattig, pengarna är slut och han lever på nåder. Han har en betjänt, Ytterberg, och för honom berättar han om sitt liv.
För länge sedan kom Munck från Finland till det svenska hovet och han blev överhovstallmästare under Gustav III. Klas Östergren berättar om hovlivet som var fullt av intriger. Där finns änkedrottningen med sin starka vilja, där finns adelsmän som anser att Munck är en uppkomling, där finns kungens syskon med sina anspråk och en ung drottning från Danmark. Dessutom är kungen maktfullkomlig och nyckfull. Det är fint att befinna sig bland de högsta i riket. Där finns rikedom och lyx och privilegier, men det är också farligt.
Gradvis växer historien fram och det svenska samhället skymtar med sin enorma fattigdom, men med lyx hos kungen och hans gunstlingar, med lekfulla upptåg och fester och mat som den fattige inte ens kan drömma om. Med överklassmän som tar för sig av kvinnor från pigor till hovdamer och med en kung som startar krig utan tillräcklig planering och resurser. Är då Munck en ärlig och rättskaffens person? Både och, som det framkommer i romanen. Han är en risktagare och det måste nog den människa vara som har arbetat sig upp till hans position och där får man manövrera bland kobbar och blindskär.
Språket är njutbart, berättartakten är lugn. Miljön kommer fram och den glimrar. Vi får ta del av ett dramatiskt människoöde berättat med sansad ton. Adolf Fredrik Muncks ålderdom känns i boken. Det är en gammal människa som ser tillbaka på sitt liv. Som gärna berättar och håller låda, som tar om och som har pratat om samma händelser flera gånger förr. Betjänten Ytterberg är en tålig lyssnare. Och det Munck berättar är kanske inte helt igenom sant.
Mösstanten 