Alias Grace av Margaret Atwood/

År 1843 mördades en välbärgad herre och hans hushållerska I Richmond Hill i Ontario, Kanada. I huset arbetade också Grace Marks som piga och Thomas Kinnear som stalldräng. De dömdes för mordet. Kinnnear hängdes och Grace Marks blev internerad i fängelse. Hon var mycket ung när mordet skedde, knappt sexton år gammal.

Runt den här händelsen har Margaret Atwood skapat en roman med Grace Marks som huvudperson. Hon kom från fattiga förhållanden på Irland och utvandrade med sin familj till Kanada som barn. Hennes far var alkoholiserad och hon fick tidigt ta hand om sina syskon och börja arbeta som piga.

Margaret Atwood har skrivit en levande, spännande och mänsklig berättelse där vi får uppleva arbetet och pigors tillvaro med tvätt och matlagning, skurning och mjölkning och sömnad. Ett tungt och krävande arbete från morgon till kväll. Romanen är upplagd i kapitel som har namn efter traditionella kanadensiska lapptäcken.

Kvinnligt och manligt, tidens syn på olika sorts kvinnor och på sexualiteten är ett framträdande tema. En piga lever farligt. Det gäller att passa sig för herrskapens vuxna söner och husfäder. Överhuvud taget spelar sexualiteten, mer eller mindre undanträngd, och hyckleriet stor roll. Atwood gestaltar de olika motsägande bilderna på kvinnor och män och var och hur och om de kan mötas. Hon gör det med styrka och värme och humor. Grace Marks framstår som en intelligent kvinna som i en annan tid hade haft andra möjligheter.

I romanen finns stora hål, vi får absolut inte veta allt. En stor del av berättelsen kommer ur Graces mun och vi vet aldrig säkert hur sanningsenlig hon är. Alias Grace är på så sätt lite flytande och oroande och det bidrar till att den är så bra. Den har både denna vaghet och det konkreta handfasta arbetet, en mycket bra roman som jag rekommenderar.

Alias Grace av Margaret Atwood, Rabén Prisma 1997. Översättning: Ulla Danielsson.

Tisdagstrion – Rymden och stjärnorna

Det här är inte så lätt, tänkte jag när jag såg ämnet för dagens Tisdagstrio hos Ugglan & Boken, i alla fall inte om jag ska komma med aktuella böcker. Lösningen blev tre rymdklassiker och den första har jag inte ens läst, nämligen Den lille prinsen av Antoine Marie Jean-Baptiste Roger de Saint-Exupéry. Han levde mellan 1900 och 1944 och han var pilot. Den lille prinsen handlar om en pilot som har tvingats nödlanda i öknen och medan han lagar sitt flygplan dyker den lille prinsen från planeten B612 upp. Kanske har ni läst den här boken allihop. Jag skulle ha kunnat ha med den när vi hade temat ”Alla har läst den men inte jag”. Men nu ger jag alltså mig själv en kraftig påminnelse om att jag måste läsa den här boken.

Den andra boken är År 2001 – en rymdoddyssé av Arthur C. Clarke. Jag tyckte att den var riktigt bra när jag läste den för länge sedan, spännande och fascinerande. Den finns också som film, regisserad av Stanley Kubrick. Både boken och filmen kom 1968. Manuset och romanen skrevs parallellt men boken kom ut efter filmen. Idag när vi pratar mycket om artificiell intelligens tycker jag fortfarande att historien om datorn HAL i rymdskeppet är intressant.

Sist har vi här romanen Solaris, publicerad 1961 och skriven av den polske författaren Stanislaw Lem. Det finns flera filmatiseringar av Solaris men de har jag inte sett. I romanen befinner sig forskare på en rymdstation i bana runt en planet som är täckt av ett hav. Det här havet tycks ha medvetande och kunna styra planeten och människorna i rymdstationen får egendomliga syner och bilder från sitt förflutna. Vad intelligens är och hur en eventuell utomjordisk intelligens skulle vara beskaffad har vi människor länge funderat över. Vi vill gärna tro att den skulle ha människoliknande form, men så behöver det ju inte alls vara.

Månadens språk är Nederländska

Det är som så ofta med månadens språk. Jag har inte läst mycket litteratur från Nederländerna. Den bok jag har är bekant med är naturligtvis Anne Franks dagbok och det blev jag redan när jag gick i skolan. Om du inte har läst den så gör det. Det är en av de böcker som jag blev förvånad över, att den var så spännande och lätt att läsa. Men det viktigaste med Anne Franks dagbok är naturligtvis att den handlar om ett starkt människoöde, en dagbok av en flicka som dödades i förintelsen under andra världskriget. Numera finns en utvidgad utgåva med text som inte publicerades i den jag läste en gång i tiden. Den har jag tyvärr inte skaffat, men skulle jag läsa Anne Franks dagbok nu så skulle det bli den versionen.

En annan författare från Nederländerna som jag har läst en bok av är Jan Wolkers. Han räknas som en av de fyra stora författarna i Nederländerna efter kriget och levde mellan 1925 och 2007 och han var även bildkonstnär. Boken som jag har läst heter Odödlighetens persika. Den handlar om en riktigt sur gubbe. Jag har skrivit om den på bloggen och jag rekommenderar den.

I min läslista har jag en bok av Gerbrand Bakker, Omvägen. Den vill jag gärna läsa och det är tack vare andra bokbloggare som den har hamnat i min lista. Jag hoppas kunna läsa den framöver. Gerbrand Bakker är född 1962 och har vunnit priser för sina böcker.

När jag läste om Jan Wolkers på Wikipedia såg jag att de andra tre stora författarna var män (kanske ganska väntat) men jag ville hitta ytterligare en kvinnlig författare från Nederländerna och då fastnade jag för Anna Enquist. Namnet är en pseudonym för Christa Widlund-Broer och hennes berättelser ska innehålla mycket av psykologi och musik. Av Anna Enquist finns en hel rad böcker översatta till svenska på biblioteket och henne vill jag också läsa något av framöver.

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla. Hon har många intressanta tips på Nederländska böcker. Dem hittar du här.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras

Det här är en kort roman, endast på 120 sidor. Kanske bör den kallas novella, alltså någonting mellan novell och roman? I alla fall är Monsieur Andesmas eftrmiddag en högst läsvärd historia som utspelas under en eftermiddag.

Herr Andesmas sitter på en höjd ovanför byn där han bor och väntar på en murarmästare och på sin dotter. Han har köpt huset på höjden till henne och han vill anlägga en terrass framför, just där han sitter. Nere i byn är det fest och herr Andesmas betraktar folklivet på torget.

Det händer inte så mycket i den här berättelsen – fast man kan också säga att det händer mycket och det som händer har delvis att göra med att herr Andesmas börjar inse det som han inte har sett, eller inte velat se. Hans dotter är navet i den här historien. Allt kretsar kring henne och hon är en person som bara omtalas. Hon uppenbarar sig inte fysiskt i berättelsen.

På omslagets baksida skriver förlaget om den lågintensiva stämning som finns i en del av Marguerite Duras berättelser. I den här skapar hon en tät stämning som nog kan kallas lågintensiv och som läsare förstår vi till slut händelsernas starka komplikationer. Men intensiteten i historien växer till att bli mycket stark, åtminstone hos kvinnan som herr Andesmas pratar med medan han väntar.

Monsieur Andesmas eftermiddag är en intressant berättelse med en ung vacker kvinna som katalysator. Jag frågar mig hur stor makt en vacker sjuttonåring har. Är den skenbar? Visst, männen vänder sig om och stannar upp. Men jag undrar.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras, Lind & Co 2018. Översättning: Peter Landelius.

Hett i hyllan #53 – Cigaretten efteråt

Horace Engdahl känner vi nog alla till, akademiledamoten som var Svenska Akademiens ständige sekreterare i tio år och som var en av Sara Danius motståndare i akademien när det handlade om att ta itu med skandalen omkring Forum och Jean-Claude Arnault. Om detta kan du läsa i min text om Klubben, Matilda Gustavssons bok om meetoo, Forum och Arnault.

Och i vår bokhylla finns alltså denna bok av Horace Engdahl, som jag inte har läst. Den innehåller mycket korta stycken någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen enligt baksidestexten.

Författaren ger ord åt sin förundran inför tidsandan och människors beteenden, även sina egna. Han låter sig upplivas av litteraturen, konsten, ja, till och med av kritiken läser jag vidare.

Han kallar sina texter ”mikrobetraktelser”. Vill jag läsa dem? Jag vill i varje fall testa.

Cigaretten efteråt av Horace Engdahl, Bonniers 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Avskum av Isaac Bashevis Singer

Max Brabander kommer till Warszawa från Argentina år 1906. Han är i 40-årsåldern, förmögen och har tjänat pengar på fastigheter och en hel del skumma affärer. Kvar i Argentina är hans hustru som han helst vill skilja sig från. För ett tag sedan dog hans son och sedan dess har han ständigt tänkt på döden. Nu är han tillbaka i Warszawa och besöker sina ungdomskvarter.

Max Brabander är jude och läser gärna jiddishspråkiga tidningar. Han driver runt och träffar olika människor, både hederliga och ohederliga. Han vet inte vad han vill. Ska han förlova sig med dottern till en rabbin? Ska han samarbeta med kriminella människor och locka oskyldiga flickor till bordellerna i Argentina? Max Brabander är en vindflöjel. Än blåser det hit, än dit. Han trasslar till det för sig och ljuger. Antagligen beror hans brist på fotfäste och riktning på hans chock och sorg på grund av sonens död men jag får aldrig någon känsla för Brabander. Jag bryr mig inte det minsta om hur det går för honom. Det gör att berättelsen för mig blir ospännande.

Men det finns ett stort plus i den här romanen och det är beskrivningen av de judiska kvarteren och människorna där och deras seder. Det är ett myllrande folkliv av djupt religiösa och traditionella människor såväl som mer sekulära och av kriminella. Mitt i allt detta driver Brabander omkring. Det går inte så bra till slut och det hade jag inte heller väntat mig.

Avskum av Isaac Bashevis Singer, Brombergs 1991. Översättning: Birgit Edlund.

Tisdagstrion – Eld

Det finns säkert en uppsjö böcker med eld i titeln eller som handlar om bränder, men jag fick fundera ett slag eftersom jag ville ha böcker som jag har läst och då blev det till slut dessa tre.

Tjärdalen av Sara Lidman. Man bränner trä till tjära och hur det går till kan man läsa på Wikipedia. I Sara Lidmans bok bränner en man en tjärdal i en by i Västerbotten och han har förstås räknat med att tjäna pengar på tjäran. Men ett illdåd kommer i vägen och stora konflikter uppstår. Jag läste den i mycket yngre år och kommer inte ihåg så mycket av den, men det jag minns väldigt starkt är att jag blev förvånad över att berättelsen var så spännande och att jag tyckte att den var så bra. Den är Sara Lidmans debutbok från 1953.

Eld i håg av Stig Trenter. Det är en deckare med Trenters hjälte Harry Friberg där det förekommer mordbrand. Det är mycket länge sedan jag läste den. Boken utgavs första gången 1949 men jag ser att den fortfarande kan köpas i nätbokhandeln.

Den tredje boken får man låna på bibliotek eller leta efter antikvariskt. Det är Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Han levde mellan 1923 och 2015 och hade kurdiskt påbrå. Låt tistlarna brinna är hans debutroman och handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag läste den på 1970-talet och då tyckte jag att den var bra. Den finns även som lättläst klassiker.

Det var mina tre böcker på eldtemat. Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta fler.

Nu har jag bytt diktsamling

Efter att ha avslutat läsningen av Mozarts tredje hjärna av Göran Sonnevi läser jag nu Dikter av Harriet Löwenhjelm. Den samlingen är mycket lättare att ta till sig. Jag tycker om att variera läsningen och nu hade jag behov av något helt annat än Sonnevis svårtillgängliga dikter. Jag blev så sugen på att läsa den här boken när jag hade den i Hett i hyllan alldeles nyligen. Det är fantastiskt hur många bra tips jag ger mig själv bland böckerna som står här hemma genom att delta i Hett i hyllan och i och med det titta närmare på dem. Så nu blir det en dikt om dagen av Harriet Löwenhjelm.

I Hett i hyllan skrev jag lite om Harriet Löwenhjelm. Det hittar du här.

Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff

Den 5 oktober 1949 skrev Helene Hanff från New York till antikvariatet Marks & Co. i London. Efter det hade hon en brevrelation, främst med bokhandlaren Frank Doel men också med andra medarbetare i bokhandeln och med medlemmar av Frank Doels familj, som sträckte sig ända in på 1970-talet. Åtskilliga gånger ville hon resa till London men hon hade inte råd.

Brev till en bokhandel innehåller brevväxlingen. Helene Hanff beställer åtskilliga böcker och många av dem känner jag inte till. När man läser den här boken kan man göra som jag – alltså glida över alla boktitlar och författare och nöja sig med den varma, underhållande och roliga tonen i breven – eller göra som Helene Hanff antagligen skulle ha gjort om hon var jag, alltså googla hela tiden och beställa böckerna och läsa dem. Det var tydligen så hon utbildade sig själv, genom att läsa något som hon hörde talas om vilket ledde vidare till någon bok eller författare som fanns omnämnd i den första boken, och så vidare.

Hertiginnan av Bloomsbury Street är Helene Hanffs dagbok från resan till London som slutligen blev av på 1970-talet. Då fanns Frank Doel inte i livet längre och bokhandeln hade upphört. Också den delen av boken är underhållande men brevväxlingen är den bästa delen. Genom den får vi gradvis lära känna Helene Hanff som försörjer sig som manusförfattare i New York. Storbritanniens stora offer och folkets villkor och kamp under andra världskriget får vi också inblick i. Det är stor skillnad på levnadsvillkoren i England och USA. Ransoneringen fanns kvar i många år i England och Helene Hanff skickar åtskilliga paket med matvaror och annat till bokhandlen. Kanske skulle hon inte ha fått tag på böckerna som skickas till henne för ett så överkomligt pris om förhållandena hade varit annorlunda.

I alla fall uppstår en vänskap genom brevväxlingen och som läsare lägger jag till och föreställer mig hur personerna bakom breven är och lever. Brev till en bokhandel är en utmärkt bok att läsa i dessa tider, varm och humoristisk och med mänskligt djup. Den rekommenderas. Boken har även blivit TV-show, teaterpjäs och film.

Brev till en bokhandel och Heriginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff, En bok för alla 2009. Översättning: Berit Skogsberg.

Hett i hyllan #52 – Crime Wave

James Ellroy är en författare som jag aldrig bekantat mig med. (Kanske har jag sett någon film på TV?) Men i alla fall verkar han intressant när jag läser om honom på Wikipedia. Han föddes 1948, hans mor mördades när han var barn och han har en förhistoria av missbruk och småbrottslighet innan han blev författare. Han skriver med en väldigt karakteristisk telegramstil, enligt Wikipedia. Kanske är Los Angeles-kvartetten hans mest kända böcker: Den svarta Dahlian, Den stora tomheten, L.A. konfidentiellt och Vit Jazz. Den svarta dahlian och L.A. konfidentiellt är filmatiserade.

Den här boken innehåller reportagetexter som har varit publicerade i tidskriften GQ och två nyskrivna novellas, så jag blev också tvungen att kolla upp vad novella är. Det ska vara ett stycke text som är längre än en novell men kortare än en roman. Den ska innehålla färre konflikter än en roman, men fler än en novell. Som exempel på novellas räknar Wikipedia upp bland annat Camus Pesten, Hemmingways Den gamle och havet och George Orwells Djurfarmen. Hm. Jag har alltid tänkt på dem som korta romaner. Men gränsen mellan novell, novella och roman lär vara flytande.

Precis som så många gånger förut när jag har tittat närmare på hyllvärmare blir jag också sugen på att läsa den här boken.

Crime Wave av James Ellroy, Arrow Books 1999

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika